Inkluderande och samhällsförankrad högre utbildning

Den högre utbildningen måste göra sitt för att lösa de sociala och demokratiska utmaningarna i EU. Det innebär att den högre utbildningen måste vara inkluderande och öppen för begåvade personer med olika bakgrund, och att lärosätena är väl förankrade i det lokala samhället.

Vad handlar det om?

Inkluderande och samhällsförankrade system för högre utbildning kräver rätt förhållanden för att studenter med olika bakgrund ska kunna lyckas. Detta handlar inte bara om ekonomiskt stöd till missgynnade grupper, även om det är avgörande för studenter från låginkomstfamiljer.

För att hjälpa studenterna att slutföra sina studier bör lärosätena

  • ta ett helhetsgrepp på antagning, undervisning och utvärdering
  • se till att studenterna får handledning
  • ge akademiskt och annat stöd.

Strategier för att hjälpa missgynnade studenter att komma in på och avsluta en högre utbildning är ett lovande sätt att nå dessa mål. Flexibla studier (deltid eller på nätet) och mer allmänt erkännande av tidigare lärande krävs också för att den högre utbildningen ska bli mer tillgänglig, särskilt för vuxenstuderande.

Varför är det viktigt?

Den högre utbildningen måste dra sitt stå till stacken för att lösa de sociala och demokratiska utmaningarna i EU. Det innebär att den högre utbildningen måste vara inkluderande och öppen för begåvade personer med olika bakgrund, och att lärosätena är väl förankrade i det lokala samhället. Profilen för de studenter som inleder och avslutar högre utbildningar bör spegla samhället i stort.

De samhällsgrupper som är minst representerade inom den högre utbildningen saknar oftare grundläggande färdigheter (läs- och skrivkunnighet och matematik- och it-kunskaper), erfarenhet av att studera självständigt och en klar bild av vad högre utbildning innebär. Sannolikheten är fortfarande mycket lägre att personer från missgynnade socioekonomiska grupper och personer med invandrarbakgrund inleder och avslutar en högre utbildning. Personer i den akademiska världen och högskoleutbildade betraktas alltför ofta som isolerade från resten av samhället och könssegregeringen inom olika studieområden är fortfarande omfattande.

Vad har man gjort hittills?

Kommissionen håller ett öga på hindren för högre utbildningsnivåer i EU-länderna och bedömer ländernas framsteg. Den sociala dimensionen av den högre utbildningen är också en viktig del av Bolognaprocessen, vilket bekräftas i Pariskommunikén från 2018.

I den nya agendan för högre utbildning åtar sig kommissionen att

  • använda stöd från Erasmus+ för att hjälpa lärosätena att utveckla och genomföra integrerade institutionella strategier för inkludering, jämställdhet och framgångsrika studier, från antagning till examen, genom samarbete med skolor och yrkesutbildningsanordnare
  • främja utveckling och testning av flexibla och modulbaserade kurser för att främja tillgången till högre utbildning genom särskilda prioriteringar för strategiska partnerskap inom Erasmus+
  • uppmuntra lärosätena att ge studenter ECTS-poäng för frivillig- och samhällsarbete, baserat på de positiva exempel som redan finns
  • främja erkännande av flyktingars kvalifikationer för att underlätta deras tillgång till högre utbildning.

För att få ett faktaunderlag om den högre utbildningens sociala dimension har EU-kommissionen samfinansierat projektet Eurostudent. I projektet dokumenterar man sociala och ekonomiska aspekter av studentlivet i Europa. Man genomför regelbundna undersökningar bland 320 000 studenter i de 28 länderna i det europeiska området för högre utbildning.

Statistiken från Eurostudent omfattar studentlivets alla aspekter: tillgång till högre utbildning, studier, boende och arbetsvillkor under studierna, erfarenheter av utbyten (också information om hinder för utbyten) och studenternas egen bedömning av sin situation. Du hittar statistiken på eurostudent.eu.

I en annan studie tittade man på de olika antagningssystemens effekter på utbildningsresultaten och särskilt på hur skolor, lärosäten och studenterna själva väljer inriktning och program. På grundval av ländernas politik och strategier för högskoleförberedande gymnasieutbildningar och lärosätenas autonomi har man gjort en kartläggning av selektiva, öppna eller blandade antagningssystem.

En djupstudie av åtta länder har lett till tio rekommendationer för att stödja skolorna i valet av elever, hjälpa studenterna att välja lärosäte och inriktning och hjälpa lärosätena att välja lämpliga studenter. Hälften av rekommendationerna kan införas i flertalet länder, medan de andra kan leda till pilotprojekt för fördjupad forskning.

Hur väljer studenterna lärosäte och studieinriktning?

  • Förbättra information, rådgivning och studievägledning om högre utbildning
  • Förbättra hur valmöjligheterna presenteras för studenterna

Hur väljer skolorna sina elever?

  • Ändringar på försök för att ge fler elever behörighet för högre studier, både under och efter gymnasiet
  • Ändringar på försök av hur de sista gymnasieåren struktureras
  • Prioritera samarbete mellan skolan och den högre utbildningen

Hur väljer lärosätena sina studenter?

  • Koppla antagningsstrategier till vad studenter och arbetsmarknaden efterfrågar
  • Skapa incitament för lärosätena att verka för social inkludering genom finansieringssystemet
  • Använd verktyg inom Bolognaprocessen för att göra det lättare att byta inriktning under studierna
  • Gör pilotprojekt om många olika metoder som ger lärosätena större autonomi när det gäller att hitta studenter med potential