Obs!
Vi arbetar på en ny version av webbplatsen så att du lättare ska hitta den information du behöver för att kunna utöva dina rättigheter i EU. De uppgifter som nu finns på webbplatsen är kanske därför inte alltid aktuella. Om du behöver information om dina rättigheter kan du skicka dina frågor till Europe Direct.
Beskattning (Europeiska Unionen)
Till början
INFORMATION OM GEMENSKAPSRÄTTEN
Till börjanVad menas med sociala förmåner?
Gemenskapens lagstiftning syftar till att fullt ut (ekonomiskt, kulturellt och socialt) integrera EU-medborgare som arbetar i en annan medlemsstat liksom deras familjer.
Enligt EG-domstolens rättspraxis definieras sociala förmåner enligt följande:
Med ”sociala förmåner” avses alla sådana förmåner som, oavsett om de är knutna till ett anställningsavtal eller inte, i allmänhet tillerkänns de inhemska arbetstagarna, på grund av deras objektiva status som arbetstagare eller enbart därför att de är bosatta inom det nationella territoriet, och som när de utsträcks till att även gälla arbetstagare som är medborgare i andra medlemsstater således kan antas underlätta deras rörlighet inom gemenskapen.
I gällande gemenskapslagstiftning finns en allmän regel som ålägger varje medlemsstat att se till att alla arbetstagare som är medborgare i andra medlemsstater behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller sociala förmåner.
Till börjanNär uppfyller arbetstagare kraven för att få sociala förmåner?
Rätten till sociala förmåner förutsätter att man är arbetstagare. För att betraktas som ”arbetstagare” i den mening som avses i gemenskapsrätten måste den berörda personen uppfylla följande tre kriterier: Han eller hon ska
- utföra ett faktiskt och reellt arbete,
- under en annan persons ledning eller enligt en annan persons anvisningar,
- i utbyte mot vilket han eller hon erhåller ersättning.
Begreppet ”arbetstagare” har därför en definition i gemenskapsrätten och kan inte definieras utifrån kriterier i nationell lagstiftning.
Till börjanHar familjemedlemmar rätt till lika behandling?
EG-domstolen har konsekvent framhållit att principen om lika behandling även gäller medlemmar i arbetstagarens familj – också efter arbetstagarens död – i den mån som de aktuella rättigheterna i jämförbara situationer beviljas till medlemmar i en inhemsk arbetstagares familj.
Till börjanExempel på rättigheter eller förmåner som redan anses utgöra sociala förmåner
Eftersom de olika sociala förmånerna i allmänhet bestäms av varje medlemsstat kan de variera mellan olika medlemsstater. Följande exempel ger en vägledning om fördelar som beviljas i vissa medlemsstater och som EG-domstolen betraktar som sociala förmåner i sin rättspraxis.
- Rabattkort som nationella järnvägsföretag utfärdar till stora familjer och som ger dem rätt till nedsatta biljettpriser.
- Förmåner för vuxna med funktionshinder som en medlemsstat beviljar sina egna medborgare.
- Räntefria lån för varje nyfött barn som offentliga kreditinstitut beviljar familjer med låga inkomster enligt statliga direktiv och med statligt stöd, och som syftar till att höja nativiteten.
- Garanterad inkomst för äldre personer.
- Kompletterande förmåner för unga personer som söker arbete.
- Sociala förmåner som garanterar ett visst existensminimum.
- Särskilda förmåner som garanterar en minimiinkomst för äldre personer.
- Möjligheten för ogifta partner (som inte är medborgare i värdmedlemsstaten) till arbetstagare att få uppehållstillstånd i den medlemsstaten.
- Bidrag till utbildning i en annan medlemsstat än värdmedlemsstaten som ges inom ramen för ett bilateralt avtal, även om detta avtal begränsar rätten till detta bidrag till medborgare i de medlemsstater som är parter i avtalet.
- Stöd för gymnasie- eller högskoleutbildning.
- Studiebidrag för barn till arbetstagare som behåller det ekonomiska ansvaret för barnet även om studierna sker i en annan medlemsstat, till exempel hemlandet.
- Förmåner för vuxna med funktionshinder (särskilda förmåner och omsorg i hemmet) som betalas för barn som är ekonomiskt beroende av föräldrarna.
Vad menas med skatteförmåner?
Om den nationella lagstiftningen tillåter vissa skatteavdrag (till exempel för avgifter till pensionsförsäkringar eller privata sjuk- och invaliditetsförsäkringar) ska likvärdiga avdrag få göras för avgifter som betalas i arbetstagarens ursprungs-medlemsstat (se EG-domstolens dom i mål C-204/90 Bachmann).
Till börjanREFERENSER
- Förordning (EEG) nr 1612/68, EGT L 257, 19.10.1968.
- Meddelande från kommissionen – Fri rörlighet för arbetstagare: att utnyttja alla fördelar och möjligheter KOM(2002) 694 slutlig.
