Current portal location

Website content

Frågor och svar

Other linguistic versions available via language menu

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP-avtalet) är ett handelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Förhandlingarna syftar till att avlägsna handelshinder (tullar, onödiga regleringar, restriktioner för investeringar) i en mängd olika ekonomiska sektorer för att det ska bli enklare att köpa och sälja varor och tjänster mellan EU och USA. Parterna vill också göra det enklare för de egna företagen att investera i varandras ekonomier.

Tanken på ett handelsavtal mellan EU och USA är inte ny. Regeringar, näringslivet och den akademiska världen har faktiskt diskuterat detta under en lång tid. På senare år har EU och USA börjat känna att tiden nu är mogen.

Innan man beslöt att inleda förhandlingarna inrättade EU och USA år 2011 en arbetsgrupp av regeringsexperter som skulle se på vilket handels- och investeringsavtal mellan de två ekonomiska stormakterna som skulle kunna utvecklas. Ordförandeskapet för gruppen delades av EU:s handelskommissionär och USA:s handelsföreträdare. The High Level Working Group on Jobs and Growth (Högnivågruppen för sysselsättning och tillväxt), som den kallades, undersökte grundligt vilka möjligheter och eventuella svårigheter som ett avtal skulle kunna innebära. Gruppen drog slutsatsen att ett övergripande avtal inom alla sektorer skulle vara övervägande positivt och öppna upp handeln och ge välkommen skjuts åt den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen på båda sidor av Atlanten. Gruppen rekommenderade att förhandlingar inleds.

Beslutet att inleda förhandlingar berodde framförallt på den fortsatta ekonomiska krisen och på att de multilaterala handelsförhandlingarna inom Världshandelsorganisationen – (WTO) den s.k. utvecklingsagendan från Doha – hade kört fast. Reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och höga råvarupriser betydde också att båda sidor var redo att diskutera jordbruk och ett öppnande av sina marknader.

Liksom alltid innan det fattas ett beslut om att inleda förhandlingar om ett handelsavtal har EU gjort en konsekvensanalys av de möjliga effekterna av avtalet. I denna analys undersöktes inte bara de möjliga ekonomiska följderna, utan även tänkbara sociala och miljömässiga följder. Man bedömde effekterna av olika grader av handelsliberalisering mellan EU och USA. I varje enskilt fall var resultatet för EU positivt, men det stod också klart att ju mer liberalisering desto bättre blev resultatet.

En av de studier som kommissionen grundade sin konsekvensanalys på var en oberoende rapport som EU beställt från London-baserade Centre for Economic Policy Research (CEPR). Studien som har titeln Reducing barriers to Transatlantic Trade redogör för de ekonomiska följderna av ett TTIP-avtal för både EU och USA.

Enligt studien kan EU:s ekonomi komma att tjäna i storleksordningen 119 miljarder euro per år, vilket motsvarar ett extra tillskott på 545 euro för ett genomsnittligt hushåll i EU. Enligt studien kan USA:s ekonomi komma att tjäna i storleksordningen 95 miljarder euro per år eller 655 euro per amerikansk familj. Dessa fördelar skulle kosta mycket lite, eftersom de skulle vara resultatet av att tullarna avlägsnas och att onödiga regleringar och byråkratiskt krångel som nu gör det svårt att köpa och sälja över Atlanten försvinner. Den extra ekonomiska tillväxt som TTIP-avtalet förväntas leda till kommer att gagna alla människor. Att främja handeln är ett bra sätt att stimulera våra ekonomier genom att man skapar en ökad efterfrågan och ett ökat utbud utan att de offentliga utgifterna eller den offentliga upplåningen behöver öka. TTIP-avtalet skulle alltså bli billigast tänkbara stimulanspaket.

Även om tullarna mellan EU och USA redan är låga (i genomsnitt 4 %), betyder den kombinerade storleken på EU:s och USA:s ekonomier att avvecklingen av dem kommer att vara gynnsamt för sysselsättningen och tillväxten. Det område där förhandlingarna kan göra verkliga besparingar för företagen, skapa sysselsättningstillfällen och ge mervärde åt konsumenterna är avlägsnandet av onödiga regler och bestämmelser – de s.k. icke-tariffära handelshindren. Icke-tariffära handelshinder är resultatet av skillnader i regleringar och standarder. Även om både EU och USA har välutvecklade system för säkerhet och konsumentskydd, kan det bli komplicerat att avlägsna dessa hinder därför att EU och USA ofta har olika tillvägagångssätt för att uppnå samma mål. Att behöva rätta sig efter två separata regeluppsättningar kan kosta tid och pengar.

Kostnaden för att handskas med onödig byråkrati kan betyda att motsvarigheten till en tull på 10-20 % läggs till varupriset, en extra utgift som konsumenterna får betala. London-baserade Centre for Economic Policy Research (CEPR) har i en oberoende studie med titeln Reducing barriers to Transatlantic Trade beräknat att upp till 80 % av de ekonomiska fördelarna med TTIP-avtalet skulle komma från minskade kostnader för byråkrati och regleringar samt från liberaliseringen av handeln med tjänster och offentlig upphandling. Här är några praktiska exempel på detta:

  • Både EU och USA har höga bilsäkerhetsstandarder. TTIP-avtalet skulle kunna göra det möjligt för parterna att godta varandras standarder så att bilar som har godkänts på en sida av Atlanten skulle kunna säljas på den andra sidan utan att behöva genomgå ytterligare tester eller anpassas för att uppfylla särskilda specifikationer.
  • Att öppna upp amerikansk offentlig upphandling i USA för europeiska byggnadsfirmor skulle medföra att de kan konkurrera om stora projekt inom byggnation och transport i USA.

Europeiska företag, arbetstagare och medborgare skulle kunna gagnas enormt av en mer öppen amerikansk marknad. EU har många mycket konkurrenskraftiga företag som producerar produkter och tjänster av högsta kvalitet, av vilka många är världsledande och mycket kända varumärken. På jordbruksområdet gör till exempel amerikanska växtskyddsregler att europeiska äpplen är bannlysta och de amerikanska reglerna för livsmedelssäkerhet att det är olagligt att importera många europeiska ostar. Om man avlägsnar tullar och andra handelshinder kommer europeiska producenter att kunna sälja mer till USA, vilket är gynnsamt för näringslivet och sysselsättningen. Att avlägsna hinder i EU för amerikanska produkter och tjänster kommer att betyda större urval och lägre priser för människor här i Europa. Vad som är helt klart är att båda sidor kommer att tjäna på att ytterligare öppna upp sina marknader för handel och investeringar. Alla kommer på så sätt att bli vinnare.

Även i den nuvarande situationen när eurozonen håller på att återhämta sig från en ekonomisk kris, kommer handeln med Europa att erbjuda mycket stora möjligheter för våra amerikanska partner. EU är världens största ekonomi och dess 500 miljoner invånare har en genomsnittlig inkomst per capita på 25 000 euro.

Detta betyder också att EU är världens största marknad. EU är den största importören av tillverkningsvaror och tjänster och EU står för det största antalet investeringar utomlands och tar emot flest investeringar från utländska företag i världen.

EU är den största investeraren i USA (2011) och den näst största destinationen för amerikansk varuexport (2012) och den största marknaden för amerikansk export av tjänster (2010).

EU är mycket bra på att förhandla fram frihandelsavtal. EU:s komplexa och omfattande frihandelsavtal med Sydkorea och Singapore kunde slutföras på den relativt korta tiden fyra år. EU arbetar hårt för att öppna upp marknader genom förhandlingar med andra länder som till exempel Indien, Japan, Vietnam och Malaysia. Såsom en av de mest öppna ekonomierna i världen, förblir EU frihandeln trogen.

På det handelspolitiska området förhandlar Europeiska kommissionen på EU:s och dess 27 medlemsstaters vägnar: en röst som företräder 500 miljoner människor är effektivare än om alla EU-medlemsstater skulle försöka förhandla var för sig. TTIP-avtalet är inget undantag och därför företräder EU:s handelskommissionär Karel De Gucht EU vid förhandlingsbordet. Kommissionen förhandlar utifrån de riktlinjer som man enats om i rådet, där EU-medlemsstaternas alla regeringar är företrädda. Kommissionens avdelning för handel går i spetsen, i nära samarbete med andra avdelningar inom kommissionen, särskilt de som ansvarar för de områden som förhandlingarna i huvudsak inriktas på. En förteckning över EU:s huvudförhandlare har offentliggjorts.

När det gäller USA är Förenta staternas handelsföreträdare (USTR) huvudförhandlare.

Under hela förhandlingarna håller Europeiska kommissionen EU-medlemsstaterna – i rådet – och Europaparlamentet underrättade om utvecklingen. Så snart förhandlarna har kommit fram till ett avtal, är det i sista hand rådet tillsammans med Europaparlamentet som kommer att granska och godkänna eller förkasta det slutliga avtalet. På USA:s sida är det den amerikanska kongressen.

Den första förhandlingsrundan genomfördes i juli och ytterligare förhandlingsrundor genomförs var femte vecka.

Både EU och USA vill undvika åratal av förhandlingar. Den allmänna föreställningen är att det borde vara möjligt att få till stånd ett avtal inom ett par år, men det viktigaste är förstås att få ett bra resultat.

Högnivågruppen, The High Level Working Group, som inrättades av EU och USA för att granska de möjliga effekterna av ett avtal om handel och investeringar har utarbetat en rapport med ett antal rekommendationer.

Dessa rekommendationer ger förhandlarna en bra grund att utgå ifrån.

Förhandlingarna om TTIP-avtalet kommer att röra många delar av ekonomin, bland annat tillverkningsindustri, tjänster och jordbruk. Ett avlägsnande av handelshindren kommer att ge skjuts åt den ekonomiska tillväxten, skapa sysselsättning och ge lägre priser. En oberoende studie från London-baserade Centre for Economic Policy Research (CEPR) menar att EU:s ekonomi kan komma att tjäna i storleksordningen 119 miljarder euro per år, vilket motsvarar ett extra tillskott på 545 euro för ett genomsnittligt hushåll i EU, och att USA:s ekonomi kan komma att tjäna i storleksordningen 95 miljarder euro per år.

Exporten inom alla delar av ekonomin förväntas öka, vilket är bra för sysselsättningen. Vissa sektorer kommer troligen att öka sin export mer än andra. EU:s export till USA av motorfordon förväntas till exempel gå upp med 149 %. Detta återspeglar till en del vikten av en tvåvägshandel med delar och komponenter och den framtida ytterligare integrationen av EU:s och USA:s industrier.

Det är inte bara handeln mellan EU och USA som förväntas öka. Till följd av den ökade efterfrågan på råvaror, komponenter och andra insatsvaror, förutspår man att också EU:s export till andra länder kommer att öka. Exporten till resten av världen av metallprodukter förutspås öka med 12 %, bearbetade livsmedelsprodukter med 9 %, kemikalier med 9 %, övriga tillverkade varor med 6 % och övrig transportutrustning med 6 %. TTIP-avtalet kommer att bli ett handelsavtal värdigt det tjugoförsta århundradet – den ökade affärsverksamheten kommer inte bara att gynna de multinationella företagen, utan också små och medelstora företag, antingen genom att de exporterar själva eller genom att de är leverantörer till de större företagen.

Den ekonomiska tillväxt och ökade produktivitet som avtalet skapar kommer att vara till fördel för arbetstagare både i EU och USA, både när det gäller lönesättning och nya arbetstillfällen och för både högutbildad och lågutbildad arbetskraft.

Förhandlingarna som sådana kommer troligen att pågå i ett par år. Efter det måste avtalet godkännas på EU:s sida av Europaparlamentet och alla EU:s medlemsstater och på USA:s sida av den amerikanska kongressen. Vi vill att så många tullar och andra handelshinder som möjligt ska ha avlägsnats när avtalet godkänns och blir lag. Ju snabbare detta kan ske, desto tidigare kan vi alla börja dra nytta av fördelarna. En del ändringar kan emellertid behöva en successiv infasning.

Överlag kommer alla i EU att kunna dra fördel av TTIP-avtalet – med i storleksordningen 545 euro för ett genomsnittligt EU-hushåll. Vinsten kommer att bestå i billigare varor och tjänster. Priserna kommer att bli lägre därför att importtullarna på amerikanska varor kommer att avskaffas och onödiga regleringar som medför kostnader vid handel mellan EU och USA kommer att avlägsnas. Men vi kommer också att dra nytta av att EU och USA har enats om att godta varandras tekniska standarder på många områden, vilket betyder att tillverkarna istället för två separata uppsättningar specifikationer kan följa ett enda regelverk för både EU och USA. Detta minskade byråkratiska krångel kommer att ge lägre kostnader, vilket i sin tur kommer att leda till lägre priser.

Vid förhandlingarna om TTIP-avtalet diskuteras också jordbruket. Både EU:s och USA:s jordbruksmarknader kommer att öppnas upp, vilket är till nytta för båda länderna. USA vill sälja mer av sina jordbruksråvaror, såsom majs och soja. EU:s export till USA är mestadels livsmedel av ett högre värde, såsom sprit, vin, öl och bearbetade livsmedelsprodukter (t.ex. ost, skinka och choklad). EU vill sälja mer livsmedel av hög kvalitet till USA utan onödiga tullhinder eller icke-tariffära handelshinder. Vissa europeiska livsmedelsprodukter, t.ex. olika ostar, mjölkprodukter samt äpple och päron möter betydande icke-tariffära handelshinder. Det är därför svårare att sälja dem på den amerikanska marknaden. Andra produkter omfattas av höga amerikanska tullar: aprikoser på burk (upp till 30 %), blå- eller grönmögelostar som Gorgonzola och Roquefort (mer än 25 %) och choklad (över 20 %). Om tullarna och hindren försvinner gynnas EU:s export till USA.

Nej. Grundläggande lagstiftning, som till exempel rör genetiskt modifierade organismer eller som skyddar människors liv och hälsa, djurhälsa och djurskydd eller miljö- och konsumentintressen kommer inte att ingå i förhandlingarna.

Enligt EU:s regler kan genetiskt modifierade organismer som godkänts för användning i livsmedel, foder och utsäde redan säljas i EU. Ansökningar om godkännande bedöms av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och sänds sedan till medlemsstaterna för utlåtande. Hittills har 52 genetiskt modifierade organismer godkänts. Den säkerhetsbedömning som Efsa gör innan en genetiskt modifierad organism släpps ut på marknaden och förfarandet för riskhantering kommer inte att påverkas av förhandlingarna.

EU och USA utbyter redan information om politik, bestämmelser och tekniska frågor när det gäller genetiskt modifierade organismer. Detta samarbete bidrar till att minska följderna för handeln av våra respektive system för godkännande av genetiskt modifierade organismer. Vi ser TTIP-avtalet som ett tillfälle att förstärka detta samarbete.

Nej. Vi kommer inte att förhandla om de nuvarande skyddsnivåerna bara för att få till stånd ett avtal. Vår höga skyddsnivå här i Europa är inte förhandlingsbar. Men låt oss inte glömma att även USA tar skyddet av medborgarna på största allvar. Både EU och USA vill ha höga skyddsnivåer för sina medborgare, men uppnår det på olika sätt. EU litar i bland mer till föreskrifter, medan man i USA i större utsträckning utnyttjar tvisteförfaranden. Båda sätten kan vara effektiva, men inget är perfekt. Det finns utrymme för att lära av varandra.

Detta är inte någon anpassning till lägre standarder. När vi anpassar våra föreskrifter till varandras innebär det inte att vi söker den minsta gemensamma nämnaren, utan att vi ser till att de inte skiljer sig åt i onödan. Det kommer inte att bli några som helst kompromisser kring konsument-, miljö- och hälsoskydd. Men vi kommer att vara villiga att se pragmatiskt på om vi kan göra saker och ting bättre eller mer samordnat. Varje sida har självklart rätt att lagstifta om konsument-, miljö- och hälsoskydd på den nivå man anser lämplig.

Nej. Förhandlingarna kommer inte att gå ut på att göra ekonomiska vinster på bekostnad av våra konsumenters hälsa. Stränga EU-bestämmelser, som de som gäller hormoner, eller de som är till för att skydda människors liv och hälsa, djurhälsa och djurskydd eller miljö- och konsumentintressen, kommer inte att ingå i förhandlingarna.

Nej.

För det första visar våra biografer och TV-kanaler redan mycket amerikansk film. Europa är alltså inte stängt för amerikansk film.

För det andra kommer den dynamiska europeiska filmindustrin inte att gå under på grund av en ström av nya amerikanska filmer och TV-serier. EU har regler som skyddar Europas kulturella mångfald, som till exempel den rikedom som är ett resultat av de många språk som talas på vår kontinent. EU och medlemsstaterna har lagar som skyddar och främjar kulturell mångfald i filmproduktion och TV-sändningar – den s.k. audiovisuella sektorn. EU kommer inte att kompromissa med denna rätt och förmåga att skydda Europas kulturarv.

I riktlinjerna för förhandlingarna gjorde medlemsstaterna det klart för kommissionen att den audiovisuella sektorn inte ingår i förhandlingarna om tjänster och etableringsrätt.

Nej. TTIP-avtalet kommer inte att automatiskt ha företräde framför, upphäva eller ändra EU:s lagar och bestämmelser. Alla ändringar av EU:s lagar, bestämmelser eller regelverk som görs i syfte att liberalisera handeln kommer att behöva godkännas av EU:s medlemsstater i rådet och av Europaparlamentet.

Ett handelsavtal mellan EU och USA kommer att påverka världsekonomin positivt. En ökad handel mellan de två ekonomiska giganterna kommer till exempel att öka efterfrågan på råvaror, komponenter och andra insatsvaror som andra länder producerar. Detta förväntas ge ett tillskott till världsekonomin på 100 miljarder euro utöver den extra handeln mellan EU och USA. Ju mer omfattande avtalet mellan EU och USA blir, desto större blir förtjänsterna för resten av världen.

Harmoniseringen av EU:s och USA:s tekniska standarder skulle mycket väl kunna ligga till grund för globala standarder. Den transatlantiska marknaden är så stor att om den hade en enda uppsättning regler skulle det vara i andra länders intresse att anta dem också. På så sätt skulle de bara behöva producera varor enligt en uppsättning specifikationer, vilket skulle göra den globala handeln enklare och billigare.

Nej. Avsikten med handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (Acta) var att få ett slut på handeln med varumärkesförfalskade varor. Det säger sig självt att Europaparlamentets ståndpunkt – de röstade emot Acta-avtalet – fullt ut kommer att respekteras. Acta-avtalet kommer alltså inte att komma in bakvägen.

TTIP-avtalet kommer att bli ett mycket mer omfattande avtal som täcker många olika sektorer. Frågor som rör immateriella rättigheter (IPR) – såsom regler om upphovsrätt och varumärken – kommer bara att vara en del av det. Både EU och USA har redan effektiva regler för att skydda immateriella rättigheter, även om deras tillvägagångssätt för att uppnå målet ibland är lite olika. Vi har inte för avsikt att harmonisera EU:s och USA:s lagar om immateriella rättigheter. Om man undersöker det begränsade antal frågor inom immateriella rättigheter som berör både EU och USA, skulle TTIP-avtalet kunna göra handeln oss emellan enklare utan att dessa regler försvagas.

Europeiska kommissionen, EU:s medlemsstater och Europaparlamentet anser alla att avtalet om tvistelösning mellan investerare och stat (ISDS) är ett viktigt instrument för att skydda EU:s investerare utomlands.

Det faktum att ett land har ett solitt rättsligt system är inte alltid en garanti att utländska investerare har ett adekvat skydd. En regering kan expropriera en investerare (till exempel genom nationalisering) eller anta lagar som gör deras investering värdelös, till exempel genom att plötsligt förbjuda en produkt som tillverkas i en fabrik som ägs av en utländsk investerare utan att betala någon kompensation. Om investerare hindras från att väcka talan vid en lokal domstol eller de lokala domstolarna är oförmögna att behandla ett klagomål på ett effektivt sätt, har investerarna ingenstans att vända sig med en talan om kompensation. Under sådana omständigheter kan en ISDS-klausul i ett investeringsavtal ge en extra säkerhet åt investerare genom att de garanteras ett forum där de kan väcka talan om kompensation.

Även om EU och USA har utvecklade ekonomier, kan investerare stöta på problem som rör deras investeringar och som de inhemska domstolarna inte alltid kan behandla på ett effektivt sätt. Det är därför som vi anser att det är ett klart mervärde att TTIP-avtalet kommer att innehålla bestämmelser som skyddar investerare. Eftersom avtalet kommer att knyta samman världens två främsta ekonomier, kommer det också att leda till nya standarder för framtiden.

Att inbegripa åtgärder för att skydda investerare hindrar inte regeringar från att anta lagar och leder inte till att lagar upphävs. Det som åtgärder i bästa fall kan leda till är att kompensation betalas ut. EU:s medlemsstater har lagstiftat på området i många år utan att detta har ifrågasatts. EU arbetar hur som helst nu på en större tydlighet för att garantera att genuina regleringsförfaranden inte med framgång ska kunna ifrågasättas.

Europeiska kommissionen medger att systemet går att förbättra och har varit mycket aktiv när det gäller att utveckla FN:s nya regler för insyn när det gäller ISDS. I de bilaterala handelsavtal som EU förhandlar fram är syftet att få fram bättre regler, till exempel när det gäller statskontroll av skiljemän och en uppförandekod för dessa.

---

Europeiska kommissionen, EU:s medlemsstater och Europaparlamentet anser alla att avtalet om tvistelösning mellan investerare och stat (ISDS) är ett viktigt instrument för att skydda EU:s investerare utomlands.

Det faktum att ett land har ett solitt rättsligt system är inte alltid en garanti att utländska investerare har ett adekvat skydd. En regering kan expropriera en investerare (till exempel genom nationalisering) eller anta lagar som gör deras investering värdelös, till exempel genom att plötsligt förbjuda en produkt som tillverkas i en fabrik som ägs av en utländsk investerare utan att betala någon kompensation, samtidigt som produkter tillverkade av inhemska företag är fortsatt tillåtna. Om investerare hindras från att väcka talan vid en lokal domstol eller de lokala domstolarna är oförmögna att behandla ett klagomål på ett effektivt sätt, har investerarna ingenstans att vända sig med en talan om kompensation. Under sådana omständigheter kan en ISDS-klausul i ett investeringsavtal ge en säkerhet åt investerare genom att de garanteras ett forum där de kan väcka talan om kompensation.

Även om EU och USA har utvecklade ekonomier, kan investerare stöta på problem som rör deras investeringar och som de inhemska domstolarna inte alltid kan behandla på ett effektivt sätt. Det är därför som vi anser att det är ett klart mervärde att TTIP-avtalet kommer att innehålla bestämmelser som skyddar investerare. Eftersom avtalet kommer att knyta samman världens två främsta ekonomier, kommer det också att leda till nya standarder för framtiden.

Att inbegripa åtgärder för att skydda investerare hindrar inte regeringar från att anta lagar och leder inte till att lagar upphävs. Det som åtgärder i bästa fall kan leda till är att kompensation betalas ut. EU:s medlemsstater har lagstiftat på området i många år, även om de redan har omkring 1 400 avtal av detta slag. Åtta medlemsstater har investeringsavtal med USA. Dessa avtal har inte hindrat dem från att införliva hela EU:s regelverk under förhandlingarna om EU-medlemskap. EU arbetar hur som helst nu på en större tydlighet för att garantera att genuina regleringsförfaranden inte med framgång ska kunna ifrågasättas.

Europeiska kommissionen medger att systemet går att förbättra och har varit mycket aktiv när det gäller att utveckla FN:s nya regler för insyn när det gäller ISDS. I de bilaterala handelsavtal som EU förhandlar fram är syftet att få fram bättre regler, till exempel när det gäller statskontroll av skiljemän och en uppförandekod för dessa.

Nej, inte alls. Det faktum att EU och USA har beslutat att inleda bilaterala förhandlingar betyder inte att vi slutat att arbeta för ett multilateralt tillvägagångssätt som involverar så många länder som möjligt. Vi arbetade verkligen hårt för att få till stånd ett avtal vid WTO-mötet på Bali, där 159 länder enades om åtgärder som kommer att innebära stora fördelar för världsekonomin, särskilt för utvecklingsländerna. Överenskommelsen på Bali stärker WTO och det multilaterala systemet och kommer också att bidra till att de multilaterala handelsförhandlingarna inom WTO – den s.k. Doharundan – åter tar fart. TTIP-avtalet kan också uppmuntra andra att återuppliva WTO-förhandlingarna. Om EU och USA kan harmonisera många av sina regler och standarder, skulle detta dessutom kunna bli en grund för att skapa globala regler med de kostnadsbesparingar och ekonomiska fördelar som detta skulle medföra.

För att handelsförhandlingar ska kunna fungera och bli framgångsrika krävs ett visst mått av konfidentialitet, annars skulle det vara som att visa den andra spelaren sina kort i ett kortspel.

Under förhandlingarna kommer Europeiska kommissionen emellertid att fortsätta att vara i kontakt med handels-, konsument- och näringslivsorganisationer och andra företrädare för det civila samhället.

Europeiska kommissionen kommer att hålla medlemsstaterna – i rådet – och Europaparlamentet underrättade om utvecklingen. När förhandlingarna har avslutats är det dessa två institutioner – rådet som består av företrädare för medlemsstaternas regeringar och det direktvalda Europaparlamentet – som kommer att godkänna eller förkasta avtalet.

Europeiska kommissionen fann i sin konsekvensbedömning att påverkan på miljön av ett TTIP-avtal med USA sannolikt inte blir särskilt stor. Även med en hög grad av liberalisering räknar man med en mycket begränsad ökning av de globala koldioxidutsläppen. Man menar i analysen att andra möjliga negativa effekter av ett avtal som till exempel ökat avfall, minskad biologisk mångfald och större användning av naturresurser kompenseras rikligt av fördelarna med en ökad handel med varor och tjänster på miljöområdet.

Nu när förhandlingarna har börjat ska Europeiska kommissionen inleda en konsekvensanalys av handelns hållbarhet. I analysen ska man särskilt se på de potentiella sociala och miljömässiga effekterna av TTIP-avtalet. Analysen kommer att utföras av en oberoende konsult och kommer också att innehålla ett representativt samrådsförfarande med berörda parter och det civila samhället både i EU och USA. Förfarandet kommer att ge många bra tillfällen till samråd, insamling av information och spridande av resultat.

Nej. EU och USA är sedan länge medvetna om att dataskydd regleras på olika sätt. Förhandlingarna om TTIP-avtalet är dock inte rätt forum för att behandla dessa skillnader. EU har redan utformat lämpliga tillvägagångssätt för att hantera transatlantiska dataflöden, t.ex. i avtalet om integritetsskydd. Vi förhandlar dessutom för närvarande med USA om tillgång till uppgifter genom tillsynsmyndigheter. Syftet är att få till stånd ett paraplyavtal om dataskydd för att stärka våra gemensamma insatser mot terrorism och allvarlig brottslighet. Dessa förhandlingar kommer inte att påverkas av TTIP-avtalet.

Nej, någon harmonisering är inte aktuell. Både EU och USA har många standarder och föreskrifter. När de skiljer sig åt kan de medföra extra kostnader för tillverkare, t.ex. att de måste använda separata produktionslinjer. Dessa kostnader får i slutändan bäras av konsumenterna.

TTIP-avtalet handlar inte om att försöka övertyga varandra att ändra våra respektive system, utan om att få våra system att fungera smidigare. Fordon, medicintekniska produkter och läkemedel är tre områden där det är särskilt viktigt med enhetlig lagstiftning.