Current portal location

Website content

Frågor och svar

Other linguistic versions available via language menu

Om TTIP-avtalet – Bakgrund, fördelar, problem

Grundläggande – vad, vem, hur

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, TTIP, är ett handels- och investeringsavtal som EU håller på att förhandla fram med Förenta staterna – vår största exportmarknad. 

Tullar, byråkrati och restriktioner på investeringar på båda sidor av Atlanten kan göra det svårt att köpa och sälja varor och tjänster på andra sidan.  Att undanröja dessa hinder för handeln mellan EU och Förenta staterna skulle stimulera tillväxten, skapa arbetstillfällen och medföra öka valfrihet och lägre priser för konsumenterna.

TTIP – det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar – håller på att förhandlas fram mellan Europeiska unionen (28 medlemsstater) och Förenta staterna.  För EU:s del är det Europeiska kommissionen som sitter vid förhandlingsbordet

TTIP-avtalet skulle avskaffa tullar, minska byråkratin och minska hindren för investeringar.  Detta skulle göra det lättare för EU:s företag – stora som små – att exportera varor och tjänster till USA.  Det skulle också göra det lättare för dem att investera på andra sidan Atlanten.  Och naturligtvis skulle detsamma gälla för amerikanska företag som vill exportera till eller investera i Europa.

Detta skulle vara bra för Europas ekonomi och bidra till att skapa nya arbetstillfällen.  Redan idag är 30 miljoner arbetstillfällen i EU beroende av export och amerikanska företag sysselsätter 3,5 miljoner människor i EU.

TTIP-avtalet skulle föra EU:s och USA:s standarder och förordningar närmare varandra, utan att försämra konsument-, hälso- eller miljönormer.  Företagen skulle inte längre behöva tillverka olika varor för EU:s och Förenta staternas marknader, vilket skulle göra det lättare för dem att sänka sina kostnader.  Konsumenterna gynnas av lägre priser och ett större urval av produkter, väl vetandes att de samtidigt uppfyller högsta möjliga säkerhetsnormer.

Fördelar

TTIP-avtalet skulle främja handeln i tider av fortsatt ekonomisk kris.  Detta innebär fler affärsmöjligheter, ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.  Lägre priser, ett bredare urval av produkter att välja bland tillsammans med förtroende för att produkter och tjänster från andra sidan Atlanten motsvarar de högsta säkerhetsnormerna skulle också bidra till välstånd för mer än 800 miljoner av EU:s och Förenta staternas medborgare.

EU är en av världens mest öppna ekonomier.  Öppen handel:

  • stärker vår ekonomi,
  • skapar arbetstillfällen,
  • ger oss större valfrihet och köpkraft som konsumenter och
  • hjälper våra företag att konkurrera utomlands.

Vi arbetar hårt för att se till att alla i EU gynnas ännu mer av fri handel och globalisering.

Liksom på alla andra områden i våra liv kan öppen handel påverka var och en av oss på olika sätt.  Vi arbetar med EU-länderna, Europaparlamentet och det civila samhället för att identifiera eventuella negativa effekter på ett tidigt stadium i processen.  Detta kommer att hjälpa oss att hantera dem och vidta eventuella åtgärder för att uppväga negativa effekter.

TTIP-avtalet skulle främja handeln i tider av fortsatt ekonomisk kris.  Det skulle hjälpa europeiska företag att öka försäljningen av  varor och tjänster i Förenta staterna.  Europeiska företag skulle också delta på lika villkor i amerikansk offentlig upphandling.  Detta är bra både för ekonomin och sysselsättningen.

Här i Europa skulle billigare nordamerikanska importprodukter innebära större urval i butikerna till lägre priser. Billigare varor och tjänster skulle också medföra besparingar för företagen.  Amerikanska varor som säljs i EU skulle naturligtvis fortsatt vara förenliga med våra höga normer för miljö, konsumentskydd och hälsoskydd – precis som nu. . Enligt beräkningar i en oberoende studie oberoende studie som genomfördes åt Europeiska kommissionen skulle avtalet, när det har genomförts fullt ut, bidra till EU:s ekonomi med 0,5 % av BNP.   De flesta andra undersökningar om TTIP-avtalet visar också på fördelarna för EU:s ekonomi.

EU:s export till USA utgörs mestadels av högvärdiga produkter som till exempel ost, skinka, vin, olivolja, spritdrycker och choklad.  Höga amerikanska tullar – upp till 30 % – gör att amerikanerna inte har råd med dem – och det blir svårt för europeiska jordbrukare och företag att exportera.

Förenta staterna måste också betala tull i EU på basprodukter som majs, sojabönor och djurfoder.  Detta ger i sin tur upphov till kostnader för europeiska jordbrukare och livsmedelsproducenter. 

TTIP-avtalet skulle minska dessa tullar – eller undanröja dem helt och hållet

Amerikanska godkännandeförfaranden och byråkrati kan också göra det mycket svårt för exportörerna i EU. För närvarande är många äpplen och päron som säljs i Europa helt enkelt förbjudna i USA.

TTIP-avtalet skulle inte bara öka handeln och inkomster inom EU och USA utan också i resten av världen.  En oberoende studie visar att avtalet skulle kunna öka våra handelspartners produktionen med nästan 100 miljarder euro.

Ökad tillväxt i EU och Förenta staterna skulle öka efterfrågan på export av råvaror, komponenter och färdiga produkter från andra länder.

En harmonisering av EU:s och Förenta staternas standarder och föreskrifter skulle innebära att exportörer i andra länder endast behövde rätta sig efter en enda uppsättning regler i stället för två.  Detta skulle göra det lättare för dem att exportera och förbättra deras ekonomi.

En harmonisering av EU:s och Förenta staternas standarder och föreskrifter skulle också lägga grunden för höga globala standarder, vilket ger både konsumenter och företag fördelar.

Förhandlingsprocessen – Bakgrund, transparens, tillsyn

Grundläggande – vem, hur, när

När det gäller handelsfrågor är det Europeiska kommissionen som förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  En röst som företräder 500 miljoner människor är effektivare än om alla EU-medlemsstater skulle försöka förhandla var för sig.

EU:s kommissionsledamot med ansvar för handel representerar EU-sidan.  Vid kommissionärens sida finns förhandlingsgrupper och specialister från olika avdelningar inom kommissionen, till exempel jordbruk, folkhälsa, och små och medelstora företag.  Kommissionens delegation förhandlar med hjälp av riktlinjer från regeringarna i EU:s 28 medlemsländer som träffas i rådet.  Kommissionen rådfrågar rådet och rapporterar till Europaparlamentet under hela förhandlingsprocessen. 

Kommissionen genomför också omfattande samråd med företrädare för det civila samhället.  I dessa deltar:

  • icke-statliga organisationer,
  • näringslivsorganisationer,
  • hälsoorganisationer,
  • miljöorganisationer,
  • djurskyddsgrupper,
  • religiösa grupper,
  • konsumentorganisationer,
  • fackföreningar och
  • branschorganisationer.

Förenta staternas handelsföreträdare (USTR) och hans delegation förhandlar för USA.

Europeiska kommissionen förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  Detta sker med hjälp av riktlinjer  från regeringarna i EU:s medlemsländer.

Förhandlingsrundorna mellan EU och USA äger rum var femte vecka.  Europeiska kommissionen står i nära kontakt med regeringarna i EU:s 28 medlemsländer både före och efter varje omgång.  Den rådfrågar medlemsländerna om EU:s förhandlingsposition och informerar dem om utvecklingen.  Kommissionen rapporterar också regelbundet till Europaparlamentet.  Europeiska kommissionen genomför också omfattande samråd med andra intressenter, inklusive:

  • icke-statliga organisationer,
  • näringslivsorganisationer,
  • miljöorganisationer,
  • djurskyddsgrupper,
  • religiösa grupper
  • konsumentorganisationer,
  • fackföreningar och
  • branschorganisationer.

Så snart förhandlarna har nått ett avtal, kommer vi att offentliggöra texten till avtalet på vår webbplats.  EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – kommer att granska texten och kan godkänna eller förkasta den.

Förhandlingarna inleddes i juli 2013 med förhandlingsrundor ungefär var femte vecka.  Både EU och USA vill undvika åratal av förhandlingar, men det viktigaste är att nå ett gott resultat.

Öppenhet – spridning av information om förhandlingarna

Mandatet är riktlinjerna som regeringarna i EU:s 28 medlemsländer har gett kommissionen för att förhandla om TTIP-avtalet.  

Regeringarna i EU:s 28 medlemsländer gav kommissionen i uppdrag att förhandla om TTIP-avtalet.  Mandatet är en uppsättning riktlinjer för kommissionen. Endast EU-länderna kan besluta att offentliggöra sina riktlinjer. Kommissionen har vid upprepade tillfällen begärt att mandatet ska offentliggöras.  I oktober 2014 enades EU:s regeringar om att offentliggöra mandatet, vilket kommissionen hälsade som ett välkommet exempel på ökad insyn.

Europeiska kommissionen förhandlar på EU:s vägnar.  Vi använder våra kontakter varje vecka med regeringarna i EU:s medlemsländer och regelbundna möten med Europaparlamentet för att samråda och rapportera till dem, bland annat om EU:s förhandlingspositioner och specifika förslag till avtalstexten.

I slutet av förhandlingarna är det regeringarna i EU-länderna och Europaparlamentet som ska godkänna eller förkasta avtalet.

Under hela processen har vi gjort mer för att sprida information om TTIP-avtalet och involvera alla som har ett intresse där än alla andra handelsförhandlingar i EU:s 60-åriga historia.

Våra initiativ har omfattat:

  • en särskild webbplats om TTIP-avtalet och ett TTIP Twitterkonto
  • att offentliggöra EU:s ställningstaganden om vad vi vill uppnå i förhandlingarna.
  • att organisera regelbundna möten med hundratals företrädare för alleuropeiska icke-statliga organisationer, konsumentorganisationer, fackföreningar och näringslivsorganisationer.
  • att inrätta en rådgivande expertgrupp för att arbeta direkt med chefsförhandlaren.  Experterna företräder fackföreningar, konsumenter, miljöintressen och näringsliv.
  • att göra fler handlingar tillgängliga för alla ledamöter av Europaparlamentet.

Mer bakgrundsmaterial

Under hela förhandlingsprocessen kan tjänstemän från ett av EU:s medlemsländer lämna sina synpunkter på alla EU:s förhandlingspositioner och specifika förslag till texten i avtalet.  Vi underrättar också Europaparlamentet om dessa ståndpunkter och förslag.

Vi håller också EU-ländernas tjänstemän och ledamöter av Europaparlamentet underrättade om förhandlingstexterna som innehåller förslag från både EU och Förenta staterna. I linje med de pågående insatserna för att ytterligare öka öppenheten har vi också publicerat EU:s förhandlingstexter på vår webbplats.

Med TTIP-avtalet avser kommissionen att följa den praxis som rådet antog med det nyligen överenskomna handelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA). Kommissionen offentliggjorde texten till avtalet innan EU och den kanadensiska regeringens jurister hade granskat den och innan den översatts till alla 24 officiella EU-språk.

När juristerna har kontrollerat den offentliggjorda texten kommer kommissionen att sända den till rådet och Europaparlamentet för ratificering.  Allmänheten kan redan se exakt vad som har förhandlats fram.

Demokrati – insyn i förhandlingarna

När det gäller handelsfrågor är det Europeiska kommissionen som förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  Kommissionens förhandlare använder riktlinjer från regeringarna i EU:s medlemsländer. 

Under hela förhandlingarna kommer kommissionen att hålla regeringarna i EU:s medlemsländer och Europaparlamentet fullt informerade om utvecklingen.  När EU:s och Förenta staternas förhandlare har nått en uppgörelse kommer EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – att granska texten och kan godkänna eller avvisa den. 

Vi lyssnar på – och finns tillgängliga för att träffa – företrädare för alla berörda parter, inklusive:

  • näringslivsorganisationer,
  • fackföreningar,
  • icke-statliga organisationer,
  • konsumentorganisationer,
  • branschorganisationer.

Vi har också regelbundna möten med alla dessa parter, samt möten med det civila samhället och ideella organisationer.

För att hjälpa oss i vårt arbete har vi inrättat en rådgivande grupp bestående av 16 oberoende experter som företräder:

  • näringslivet
  • tjänstesektorn
  • jordbruket
  • fackföreningar
  • konsumenter
  • hälsa
  • miljö 

Handelshinder påverkar förstås företagen – särskilt exportörerna – så vi behöver veta vilka problem de ställs inför för att förhandla fram ett avtal som kan bidra till EU:s export, stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen.  Över 30 miljoner arbetstillfällen i EU är beroende av export.  Men vi tar också hänsyn till de farhågor och möjliga effekter som handelsförhandlingarna kan medföra för alla EU-medborgare, oavsett om de är arbetsgivare eller arbetstagare, jordbrukare, studenter, pensionärer osv.

När EU:s och Förenta staternas förhandlare har nått en uppgörelse kommer EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – att granska texten och kan godkänna eller avvisa den. 

Alla EU-länder är demokratiskt valda.  Ledamöterna i Europaparlamentet väljs direkt i EU-omfattande val vart femte år.

EU:s lagstiftning innebär att handelsavtal kan undertecknas endast om de beslutas av både regeringarna i EU:s 28 medlemsländer och av en majoritet i Europaparlamentet.  Detta betyder att EU:s handelsavtal är föremål för en dubbel demokratisk garanti.

Förhandlingarnas innehåll

Vad förhandlar man om i TTIP?

Förhandlingarna omfattar tre huvudsakliga områden:

Vi vill:

  • ta bort nästan alla tullar på industrivaror och jordbruksprodukter,
  • göra det lättare för företag som tillhandahåller tjänster att göra detta både i EU och USA, och
  • skapa lika konkurrensvillkor för företag på båda sidor om Atlanten för anbud i offentlig upphandling.  Detta skulle skapa större urval för de offentliga myndigheterna och mer valuta för skattebetalarnas pengar.

Trots att regleringar i EU och Förenta staterna ofta är mycket likartade kan de ibland uppnå sina mål på olika sätt.

Vi vill:

  • hjälpa EU:s och USA:s tillsynsmyndigheter samarbeta närmare när de nya reglerna ska skapas, och
  • erkänna varandras regler i de fall då dessa ger likvärdigt skydd.

Mer om hur TTIP-avtalet ska regleras

Vi vill:

  • ha icke-diskriminerande och fri tillgång till naturresurser,
  • tillträde till infrastrukturer,
  • tillgång till förnybar energi,
  • skydda arbetstagarna och miljön,
  • ge det civila samhället en direkt roll i att se till att båda sidor genomför avtalet på ett korrekt sätt, och
  • se till att särskilt små och medelstora företag gynnas.

Vilka problem finns?

Normer för hälsa, konsumentskydd och miljö

Nej.

TTIP-avtalet kommer inte att ha företräde framför, upphäva eller ändra EU:s lagstiftning.  EU:s 28 medlemsländer och Europaparlamentet måste godkänna alla ändringar av EU:s lagar eller föreskrifter som görs i syfte att liberalisera handeln.

I EU-lagstiftningen finns strikta normer för att skydda, bland annat följande:

  • människors liv och hälsa
  • djurs hälsa och välbefinnande
  • miljön
  • konsumenter

Oberoende tillsynsmyndigheter i EU bistår regeringarna med råd om hur stränga dessa normer ska vara, på grundval av de senaste vetenskapliga rönen.  Partnerskapsavtalet kommer att slå vakt om dessa standarder och regeringarnas rätt att i framtiden hålla dem så strikta som de önskar.

Nej. Hormonbehandlat nötkött är förbjudet i EU.  Detta kommer inte att förändras genom TTIP-avtalet. 

Stränga EU-bestämmelser som syftar till att skydda människors liv och hälsa, djurhälsa och djurskydd eller miljö och konsumenter kommer inte att ändras på grund av TTIP-avtalet.

Nej.  

EU har ett strikt system för beslut om att tillåta företag att sälja en viss GMO inom EU.  Detta är helt skilt från handelsförhandlingarna.

EU:s grundläggande lagstiftning om genetiskt modifierade organismer – däribland Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (EFSA) säkerhetsbedömning och förfarandet för riskhantering – är inte förhandlingsbar.  Det kommer inte att förändras till följd av TTIP-avtalet.

Forskare vid Efsa bedömer alla ansökningar för att sälja genmodifierade produkter i EU.  EU:s regeringar kan sedan överväga resultaten innan de fattar beslut om att godkänna ansökan.  Hittills har 58 genetiskt modifierade organismer godkänts.

Tillsynsmyndigheterna i EU och USA utbyter redan information om genetiskt modifierade organismer – om strategi, bestämmelser och tekniska frågor.  Avtalet skulle kunna hjälpa dem att göra det mer effektivt.  Detta skulle bidra till att begränsa följderna för handeln av våra olika system för godkännande av genetiskt modifierade organismer. 

EU är världens största importör och exportör av jordbruks- och livsmedelsprodukter.  Livsmedelsindustrin är EU:s största tillverkningssektor sett till omsättningen.

USA:s export av jordbruksprodukter till EU är av avgörande betydelse, till exempel foder och ingredienser för livsmedelsindustrin.

Vi är medvetna om att konkurrensen från produkter från Förenta staterna till följd av fullständig liberalisering av handeln mellan EU och USA skulle kunna inverka negativt på vissa av EU:s jordbruksprodukter.

I dessa fall skulle vi förhandla om importkvoter, i stället för fullständig liberalisering, som vi har gjort i EU:s övriga frihandelsavtal.

Naturligtvis måste amerikansk export till EU uppfylla EU:s grundläggande krav, till exempel EU:s förbud mot nötkött från djur som behandlats med tillväxthormoner

Offentliga tjänster

Nej.

Varken avtalet eller EU:s övriga handelsavtal ålägger länderna att avreglera, liberalisera eller privatisera offentliga tjänster på nationell eller lokal nivå.  Häri ingår:

  • folkhälsa
  • allmän utbildning
  • kollektivtrafik
  • uppsamling, rening, försörjning samt förvaltning av vatten

I sina handelsavtal understryker EU alltid sitt åtagande att skydda allmännyttiga tjänster på alla myndighetsnivåer, även på lokal nivå.  Alla beslut om att liberalisera, avreglera eller privatisera sådana tjänster åligger helt nationella regeringar och lokala myndigheter.  Handelsavtal ändrar inte på det. TTIP-avtalet ändrar inte på det.

Inte heller kommer TTIP att kräva att EU:s regeringar eller den offentliga hälso- och sjukvården kontrakterar ut sina tjänster.  Vissa EU-länder har valt att tillåta företag från länder utanför EU att tillhandahålla privat utbildning och hälso- och sjukvård. Andra gör det inte.  Detta är helt och hållet ett val av de nationella regeringarna.

Om en medlemsstat beslutar att åternationalisera en tjänst som en tidigare regering hade privatiserat eller lämnat till ett privat företag, så är de fria att göra detta.  Naturligtvis måste staten följa de egna nationella lagarna och EU-lagen – exempelvis genom att betala ersättning för expropriation.  Men TTIP-avtalet kommer inte att låta amerikanska företag stämma staten för utebliven vinst.

Investerares rättigheter

Investeringar står i centrum för EU:s ekonomi.  De skapar tillväxt och sysselsättning och är en viktig drivkraft för handeln.  Att inkludera investeringar i TTIP-avtalet kan innebära:

  • nya investeringsmöjligheter och att både EU och Förenta staterna blir mer attraktiva för investeringar.
  • lika villkor för EU:s investeringar i USA – för närvarande är företag från EU-länder som har ingått bilaterala investeringsavtal med USA bättre skyddade än företag från EU-länder utan sådana avtal. 
  • grundläggande bestämmelser om investeringsskydd.  Detta är viktigt för att skapa ett företagsklimat som främjar hållbar tillväxt och sysselsättning.
  • reform av det nuvarande systemet för investeringsskydd för att göra det mer balanserat och för att skydda regeringarnas rätt att reglera i allmänhetens intresse.

Nej.

Kommissionen vill i TTIP-avtalet införa ett system för investeringsskydd och ett sätt att lösa tvister mellan privata företag och regeringar som innebär en verklig förbättring av nuvarande praxis.  Inom ramen för FN har EU framgångsrikt verkat för det första globala system för tvistlösning mellan investerare och stat för att göra reglerna mer överskådliga.  

Kommissionen vill förankra dessa förbättringar i TTIP-avtalet. 

Den vill:

  • garantera regeringarnas rätt att reglera,
  • göra tvistlösningen mellan investerare och stat mer transparenta, t ex genom att offentliggöra förfaranden,
  • vidta åtgärder för att se till att skiljedomare är opartiska,
  • ålägga skiljedomare att följa en uppförandekod,
  • förtydliga och begränsa investerarnas rättigheter,
  • ge berörda parter, såsom icke-statliga organisationer, att göra sin röst hörd och för deras yttranden skall offentliggöras som en del av förfarandet, och
  • inrätta en överklagandeinstans för att se över skiljedomstolarnas beslut.

Sedan 1950-talet har EU:s medlemsländer undertecknat 1 400 bilaterala handels- och investeringsavtal, vissa med varandra, resten med länder utanför EU.  Dessa avtal innehåller åtgärder för att skydda investeringar och för att lösa tvister mellan privata företag och regeringar (tvistlösning mellan investerare och stat).

Kommissionens förslag till TTIP-avtalet siktar på ett modernt system för att skydda investeringar och lösa tvister som tar hänsyn till medborgarnas problem.

Från den 27 mars till den 13 juli 2014 anordnade kommissionen ett offentligt samråd på nätet för att samla in åsikter om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat i TTIP-avtalet.  I januari 2015 offentliggjorde kommissionen en rapport om samrådet. Under de kommande månaderna kommer kommissionen att diskutera resultaten av samrådet med EU-länderna, Europaparlamentet och berörda parter från EU.

Det kan de inte.  Detta är en myt. 

Enligt Lissabonfördraget är det kommissionen som förhandlar fram investeringsavtal på EU:s vägnar.  När kommissionen fick uppdraget att inleda diskussioner med USA om TTIP-avtalet uppmanade  regeringarna i EU:s länder kommissionen att förhandla om tvistelösning mellan investerare och stat (ISDS) som ett led i uppgörelsen.

EU vill att TTIP-avtalet ska erbjuda skydd för EU-företag när de investerar utomlands.  Tvistlösning mellan investerare och stat är ett sätt att göra detta.  Tvistlösning mellan investerare och stat har funnits i flera årtionden och EU-länderna har redan slutit ca 1 400 avtal om tvistlösning mellan investerare och stat, som en del av sina investeringsavtal med länder utanför EU.

Tvistlösning mellan investerare och stat gör det möjligt för ett utländskt företag att ansöka om ersättning om en regering beslagtar tillgångar eller inför en lag som endast gäller för utländska företag och gör deras investering värdelös.  Till exempel en lag som förbjuder en produkt som tillverkas i en utländskägd fabrik samtidigt som samma produkt tillverkad av inhemska företag inte förbjuds.

Tvistlösning mellan investerare och stat hindrar inte länderna att anta lagar, men där nya lagar diskriminerar utländska företag kan de begära kompensation.

Europeiska kommissionen anser att det befintliga systemet för tvistlösning mellan investerare och stat måste förbättras.  Det är därför som kommissionen har varit mycket aktiv när det gäller att utveckla FN:s nya regler för tvistlösning mellan investerare och stat för att göra tvistlösningen öppnare.  Europeiska kommissionen vill att bestämmelserna om tvistlösning mellan investerare och stat i EU:s handelsavtal ska vara den bästa möjliga, inklusive en uppförandekod för, och kontroll av, skiljemännen 

Nej. Detta är en myt

Om ett amerikanskt företag ville överklaga en lag eller en åtgärd som antagits av ett EU-land skulle det ske i landets lokala eller nationella domstolar.  Om företaget hindrades från att gå till domstol kan det sedan försöka att väcka talan enligt skiljeförfarande som föreskrivs i avtalet om tvistelösning mellan investerare och stat (ISDS).

Det andra fallet där ett amerikanskt företag skulle kunna använda tvistlösning mellan investerare och stat skulle vara om rättsfrågan ingår i själva TTIP-avtalet snarare än i ett lands nationella lagstiftning.  Internationella fördrag är inte verkställbara i nationella domstolar.  Tvistlösning mellan investerare och stat ger ett internationellt forum för att lösa frågor i internationell rätt.

Immateriella rättigheter

Nej. 

Acta-avtalet – handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning – syftade till att stoppa handeln med förfalskade varor mellan EU och ett tiotal andra länder.  I vissa av dessa länder skilde sig verkställandet av regler till skydd för immateriella rättigheter från den i EU.  Europaparlamentet röstade mot Acta-avtalet.  Kommissionen respekterar till fullo parlamentets beslut och har inte för avsikt att försöka införa Acta i TTIP-avtalet.

EU och USA är överens om betydelsen av immateriella rättigheter för att stimulera innovation och tillväxt och skapande av sysselsättning.  De är också överens om att intrång i upphovsrätten och andra överträdelser av den immateriella äganderätten är skadliga för ekonomin.  

Både EU och USA har en ingående och effektiv lagstiftning för att skydda immateriella rättigheter, även om vi ibland tar ett annat tillvägagångssätt för att uppnå detta. 

TTIP-avtalet kommer inte att harmonisera EU:s och USA:s lagar på detta område, men det kan hjälpa oss att försöka lösa vissa frågor som rör immateriella rättigheter.  Det skulle också hjälpa oss att samarbeta bättre inom områden av gemensamt intresse.  Till exempel kan artister inte få någon ersättning när deras musik sänds i radio i USA, trots att de får det i EU.