Current portal location

Website content

Frågor och svar

Other linguistic versions available via language menu

Om TTIP-avtalet – Bakgrund, fördelar, problem

Grundläggande – vad, vem, hur

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, TTIP, är ett handels- och investeringsavtal som EU håller på att förhandla fram med Förenta staterna – vår största exportmarknad. 

Tullar, byråkrati och restriktioner på investeringar på båda sidor av Atlanten kan göra det svårt att köpa och sälja varor och tjänster på andra sidan.  Att undanröja dessa hinder för handeln mellan EU och Förenta staterna skulle stimulera tillväxten, skapa arbetstillfällen och medföra öka valfrihet och lägre priser för konsumenterna.

TTIP – det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar – håller på att förhandlas fram mellan Europeiska unionen (28 medlemsstater) och Förenta staterna.  För EU:s del är det Europeiska kommissionen som sitter vid förhandlingsbordet

TTIP-avtalet skulle avskaffa tullar, minska byråkratin och minska hindren för investeringar.  Detta skulle göra det lättare för EU:s företag – stora som små – att exportera varor och tjänster till USA.  Det skulle också göra det lättare för dem att investera på andra sidan Atlanten.  Och naturligtvis skulle detsamma gälla för amerikanska företag som vill exportera till eller investera i Europa.

Detta skulle vara bra för Europas ekonomi och bidra till att skapa nya arbetstillfällen.  Redan idag är 30 miljoner arbetstillfällen i EU beroende av export och amerikanska företag sysselsätter 3,5 miljoner människor i EU.

TTIP-avtalet skulle föra EU:s och USA:s standarder och förordningar närmare varandra, utan att försämra konsument-, hälso- eller miljönormer.  Företagen skulle inte längre behöva tillverka olika varor för EU:s och Förenta staternas marknader, vilket skulle göra det lättare för dem att sänka sina kostnader.  Konsumenterna gynnas av lägre priser och ett större urval av produkter, väl vetandes att de samtidigt uppfyller högsta möjliga säkerhetsnormer.

Fördelar

TTIP-avtalet skulle främja handeln i tider av fortsatt ekonomisk kris.  Detta innebär fler affärsmöjligheter, ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.  Lägre priser, ett bredare urval av produkter att välja bland tillsammans med förtroende för att produkter och tjänster från andra sidan Atlanten motsvarar de högsta säkerhetsnormerna skulle också bidra till välstånd för mer än 800 miljoner av EU:s och Förenta staternas medborgare.

EU är en av världens mest öppna ekonomier.  Öppen handel:

  • stärker vår ekonomi,
  • skapar arbetstillfällen,
  • ger oss större valfrihet och köpkraft som konsumenter och
  • hjälper våra företag att konkurrera utomlands.

Vi arbetar hårt för att se till att alla i EU gynnas ännu mer av fri handel och globalisering.

Liksom på alla andra områden i våra liv kan öppen handel påverka var och en av oss på olika sätt.  Vi arbetar med EU-länderna, Europaparlamentet och det civila samhället för att identifiera eventuella negativa effekter på ett tidigt stadium i processen.  Detta kommer att hjälpa oss att hantera dem och vidta eventuella åtgärder för att uppväga negativa effekter.

TTIP-avtalet skulle främja handeln i tider av fortsatt ekonomisk kris.  Det skulle hjälpa europeiska företag att öka försäljningen av  varor och tjänster i Förenta staterna.  Europeiska företag skulle också delta på lika villkor i amerikansk offentlig upphandling.  Detta är bra både för ekonomin och sysselsättningen.

Här i Europa skulle billigare nordamerikanska importprodukter innebära större urval i butikerna till lägre priser. Billigare varor och tjänster skulle också medföra besparingar för företagen.  Amerikanska varor som säljs i EU skulle naturligtvis fortsatt vara förenliga med våra höga normer för miljö, konsumentskydd och hälsoskydd – precis som nu. . Enligt beräkningar i en oberoende studie oberoende studie som genomfördes åt Europeiska kommissionen skulle avtalet, när det har genomförts fullt ut, bidra till EU:s ekonomi med 0,5 % av BNP.   De flesta andra undersökningar om TTIP-avtalet visar också på fördelarna för EU:s ekonomi.

EU:s export till USA är mestadels värdefulla produkter som till exempel ost, skinka, vin, olivolja, spritdrycker och choklad.  Höga amerikanska tullar - upp till 30 % - gör att amerikanerna inte har råd med dem - och gör det svårt för europeiska jordbrukare och företag att exportera.

Förenta staterna måste också betala tull i EU på grundläggande produkter som majs och djurfoder. Detta ger i sin tur upphov till kostnader för europeiska jordbrukare och livsmedelsproducenter. 

TTIP-avtalet skulle minska dessa tullar - eller undanröja dem helt och hållet.

Amerikanska godkännandeförfaranden och byråkrati kan också göra det mycket svårt för exportörerna i EU. För närvarande är många äpplen och päron som säljs i Europa helt enkelt förbjudna i USA.

TTIP-avtalet skulle inte bara öka handeln och inkomster inom EU och USA utan också i resten av världen.  En oberoende studie visar att avtalet skulle kunna öka våra handelspartners produktionen med nästan 100 miljarder euro.

Ökad tillväxt i EU och Förenta staterna skulle öka efterfrågan på export av råvaror, komponenter och färdiga produkter från andra länder.

En harmonisering av EU:s och Förenta staternas standarder och föreskrifter skulle innebära att exportörer i andra länder endast behövde rätta sig efter en enda uppsättning regler i stället för två.  Detta skulle göra det lättare för dem att exportera och förbättra deras ekonomi.

En harmonisering av EU:s och Förenta staternas standarder och föreskrifter skulle också lägga grunden för höga globala standarder, vilket ger både konsumenter och företag fördelar.

Förhandlingsprocessen – Bakgrund, transparens, tillsyn

Grundläggande – vem, hur, när

När det gäller handelsfrågor är det Europeiska kommissionen som förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  En röst som företräder 500 miljoner människor är effektivare än om alla EU-medlemsstater skulle försöka förhandla var för sig.

EU:s kommissionsledamot med ansvar för handel representerar EU-sidan.  Vid kommissionärens sida finns förhandlingsgrupper och specialister från olika avdelningar inom kommissionen, till exempel jordbruk, folkhälsa, och små och medelstora företag.  Kommissionens delegation förhandlar med hjälp av riktlinjer från regeringarna i EU:s 28 medlemsländer som träffas i rådet.  Kommissionen rådfrågar rådet och rapporterar till Europaparlamentet under hela förhandlingsprocessen. 

Kommissionen genomför också omfattande samråd med företrädare för det civila samhället.  I dessa deltar:

  • icke-statliga organisationer,
  • näringslivsorganisationer,
  • hälsoorganisationer,
  • miljöorganisationer,
  • djurskyddsgrupper,
  • religiösa grupper,
  • konsumentorganisationer,
  • fackföreningar och
  • branschorganisationer.

Förenta staternas handelsföreträdare (USTR) och hans delegation förhandlar för USA.

Europeiska kommissionen förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  Detta sker med hjälp av riktlinjer  från regeringarna i EU:s medlemsländer.

Förhandlingsrundorna mellan EU och USA äger rum var femte vecka.  Europeiska kommissionen står i nära kontakt med regeringarna i EU:s 28 medlemsländer både före och efter varje omgång.  Den rådfrågar medlemsländerna om EU:s förhandlingsposition och informerar dem om utvecklingen.  Kommissionen rapporterar också regelbundet till Europaparlamentet.  Europeiska kommissionen genomför också omfattande samråd med andra intressenter, inklusive:

  • icke-statliga organisationer,
  • näringslivsorganisationer,
  • miljöorganisationer,
  • djurskyddsgrupper,
  • religiösa grupper
  • konsumentorganisationer,
  • fackföreningar och
  • branschorganisationer.

Så snart förhandlarna har nått ett avtal, kommer vi att offentliggöra texten till avtalet på vår webbplats.  EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – kommer att granska texten och kan godkänna eller förkasta den.

Förhandlingarna inleddes i juli 2013 med förhandlingsrundor ungefär var femte vecka.  Både EU och USA vill undvika åratal av förhandlingar, men det viktigaste är att nå ett gott resultat.

Öppenhet – spridning av information om förhandlingarna

Mandatet är riktlinjerna som regeringarna i EU:s 28 medlemsländer har gett kommissionen för att förhandla om TTIP-avtalet.  

Regeringarna i EU:s 28 medlemsländer gav kommissionen i uppdrag att förhandla om TTIP-avtalet.  Mandatet är en uppsättning riktlinjer för kommissionen. Endast EU-länderna kan besluta att offentliggöra sina riktlinjer. Kommissionen har vid upprepade tillfällen begärt att mandatet ska offentliggöras.  I oktober 2014 enades EU:s regeringar om att offentliggöra mandatet, vilket kommissionen hälsade som ett välkommet exempel på ökad insyn.

Europeiska kommissionen förhandlar på EU:s vägnar.  Vi använder våra kontakter varje vecka med regeringarna i EU:s medlemsländer och regelbundna möten med Europaparlamentet för att samråda och rapportera till dem, bland annat om EU:s förhandlingspositioner och specifika förslag till avtalstexten.

I slutet av förhandlingarna är det regeringarna i EU-länderna och Europaparlamentet som ska godkänna eller förkasta avtalet.

Under hela processen har vi gjort mer för att sprida information om TTIP-avtalet och involvera alla som har ett intresse där än alla andra handelsförhandlingar i EU:s 60-åriga historia.

Våra initiativ har omfattat:

  • en särskild webbplats om TTIP-avtalet och ett TTIP Twitterkonto
  • att offentliggöra EU:s ställningstaganden om vad vi vill uppnå i förhandlingarna.
  • att organisera regelbundna möten med hundratals företrädare för alleuropeiska icke-statliga organisationer, konsumentorganisationer, fackföreningar och näringslivsorganisationer.
  • att inrätta en rådgivande expertgrupp för att arbeta direkt med chefsförhandlaren.  Experterna företräder fackföreningar, konsumenter, miljöintressen och näringsliv.
  • att göra fler handlingar tillgängliga för alla ledamöter av Europaparlamentet.

Mer bakgrundsmaterial

Under hela förhandlingsprocessen kan tjänstemän från ett av EU:s medlemsländer lämna sina synpunkter på alla EU:s förhandlingspositioner och specifika förslag till texten i avtalet.  Vi underrättar också Europaparlamentet om dessa ståndpunkter och förslag.

Vi håller också EU-ländernas tjänstemän och ledamöter av Europaparlamentet underrättade om förhandlingstexterna som innehåller förslag från både EU och Förenta staterna. I linje med de pågående insatserna för att ytterligare öka öppenheten har vi också publicerat EU:s förhandlingstexter på vår webbplats.

Med TTIP-avtalet avser kommissionen att följa den praxis som rådet antog med det nyligen överenskomna handelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA). Kommissionen offentliggjorde texten till avtalet innan EU och den kanadensiska regeringens jurister hade granskat den och innan den översatts till alla 24 officiella EU-språk.

När juristerna har kontrollerat den offentliggjorda texten kommer kommissionen att sända den till rådet och Europaparlamentet för ratificering.  Allmänheten kan redan se exakt vad som har förhandlats fram.

Demokrati – insyn i förhandlingarna

När det gäller handelsfrågor är det Europeiska kommissionen som förhandlar på EU:s och dess 28 medlemsländers vägnar.  Kommissionens förhandlare använder riktlinjer från regeringarna i EU:s medlemsländer. 

Under hela förhandlingarna kommer kommissionen att hålla regeringarna i EU:s medlemsländer och Europaparlamentet fullt informerade om utvecklingen.  När EU:s och Förenta staternas förhandlare har nått en uppgörelse kommer EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – att granska texten och kan godkänna eller avvisa den. 

Vi lyssnar på – och finns tillgängliga för att träffa – företrädare för alla berörda parter, inklusive:

  • näringslivsorganisationer,
  • fackföreningar,
  • icke-statliga organisationer,
  • konsumentorganisationer,
  • branschorganisationer.

Vi har också regelbundna möten med alla dessa parter, samt möten med det civila samhället och ideella organisationer.

För att hjälpa oss i vårt arbete har vi inrättat en rådgivande grupp bestående av 16 oberoende experter som företräder:

  • näringslivet
  • tjänstesektorn
  • jordbruket
  • fackföreningar
  • konsumenter
  • hälsa
  • miljö 

Handelshinder påverkar förstås företagen – särskilt exportörerna – så vi behöver veta vilka problem de ställs inför för att förhandla fram ett avtal som kan bidra till EU:s export, stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen.  Över 30 miljoner arbetstillfällen i EU är beroende av export.  Men vi tar också hänsyn till de farhågor och möjliga effekter som handelsförhandlingarna kan medföra för alla EU-medborgare, oavsett om de är arbetsgivare eller arbetstagare, jordbrukare, studenter, pensionärer osv.

När EU:s och Förenta staternas förhandlare har nått en uppgörelse kommer EU:s regeringar – tillsammans med Europaparlamentet – att granska texten och kan godkänna eller avvisa den. 

Alla EU-länder är demokratiskt valda.  Ledamöterna i Europaparlamentet väljs direkt i EU-omfattande val vart femte år.

EU:s lagstiftning innebär att handelsavtal kan undertecknas endast om de beslutas av både regeringarna i EU:s 28 medlemsländer och av en majoritet i Europaparlamentet.  Detta betyder att EU:s handelsavtal är föremål för en dubbel demokratisk garanti.

Förhandlingarnas innehåll

Vad förhandlar man om i TTIP?

Förhandlingarna omfattar tre huvudsakliga områden:

Vi vill:

  • ta bort nästan alla tullar på industrivaror och jordbruksprodukter,
  • göra det lättare för företag som tillhandahåller tjänster att göra detta både i EU och USA, och
  • skapa lika konkurrensvillkor för företag på båda sidor om Atlanten för anbud i offentlig upphandling.  Detta skulle skapa större urval för de offentliga myndigheterna och mer valuta för skattebetalarnas pengar.

Trots att regleringar i EU och Förenta staterna ofta är mycket likartade kan de ibland uppnå sina mål på olika sätt.

Vi vill:

  • hjälpa EU:s och USA:s tillsynsmyndigheter samarbeta närmare när de nya reglerna ska skapas, och
  • erkänna varandras regler i de fall då dessa ger likvärdigt skydd.

Mer om hur TTIP-avtalet ska regleras

Vi vill:

  • ha icke-diskriminerande och fri tillgång till naturresurser,
  • tillträde till infrastrukturer,
  • tillgång till förnybar energi,
  • skydda arbetstagarna och miljön,
  • ge det civila samhället en direkt roll i att se till att båda sidor genomför avtalet på ett korrekt sätt, och
  • se till att särskilt små och medelstora företag gynnas.

Vilka problem finns?

Normer för hälsa, konsumentskydd och miljö

Nej.

TTIP-avtalet kommer inte att ha företräde framför, upphäva eller ändra EU:s lagstiftning.  EU:s 28 medlemsländer och Europaparlamentet måste godkänna alla ändringar av EU:s lagar eller föreskrifter som görs i syfte att liberalisera handeln.

I EU-lagstiftningen finns strikta normer för att skydda, bland annat följande:

  • människors liv och hälsa
  • djurs hälsa och välbefinnande
  • miljön
  • konsumenter

Oberoende tillsynsmyndigheter i EU bistår regeringarna med råd om hur stränga dessa normer ska vara, på grundval av de senaste vetenskapliga rönen.  Partnerskapsavtalet kommer att slå vakt om dessa standarder och regeringarnas rätt att i framtiden hålla dem så strikta som de önskar.

Nej. Hormonbehandlat nötkött är förbjudet i EU.  Detta kommer inte att förändras genom TTIP-avtalet. 

Stränga EU-bestämmelser som syftar till att skydda människors liv och hälsa, djurhälsa och djurskydd eller miljö och konsumenter kommer inte att ändras på grund av TTIP-avtalet.

Nej.  

EU har ett strikt system för beslut om att tillåta företag att sälja en viss GMO inom EU.  Detta är helt skilt från handelsförhandlingarna.

EU:s grundläggande lagstiftning om genetiskt modifierade organismer – däribland Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (EFSA) säkerhetsbedömning och förfarandet för riskhantering – är inte förhandlingsbar.  Det kommer inte att förändras till följd av TTIP-avtalet.

Forskare vid Efsa bedömer alla ansökningar för att sälja genmodifierade produkter i EU.  EU:s regeringar kan sedan överväga resultaten innan de fattar beslut om att godkänna ansökan.  Hittills har 58 genetiskt modifierade organismer godkänts.

Tillsynsmyndigheterna i EU och USA utbyter redan information om genetiskt modifierade organismer – om strategi, bestämmelser och tekniska frågor.  Avtalet skulle kunna hjälpa dem att göra det mer effektivt.  Detta skulle bidra till att begränsa följderna för handeln av våra olika system för godkännande av genetiskt modifierade organismer. 

EU är världens största importör och exportör av jordbruks- och livsmedelsprodukter.  Livsmedelsindustrin är EU:s största tillverkningssektor sett till omsättningen.

USA:s export av jordbruksprodukter till EU är av avgörande betydelse, till exempel foder och ingredienser för livsmedelsindustrin.

Vi är medvetna om att konkurrensen från produkter från Förenta staterna till följd av fullständig liberalisering av handeln mellan EU och USA skulle kunna inverka negativt på vissa av EU:s jordbruksprodukter.

I dessa fall skulle vi förhandla om importkvoter, i stället för fullständig liberalisering, som vi har gjort i EU:s övriga frihandelsavtal.

Naturligtvis måste amerikansk export till EU uppfylla EU:s grundläggande krav, till exempel EU:s förbud mot nötkött från djur som behandlats med tillväxthormoner

Offentliga tjänster

Nej.

Varken avtalet eller EU:s övriga handelsavtal ålägger länderna att avreglera, liberalisera eller privatisera offentliga tjänster på nationell eller lokal nivå.  Häri ingår:

  • folkhälsa
  • allmän utbildning
  • kollektivtrafik
  • uppsamling, rening, försörjning samt förvaltning av vatten

I sina handelsavtal understryker EU alltid sitt åtagande att skydda allmännyttiga tjänster på alla myndighetsnivåer, även på lokal nivå.  Alla beslut om att liberalisera, avreglera eller privatisera sådana tjänster åligger helt nationella regeringar och lokala myndigheter.  Handelsavtal ändrar inte på det. TTIP-avtalet ändrar inte på det.

Inte heller kommer TTIP att kräva att EU:s regeringar eller den offentliga hälso- och sjukvården kontrakterar ut sina tjänster.  Vissa EU-länder har valt att tillåta företag från länder utanför EU att tillhandahålla privat utbildning och hälso- och sjukvård. Andra gör det inte.  Detta är helt och hållet ett val av de nationella regeringarna.

Om en medlemsstat beslutar att åternationalisera en tjänst som en tidigare regering hade privatiserat eller lämnat till ett privat företag, så är de fria att göra detta.  Naturligtvis måste staten följa de egna nationella lagarna och EU-lagen – exempelvis genom att betala ersättning för expropriation.  Men TTIP-avtalet kommer inte att låta amerikanska företag stämma staten för utebliven vinst.

Investerares rättigheter

Investeringar står i centrum för EU:s ekonomi. De skapar tillväxt och sysselsättning och är en viktig drivkraft för handeln. Att inkludera investeringar i TTIP-avtalet kan innebära

  • nya investeringsmöjligheter och att både EU och USA blir mer attraktiva för investeringar,
  • lika villkor för EU:s investeringar i USA – för närvarande är företag från EU-länder som har ingått bilaterala investeringsavtal med USA bättre skyddade än företag från EU-länder utan sådana avtal,
  • grundläggande bestämmelser om investeringsskydd, vilket är viktigt för att skapa ett företagsklimat som främjar hållbar tillväxt och sysselsättning,
  • reform av det nuvarande systemet för investeringsskydd för att göra det mer balanserat och för att skydda regeringarnas rätt att reglera i allmänhetens intresse.

Sedan 1950-talet har EU:s medlemsländer undertecknat 1 400 bilaterala handels- och investeringsavtal med länder utanför EU. Dessa avtal innehåller åtgärder för att skydda investeringar och för att lösa tvister mellan privata företag och regeringar (tvistlösning mellan investerare och stat, ISDS).

Inom ramen för FN har EU framgångsrikt drivit på för det första systemet med globala regler för att göra tvistlösning mellan investerare och stat mer transparent. Och i TTIP-avtalet vill kommissionen införa ett system för investeringsskydd som innebär en verklig förbättring av nuvarande praxis och som skulle kunna utgöra en förebild för andra avtal.

Genom TTIP-avtalet skulle en ny investeringsdomstol (Investment Court System, ISC) inrättas för att

  • se till att staterna respekterar vissa grundläggande garantier, till exempel att de
    • inte diskriminerar den andra partens investerare, utan
    • o behandlar dem i enlighet med vissa grundläggande principer om rättvisa – till exempel inte tar kontroll över deras tillgångar utan att betala dem skälig ersättning,
  • ge stater och investerare möjlighet att lösa eventuella tvister på ett rättvist och opartiskt sätt.

Investeringsdomstolen skulle bland annat innebära följande:

  • Förtydligande och begränsning av investerarnas rättigheter.
  • Oberoende domare med en sträng uppförandekod.
  • En tydlig garanti för staters rätt att reglera i allmänhetens intresse.
  • Fullständig transparens, med offentlig tillgång till handlingar och utfrågningar.

I korthet: ja, stater kommer att kunna reglera, och nej, företag kommer inte att kunna väcka talan mot regeringar bara för att de inte gillar nya lagar. 
Stater förblir helt fria att reglera i allmänhetens intresse. De måste dock respektera följande fyra grundläggande garantier:

  • Att inte diskriminera den andra partens investerare på grund av nationalitet.
  • Att inte ta kontroll över (expropriera) en investerares tillgångar, till exempel genom nationalisering, utan att betala skälig ersättning.
  • Att tillåta utländska investerare att överföra medel som rör deras investeringar till och från sina hemländer.
  • Att skydda utländska investerare mot annan orättvis behandling, exempelvis
    • rättsvägran (man hindras från att väcka talan vid domstol i det land där man investerar),
    • riktad diskriminering exempelvis på grund av en investerares kön, ras eller religion.

Investerare ska bara kunna väcka talan vid investeringsdomstolen om talan gäller överträdelse av någon av dessa grundläggande garantier.
Dessutom klargör kommissionens förslag

  • att staterna helt och hållet bibehåller sin rätt att reglera i allmänhetens intresse,
  • att bestämmelserna om investeringsskydd inte får tolkas som att staterna lovar att inte ändra sin lagstiftning i framtiden, dvs. de får ändra sina lagar även om det påverkar investerarens förväntade vinster negativt,
  • att investerare hindras från att väcka talan om det enbart handlar om förlorad vinst till följd av statlig reglering.

Investeringsdomstolen kommer att arbeta under fullständig transparens. Alla handlingar som rör ett ärende kommer att läggas ut på internet och alla utfrågningar kommer att vara öppna för allmänheten. Dessutom har alla parter med ett berättigat intresse i en tvist rätt att göra sin röst hörd.

Nej. Systemet med investeringsdomstolen handlar inte om att kringgå inhemska (nationella) domstolar. Det handlar i stället om att se till att utländska investerare inte lämnas åt sitt öde i de sällsynta situationer där nationella domstolar inte kan lösa en fråga.

EU och USA har stabila rättssystem och effektiva nationella domstolar. De allra flesta problem som utländska investerare möter – till exempel svårigheter med att få tillstånd eller avtalstvister  – bör en nationell domstol kunna handlägga och avgöra på ett opartiskt och effektivt sätt.

Men inget rättssystem är ofelbart. Det skulle kunna hända att utländska investerare inte kan väcka talan vid nationella domstolar eller att de nationella domstolarna inte effektivt kan handlägga ett ärende, om frågan till exempel har blivit politiskt känslig.

Dessutom kan investerare vanligtvis inte åberopa investeringsreglerna i internationella handelsavtal såsom TTIP-avtalet inför nationella domstolar.

I sådana situationer har utländska investerare ingenstans att vända sig med sina farhågor om hur deras investeringar behandlas. De blir kanske t.o.m. avskräckta från att investera i landet i fråga igen.

Ett skyddsnät – på strikta villkor

TTIP-avtalets system med en investeringsdomstol skulle fungera som ett skyddsnät för investerare för just dessa fall där nationella domstolar inte kan ge en tillfredsställande lösning.

Om investerare väcker talan vid investeringsdomstolen måste dedock först dra tillbaka en eventuell talan som väckts vid en nationell domstol, och visa för investeringsdomstolen att de har gjort detta.

Dessutom skulle investerare som väckt talan vid investeringsdomstolen inte längre kunna väcka talan vid en nationell domstol.  

Systemet skulle

  • förhindra att investerare väcker talan samtidigt vid både nationella domstolar och investeringsdomstolen,
  • uppmuntra investerare att lösa tvister i nationella domstolar och enbart använda TTIP-avtalets system med investeringsdomstolar som en sista utväg, om de nationella domstolarna inte kan skydda investerarnas grundläggande garantier enligt TTIP-avtalet.

Systemet med en investeringsdomstol skulle respektera de nationella domstolarna även på annat sätt. Investeringsdomstolens arbete skulle vara strikt begränsat till de bestämmelser i TTIP-avtalet som gäller investeringar, i enlighet med internationell rätt. Den skulle inte besluta i frågor som omfattas av nationell rätt eller EU-rätten.

Om en juridisk fråga tas upp som gäller nationell lagstiftning måste investeringsdomstolen respektera de nationella domstolarnas tolkning av lagstiftningen. Därför skulle investeringsdomstolen inte på något sätt undergräva de nationella domstolarnas arbete.

Immateriella rättigheter

Nej. 

Acta-avtalet – handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning – syftade till att stoppa handeln med förfalskade varor mellan EU och ett tiotal andra länder.  I vissa av dessa länder skilde sig verkställandet av regler till skydd för immateriella rättigheter från den i EU.  Europaparlamentet röstade mot Acta-avtalet.  Kommissionen respekterar till fullo parlamentets beslut och har inte för avsikt att försöka införa Acta i TTIP-avtalet.

EU och USA är överens om betydelsen av immateriella rättigheter för att stimulera innovation och tillväxt och skapande av sysselsättning.  De är också överens om att intrång i upphovsrätten och andra överträdelser av den immateriella äganderätten är skadliga för ekonomin.  

Både EU och USA har en ingående och effektiv lagstiftning för att skydda immateriella rättigheter, även om vi ibland tar ett annat tillvägagångssätt för att uppnå detta. 

TTIP-avtalet kommer inte att harmonisera EU:s och USA:s lagar på detta område, men det kan hjälpa oss att försöka lösa vissa frågor som rör immateriella rättigheter.  Det skulle också hjälpa oss att samarbeta bättre inom områden av gemensamt intresse.  Till exempel kan artister inte få någon ersättning när deras musik sänds i radio i USA, trots att de får det i EU.