Sökväg

Navigering

Stor rapport om korruptionen i Europa

Stor rapport om korruptionen i Europa

Korruptionen är fortfarande en utmaning för EU. Den påverkar alla EU-länder och kostar omkring 120 miljarder euro per år. EU-länderna har tagit många initiativ på senare år, men resultaten är ojämna och mer bör göras för att förhindra och beivra korruption. Detta är några av slutsatserna i den första EU-rapporten om insatserna mot korruption som EU-kommissionen offentliggör i dag.

 

I rapporten klargörs situationen i varje EU-land: vilka åtgärder som vidtas, vad som fungerar och vad som kan förbättras och hur. Kapitlen om de olika EU-länderna på engelska och de nationella språken finns här: http://ec.europa.eu/anti-corruption-report

Rapporten visar att såväl korruptionens natur och omfattning, som motinsatsernas effektivitet, varierar mellan EU-länderna. Den visar också att korruption förtjänar större uppmärksamhet i alla EU-länder.

Detta framgår av en Eurobarometerundersökning om EU-invånarnas inställning till korruption som offentliggörs idag. Undersökningen visar att tre fjärdedelar (76 %) av EU-invånarna anser att korruptionen är utbredd, medan över hälften (56 %) anser att korruptionen i deras land har ökat under de tre senaste åren. En av tolv EU-invånare (8 %) uppger att de har upplevt eller bevittnat korruption under det gångna året. Resultaten från Eurobarometern finns här.

Korruptionen undergräver medborgarnas förtroende för demokratiska institutioner och rättsstaten, skadar EU:s ekonomi och berövar länderna välbehövliga skatteintäkter. EU-länderna har gjort mycket under de senaste åren för att bekämpa korruptionen, men dagens rapport visar att det är långt ifrån tillräckligt. I rapporten ges förslag på åtgärder, och jag ser fram emot att samarbeta med länderna för att följa upp den, säger EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Sverige är ett av de länder som har minst problem med korruption i EU. Öppenhet och offentlighetslagstiftning spelar här en viktig roll. På vissa områden kan dock förbättringar ske. I rapporten föreslår EU-kommissionen bland annat ökade krav på insyn när det gäller kommuners avtal med privata entreprenörer. EU-kommissionen föreslår också att bötesbeloppen för företag höjs i fall av mutbrott i utlandet, samt att det i dessa fall bör bli lättare att utkräva ansvar även när brottet ska ha begåtts av en tredje part. Dessutom - för att idag kunna bestraffa ett mutbrott begånget i utlandet kräver svensk lagstiftning att detta ses som ett brott även i landet i fråga. Detta krav kan behöva ses över. I rapporten uttrycker EU-kommissionen också oro över att det fortfarande går att lämna anonyma bidrag till svenska politiska partier. Sverige bör överväga att införa ett förbud mot sådana, på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

Tillsammans med analysen av situationen i varje medlemsland presenterar EU-kommissionen också två omfattande opinionsundersökningar. Fyra procent av européerna säger sig ha ombetts eller förväntats betala en muta under det senaste året. I Sverige är situationen betydligt bättre än snittet - här är siffran under en procent. Däremot säger sig 18 procent av svenskarna känna någon som har tagit emot en muta, att jämföra med EU-snittet på 12 procent.

Korruptionen påverkar alla EU-länder - på många olika sätt

Här är några av de viktigaste tendenserna i fråga om korruption i EU:

1. Kontrollmekanismer

Användning av förebyggande strategier (t.ex. etiska regler, upplysningskampanjer och lätt tillgång till information av allmänt intresse). Det finns stora skillnader mellan EU-länderna när det gäller förebyggande av korruption. Vissa länder har vidtagit effektiva förebyggande åtgärder som bidragit till deras goda rykte som länder med ringa korruption, medan andra har genomfört förebyggande strategier på ett ojämnt sätt och med begränsade resultat.

Extern och intern kontroll. I många EU-länder är de interna kontrollerna av förfaranden inom myndigheterna (särskilt på lokal nivå) bristfälliga och saknar samordning.

Intressekonflikter. Reglerna för intressekonflikter varierar inom EU, och systemen för att kontrollera redovisningar av intressekonflikter är ofta otillräckliga. Påföljderna för överträdelser av reglerna tillämpas sällan och är ofta lindriga.

2. Lagföring och straff

Straffrättsligabestämmelser som gör korruption till ett brott har överlag införts i enlighet med Europarådets och FN:s normer samt EU:s lagstiftning. EU:s rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn har dock införlivats på ett ojämnt sätt i EU-ländernas nationella lagstiftning.

De brottsbekämpande organens och åklagarväsendets effektivitet när det gäller att utreda korruption varierar stort inom EU. Vissa EU-länder uppvisar utmärkta resultat. I en del andra däremot är de framgångsrika åtalen sällsynta och utredningarna långdragna.

De flesta EU-länder saknar uttömmande statistik om korruptionsbrott, vilket gör det svårt att jämföra och utvärdera. I vissa EU-länder hindras utredningen av korruptionsmål av procedurtekniska regler, bl.a. regler om hävande av politikers immunitet.

3. Politisk dimension

Politiskt ansvar. Integritet inom politiken är fortfarande ett problem för många EU-länder. Exempelvis saknar politiska partier och valda församlingar på central eller lokal nivå ofta uppförandekoder och de som finns är ofta tandlösa.

Finansiering av politiska partier. Även om många EU-länder har antagit strängare regler om partifinansiering finns det fortfarande avsevärda brister. Avskräckande påföljder för olaglig partifinansiering utdöms sällan i EU.

4. Riskområden

I EU-länderna är korruptionsriskerna generellt större på regional och lokal nivå, där de inbyggda kontrollmekanismerna och de interna kontrollerna tenderar att vara mindre strikta än på central nivå.

Stadsutvecklings- och byggsektorerna samt hälso- och sjukvårdssektorn är särskilt utsatta för korruption i ett antal EU-länder.

Det finns vissa brister i tillsynen av statsägda företag, vilket ökar deras sårbarhet för korruption.

Det är bara i ett fåtal EU-länder som småskalig korruption fortfarande är ett utbrett problem.

Offentlig upphandling: ett område särskilt utsatt för korruption

Rapporten innehåller ett särskilt kapitel om offentlig upphandling. Detta är en mycket viktig del av EU:s ekonomi – cirka en femtedel av EU:s bruttonationalprodukt varje år ägnas åt den offentliga sektorns upphandling av varor, tjänster och bygg- och anläggningsarbeten. Den offentliga upphandlingen är också särskilt utsatt för korruption.

I rapporten efterlyses skärpta integritetskrav vid offentlig upphandling och föreslås förbättringar av kontrollen i ett antal EU-länder. I varje lands kapitel finns ingående information och särskilda frågor som enligt kommissionen bör uppmärksammas.

Bakgrund

EU:s rapport om insatserna mot korruption omfattar samtliga 28 EU-länder. Den består av följande:

Ett allmänt kapitel med en sammanfattning av de viktigaste iakttagelserna, en beskrivning av korruptionsrelaterade tendenser i EU och en analys av hur EU-länderna hanterar korruption vid offentlig upphandling.

28 landskapitel som ger en överblick av korruptionsläget, ringar in frågor som förtjänar ytterligare uppmärksamhet och lyfter fram god praxis som skulle kunna inspirera andra.

Rapporten innehåller också resultaten av två Eurobarometerundersökningar om EU-invånarnas respektive företagens uppfattning om korruption.

Länkar

EU:s rapport om insatserna mot korruption, inklusive landskapitel, Eurobarometerundersökningar, faktablad och frågor och svar: http://ec.europa.eu/anti-corruption-report

Presskonferens med Cecilia Malmström i Bryssel kl 12.30: http://ec.europa.eu/avservices/ebs/live.cfm?page=1

Cecilia Malmströms webbplats

Följ kommissionär Malmström på Twitter

GD Inrikes frågors webbplats

Följ GD Inrikes frågor på Twitter

Hashtag: #euacr

 

För frågor, kontakta pressekreterare Joakim Larsson på +32-498-969263 eller joakim.larsson@ec.europa.eu

 

Ytterligare verktyg

  • Utskriftsversion
  • Mindre textstorlek
  • Större textstorlek

Håll dig uppdaterad

Hjälp oss att bli bättre!

Ja Nej