Fördragen
Allteftersom Europasamarbetet förändrats under åren har EG/EU-fördragen anpassats för att möta nya utmaningar. Det nuvarande fördraget trädde i kraft 1 december 2009 och kallas för Lissabonfördraget. Några förändringar som Lissabonfördraget gett är:
- Medborgare kan påverka EU genom det så kallade "medborgarinitiativet". En miljon insamlade namnunderskrifter från flera medlemsländer kan rikta uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett nytt lagförslag på något område som ingår i det europeiska samarbetet.
- Riksdagen och de andra nationella parlamenten får ta emot lagförslag tidigt i processen för att kunna granska dem och kunna dra i nödbromsen om förslaget inkräktar på nationella befogenheter.
- EU får större befogenhet att bekämpa brottslighet och terrorism.
- Stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande.
- Europaparlamentet får större inflytande, bland annat genom att fler lagförslag beslutas genom så kallat medbeslutande. Det gäller t.ex. det rättsliga och polisiära samarbetet liksom jordbrukspolitiken.
- Europeiska rådets ordförande – just nu den f.d belgiske premiärministern Herman van Rompuy – som valts för två och ett halvt år. Han ska bland annat förbereda och leda EU:s toppmöten.
- En ny post som hög representant för utrikes- och säkerhetspolitik har inrättats. Den brittiska kommissionären Catherine Ashton har fått det uppdraget och blir därmed samtidigt vice ordförande i kommissionen.
Lissabonfördraget är ett resultat av många års långa förhandlingar. Händelseutvecklingen sedan år 2000 har i korthet varit följande:
Redan när man år 2000 enades om Nicefördraget insåg de allra flesta att det behövdes ett nytt fördrag för att kunna hantera ett utvidgat EU med först 27 och i ett längre perspektiv ännu fler medlemsländer. Därför sammankallades ett konvent med företrädare för regeringar och parlament i EU:s medlems- och kandidatländer. Uppdraget var att utarbeta en EU-konstitution som skulle ersätta alla existerande fördrag.
Denna konstitution antogs och undertecknades 2004. För att den skulle kunna träda i kraft måste den emellertid godkännas (ratificeras) av samtliga medlemsländer. Med två undantag godkändes den av alla medlemsländers parlament. I Frankrike och Nederländerna anordnades folkomröstningar, och där röstade medborgarna nej den 29 maj respektive den 1 juni 2005.
I juni 2006 fick Tyskland som ordförandeland i uppdrag att lägga fram en rapport om hur man skulle komma vidare. Ett år senare sammankallades en regeringskonferens med uppdraget att utarbeta vad som från början kallades ett "reformfördrag". Tanken var att detta skulle kunna antas hösten 2007, ratificeras under 2008 och därmed träda i kraft i god tid före valen till Europaparlamentet i juni 2009p. Av medlemsländerna var det bara Irland som valde att folkomrösta om fördraget eftersom landets konstitution kräver det. Den 12 juni 2008 röstade en knapp majoritet på drygt 53 procent mot fördraget. Den 2 oktober 2009 röstade irländarna igen efter att man fått vissa garantier från Europeiska rådet. Denna gång röstade cirka två tredjedelar för. Fördraget undertecknades i Lissabon den 13 december 2007. Därför fick det namnet Lissabonfördraget. Utförlig information om hela processen från år 2000 och framåt (bakgrund, förklaringar, nya bestämmelser, fullständiga fördragstexter m.m.) finns här
Här kan du se en överblick över viktiga punkter i fördraget.
|
