Euron - en gemensam europeisk valuta
Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är ett ekonomiskt och monetärt samarbete inom EU som bland annat innebär att medlemsländerna har en gemensam valuta, euron, och en gemensam penningpolitik. Syftet är att EMU tillsammans med den inre marknaden ska skapa tillväxt och sysselsättning. Valutaunionen innebär emellertid inte en gemensam finanspolitik. Medlemsländerna har fortsatt ansvar för beslut om inkomster och utgifter i statsbudgeten.
För att få delta i valutaunionen måste medlemsländerna uppfylla vissa ekonomiska krav som bland annat stabila statsfinanser och låg inflation. Sjutton av EU:s 27 medlemsländer deltar i dag i valutaunionen.
Medlemskap grundas på de så kallade konvergenskriterierna:
- Inflationen får inte vara mer än 1,5 procent högre än inflationen i de tre medlemsländer som har den lägsta inflationen.
- Statsskulden får inte överskrida 60 procent av bruttonationalprodukten (BNP).
- Budgetunderskottet får inte vara större än 3 procent av BNP.
- De långa räntorna får inte vara mer än 2 procent högre än motsvarande räntor i de tre medlemsländer som har lägst inflation.
- Växelkursen ska ha varit stabil under två år, utan devalveringar eller allvarliga spänningar.
Tillväxt- och stabilitetspakten
För att euroländerna ska bibehålla en sund ekonomi även efter det att de klarat konvergenskriterierna och blivit medlemmar i EMU, har stats- och regeringscheferna fattat beslut om en tillväxt- och stabilitetspakt. Pakten ska garantera budgetdisciplin och innebär att länder både i och utanför euroområdet övervakar varandras ekonomier.
I tillväxt- och stabilitetspakten fastställs ett högsta tillåtna budgetunderskott på 3 procent av landets BNP och att statsskulden inte får vara större än 60 procent av BNP. Pakten ger dock regeringarna visst handlingsutrymme, till exempel om ett land drabbas av en svår lågkonjunktur. Dessutom finns ett förvarningssystem som baseras på kontinuerlig övervakning för att upptäcka om det finns risker att medlemsländerna överskrider gränsvärdena.
I pakten fastställs också sanktioner som ska avskräcka länderna från att låta sin budget överskrida gränsen. Enligt fördraget är det EU-kommissionen som övervakar budgetsituationen och bedömer om budgetdisciplin iakttas i EU-länderna. Men det är medlemsländerna som är ansvariga för att uppmärksamma förändringar och vidta åtgärder så att målen för pakten uppnås.
Kommissionen granskar varje år de stabilitets- och konvergensprogram som medlemsländernas regeringar presenterar och utfärdar rekommendationer till rådet om programmen. Därefter gör ministerrådet sin granskning och avger ett yttrande om varje land.
Sverige och euron
Regeringen föreslog i oktober 1997 att Sverige skulle stå utanför valutaunionen och riksdagen antog regeringens förslag den 4 december 1997. Riksdagen ansåg också att det svenska folket skulle avgöra om Sverige skulle delta, antingen i ett allmänt val eller i en folkomröstning.
I september 2003 hölls en folkomröstning om Sverige skulle gå med i EMU. Resultatet i folkomröstningen blev att 55,9 procent av väljarna svarade nej vilket innebär att Sverige tillsvidare kommer att stå utanför valutaunionen.
Läs mer i Euroguiden på Europaservern
Läs mer på Riksdagens hemsida om EMU
Kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans
Europeiska centralbankens webbplats
Finansdepartementets webbplats om EMU och euron
| 
