Debatt: Kan EU gå före på ett smartare sätt?
I ljuset av diskussionerna här i Durban, där det fortfarande ser avlägset ut med ett framtida globalt klimatavtal, behöver EU fundera på hur framtidens klimatpolitik ska bedrivas. EU har en lovvärd ambition att gå före och vara en förebild på klimatområdet. Går vi före på rätt sätt? För att vara en förebild måste vi göra det med bibehållen eller till och med ökad konkurrenskraft. Detta tror jag är centralt för EU att ha i fokus när den framtida klimatpolitiken diskuteras.
Näringslivet tar klimatfrågan på allvar och den är idag en integrerad del i många företags strategier, affärsplaner och produktutveckling. Det är ingen som ifrågasätter att vi måste agera för att möta klimathotet. Men avsaknaden av ett globalt ramverk för klimatet är ett bekymmer eftersom leder till ojämlika förutsättningar för ett alltmer globalt näringsliv.
Idag driver EU en klimatpolitik som innebär kostnader – i olika grad beroende på vilken verksamhet man har, men värst drabbas den energiintensiva industrin. Vi instämmer i att det i teorin är helt korrekt att sätta ett pris på koldioxid, så att de mest kostnadseffektiva åtgärderna genomförs först. Svårigheten uppstår när EU-länderna i princip är ensamma om att driva denna politik. Som bland annat Volvo AB:s f.d. vd Leif Johansson sagt: ”Vi kan leva med vilka koldioxidpriser som helst, bara det sker konkurrensneutralt”. Det europeiska näringslivet är därför några av de främsta påhejarna för att vi ska få fram ett globalt ramverk för klimatet och ännu hellre ett globalt pris på koldioxid. Ett önskat utfall här i Durban är att en tydlig process för vägen fram mot ett globalt ramverk etableras, där successivt fler länder kommer med utifrån sin förmåga.
Ett blomstrande och innovativt näringsliv är centralt för såväl Europas välstånd som för utvecklingen mot en koldioxidsnål ekonomi. För näringslivets långsiktiga konkurrenskraft krävs ett gynnsamt investeringsklimat som attraherar såväl reinvesteringar i befintligt näringsliv som nyinvesteringar. Näringslivet sitter också på en stor del av lösningarna på klimatområdet i och med ny teknik, förbättrade produkter och tjänster. Forskning, utveckling och innovation tillsammans med människor och företag som ser möjligheter kommer att spela en central roll för att vi ska klara klimatutmaningen. Stimulanser på dessa områden behöver få ökat fokus.
Mot denna bakgrund har vi har argumenterat för att EU i nuläget inte bör skärpa sitt klimatmål till 2020, om vi inte ser motsvarande rörelse i våra viktigaste konkurrentländer. Så som EU hittills bedrivit sin klimatpolitik skulle nya mål innebära ökande kostnader och successivt minskad konkurrenskraft för vissa verksamheter. Verksamheter vars produkter vi kommer att behöva även i framtiden, men kanske får importera till EU. Här tror jag att vi behöver titta på komplement till utsläppsrätter och hur vi hittar vägar för de mest energiintensiva verksamheterna att kunna vara kvar i EU. Även frågan om mer långsiktiga mål fram till 2050 behöver beaktas ur detta perspektiv – hur når vi dessa med bibehållen eller ännu hellre ökad konkurrenskraft?
I avsaknaden av en global process för klimatet är den centrala frågan för näringslivet i slutänden hur vi kan gå före på ett smart och balanserat sätt. Ett sätt som stimulerar till utveckling, attraherar investeringar och bevarar det vi är bra på redan idag, samtidigt som vi når ambitiösa klimatmål. Klarar vi det så kan EU vara en verklig förebild.
Maria Sunér Fleming, Ansvarig energi och klimat på Svenskt Näringsliv
