Så ska euron räddas
Det är många EU-toppmöten som genom historien kallats för historiska. Men sällan har det tidigare stått så mycket på spel som vid veckans EU-toppmöte. Det handlar om eurons överlevnad. ”Merkozy”, det vill säga Tysklands och Frankrikes ledare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, har ökat insatserna genom lägga fram förslag till fördragsändring.
Enligt Olli Rehn, EU-kommissionär för ekonomi, är toppmötet ett kritiskt tillfälle för att rädda euron. Den handlingsplan som Sarkozy och Merkel enades om vid sitt möte i måndags i Paris innehåller tre huvudpunkter. Redan till vårtoppmötet i mars ska helst alla 27 medlemsländer, men åtminstone de 17 euroländerna skriva under fördragsändringar för att skapa en reell budgetdisciplin.
Det ska införas automatiska sanktioner mot länder som inte håller sina årliga budgetunderskott under 3 procent. Sanktionerna ska utdömas av EU-domstolen. För det andra ska euroländerna skriva in en gyllene regel i sina grundlagar om att budgetbalans ska upprätthållas. För det tredje ska räddningsfonden, den s.k. europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), bli operativ redan från mars 2012 istället för 2013. De nödvändiga fördragsändringarna ska enligt planen godkännas av de nationella parlamenten efter franska presidentvalet den 22 april och vara klar vid utgången av maj.
Tidsplanen är ambitiös. Normalt brukar fördragsändringar i EU ta längre tid och nu ska man klara det på ett halvår, om veckans toppmöte godkänner planen. Sedan tillkommer som vanligt olika hinder. Irlands regering får t.ex. svårt att undvika en ny folkomröstning och Standard & Poors har redan informerat om att den ska införa en reglering.
Den tysk-franska planen för eurons räddning har annars tagits emot väl av marknaden som reagerat med kraftigt sänkta riskräntor för lån till Italien och Spanien. En annan central del i planen för att rädda euron, som medlemsländerna enades om i förra veckan, är att ECB ska förse IMF med kapital som i sin tur villkorar lån till skuldkrisländer. Men ECB måste sannolikt även köpa upp större volymer av statsobligationer från skuldkrisländer inom euroområdet. Däremot har Angela Merkel återigen stängt dörren för euroobligationer, vilket Nicolas Sarkozy förespråkar.
Italiens nya premiärminister, Mario Monti, har tidigare varit EU-kommissionär och vet att han måste leverera kraftfulla och trovärdiga sparpaket för att landet ska kunna låna billigare än under de senaste månaderna. Därför presenterade han i måndags ett nytt sparpaket på ytterligare 180 miljarder kronor.
Nyckelordet i eurons räddning är budgetdisciplin. Den fanns med från eurons födelse genom den så kallade stabilitetspakten, där kraven var att budgetunderskotten inte fick överstiga 3 procent och att statskulden högst får vara 60 procent av BNP. Ganska snabbt visade det sig att även Frankrike och Tyskland bröt mot dessa regler trots att de varnades av EU-kommissionen och EU:s finansministrar upprepade gånger utan att leva upp till sina löften. Då blev det klart att stabilitetspakten inte fungerar utan en reglerad budgetdisciplin och automatiska sanktioner. Vilken utökad roll EU-kommissionen kommer att spela i den reglerade budgetdisciplinen är inte klart än.
Polen har redan skickat protestbrev till EU:s ordförande Herman van Rompuy om att länder utanför euron också måste få vara med i beslutsprocessen. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt anser att en stramare budgetdisciplin kan uppnås utan fördragsändringar. Men när Tyskland och Frankrike är eniga, brukar de få igenom sin vilja.
