|
Ekvationen är enkel. Världens
samlade energiproduktion kommer sannolikt att behöva fördubblas
under de närmaste tjugo åren, särskilt om utvecklingsländernas
grundläggande behov skall kunna tillgodoses. Om vi fortsätter
på den inslagna vägen med en massiv förbrukning av fossila
bränslen (olja och kol) kommer vi in i en dubbel återvändsgränd:
dels kommer resurserna på sikt att utarmas, och dels leder växthusgaserna
till global uppvärmning, vilket är ett allvarligt problem
redan idag. I områden med hög befolkningstäthet förväntas
luftföroreningarna dessutom påverka folkhälsan.
Det är därför dags att mobilisera de förnybara och
rena energikällor som jordens ekosystem erbjuder. Dessa hållbara
energikällor, som utgörs av vind, sol, vatten, biomassa och
jordens två vanligaste grundämnen - väte och syre -
utgör redan en viktig stöttepelare i unionens energipolitik.
Under det kommande årtiondet har unionen föresatt sig att
öka dessa energikällors ännu så länge blygsamma
bidrag till energi-försörjningen från 6 till 12 %. Detta
torde märkbart bidra till att minska EU:s överdrivna beroende
av importerade kolväten, vars effekt klart belysts i och med att
oljepriserna skjutit i höjden. Målsättningen att öka
användning av förnybara energikällor är ett led
i avregleringen av energisektorn och förutsätter en intensiv
forskningsansträngning inom vetenskap och teknik för att övervinna
de hinder som fortfarande bromsar utvecklingen av denna potential.
|
