 Fakta
 Jordbävningar
är utan tvekan de naturkatastrofer som skördar flest människoliv.
Sedan 1976 har 340 000 personer omkommit i jordbävningar och
varje år sedan början på 1900-talet har de förorsakat
i genomsnitt omkring 20 000 dödsfall. En tredjedel av jordens
befolkning lever i områden som betraktas som riskzoner.
Under de senaste 15 åren har nära 5 000 personer i Europeiska
unionen omkommit i jordbävningar. 1980 drabbades Syditalien av
ett kraftigt skalv som dödade 4 580 personer och gjorde 250 000
hemlösa. De skalv som drabbade den grekiska regionen Grevena 1995
och italienska Assisi 1997 förorsakade avsevärda materiella
skador och personskador.
Jordbävningar har förekommit i alla tider. Men de tycks nu
få allvarligare konsekvenser än tidigare och det av två
skäl. Dels är befolkningstätheten större, även
i de områden där jordbävningsrisken är som störst.
Dels kan ny industriell infrastruktur visa sig vara sårbar i händelse
av katastrofer: gas- och oljeledningar, dammar, viss kemisk industri.
Åtgärder
 Europeiska
kommissionen tar denna risk på stort allvar. Sedan 1987 ger den
ekonomiskt stöd till ett femtiotal forskningsprojekt om jordbävningar.
Liksom när det gäller andra typer av katastrofer prioriteras
ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt vilket
innebär att man för samman fackkunskap från olika vetenskapliga
områden. Genom denna forskning vill man uppnå flera strategiska
mål. Inom vissa projekt strävar man efter att förfina
de metoder som används för att förutsäga jordbävningar.
Här återstår det mycket att göra: Var och när
riskerar en jordbävning att inträffa? Hur länge kan den
pågå? Vilken styrka kan förutsägas? Inom andra
projekt arbetar man med att öka konstruktioners och byggnaders
hållfasthet för att på så sätt göra
dem mer motståndskraftiga mot stötvågorna.
1996 drog kommissionen upp riktlinjerna för en europeisk handlingsplan
i syfte att bättre skydda unionens medborgare mot jordbävningar.
Medlemsstaterna uppmanas där att förbättra sina informations-
och kommunikationssystem, att utveckla det internationella samarbetet
(särskilt med Japan) och att mer systematiskt tillämpa Eurocode-systemet
för jordbävningssäkra byggnormer.
|
Ledningsnät som håller
Inom Vulpip-projektet studeras hållfastheten hos underjordiska
gas- och vattenledningsnät med utgångspunkt i två
praktiska försök som genomförts i Grekland och Frankrike.
Man studerar hur seismiska vågor sprider sig längs dessa
ledningar - effekter som kan märkas på stora avstånd
från jordbävningens epicentrum. Inom projektet undersöks
också vilka material och fogar som bör väljas så
att inte ledningarna brister vid en eventuell katastrof - något
som i sin tur skulle kunna leda till nya katastrofer.
Skydd av historiska städer
Tosqa-projektet syftar till att skydda historiska stadskärnor
i vissa riskområden mot effekterna av jordbävningar. Projektet
grundas på en jämförande studie som genomförts
i fyra städer: Neapel och Castiglione Causeria (Italien), Rhodos
(Grekland) och Lissabon (Portugal). Exempelvis kan nämnas att
man med utgångspunkt i ett storskaligt försök i Lissabon
har utvecklat ett nytt system för att skydda fasaderna på
känsliga byggnader.
Ett försöksområde i närheten
av Thessaloniki
Ett vetenskapligt försöksområde har inrättats
i en mycket jordbävningskänslig zon 3 mil från Thessaloniki
(i norra Grekland). Inom detta projekt, som fått namnet EUROSEISTEST,
analyseras olika seismiska rörelser under långa tidsperioder.
På så sätt kan man få fram exakta uppgifter
om växelverkan mellan markens beteende och olika konstruktioner.
Slutsatserna från projektet, bland annat vad gäller seismiska
rörelsers effekter på byggnader, kommer att få direkt
tillämpning i andra liknande stadsområden i Europa.
|
