VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av enansvarsfriskrivningoch ettmeddelande om upphovsrätt
  Europeiska kommissionen > Regionalpolitik


Newsroom Newsroom Commissioner Debate Issues Directorate General

Ordbok | Sökning | Kontaktperson | Mailing lists
 
Panorama Inforegio

Kvartalsmagasinet för regionalutvecklingens aktörer

Innehåll
2 / 10

Intervju : Michel Barnier

Michel Barnier

Ni utsågs för ett år sedan till kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitiken. Hur ser du på din uppgift?

Regionalpolitiken är ett av EU-politikens synligaste och mest konkreta områdena. Denna politik skall tjäna medborgarna och bidra till att förbättra deras levnadsstandard. På grundval av mina erfarenheter på lokal och nationell nivå försöker jag göra allt för att föra en effektiv europeisk regionalpolitik i EU:s allmänna intresse.

Det är en stor utmaning. Mellan år 2000 och 2006 avsätter EU-budgeten nästan 213 miljarder euro till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

Från strukturfonderna beviljas nästan 25 miljarder euro per år till de EU-regioner vars utveckling släpar efter (mål 1) eller där omställning sker (mål 2). Dessutom beviljas 2,5 miljarder euro per år från Sammanhållningsfonden.

Min uppgift är att se till att denna nya generations regionala program och projekt inom ramen för Sammanhållningsfonden blir framgångsrika. Dessutom skall strukturpolitiken på bästa sätt utvidgas till länderna i Central- och Östeuropa, som en förberedelse inför dessa länders anslutning till EU.

I samband med att du utnämndes, liksom inför Europaparlamentet, underströk du att det är nödvändigt att möta medborgarna i en dialog om Europa. Hur kommer du att förverkliga detta kommunikationsmål?

Att träffa medborgarna handlar främst om att lära känna deras levnadsvillkor och dagliga liv. Något jag därför fäster största vikt vid är möten ute på fältet, i alla medlemsstater. Inte bara för att förklara regionalpolitiken, utan även för att diskutera unionens och dess institutioners framtid med medborgarna i Europa.

Detta arbete är inte något nytt för mig, lika lite som EU:s åtgärder på lokal nivå. Som ordförande för Savojens departementsförsamling fick jag leda många utvecklingsprojekt som delvis finansierats av EU. Detta lärde mig att bidragen från strukturfonderna gör mer än att bara stimulera investeringar.

Organisationen och villkoren för beviljandet av dessa stöd bidrar ofta till att aktörerna på lokal nivå förnyar sitt arbete och börjar samarbeta.

Hur kan man göra något åt att vissa medlemsstater inte anger att det är strukturfonderna som finansierar lokala projekt - trots att man enligt avtal är skyldig att göra det?

Det är ett reellt problem att få unionens åtgärder på regional och lokal nivå att erkännas och synas. Medlemsstaterna kan i praktiken vara motvilliga att ge den information som de är skyldiga att lämna.
I slutet av maj i år antogs därför en ny särskild förordning. Där föreskrivs att de nationella eller regionala myndigheter som ansvarar för strukturfondsfinansierade program skall utarbeta och genomföra informationsplaner.

I samarbetsanda kommer kommissionen att se till att dessa nya spelregler följs.

Den kommer också att bidra genom att dela med sig av sin sakkunskap och genom att låta medlemsstaterna och regionerna utnyttja kommissionens egna kommunikationskanaler.

Detta räcker dock inte. Jag tror att en förutsättning för att få optimal effekt av information och publicitet är att vi förbättrar vårt arbete med massmedia, så att vi kan förklara hur regionalpolitiken skall förverkligas under perioden 2000-2006 och visa strukturfondernas effekter för stödmottagarna och alla medborgare i EU.

I Edinburgh-överenskommelsen (1992) fastställs att stödet från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden skall öka gradvis. Stats- och regeringscheferna har dock beslutat att medlen till strukturfonderna skall minska. Finns det inte en risk för att detta kommer att bromsa utvecklingen i vissa regioner?

Det stämmer att medlen till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden successivt ökat på senare år, vilket fått positiva resultat i flera mindre gynnade regioner. Ni kommer kanske ihåg att kommissionen i juli 1997 i "Agenda 2000" föreslog att man skulle behålla det tak som Europeiska rådet i Edinburgh fastställt, genom att bevilja ett anslag på 218 miljarder euro till strukturfonderna för perioden 2000-2006. Jag tror dock inte att den lilla sänkning som Europeiska rådet beslutade om i Berlin kommer att innebära att de framsteg som nu sker bromsas. Vid sidan av de 195 miljarder euro som skall gå till strukturfonderna, kommer 30 miljarder att avsättas till politiken för landsbygdsutveckling som bygger på mål 5a-åtgärderna från perioden 1994-1999 (kompensationsbidrag, förbättring av produktionsstrukturer och åtgärder för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter). Genom trukturfondsreformen kommer också åtgärderna i ännu större utsträckning att koncentreras till de regioner vars utveckling släpar efter mest (mål 1), så att stödnivån per invånare i dessa regioner blir högre än tidigare. Många åtgärder som ingår i reformen bör slutligen också innebära att åtgärderna blir effektivare, t.ex. att förvaltningen av programmen helt decentraliseras och att uppföljningen och kontrollerna förstärks.

Mer information om kommissionsledamoten Michel Barnier (program, resor, tal, pressmeddelanden osv.) finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/commissioners/barnier/index_sv.htm


 

Last modified on