VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av enansvarsfriskrivningoch ettmeddelande om upphovsrätt
  Europeiska kommissionen > Regionalpolitik


Newsroom Newsroom Commissioner Debate Issues Directorate General

Ordbok | Sökning | Kontaktperson | Mailing lists
 
Inforegio/Panorama
April 2001

Kvartalsmagasinet för regionalutvecklingens aktörer

Innehåll
2 / 9

Sammanhållningspolitiken: vilken framtid i en utvidgad union

Framgångar
En ny karta över skillnaderna inom Europa
Sammanhållningspolitiken i framtiden


"Debatten har inletts" sa kommissionsledamot Michel Barnier när han nyligen presenterade den andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning för Europaparlamentet och för Regionkommittén. Rapporten antogs av kommissionen den 31 januari. I rapporten med titeln "Ett enat Europa, solidaritet mellan folken, regional mångfald" görs en bedömning av sammanhållningspolitiken och de första diskussionsinläggen förs fram om sammanhållningspolitikens framtid i en utvidgad union.

Strukturfondernas och Sammanhållningsfondens gemensamma insatser har gjort att man under de senaste åren uppnått övertygande resultat. Det är emellertid för tidigt att slå sig till ro. Vissa skillnader finns kvar, särskilt inom de enskilda medlemsstaterna, och EU står inför en av sina hitills största utmaningar: utvidgningen.

Framgångar

På drygt tio år har sammanhållningspolitiken anpassat sig till globaliseringen, till övergången från en ekonomi baserad på industri till verksamhet som grundas på kunskap samt till den djupgående förändringen av den demografiska strukturen.Dessutom har sammanhållningspolitiken försökt möta de allt högre och välmotiverade kraven på tydlighet inom gemenskapspolitiken och på ökad öppenhet och insyn i användningen av offentliga medel.

Siffrorna är entydliga: Sedan slutet av 80-talet har skillnaden i utvecklingstakt medlemsstaterna emellan minskat med 33 % medan den mellan olika regioner har minskat med 20 %.

Irland är inte längre ett av de länder som har det sämst ställt. Dessa fakta tillsammans med de genomsnittliga värdena inom EU utgör en av strukturfondernas viktigaste segrar när det gäller att få medlemsstaternas ekonomi på fötter och att skapa tillväxt. När det gäller de tre andra s.k. sammanhållningsländerna, Grekland, Spanien och Portugal, har medelinkomsterna för invånarna i dessa länder ökat från 68 % av genomsnittet i EU 1988 till 79 % 1999.
I dessa länder har dessutom BNP ökat stadigare än genomsnittet i EU och infrastrukturerna när det gäller järnvägar, vägar och telekommunikationer har förbättrats betydligt.

Dessa betydelsefulla framsteg får emellertid inte göra att de svårigheter som kantar vägen mot en framgångsrik sammanhållningspolitik och mot jämlikhet mellan regioner i fråga om konkurrenskraft, hamnar i skymundan. Arbetslösheten i vissa italienska eller spanska regioner eller i de utomeuropeiska territorierna ligger på över 20 % vilket visar att det finns fortfarande uppenbara skillnader inom de olika medlemsstaterna. Även om EU har lyckats vända arbetslöshetskurvan kvarstår klyftorna inom respektive länder på sysselsättningsområdet när det gäller praktisk och teoretisk utbildning, innovation och forskning.
En ny karta över skillnaderna inom Europa

En ny karta över skillnaderna inom Europa

En ny karta över skillnaderna inom Europa De resultat som uppnåtts under ett decennium och den nära förestående utvidgningen innebär enligt den andra sammanhållningsrapporten en djupgående utveckling av sammanhållningspolitiken. Denna står nu inför två utmaningar. Dels måste man hitta nya lösningar på de problem som kvarstår inom de nuvarande 15 medlemsstaterna. Dels måste den visa att solidaritet förblir en av hörnstenarna i den europeiska modellen.

Sammanhållningspolitik för 27 länder är inte detsamma som sammanhållningspolitik för 15. Skillnaderna kommer att öka när de 12 nya länderna är anslutna. Några siffror som belyser detta: Efter utvidgningen kommer EU:s befolkning att öka med 33 % och BNP endast med 5 %. Aldrig tidigare i samband med anslutning av nya länder har EU stått inför sådana skillnader i utveckling.

Enligt rapporten skulle det finnas tre grupper av stater om ett EU med 27 medlemsstater vore verklighet idag. Den första gruppen skulle bestå av de tolv rikaste medlemsstaterna, dvs. de länder vars BNP är lika hög som eller högre än genomsnittet inom EU.

Denna grupp skulle följas av Grekland, Spanien, Portugal, Cypern, Malta, Slovenien och Tjeckiska republiken där BNP ligger på runt 80 % av gemenskapens genomsnitt. Den tredje gruppen skulle utgöras av de övriga åtta kandidatländerna där invånarnas inkomster är lägre än 40 % än genomsnittet i EU. Denna sistnämnda grupp utgör 16 % av den totala befolkningen.

Sammanhållningspolitiken i framtiden

Med tanke på den omfattande debatt som kommer att äga rum innan kommissionen lägger fram konkreta förslag, skissade kommissionsledamot Michel Barnier vid sina framträdanden inför Europaparlamentet och Regionkommittén nya tankebanor för satsningar inom och utvecklingen av den regionala utvecklingspolitiken och sammanhållningen.

1. Sammanhållningspolitik, i vilket syfte?

Utvidgningen kommer säkert att åtföljas av en ökad subsidiaritet.

  Michel Barnier "Regionalpolitiken får inte försvinna i och med utvidgningen: tvärtom. I och med att skillnaderna ökar kommer den att ha ett ännu större berättigande än tidigare för att agera både i de nuvarande medlemsstaterna och i de framtida medlemsstaterna, enligt samma principer och med samma målsättningar."


Sammanhållningspolitiken kan inte nöja sig med att enbart dela ut checkar utan kommer också i fortsättningen att arbeta för en hållbar och balanserad utveckling inom EU som ligger i allas intresse. Inom sammanhållningspolitiken måste man också se över vilka områden som skall prioriteras. Man bör koncentrera sin verksamhet ännu mer än tidigare till de svåraste frågorna, som sysselsättningen, problemen i stadsområden eller områden med naturbetingade svårigheter. Men man måste också arbeta på att stärka sammanhållningspolitikens territoriella förankring och effektivisera den ekonomiska förvaltningen.

2. Sammanhållningspolitik, för vem?

Regioner med eftersläpande utveckling kommer också i fortsättningen att vara det främsta målet för strukturfondsåtgärderna som har till sitt förfogande ett enkelt och tydligt mätinstrument för att avgöra vilka områden som är stödberättigade: BNP. Utvidgningen kommer emellertid oundvikligen att innebära att den genomsnittliga BNP för hela EU sjunker och detta får till följd att vissa områden som idag omfattas av mål 1 automatiskt inte är berättigade till dessa stöd i 2007. Att några är fattiga löser inte de andras problem och beräkningen av referenspunkter för regionalpolitiken måste anpassas till den socioekonomiska verkligheten. Regionalpolitiken måste inriktas på att omfatta hela gemenskapen, för alla och av alla. Ett effektivt genomförande kommer inte att kunna ersätta subsidiaritet som tillämpas fullt ut, inte ens regionalt.

3. Sammanhållningspolitiken i fortsättningen

Politikens allmänna trovärdighet är nära förbunden med dess effektivitet. De offentliga medlen måste förvaltas på ett korrekt sätt och sambandet mellan beviljade bidrag och uppnådda resultat måste stärkas.

Sammanhållningspolitiken måste få tillräckligt med resurser så att den kan leva upp till sina ambitioner. Dessutom måste andra politikområden inom gemenskapen - mer än idag - samverka i synergi med sammanhållningspolitikens målsättningar med hänsyn till budgetbegränsningarna.

Den dialog som inletts i och med den andra sammanhållningsrapporten kommer att vara avgörande för framtiden för uppbyggnaden av Europa. Det forum om sammanhållningen som organiseras den 21 och 22 maj i Bryssel kommer att vara ett av de viktigaste tillfällena för planering, och man har bjudit in alla aktörer som, var och en på sitt sätt, bidrar till att förverkliga ett enat Europa.

Texterna till Michel Barniers framträdanden i Europaparlamentet och i Regionkommittén finns tillgängliga på hans egen webbplats på internet: http://europa.eu/barnier
Den andra rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen finns utlagd på Inforegios webbplats: http://ec.europa.eu/regional_policy/2cr


 

Last modified on