VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av enansvarsfriskrivningoch ettmeddelande om upphovsrätt
  Europeiska kommissionen > Regionalpolitik


Newsroom Newsroom Commissioner Debate Issues Directorate General

Ordbok | Sökning | Kontaktperson | Mailing lists
 
Inforegio/Panorama
April 2001

Kvartalsmagasinet för regionalutvecklingens aktörer

Innehåll
1 / 9

Interview : Jos Chabert


Jos Chabert, Romano Prodi
Jos Chabert (t.v.), ordförande i Regionkommittén och Romano Prodi, ordförande i Europeiska kommissionen

Den andra sammanhållningsrapporten visar bland annat att den förestående anslutningen av nya länder i hög grad kommer att medföra att skillnaderna inom unionen blir större.

Har Regionkommittén redan lagt fram förslag för att upprätthålla och kanske till och med stärka solidariteten i Europa under dessa nya förutsättningar?

Regionkommittén anser att den framtida regionalpolitiken skall använda alla tillgängliga resurser för att stärka solidaritet i den bemärkelse som den europeiska sociala modellen innebär.

Med andra ord, den europeiska regionalpolitiken bör även i framtiden få ha den roll som den alltid har haft, nämligen att vara drivkraften för integrationen nerifrån och uppåt.
Regionalpolitiken kommer effektivt att kunna fylla denna uppgift om man håller fast vid subsidiaritetsprincipen då målsättningar, strukturer och program skall samordnas.

Att verka för solidaritet kommer att få ekonomiska konsekvenser…

"Solidaritet" är synonymt med "ömsesidighet". Den kommande budgetramen måste göras ännu vidare så att de minst gynnade områden inom gemenskapen, som för närvarande omfattas av strukturstöd, får hjälp i samma utsträckning som de nya medlemsstaterna. Om skillnaderna i fråga om utveckling och välstånd inom unionen ökar kraftigt på grund av utvidgningen är ökade resurser nödvändiga för att fullfölja målsättningen med den ekonomiska och sociala sammanhållningen och för att ta hänsyn till den regionala sammanhållningen.

Genom en arbetsfördelning som grundar sig på subsidiaritetsprincipen och genom att, ensidigt, skapa interkulturell förståelse och en gedigen europeisk solidaritet kommer den framtida europeiska regionalpolitiken att ge upphov till ett alldeles särskilt europeiskt mervärde: en stärkt känsla av samhörighet och enighet mellan människorna i unionen och en europeisk identitet.

Förutsättningen för att känslan av samhörighet skall stärkas är att medborgarna tydligt märker EU:s bidrag till projekt som ger ekonomin och samhället ny kraft. Är det viktigt för medlemmarna i Regionkommittén att EU märks?

Öppenhet och insyn samt närmande förblir två prioriterade frågor för Regionkommittén även under de kommande åren. Att stödet från gemenskapen, i form av bidrag från strukturfonderna, märks utåt är en del av det närhetskoncept som ger kommittén en privilegierad ställning som gemenskapens länk till medborgarna.

I utvidgningsperspektiv kommer kommittén främst att satsa på kommunikationoch på EU:s synlighet för att stärka känslan av tillhörighet hos medborgarna inom EU. Regionkommittén har 222 medlemmar och suppleanter (344 efter utvidgningen) för att säkra denna "länk" mellan invånarna inom EU och gemenskapsinstitutionerna. Medlemmarnas arbete inskränker sig inte till att avge yttranden, tvärtom. En av deras viktigaste uppgifter är att dels vidarebefordra medborgarnas bekymmer och oro till EU:s institutioner, och omvänt, att sprida information från EU-institutionerna till de enskilda människorna. Eftersom regionkommitténs medlemmar är valda regionalt eller lokalt är de i praktiken de företrädare för EU som är närmast medborgarna.

Regionkommittén har ofta betonat att systemet med partnerskap borde utvidgas för göra lokala och regionala förvaltningsenheter delaktiga i utarbetandet och genomförandet av de program som finansieras av ERUF. Hur tänker sig Regionkommittén att genomföra den decentralisering som förespråkas i programperioden 2000-2006?

Regionkommittén lägger vikt vid att lokala och regionala myndigheter deltar i förberedelsearbetet, och i genomförandet och uppföljningen av programmen. Detta i enlighet med subsidiaritetsprincipen och den allmänna förordningen om strukturfonderna. Ett decentraliserat partnerskap, som grundas på "bottom-up-perspektivet", bör genomföras på ett kraftfullt och demokratiskt sätt eftersom det utgör en garanti för större effektivitet när det gäller att skapa arbetstillfällen, att öka regionernas konkurrenskraft och att få till stånd en hållbar utveckling.

Det behövs egentligen bara ytterligare några allmänna bestämmelser i reglerna för att partnerskapsprincipen skall kunna genomföras i praktiken.

Det vertikala partnerskapet inom EU, mellan kommissionen och medlemsstaterna, bör utökas till att omfatta även lokala och regionala myndigheter för att få till stånd en större och mer balanserad spridning av kompetens och kunnande. Samtidigt bör de lokala och regionala myndigheterna knytas till den horisontella regionala programplaneringen genom en klarare fördelning av beslutsrättigheter.

En förbättring av partnerskapet kan också ske genom att stärka de lokala och regionala myndigheternas roll som förvaltningsmyndigheter och utbetalande myndigheter genom förenklad förvaltning och kontroll, samt ett tekniskt stöd i tillräcklig omfattning så att samtliga parter inom området kan delta fullt ut. Slutligen bör tydlighet prägla fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar, arbetsorganisationen, möjligheten till delegering samt förvaltningsresurserna.

Utöver själva regionalpolitiken bidrar andra politikområden inom gemenskapen till att stärka sammanhållningen i Europa. Vad anser de regionalt och lokalt valda om det aktuella läget när det gäller "de gemensamma politikområdena" och framför allt om den gemensamma jordbrukspolitiken?

Regionalpolitiken är endast en sida av den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken inom EU men kanske den viktigaste. Andra gemensamma politikområden är nära förbundna med denna vilket leder till att regionala och lokala representanter får stor betydelse. Detta gäller särskilt för politikområden som transporter, konkurrens, inre marknaden, den ekonomiska och monetära politiken, den gemensamma fiskeri- och jordbrukspolitiken. Ett integrerat arbetssätt som bygger från grunden och uppåt kan öka värdet av det faktum att flera kompletterande politikområden.

Gemenskapens verksamhet inom alla dessa sektorer bör baseras på subsidiaritetsprincipen och ta hänsyn till prioriteringen av utvidgningen.

Med tanke på att den socioekonomiska strukturen i hög grad baseras på jordbruket i de flesta länder i Central- och Östeuropa är den gemensamma jordbrukspolitiken ett oundgängligt instrument för sammanhållningspolitiken i ett utvidgat EU.


På följande webbplats finns mer information om Regionkommittén: http://www.cor.europa.eu/home.htm

http://www.cor.europa.eu/home.htm


 

Last modified on