Läshörnan - Broschyrer - Ett nytänkande i Europa

Den 9 maj 1950 gjorde Robert Schuman en historisk insats genom att föreslå Tyskland och andra europeiska länder som ville delta att man skulle skapa en fredlig intressegemenskap. Genom att sträcka ut handen till de forna fienderna undanröjde han inte bara bitterheten efter kriget och det förflutna, utan han påbörjade också en helt ny process inom internationella relationer genom att föreslå gamla, oavhängiga nationer att tillsammans utöva det inflytande som var och en av dem visade sig oförmögen till på egen hand.

Europa, som sedan detta datum byggs vidare varje dag, har varit det nittonde århundradets stora utmaning och ett nytt hopp inför nästa århundrade. Europa hämtar sin dynamik i grundarnas visionära och vidsynta projekt, som kom till efter kriget som ett sätt att skapa förutsättningar för en varaktig fred mellan de europeiska folken. Denna dynamik förnyas ständigt och får sin näring genom de utmaningar som våra länder ställs inför i en värld som kännetecknas av snabba och omvälvande förändringar.

Gick det att förutse denna oändliga längtan efter demokrati och frihet som fick Berlinmuren på fall och återgav människorna i Central- och Östeuropa inflytandet över sina liv och som i dag, med nya utvidgningar i sikte som skall ena kontinenten, ger en ny dimension åt integrationen av Europa?

Om man ser tillbaka på de femtio åren av europeisk integration, kan man så här inför det nya årtusendet konstatera att Europeiska unionen haft en historisk framgång. Länder som förr var rivaler, och som i de flesta fall härjades av de värsta massakrerna under vårt århundrade, har i dag en gemensam valuta, euron, och sköter sina ekonomiska och kommersiella intressen inom ramen för gemensamma institutioner.Européerna reglerar nu sina meningsskiljaktigheter med fredliga medel, genom rättsliga förfaranden och medling. Känslor av överlägsenhet eller diskriminering är bannlysta i förhållandet mellan medlemsstaterna, som har gett gemenskapens fyra institutioner, rådet, parlamentet, kommissionen och EG-domstolen, i uppdrag att medla i konflikter, definiera vad som är det allmänna bästa och föra en gemensam politik.

Levnadsstandarden för människor i gemen har ökat väsentligt, mycket mer än den kunnat göra, om inte varje nationell ekonomi hade kunnat dra nytta av en storskalig ekonomi och ekonomisk tillväxt till följd av den gemensamma marknaden och ökningen av handelsutbytet.

Medborgarna rör sig fritt över gränserna och studerande kan fritt välja studieort i ett Europa utan inre gränser. Grunderna till en gemensam utrikes- och försvarspolitik har lagts. Nya områden har tillkommit för att den gemensamma, solidariska politiken skall kunna fördjupas inom social- och regionalpolitik, miljö, forskning och transporter.

Den ekonomiska integrationen gör för var dag som går en politisk union alltmer nödvändig och möjlig. Europeiska unionen utövar i världen ett allt större inflytande som står i förhållande till dess ekonomiska betydelse, medborgarnas levnadsstandard samt dess plats inom diplomatin, i affärs- och finansvärlden.

Europeiska gemenskapens styrka ligger i dess gemensamma värderingar när det gäller den demokrati och de mänskliga rättigheter som dess folk ansluter sig till och den har lyckats bevara den kulturella och språkliga mångfalden, liksom de traditioner som utgör dess rikedom.

Det enade Europa har tack vare den atlantiska solidariteten och den framgång som dess modell har rönt kunnat stå emot totalitära tendenser och stärka rättssamhället.

Europeiska gemenskapen har blivit en medelpunkt för förhoppningar i länder, nära eller långt bort, som har upptäckt unionens dynamism och vill stärka sin nyvunna demokrati eller bygga upp sin ödelagda ekonomi.

I dag förhandlar unionens femton länder om anslutning av tio länder i Central- och Östeuropa, Malta och Cypern. Senare kommer även länderna i f.d. Jugoslavien eller länder inom den europeiska sfären att lämna in sina ansökningar om medlemskap. Införlivandet av gemenskapsrätten i kandidatländerna liksom unionens målsättningar i vidare bemärkelse, är en hörnsten i förhandlingarna om medlemskap. För första gången i sin långa historia gör sig kontinenten redo för en återförening i fred och frihet.

En sådan återförening skulle betyda mycket för stabiliteten i världen. Europas förbindelser med Förenta staterna, Ryssland, Asien och Latinamerika skulle bli annorlunda. Redan nu är Europa inte bara en stormakt som har behållit sin plats i världen. Europa är något man refererar till och ett hopp för de människor som högt värderar fred och mänskliga rättigheter.

Vad beror denna framgång på? Är den för alltid inskriven i denna kontinents historiska logik, tillräckligt inristad i minnet och den kollektiva viljan hos folken för att alla källor till krig inom Europa skall gå att utplåna?De smärtsamma erfarenheterna i det förflutna som fortfarande minerar länderna på Balkan och ödelägger Kaukasien bör få européerna att förstå att fred inte är ett naturligt och varaktigt tillstånd, utan att man måste arbeta för att bevara den.

Finland
Sverige
Förenade kungariket
Irland
Danmark
Tyskland
Nederländerna
Belgien
Frankrike
Luxemburg
Österrike
Italien
Spanien
Portugal
Grekland

Estland
Lettland
Litauen
Polen
Tjeckiska republiken
Slovakien
Ungern
Slovenien
Rumänien
Bulgarien
Turkiet
Malta
Cypern

EU:s medlemsstater*

Kandidatländer med vilka förhandlingar om anslutning har påbörjats

Övriga kandidatländer

Efter ett halvt sekels gemenskapshistoria ställer sig européerna fortfarande de fundamentala frågorna: vilka är de viktigaste grundläggande värderingarna för dem och på vilket sätt bevarar man dem bäst? Hur långt är det önskvärt och möjligt att unionen sträcker sig? Hur kan man maximera styrkan i enigheten utan att för den skull ändra identiteterna och förstöra de särdrag som är rikedomen i våra nationer, regioner och kulturer? Skall vi gå framåt alla tillsammans genom att utnyttja den naturliga harmoni som främjar konsensus mellan de femton länderna eller bör vi erkänna de skillnader i tillvägagångssätt som finns och differentiera integrationstakten? Var går gränsen för gemenskapens Europa, när nu så många nationer, framför allt de nya demokratierna i Central- och Östeuropa och länderna på Balkan ända fram till Turkiet, vill bli anslutna under den enandeprocess som nu pågår? Hur skall man kunna få varje individ att intressera sig för gemenskapsprojektet och väcka en känsla av europeisk tillhörighet som kompletterar och sträcker sig längre än den ursprungliga solidariteten? Hur skall man kunna närma den europeiske medborgaren till unionens institutioner, ge alla en chans att "ta till sig" det projekt som ett enat Europa innebär och som länge reserverats för byråkraternas överläggningar och tjänstemännens expertis?

Det är så många principfrågor som måste besvaras om man inte vill hamna i en återvändsgränd. Djuplodande frågor, på vilka själva svaren kommer att leda till de mer detaljerade och mer tekniska valmöjligheter, som de som är ansvariga för gemenskapsprojektet dagligen har att ta ställning till.

För européerna är frågan enkel: antingen fortsätter de att organisera sig och samla sina krafter för att göra sin stämma hörd i världen, främja det demokratiska idealet och försvara sina intressen, såväl ekonomiskt som strategiskt. Då kan Europa fortsätta att vara mer än den "lilla udde i Eurasien" som Paul Valéry talade om. Europa kommer att vara en faktor för jämvikt och måttlighet i förbindelserna mellan de hyperindustrialiserade länderna och de länder som är mindre utvecklade. Eller också ser inte européerna tillräckligt tydligt den solidaritet som binder dem samman och kommer då inte heller att ta fram de instrument som krävs för att deras gemensamma intressen skall kunna omsättas i praktiken. I så fall kommer ländernas ekonomier att reduceras till att vara underentreprenörer och konsumenternas levnadsstandard kommer att sjunka. Om Europa reduceras till ett geografiskt begrepp, kommer det att påverkas av yttre krafter och kommer att få betala ett högt pris i form av beroende och behov av beskydd.

Nya arbetsformer för institutionerna kommer att bli följden av det beslut som Europeiska rådet fattade i Helsingfors den 11 december 1999 om att kalla till en regeringskonferens som särskilt skall behandla en anpassning av fördragen så att unionen kan fungera smidigt även efter en utvidgning till fler än 20 medlemmar.Det sjuder i det femtioåriga Europa. Förhoppningarna är i nivå med ambitionerna och utmaningarna, men risken för ett misslyckande finns ändå där.

Europa som bara ett frihandelsområde eller Europa som aktör i världen? Ett teknokratiskt Europa eller ett demokratiskt Europa? Ett Europa där var och en är sig själv nog eller ett solidariskt Europa?

Inför så många avgörande val och så mycken osäkerhet, kommer gemenskapsmodellen som ett resultat av en organiserad dialog mellan medlemsstaterna och de gemensamma institutionerna, som tillsammans har befogenheter som de blivit tilldelade, att framstå som slående aktuell. Denna modell gjorde det möjligt att för femtio år sedan skapa Europeiska kol- och stålgemenskapen, som följdes av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen och som kompletterades av Europeiska enhetsakten, Maastricht- och Amsterdamfördragen. I de europeiska relationerna har det tillkommit en "vilja till förändring" som varje dag ger nya resultat. I morgon kan denna metod vara den bästa lösningen på de problem som européerna står inför.

De grundläggande principerna för den europeiska integrationen sträcker sig dock längre än till maskineriet i institutionerna. Gemenskapsandan som uppfanns och utarbetades av statsmän som framför allt ville bygga upp ett Europa i människans tjänst, gör att den europeiska tanken kan utsträckas till ett civilisationsprojekt. Schumandeklarationen förblir på så sätt "ett nytänkande i Europa".

Pascal Fontaine, född 1948, doktor i politisk vetenskap, var Jean Monnets siste assistent. De båda arbetade tillsammans 1973-1977.
Kabinettschef hos Europaparlamentets ordförande 1984-1987.
Professor vid Institut d'études politiques i Paris.

Texten är helt och hållet författarens egen och Europeiska kommissionen kan inte göras ansvarig för innehållet.