I undersökningsrapporten undersöks skillnaden mellan städer och landsbygd i EU på grundval av ett antal indikatorer på livskvalitet: inkomst och försakelser, boende, sysselsättning och utbildning, balans mellan arbetsliv och privatliv, tillgången på jobb, närhet till skolor, familj, släktingar och vänner, samhällstjänster och subjektiva känslor av välbefinnande.

Det mest slående resultatet är att skillnaden i livskvalitet med städer och landsbygd är mindre i de rikare länderna i EU. Klyftan är mer uttalad i de nya medlemsländerna, där färre människor på landsbygden ansåg sig vara välbetalda jämfört med stadsborna, och där landsbygdens kvinnor i allmänhet hade lägre utbildningsnivå.

Missnöje med balansen mellan arbetsliv och privatliv finns överallt i EU. Forskarnas hypotes var att balansen skulle vara bättre i landsbygdsområden, men detta bekräftades inte.

Personer som bor i städerna runt om i EU var dessutom avsevärt mer optimistiska inför framtiden.

Dessa resultat får återverkningar på politiken, eftersom de visar att det är landsbygdsområdena i de fattigare EU-länderna som behöver mest stöd. Rapporten har utarbetats av Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor , och den visar att föreställningen att människor på landsbygden har en högre livskvalitet är felaktig. Lantlivet ger ingen automatisk kompensation för de nackdelar som det för med sig att leva utanför stan.