Officiella EU-språk

EU har 23 officiella språk och arbetsspråk: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.

I den första språkförordningen från 1958 fastställdes språken i den tidens medlemsländer som officiella språk och arbetsspråk, dvs. franska, italienska, tyska och nederländska. Sedan dess har många fler länder blivit medlemmar i EU och antalet officiella språk och arbetsspråk har ökat. Det finns dock färre officiella språk än medlemsländer, eftersom vissa länder har gemensamma språk. I Belgien är t.ex. de officiella språken franska, nederländska och tyska och de flesta på Cypern talar grekiska.

De officiella språken och arbetsspråken har en särskild ställning:

Du kan skriva till EU-institutionerna på vilket som helst av dessa språk och få svar på samma språk.
EU:s rättsaker offentliggörs på de officiella språken och arbetsspråken i Europeiska unionens officiella tidning.

På grund av tidsbrist och kostnader översätts relativt få arbetsdokument till alla språk. EU-kommissionen använder i allmänhet engelska, franska och tyska som procedurspråk, medan Europaparlamentet översätter dokument till olika språk beroende på ledamöternas behov.

Läs mer:

Official languages and other facts about European countries

Läs mer

Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen
Språk inom EU
EU-kommissionens generaldirektorat för översättning
EU-kommissionens generaldirektorat för tolkning