Promotional :: Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser

Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser

25 November 2013

Resultatet av det offentliga samrådet. Sammanfattning

Den 29 augusti 2012 inledde Europeiska kommissionen ett samråd inför en grönbok  om initiativet Kunskap i havsfrågor 2020. Syftet var att höra de berörda parternas synpunkter på alternativen för framtida förvaltning av initiativet och på eventuell inblandning av den privata sektorn. Samrådet avslutades den 15 december 2012.

Sammanlagt kom 244 svar in (29 från det civila samhället, 43 från den privata sektorn, 95 från den offentliga sektorn och 77 från forskarsamhället) från 30 länder, däribland några från länder utanför EU vars vatten gränsar till medlemsstaternas. Många av synpunkterna, särskilt från nationella regeringar, hade kommit till efter omfattande interna samrådsprocesser, och utgjorde därför en välavvägd sammanfattning av många organisationers ståndpunkter. Synpunkterna ansågs därför utgöra ett representativt urval.

Samrådet gav många detaljerade aspekter på rättsliga och tekniska frågor som kommer att vara ytterst värdefulla i nästa fas av ”Kunskap i havsfrågor 2020”, men de viktigaste var följande:

(1) Alla användargrupper var eniga om behovet av öppen tillgång till havsdata, både rådata och sammanställda uppgifter. Det civila samhällets konsortium anser att haven är en gemensam resurs och att uppgifter därför bör göras tillgängliga utan begränsning, särskilt om de samlas in med hjälp av offentliga medel. Den privata sektorn var i stort sett positiv till fri tillgång om inte kommersiellt känsliga uppgifter röjs eller incitamentet att samla in uppgifter faller bort. Offentliga myndigheter ansåg att det skulle leda till lägre kostnader för att övervaka tillståndet i miljön. Nästan alla ansåg att detta borde bli lättare att få tillgång till uppgifter från forskningsprojekt.

(2) Ett antal undantag noterades, avseende nationell säkerhet, skada på naturarv och känsliga ekosystem, kommersiellt känsliga uppgifter, behovet att ge forskare tid att publicera, samt säkerhets- och ansvarsfrågor till följd av feltolkning av uppgifter.

(3) Den allmänna uppfattningen var att man på lång sikt borde sträva efter en gemensam plattform för att sprida fiskeinformation och andra uppgifter om havet, inbegripet sådana uppgifter som distribueras via EU:s Copernicus-rymdprogram. En eventuell integrering av dessa system bör möjliggöra en skarvlös kartläggning av övergripande teman i olika tidsramar. En förutsättning för detta är att uppgifterna är kompatibla och att lämpliga åtgärder för kvalitetskontroll införs.

(4) Strukturen i det nuvarande Europeiska nätverket för havsobservation och -data (EMODnet) — särskilt uppdelningen i sju tematiska grupper– geologi, batymetri, fysik, kemi, biologi, fysiska livsmiljöer och mänsklig verksamhet – ansågs vara lämplig.

(5) EMODnet-initiativets möjligheter att bistå med miljö- eller fiskerelaterad rapporteringen framhölls också. Med tiden skulle den den push-process genom vilken rapporter om fiske och havsmiljön nu levereras av offentliga myndigheter för att fullgöra en rättslig skyldighet kunna ersättas med en pull-process varigenom data görs åtkomliga via internet och hämtas av den behöriga myndigheten med hjälp av gemensam teknik. Detta skulle minska den administrativa bördan.

(6) Det rådde överväldigande enighet om behovet av en mekanism för att informera medlemsstaterna och EU om de mest kostnadseffektiva programmen för provtagning, undersökningar och övervakning för varje havsområde. Deltagande av vetenskapliga organ, regionala havskonventioner, regionala hydrografiska kommittéer och personer som samlar in uppgifter föreslogs också. Framväxande behov och ny teknik bör beaktas genom ett fast förfarande.

(7) Den privata sektorn är angelägen om att bli mer involverad i datadelningsinitiativ som EMODnet. Branschföreträdare var på det hela taget positiva till användning av deras havsbaserade anläggningar eller fartyg för en bredare övervakning av haven. De skulle emellertid föredra ett tillvägagångssätt utan lagstiftning.

(8) Olika övervakningsteknik som ansågs kräva ytterligare forskning föreslogs. Bland dessa ansågs nya sensorer som kan mäta parametrar automatiskt utan att prover behöver transporteras till laboratorier vara av hög prioritet.

Alla svar finns på GD MARE:s webbplats, tillsammans med en sammanfattning. Deltagarna uppmanades att kontrollera att utkastet till sammanfattning återger deras synpunkter. På grundval av deras feedback har ett litet antal smärre korrigeringar gjorts. Slutrapporten kommer att läggas till grund för en konsekvensbedömning för att avgöra det bästa sättet att gå vidare och genomföra initiativet Kunskap i havsfrågor 2020 så att man uppnår ökad produktivitet för offentliga myndigheter, privata organisationer och forskarvärlden, mer innovation och minskad osäkerheten i kunskapen om havets funktioner.