De senaste tio åren har det blivit allt tydligare att vi måste
motverka ojämlikheterna i hälsa i och mellan EU-länderna – både av moraliska
och ekonomiska skäl. EU:s folkhälsoprogram har bidragit till arbetet med att
kartlägga belägg och ta fram strategier och specifika åtgärder.
EU-kommissionen föreslår i sitt meddelande från 2009 om
solidaritet inom hälso- och sjukvården en kombination av politiska och konkreta
åtgärder som ska råda bot på problemet.
Flera EU-ordförandeskap har visat att regeringarna blivit mer
medvetna om problemets omfattning, vilket är ett viktigt första steg mot en
lösning. Det spanska ordförandeskapet arbetar aktivt för fler konkreta
åtgärder, bl.a. för att mäta och förstå behoven.
Hälso- och sjukvården måste systematiskt styras om mot
förebyggande och hälsofrämjande åtgärder, även om ojämlikheten inte bara beror
på vården. Det är också viktigt för att kunna hantera den omfattande ekonomiska
och sociala krisen, som antas bli ett prioriterat område i Europa
2020-strategin.
EU-institutionerna har en central roll att spela. EU:s lovvärda
strävan i Lissabonfördraget att “främja [ … ] folkens välfärd” måste omsättas i
konkreta insatser som gör något åt de sociala, ekonomiska och miljömässiga
faktorerna – själva grunden till dålig hälsa. Först då kan vi komma till rätta
med problemet.
