Language selector

 
left
  Kemiskt säkra livsmedel - Inledningslide
right
transtrans
 

Kemiska ämnen spelar en viktig roll i produktionen och distributionen av livsmedel. Livsmedelstillsatser förlänger t.ex. livsmedlens hållbarhetstid och livsmedelsfärger och aromämnen gör livsmedlen mer tilltalande. Andra kemikalier är farmakologiskt verksamma och används därför för att bekämpa sjukdomar hos husdjur och grödor.

För hygienisk och tilltalande förvaring av livsmedel behövs behållare av kemiska material, t.ex. plaster. Dessa uppenbara fördelar av att använda kemikalier i produktionen och distributionen av livsmedel måste å andra sidan jämföras med potentiella hälsorisker av livsmedlen för konsumenten i form av biverkningar som resthalter av dessa kemikalier kan orsaka.

Dessutom förekommer en rad kemikalier som föroreningar i miljön. Dessa föroreningar finns oavsiktligt i råvaror som används för produktionen och distributionen av livsmedel och kan ofta inte undvikas. EU:s livsmedelslagstiftning syftar till att införa jämvikt mellan risker och fördelar av ämnen som används avsiktligt och att minska föroreningar så att det motsvarar den höga konsumentskyddsnivå som krävs i artikel 152 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

För att kunna uppnå denna höga nivå för skyddet av konsumenters hälsa, bygger EU:s lagstiftning på ett riskanalysförfarande enligt en grundlig vetenskaplig utvärdering med beaktande av andra faktorer, såsom hur genomförbara kontrollerna är. Lagstiftningen om kemiska ämnen i livsmedel är uppdelad i följande grupper:

  • Lagstiftningen om livsmedelstillsatser utgår från principen att endast tillsatser som uttryckligen godkänts får användas, ofta i begränsade mängder i särskilda livsmedel. Innan kommissionen godkänner en livsmedelstillsats utvärderas dess säkerhet.
  • Den gällande lagstiftningen om aromämnen begränsar förekomsten av oönskade beståndsdelar, medan ett mycket omfattande program pågår för utvärdering av säkerheten hos kemiskt definierade aromämnen. Endast ämnen, vars utvärdering ger ett gynnsamt svar, kommer att godkännas för användning i livsmedel då en positivlista snart ska upprättas.
  • Lagstiftningen om föroreningar bygger på vetenskapliga råd och principen att föroreningsnivån ska hållas så låg som rimligen möjligt med god arbetspraxis. För skyddet av folkhälsan har gränsvärden fastställts för vissa föroreningar (t.ex. mykotoxiner, dioxiner, tungmetaller, nitrater, kloropropanol).
  • Enligt lagstiftningen om resthalter av veterinära läkemedel för livsmedelsproducerande djur och resthalter av växtskyddsmedel (bekämpningsmedel) måste en vetenskaplig utvärdering göras innan en produkt godkänns. Vid behov fastställs gränsvärden för resthalter (MRL), och i vissa fall förbjuds användningen av ett ämne.
  • Enligt lagstiftningen om material som kommer i kontakt med livsmedel får dessa material inte vara sådana att deras beståndsdelar överförs till livsmedel i sådana kvantiteter som skulle kunna utgöra en fara för människors hälsa eller medföra en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning eller en försämring av dess sensoriska egenskaper.

 
lefttranspright

 

  Print  
Public HealthFood SafetyConsumer Affairs
   
   
requires javascript