Fritext

med sökord

• fler sökord

	Fiskerireformen i korthet [862 KB]
	Videoklipp: Finansiering för levande fiskesamhällen

Vanliga frågor

Frågor och svar om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken

Varför behövs en ny politik?

Det är hög tid att förnya EU:s fiskeripolitik. Fartygens fångster är större än fiskens reproduktion, och detta utarmar fiskbestånden och hotar det marina ekosystemet. I nuläget är tre av fyra bestånd överfiskade: 82 % av bestånden i Medelhavet och 63 % av bestånden i Atlanten. De minskade fångsterna innebär en osäker framtid för fiskerinäringen.

Mot denna bakgrund föreslår kommissionen en långtgående reform av politiken. Avsikten är att förbättra de framtida villkoren för både fisk och fiskare, liksom för den marina miljön som de är beroende av. Reformen ska stödja Europa 2020-strategin och politiken kommer att utformas som en del av en bredare maritim ekonomi så att åtgärderna för EU:s havs- och kustområden blir mer samlade och bidrar till stabila ekonomiska resultat i fiskerinäringen, tillväxt för alla och ökad sammanhållning i kustregionerna.

Hållbarhet är kärnan i den föreslagna reformen. Ett hållbart fiske innebär att fångsterna ligger på nivåer som inte äventyrar beståndens reproduktion och samtidigt ger en hög långsiktig avkastning. Detta förutsätter en reglering av mängden fisk som tas ur havet genom fiske. Kommissionen föreslår att bestånden senast 2015 ska utnyttjas på hållbara nivåer, vilket kan definieras som den största fångst som säkert kan tas år efter år och som samtidigt bibehåller fiskpopulationen vid en storlek som ger maximal produktivitet. Denna fångstnivå kallas maximalt hållbart uttag (MSY). Målet anges i FN:s havsrättskonvention och antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 som ett mål hela världen skulle nå senast 2015.

Beräkningar visar att om bestånden utnyttjades på detta sätt, skulle deras storlek öka med cirka 70 %1. De totala fångsterna skulle öka med cirka 17 %, vinstmarginalerna skulle tredubblas, avkastningen på investeringar skulle bli sex gånger högre, och fångstnäringens förädlingsvärde brutto skulle öka med nästan 90 %, vilket motsvarar 2,7 miljarder euro under det kommande årtiondet.

Ett hållbart fiske skulle också göra fångstsektorn oberoende av offentligt stöd. Det skulle göra det lättare att skapa en stabil prisnivå och tydliga förutsättningar, vilket också skulle innebära stora fördelar för konsumenterna. En stark, effektiv och ekonomiskt lönsam näring som verkar på marknadens villkor skulle ha en viktigare och mer aktiv roll i förvaltningen av bestånden.

Vilka är de viktigaste nya förslagen?

Flerårig förvaltning grundad på ekosystemansatsen

För att återskapa en livskraftig fiskerinäring i Europa måste havsmiljön få ett effektivare skydd. Från och med nu kommer EU:s fiske att förvaltas genom fleråriga planer och styras av ekosystemansatsen och försiktighetsprincipen så att fiskets påverkan på det marina ekosystemet begränsas. Fiskerinäringen kommer att få en bättre och stabilare bas för planering och investeringar på lång sikt. Detta kommer att skydda resurser och maximera den långsiktiga avkastningen.

De fleråriga förvaltningsplanerna bör inte längre vara planer för enskilda bestånd, utan i stället bli fiskeribaserade och omfatta fler fiskbestånd i färre planer med målet att nå hållbara nivåer senast 2015. Bestånd som inte omfattas av planer kommer att förvaltas genom fiskemöjligheter fastställda av rådet, tillsammans med andra bevarandeåtgärder och tekniska bestämmelser som föreslås.

Förbud mot att kasta fångst över bord

Enligt beräkningar uppgår utkast av fisk – dvs. att oönskad fångst kastas över bord – till 23 % av de totala fångsterna (i vissa fisken betydligt mer!). Denna oacceptabla praxis kommer att fasas ut med en fastställd tidsfrist och i kombination med vissa kompletterande åtgärder. Fiskarna kommer att vara tvungna att landa alla kommersiella arter som de fångar, och fisk under minimimåttet ska inte få säljas som livsmedel.

Medlemsstaterna ska se till att deras fiskefartyg är utrustade för dokumentation av allt fiske och all beredning av fisken så att man kan övervaka att de fullgör skyldigheten att landa alla fångster.

Detta kommer att ge tillförlitligare data om fiskbestånd, förbättra förvaltningen och öka resurseffektiviteten. Det ger också ett incitament för fiskare att undvika oönskade fångster med hjälp av tekniska lösningar som mer selektiva fiskeredskap.

Att göra fisket lönsamt

Ett system med överlåtbara fångstandelar, så kallade nyttjanderätter, kommer att införas från och med 2014 för fartyg som är längre än tolv meter och för alla fartyg som använder släpredskap. På grundval av principer som beslutas på EU-nivå kommer nyttjanderätterna att fördelas mellan medlemsstaterna på ett transparent sätt, och innehavarna kommer att få nyttjanderätten till en andel av de nationella fiskemöjligheterna för varje år. Aktörerna kommer att kunna leasa och handla med nyttjanderätter inom den egna medlemsstaten men inte mellan medlemsstater. Nyttjanderätterna kommer att ha en minsta giltighetstid på 15 år men kan återkallas innan de löper ut om innehavaren begår allvarliga överträdelser. Medlemsstaterna kan skapa en reserv och införa en avgift för nyttjanderätterna.

Det nya systemet kommer att ge fiskerinäringen ett långsiktigt perspektiv, större flexibilitet och ökad ansvarsskyldighet, samtidigt som överkapaciteten minskas. Aktörerna kommer att ha ett incitament att öka sina nyttjanderätter samtidigt som andra kan besluta sig för att lämna näringen. Enligt beräkningar kan inkomsterna komma att öka med mer än 20 % och besättningarnas löner med mellan 50 % och över 100 % fram till 20222.

Stöd till småskaligt fiske

Inom EU står det småskaliga fisket för 77 % av det totala antalet fartyg i EU-flottan, men endast 8 % av tonnaget (fartygsstorlek) och 32 % av maskinstyrkan. Småskaligt kustfiske spelar ofta en viktig roll i det sociala nätverket och den kulturella identiteten i många av Europas kustområden. Det behöver därför ett särskilt stöd. Den nya gemensamma fiskeripolitiken innebär att medlemsstaternas rätt att begränsa fisket inom en zon på 12 nautiska mil från kustlinjen förlängs till 2022. Småskaligt fiske kan också undantas från systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. Det framtida finansieringsinstrumentet för fisket kommer att innehålla åtgärder som gynnar småskaligt fiske och som hjälper lokala ekonomier att anpassa sig till förändringarna.

Utveckling av hållbart vattenbruk

Ett bättre regelverk för vattenbruk kommer att öka produktionen och utbudet av fisk och skaldjur i EU, minska beroendet av importerad fisk och stärka tillväxten i kust- och landsbygdsområden. Senast 2014 ska medlemsstaterna utarbeta nationella strategiska planer för att ta bort administrativa hinder och fastställa ekologiska, sociala och ekonomiska standarder för fiskodlingsnäringen. En ny rådgivande nämnd för vattenbruk kommer att inrättas för att ge råd i frågor som rör näringen. Det finns en tydlig EU-dimension i utvecklingen av vattenbruket: strategiska val på nationell nivå kan påverka utvecklingen i grannmedlemsstater.

Förbättring av den vetenskapliga kunskapsbasen

Tillförlitlig och aktuell information om tillståndet för marina resurser är väsentligt för att stödja sunda förvaltningsbeslut och ett effektivt genomförande av den nya gemensamma fiskeripolitiken. Förslaget innehåller grundläggande regler och skyldigheter för medlemsstaterna om datainsamling, förvaltning, tillgängliggörande av data och tillträde till data för kommissionen. Medlemsstaterna kommer att få ansvaret för att samla in, lagra och utbyta vetenskapliga data om fiskbestånd och fiskets påverkan i olika havsområden. Nationella forskningsprogram kommer att inrättas för att samordna denna verksamhet.

Decentraliserad förvaltning

Kommissionens förslag klargör varje aktörs roller och skyldigheter och kommer att leda till att besluten fattas närmare fiskeområdena. Det innebär ett slut på detaljstyrningen från Bryssel i och med att EU-lagstiftarna endast fastställer det allmänna regelverket, grundläggande principer, övergripande mål, prestationsindikatorer och tidsramar. Medlemsstaterna beslutar sedan de konkreta tillämpningsåtgärderna och samarbetar på regional nivå. Förslaget innehåller bestämmelser som ska säkerställa att medlemsstaterna i fråga antar åtgärder som är förenliga med kraven och effektiva. Det inrättas också en mekanism som tillåter kommissionen att ingripa i de fall medlemsstaterna inte kan enas eller om målen inte nås.

Ny marknadspolitik – större ansvar för näringen och bättre informerade konsumenter

En del av det föreslagna paketet är ett förslag till en ny marknadspolitik som ska se till att den gemensamma marknadsordningen för fiskeriprodukter bidrar till att nå den nya gemensamma fiskeripolitikens mål. Syftet är att stärka EU-näringens konkurrenskraft, öka transparensen på marknaderna och skapa lika villkor för alla produkter som saluförs i unionen.

Marknadspolitiken innefattar en modernisering av interventionssystemet eftersom det nuvarande systemet innebär att offentliga medel bidrar till att förstöra fisk, vilket inte är försvarbart. Det kommer att ersättas av en förenklad lagringsmekanism som gör det möjligt för producentorganisationer att köpa upp fiskeriprodukter när priserna faller under en viss nivå och lagra produkterna för att sedan släppa ut dem på marknaden vid ett senare tillfälle. Detta system kommer att bidra till marknadsstabilitet.

Producentorganisationerna kommer också ha en större roll i kollektiv förvaltning, övervakning och kontroll. Bättre marknadsföring av EU:s fiskeri- och vattenbruksprodukter kommer att bidra till minskat svinn och ge producenterna återkoppling från marknaden.

Nya handelsnormer för märkning, kvalitet och spårbarhet kommer att ge konsumenterna tydligare information och hjälpa dem att stödja hållbart fiske. Viss märkningsinformation kommer att vara obligatorisk – exempelvis att skilja mellan fiskeri- och vattenbruksprodukter – medan andra uppgifter kan lämnas frivilligt.

Ett modernt och anpassat finansieringsinstrument

EU kommer att ge ekonomiskt bistånd för att stödja hållbarhetsmålen i den nya gemensamma fiskeripolitiken. Ekonomiskt bistånd kommer endast att ges på villkor att reglerna följs, och denna princip gäller både för medlemsstater och aktörer.

För medlemsstater kan bristande efterlevnad medföra att unionens ekonomiska bistånd avbryts, hålls inne eller korrigeras. För aktörer kan allvarliga överträdelser medföra att de stängs av från tillgång till ekonomiskt bistånd eller att det görs avdrag. Enligt förslaget ska också medlemsstaterna, när de beviljar ekonomiskt bistånd, vara skyldiga att ta hänsyn till aktörernas beteende under den senaste tiden (särskilt att de inte har begått några allvarliga överträdelser).

Att ta internationellt ansvar

Av de fiskbestånd i världen för vilka information finns rapporteras nästan 85 % vara antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade, enligt uppgifter från FAO. EU är världens största importör av fiskeriprodukter sett till värdet och måste agera såväl utanför som inom unionen. Den externa fiskeripolitiken måste vara en integrerad del av den gemensamma fiskeripolitiken. I internationella och regionala organisationer kommer därför EU att förespråka principerna om hållbarhet och bevarande av fiskbestånd och marin biologisk mångfald. EU kommer att skapa allianser och vidta åtgärder tillsammans med viktiga partner för att bekämpa illegalt fiske och minska överkapaciteten.

I bilaterala fiskeavtal med länder utanför EU kommer EU att främja hållbarhet, god förvaltning och principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. De nuvarande partnerskapsavtalen om fiske (FPA) ska ersättas med avtal om hållbart fiske (SFA) som ska säkerställa att utnyttjandet av fiskeresurserna grundas på god vetenskaplig rådgivning och endast avser överskottsresurser som partnerlandet inte kan eller vill fiska. Enligt avtalen om hållbart fiske ska partnerländerna kompenseras för att de ger tillträde till sina fiskeresurser och ekonomiskt bistånd ska ges till partnerländerna för genomförande av en hållbar fiskeripolitik.

Blir det nya regler för kontroll och tillsyn?

Förslaget är förenligt med EU:s nya kontrollordning från 20103 och integrerar de grundläggande inslagen i systemet för kontroll och tillsyn av att reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. Mot bakgrund av införandet av landningsskyldigheten för att undvika utkast föreslår kommissionen kontroll- och tillsynsskyldigheter, särskilt vad gäller fullständigt dokumenterat fiske, samt att det startas pilotprojekt om ny teknik för fiskerikontroll som bidrar till hållbart fiske.

När kommer reformen att träda i kraft?

De nya reglerna kommer att träda i kraft när ministerrådet och Europaparlamentet har röstat om förslagen. Genomförandet kommer att ske successivt eftersom näringen måste ha tid att anpassa sig och visa konkreta resultat. Men reformen fastställer klara tidsfrister. Målet är att den nya lagstiftningen ska antas och träda i kraft senast den 1 januari 2013.

Se även IP/11/873

Frågor och svar om den nya Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF)

Vad är EHFF?

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) är ett nytt finansiellt instrument som ska främja de mål om tillväxt, arbetstillfällen och hållbarhet som ingår i den reformerade gemensamma fiskeripolitiken (GFP) och stödja genomförandet av EU:s integrerade havspolitik.

Fonden ska stärka den reformerade gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension och skapa mervärde för politikens landrelaterade aspekter, bland annat genom stöd till utveckling av vattenbruk och hållbar territoriell utveckling. EHFF ingår i EU:s fleråriga budgetram för perioden 2014–2020. Anslaget till fiske och havsfrågor under perioden har fastställts till 7,4 miljarder euro i löpande priser, men detta inkluderar partnerskapsavtal med tredjeländer och bidrag till regionala fiskeriorganisationer. EHFF i sig har en budget på 6,5 miljarder euro.

Vilka prioriteringar har EHFF?

EHFF är inriktad på fiskeripolitikens och havspolitikens långsiktiga strategiska mål: Inom den gemensamma fiskeripolitiken ska fonden bidra till hållbart och konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk. Inom den integrerade havspolitiken ska fonden säkerställa en konsekvent policyram och bidra till en balanserad territoriell utveckling av fiskeberoende områden som gynnar alla. I linje med Europa 2020-strategin är dessa övergripande mål för perioden 2014–2020 ordnade kring fyra pelare i EHFF:

• Smart, grönt fiske för att främja övergången till hållbart fiske som är mer selektivt, som inte leder till att fångst kastas överbord (utkast) och som gör mindre skada på marina ekosystem. Stödet kommer att inriktas på innovation och mervärde som kan göra fiskerinäringen ekonomiskt lönsam och motståndskraftig mot yttre störningar och mot konkurrens från tredjeländer.
• Smart, grönt vattenbruk för att göra vattenbruket ekonomiskt lönsamt, konkurrenskraftigt, miljövänligt och rustat att möta den globala konkurrensen, samtidigt som det förser EU:s konsumenter med hälsosamma och näringsriktiga produkter.
• Hållbar territoriell utveckling som gynnar alla för att vända nedgången i många kust- och inlandssamhällen som är beroende av fisket genom en höjning av värdet på fiske och fiskerelaterad verksamhet och genom diversifiering till andra sektorer av den maritima ekonomin.
• Integrerad havspolitik för att stödja prioriteringar som innebär besparingar och skapar tillväxt och som omfattar flera sektorer, t.ex. kunskap om havsfrågor, fysisk planering i kust- och havsområden, integrerad förvaltning av kustområden, integrerad havsövervakning, skydd av den marina miljön och den biologiska mångfalden samt anpassning till klimatförändringens negativa effekter i kustområden.

Utöver dessa fyra pelare kommer EHFF att innehålla kompletterande åtgärder som rör datainsamling och vetenskaplig rådgivning, kontroll, styrning, fiskerimarknader (även i de yttersta randområdena), frivilliga bidrag till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer samt tekniskt bistånd.

Vad kommer att förändras med den nya fonden?

Jämfört med det nuvarande finansieringssystemet inom Europeiska fiskerifonden (EFF) är de viktigaste förändringarna följande:

• Den ekonomiska stödet till skrotning av fartyg kommer att upphöra. EU har prövat denna modell men den gav inte önskat resultat, eftersom varje skrotat fartyg innebar att ett annat uppgraderades, vilket i praktiken ledde till en ökning av flottans kapacitet.
• De nuvarande finansiella verktygen kommer att samlas i en enda fond. Detta innebär en avsevärd förenkling och minskad byråkrati, på grund av anpassningen av olika administrativa regler.
• Finansiering kommer att beviljas på villkor som är kopplade till de centrala målen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Framför allt kommer stöd från EHFF att ges endast under förutsättning att medlemsstaterna och aktörerna iakttar de mål och regler som gäller för den gemensamma fiskeripolitiken (se nedan).
• Den gemensamma fiskeripolitiken kommer att integreras i den vidare havspolitiken i mycket större utsträckning, vilket skapar nya möjligheter för tillväxt och sysselsättning.
• Nära samordning med andra fonder kommer att säkerställas genom den gemensamma strategiska ramen.

Vem gynnas och på vilka sätt?

• Europeiska kust- och inlandssamhällen som är beroende av fiske kommer att gynnas av de nya jobb- och tillväxtmöjligheterna inom fiske, vattenbruk och andra sektorer av den maritima ekonomin, vilket i sin tur kommer att ge positiva spin-off-effekter för lokal tillväxt och utveckling.
• Det europeiska fisket kommer att få stöd för att underlätta genomförandet av reformen och minska innovationsklyftan.
• Det europeiska vattenbruket kommer att få tillgång till medel för att främja grön tillväxt, innovation och konkurrenskraft.
• Den europeiska beredningsindustrin kommer att gynnas av stabila leveranser av vildfångade och odlade produkter.
• De europeiska konsumenterna kommer att ha tillgång till hälsosamma fiskeri- och vattenbruksprodukter med högt näringsvärde.
• Vetenskapsmän och forskare inom områdena marin miljö, klimatförändringar, kustskydd, havsstyrning, samhällsvetenskap, maritim ekonomi osv.
• Företag som bedriver ekonomisk verksamhet i kustområden och till havs och företag som tillhandahåller tjänster till dem.
• Myndigheter med ansvar för olika aspekter av havsfrågor, såsom miljöskydd, övervakning och fysisk planering.
• Stödmottagarna kommer att gynnas av enklare regler.

Hur säkerställs miljömässig hållbarhet?

De befintliga åtgärderna har anpassats och omarbetats så att de har en stark koppling till miljömässig hållbarhet. Överkapacitet är fortfarande den gemensamma fiskeripolitikens största problem och också huvudorsaken till överfisket. Eftersom skrotning har visat sig vara en ineffektiv metod för att få bort överskottskapacitet, kommer EHFF i stället att använda sina finansiella resurser till hållbart fiske.

EHFF kommer att stödja övergången till maximalt hållbart uttag (MSY) och underlätta ett gradvist införande av ett förbud mot utkast. I detta syfte kommer EHFF exempelvis att stödja

• mer selektiva redskap och fiskemetoder,
• investeringar i ombordutrustning och hamnfaciliteter som är nödvändiga för att man ska kunna använda oönskade fångster,
• saluföringsåtgärder (kvalitetsordningar som främjar hållbara fiske- och vattenbruksprodukter och liknande marknadsföringskampanjer) och bearbetning,
• yrkesfiskares delaktighet i skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden och ekosystemen inom ramen för hållbart fiske (inkl. insamling av marint avfall, förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden och andra marina skyddsområden.

Dessutom kommer de ekonomiska resurserna för datainsamling och vetenskaplig rådgivning (för att öka antalet bestånd för vilka det ges råd) och till kontroll (för att få bättre regelefterlevnad) att ökas avsevärt.

Fisket står för cirka 1,2 % av världens totala drivmedelsförbrukning. Resurseffektiviteten behöver ökas och utsläppen minskas för att bidra till klimatmålet i Europa 2020-strategin. Därför kommer EHFF att stödja vissa åtgärder för att begränsa klimatförändringen.

Hur kommer innovation att stödjas?

Den nuvarande organisationen av leveranser, marknadsföring och saluföring inom fångst- och odlingssektorerna innebär att fiske- och vattenbruksföretagen oftast inte är involverade i försäljning och marknadsföring av sina produkter.

Nya åtgärder, starkt inriktade på innovation, har införts i EHFF för att främja utveckling av nya eller bättre produkter och processer och för att förbättra förvaltning och organisationssystem. Dessa åtgärder kommer att hjälpa fångst- och vattenbrukssektorerna att öka värdet på sina produkter, minska verksamheternas miljöeffekter och sänka produktionskostnaderna. Stödet är särskilt viktigt för det småskaliga kustfisket och för vattenbruksföretag.

Andra åtgärder kommer att stimulera samarbete mellan forskare och fiskare i syfte att få ett mer hållbart fiske. Stöd för lokalt ledd utveckling i fiskeberoende områden kommer också att hjälpa till att sprida innovation på lokal nivå.

EHFF kommer att försöka främja nya former av vattenbruk med hög innovations- och tillväxtpotential, exempelvis offshore-vattenbruk och vattenbruk med annan produktion än livsmedel (exempelvis odling av alger). Multifunktionellt vattenbruk är en möjlighet att diversifiera vattenbruksföretagens inkomster genom kompletterande verksamheter som sportfiske, turism, miljötjänster, direktförsäljning eller undervisningsverksamhet.

Hur hanteras den sociala dimensionen?

I linje med Europa 2020-strategins prioritering av tillväxt för alla kommer EHFF att främja social sammanhållning och sysselsättning i fiskeberoende samhällen, i synnerhet genom diversifiering till andra havsanknutna näringar. Den lokalt ledda modellen för en hållbar utveckling av fiskeområden kommer att stärkas. Yrkesfiskares make/maka ska kunna få stöd till utbildning eller annan ekonomisk verksamhet som är knuten till fiske och till deras roll i familjeföretaget (t.ex. få hjälp med att förbättra hanteringen av pappersarbete eller att förvärva ny företagskompetens).

Det småskaliga kustfisket är viktigt för sysselsättningen och är ofta det sociala kittet i kustsamhällena. Inom EHFF föreslås att detta fiske ska få prioriterat tillträde till alla åtgärder. Detta ska ske genom en högre stödnivå. Småskaliga flottor kommer också att kunna få professionell rådgivning om företags- och marknadsföringsstrategier, exempelvis för att starta annan verksamhet än fiske. Stöd till innovation är särskilt viktigt, eftersom det småskaliga kustfisket huvudsakligen bedrivs i mikroföretag med begränsad tillgång till finansiering.

Vad gäller för havspolitiken?

Nästan 7 % av EHFF:s anslag ska gå till den integrerade havspolitiken, som underlättar samordning över gränserna och mellan sektorer och leder till kostnadseffektiva synergieffekter och ekonomiska besparingar.

Finansieringen kommer främst att inriktas på initiativ som ger gemensamma fördelar inom flera olika sektorer men som inte kan genomföras inom en enskild sektorspolitik eller medlemsstat. Detta berör fysisk planering i kust- och havsområden, integrerad havsövervakning och kunskap om havsfrågor.

Den fysiska planeringen i kust- och havsområden ger en stabil rättslig ram för att förvalta havsområden, resurser och tjänster på ett hållbart sätt. Den kan leda till ökad investeringstakt och lägre rättsliga och administrativa kostnader för företagen. EHFF skulle också kunna finansiera verksamhet som stöder genomförandet av fysisk planering i kust- och havsområden i gränsöverskridande regioner.

Genom den integrerade havsövervakningen kan de offentliga aktörerna utbyta uppgifter så att de i realtid kan hantera händelser till havs på ett effektivare sätt. Den gör det möjligt att undvika onödiga dubbleringar av resurskrävande övervakningsarbete. Integrerad övervakning innebär bättre utnyttjande av offentliga medel. EHFF skulle också kunna finansiera uppbyggnaden av ett decentraliserat informationsutbyte för att förbättra havsövervakningen.

Syftet med Kunskap i havsfrågor 2020 är att samla den fragmenterade havskunskapen i EU i en resursdatabas som kan konsulteras gratis av allmänheten. EHFF är tänkt att bidra till att finansiera upprättandet av denna databas, som kallas EMODNet. Företagare och akademiker behöver konsekventa och högkvalitativa data för att utveckla sin affärsverksamhet och forskning, och därigenom stärka Europas konkurrenskraft. Kunskap i havsfrågor 2020 kommer att leda till besparingar på ca 300 miljoner euro per år för EU.

Att förvalta havsfrågor på ett integrerat sätt överensstämmer med målen i Europa 2020-strategin. Det innebär bättre tillämpning av EU:s lagstiftning, bättre användning av offentliga medel och maximerad effekt av de olika politiska strategier som påverkar havet. Finansieringen kommer också att inriktas på utveckling av integrerad havsstyrning på havsområdesnivå. Havsområdesstrategierna ska fastställa kopplingar och synergieffekter mellan medlemsstaternas havspolitik och samordna stöd från medlemsstaterna och olika europeiska källor till särskilda åtgärder.

Hur ser ni till att pengarna används på rätt sätt?

Enligt meddelandet om den fleråriga budgetramen måste alla EU:s program och instrument innehålla villkor om att medlemsstaterna och stödmottagarna ska visa att de verkligen använder det erhållna stödet på ett sätt som främjar de politiska prioriteringar som fastställts på EU-nivå.

EU:s finansiella bistånd inom EHFF kommer att göras beroende av att medlemsstaterna och operatörerna agerar i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens mål och regler, särskilt kontrollskyldigheterna, reglerna mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen) och skyldigheterna avseende medlemsstaternas uppgiftsinsamling. I praktiken gäller följande:

• Fiskare som begår allvarliga överträdelser, i fråga om fiskerikontroll eller fiskefartyg som står på förteckningen över IUU-fartyg, kommer inte att få något stöd eller ska återbetala redan erhållet stöd.
• Kommissionen kommer att tillämpa avbrott, inställda betalningar och finansiella korrigeringar för medlemsstater som inte uppfyller sina skyldigheter när det gäller kontroll och datainsamling.
• Dessutom måste medlemsstaterna skapa de nödvändiga förutsättningarna för ett korrekt genomförande av EHFF. Det handlar om kapaciteten att förse EU med fiskeriuppgifter som är nödvändiga för en god förvaltning, för fiskerikontroll och för att säkerställa en övergripande strategi för vattenbruk.

Slutligen kommer nya öppenhetsregler att gälla för stödet från EHFF. Medlemsstaterna ska på en enda webbplats offentliggöra en förteckning över åtgärder som får stöd genom EHFF och EU:s stödbelopp för respektive åtgärd. Förteckningen ska uppdateras minst var tredje månad. Detta är särskilt viktigt för att förhindra att stöd ges till personer som är inblandade i olagligt fiske. Om den åtgärd som får stöd är kopplad till ett fiskefartyg är det därför ett grundläggande krav att förteckningen ska innehålla uppgifter om fartygets nummer i registret över gemenskapens fiskeflotta.

Vad görs för att förenkla och minska byråkratin?

Det faktum att fem finansieringsinstrument för den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken sammanförs i en och samma fond innebär en radikal förenkling i och med att reglerna och förfarandena samordnas och görs enhetliga. Detta innebär i praktiken att fyra olika uppsättningar av regler för finansieringsbeslut, rapportering, övervakning och utvärdering kommer att ersättas av ett enda regelverk.

Den största administrativa bördan inom den nuvarande Europeiska fiskerifonden var inrättandet av förvaltnings- och kontrollsystemet. Enligt förslaget till förordningen om gemensamma regler, som antogs den 6 oktober 2011 (IP/11/1159) som en del av reformen av sammanhållningspolitiken, ska det finnas ett förvaltnings- och kontrollsystem som är detsamma för alla fonder som omfattas av den gemensamma strategiska ramen. Detta kommer att avsevärt förkorta den tid som krävs för att inrätta förvaltnings- och kontrollsystem och även påskynda genomförandet. Eftersom förfarandena kommer att anpassas till de som används inom EU:s fond för landsbygdsutveckling, kommer medlemsstaterna att kunna hantera de operativa programmen inom EJFLU och EHFF genom samma administrativa organ. Administrationskostnaderna kommer att minska ytterligare tack vare det enhetliga systemet för förvaltning och kontroll, inklusive rapportering, utvärdering och övervakning.