Fiske

INSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable Fish

Sök
Bakgrundsmaterial
Nyheter
The European Commission has adopted a key investment package for the Slovenian maritime, fisheries and aquaculture sectors worth 32.6m, including almost 25m of EU funds, for the period 2014-2020.

Japanskt jätteostron

Det japanska jätteostronet infördes i Europa på 1970-talet när det portugisiska ostronet (Crassostrea angulata) hade minskat kraftigt på grund av flera sjukdomsutbrott. Tack vare sin snabba tillväxt och stora förmåga att anpassa sig till olika miljöer är det japanska ostronet i dag det mest odlade ostronet i världen, särskilt i Europa. Den andra ostronart som odlas i Europa – det platta ostronet (Ostrea edulis) ligger fortfarande långt ifrån den produktionsnivå som fanns före de två epizootierna på 1920- och 1980 talet.

Japanskt jätteostron © ScandFish
Latinskt namnCrassostrea gigas
Produktion (EU-27) – 142 000 ton (2007); fjärde största producenten i världen.
Värde (EU-27) – 295 miljoner euro (2007).
Viktigaste producentländer i EU – Frankrike (största producent i EU, fjärde största i världen), Irland, Spanien och Portugal.
Viktigaste producentländer i världen (utanför Europa) – Kina, Sydkorea och Japan
Faktablad pdf - 922 KB [922 KB] български (bg) čeština (cs) dansk (da) Deutsch (de) eesti keel (et) ελληνικά (el) English (en) español (es) français (fr) Gaeilge (ga) italiano (it) latviešu valoda (lv) lietuvių kalba (lt) magyar (hu) Malti (mt) Nederlands (nl) polski (pl) português (pt) română (ro) slovenčina (sk) slovenščina (sl) suomi (fi)

Reproduktion

En stor andel av den globala försörjningen kommer från ostronlarver som fångas i sin naturliga miljö. Men vissa ostronlarver kommer från kläckerier.

I dessa fall hålls avelsdjursbeståndet i havet. Under hela vintern tas grupper av vuxna ostron upp med jämna mellanrum och sätts i bassänger. Urvalet sker slumpmässigt eftersom det inte går att avgöra ostronens kön (ostron är sekventiella hermafroditer och växlar kön beroende på år). Gameterna frigörs på våren genom temperaturpåverkan eller genom en sönderdelningsmetod. Gameter från sex honor eller fler kan befruktas av spermier från samma antal hanar. För att fortplantningen ska lyckas måste vattnet hålla en temperatur på ungefär 21°C och får inte ha alltför hög salthalt. Larverna placeras sedan i dammar med sluten cirkulation och matas med odlade alger. Nuförtiden är de flesta kläckerier inriktade på att producera triploider, dvs. ostron som har steriliserats genom en temperaturchock under befruktningen, vilket senare hindrar dem att bli könsmogna.

I dessa fall hålls avelsdjursbeståndet i havet. Under hela vintern tas grupper av vuxna ostron upp med jämna mellanrum och sätts i bassänger. Urvalet sker slumpmässigt eftersom det inte går att avgöra ostronens kön (ostron är sekventiella hermafroditer och växlar kön beroende på år). Gameterna frigörs på våren genom temperaturpåverkan eller genom en sönderdelningsmetod. Gameter från sex honor eller fler kan befruktas av spermier från samma antal hanar. För att fortplantningen ska lyckas måste vattnet hålla en temperatur på ungefär 21°C och får inte ha alltför hög salthalt. Larverna placeras sedan i dammar med sluten cirkulation och matas med odlade alger. Nuförtiden är de flesta kläckerier inriktade på att producera triploider, dvs. ostron som har steriliserats genom en temperaturchock under befruktningen, vilket senare hindrar dem att bli könsmogna.

Fångst

Under sommaren producerar ostronet stora mängder larver.

Larverna flyter med strömmarna och söker efter en plats att sätta sig fast på. För att fånga dem använder ostronodlarna sig av insamlingselement som placeras ut på strategiska platser: plastelement (rör, skålar, plattor) eller tegelpannor, skifferpelare, snäckskal. När larven är mogen lossas den från insamlingselementet och kan användas i uppfödningen. I kläckerier upptäcker man att larverna är mogna för att sätta sig fast eftersom de blir mörkare och mer synliga. Då fångar man upp dem genom att placera ett lämpligt fästelement i bassängen, där larverna fäster sig.

Larverna flyter med strömmarna och söker efter en plats att sätta sig fast på. För att fånga dem använder ostronodlarna sig av insamlingselement som placeras ut på strategiska platser: plastelement (rör, skålar, plattor) eller tegelpannor, skifferpelare, snäckskal. När larven är mogen lossas den från insamlingselementet och kan användas i uppfödningen. I kläckerier upptäcker man att larverna är mogna för att sätta sig fast eftersom de blir mörkare och mer synliga. Då fångar man upp dem genom att placera ett lämpligt fästelement i bassängen, där larverna fäster sig.

Uppfödning

Det finns fyra huvudmetoder för att odla ostron, beroende på miljö (tidvatten, vattendjup osv.) och traditioner.

Odling i påbyggnader: ostronen placeras i havet i kassar som är fastsatta på ställningar i tidvattenområdet.

Odling på marken: ostronen placeras direkt på marken i tidvattenområdet.

Odling i djupt vatten eller uppfödning i behållare: ostronen placeras ut på bankar som kan ligga på upp till tio meters djup.

Odling på rep: ostronen föds upp på rep, precis som musslor, vilket betyder att man kan föda upp dem i öppna havet. Eftersom de hela tiden befinner sig under vatten växer de snabbare. Denna metod är anpassad till odling i vatten utan tidvattenväxlingar eller ute till havs.

Ostronen livnär sig själva på plankton i havsvattnet, som de hela tiden filtrerar. De kan alltså bara odlas i miljöer som uppfyller en rad villkor i fråga om strömmar, djup och planktontillgång, dvs. i allmänhet nära flodmynningar, i laguner eller dammar vid havet. Antalet odlingstillstånd fastställs på vetenskaplig grund beroende på planktontillgången. Ostronen uppnår försäljningsvikt vid 18–30 månader. Skördemetoderna varierar beroende på odlingsformen: ostron som odlas i påbyggnader skördas genom att kassarna lossas från ställningarna; markodlade ostron samlas in med rakor eller skavfiske om vattendjupet tillåter; ostron som odlas på djupt vatten skördas med skavfiske, där man kan ta upp till 500 kg åt gången.

Ostronen livnär sig själva på plankton i havsvattnet, som de hela tiden filtrerar. De kan alltså bara odlas i miljöer som uppfyller en rad villkor i fråga om strömmar, djup och planktontillgång, dvs. i allmänhet nära flodmynningar, i laguner eller dammar vid havet. Antalet odlingstillstånd fastställs på vetenskaplig grund beroende på planktontillgången. Ostronen uppnår försäljningsvikt vid 18–30 månader. Skördemetoderna varierar beroende på odlingsformen: ostron som odlas i påbyggnader skördas genom att kassarna lossas från ställningarna; markodlade ostron samlas in med rakor eller skavfiske om vattendjupet tillåter; ostron som odlas på djupt vatten skördas med skavfiske, där man kan ta upp till 500 kg åt gången.

Förädling

Vuxna ostron kan placeras i särskilda produktionbassänger för förädling, för att ge köttet särskilda kvaliteter.

Ostronen sätts ut i havsbassänger, grunda bassänger med lerbotten som försörjs naturligt av havsvatten, där de utvecklar en grön färg på grund av förekomsten av en särskild kiselalg. De kan också placeras i förädlingsbankar i tidvattenområdet där de får ett fast och ljust kött. For ostron som odlas på djupt vatten används en särskild slutbehandling där ostronen placeras på bankar som regelbundet ligger över vattenytan, så att ostronen lär sig att hålla sig stängda.

Användning

Merparten av ostronen produceras och konsumeras i Frankrike, där det finns mycket speciella traditioner (de äts levande).

Konsumtionen av ostron är mycket säsongsbetonad. I Frankrike konsumeras hälften av ostronen vid festligheter i slutet av året, mellan november och januari. Ostronen graderas efter en skala från 0 till 5. Ju lägre nummer, desto större ostron. ”Huîtres fines” är medelstora, medan ”huîtres spéciales” är köttigare.

Konsumtionen av ostron är mycket säsongsbetonad. I Frankrike konsumeras hälften av ostronen vid festligheter i slutet av året, mellan november och januari. Ostronen graderas efter en skala från 0 till 5. Ju lägre nummer, desto större ostron. ”Huîtres fines” är medelstora, medan ”huîtres spéciales” är köttigare.