Fiske

INSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable FishINSEPARABLE - Eat, Buy and Sell Sustainable Fish

Sök
Bakgrundsmaterial
Nyheter
The European Commission has announced measures to avert the collapse of the declining sea bass stock. Immediately effective emergency measures will place a ban on targeting the fish stock by trawling while it is reproducing, during the spawning season, which runs until the end of April. This will be complemented by further measures to ensure that all those who fish sea bass make a balanced and fair contribution to saving the stock.

Torsk

Torsken har en viktig plats i den europeiska matkulturen. Trots försörjningsproblemen till följd av utfiskningen av vissa vilda bestånd finns det fortfarande en stor efterfrågan på torsk. Odling är alltså ett intressant kommersiellt alternativ. Norska vetenskapsmän har arbetat sedan 1980-talet för att ta fram en metod för att odla torsk. Parallellt har norska laxodlare som velat diversifiera sin verksamhet börjat föda upp vild havsfångad torsk och utvecklat utfodringstekniker. Det var dock först 2000, med den första yngelproduktionen i ett kläckeri, som vattenbruket av torsk verkligen tog fart, främst i Norge. Men den här typen av verksamhet inleddes mer eller mindre framgångsrikt i Skottland och Irland av laxodlare som utnyttjade likheterna mellan uppfödningsteknikerna för de båda arterna.

Torsk © ScandFish
Latinskt namnGadus morhua
Produktion (EU-27) – 2 560 ton (2007); 21 % av världsproduktionen.
Värde (EU-27) – 9,2 miljoner euro (2007).
Viktigaste producentländer i EU – Irland och Storbritannien.
Viktigaste producentländer i EU – Norge, Island, Irland och Storbritannien.

Reproduktion

Torskens fortplantning sker i kläckerier med avelsdjur som fångats till havs.

Hanar och honor placeras i samma bassäng. Reproduktionscykeln återskapas artificiellt genom ljusmanipulering, en teknik som går ut på att utlösa artens säsongsberoende sexuella beteende genom artificiellt dagsljus. På så sätt kan man få fram fiskägg under hela året. Fiskäggen, som befruktas naturligt av hanen, samlas in från ytan på äggläggningsbassängen. De placeras i ett kläckeri med havsvatten som håller en temperatur på ungefär 5 °C med ett uppåtriktat genomflöde. Äggen kläcks efter 12–14 dagar.

Hanar och honor placeras i samma bassäng. Reproduktionscykeln återskapas artificiellt genom ljusmanipulering, en teknik som går ut på att utlösa artens säsongsberoende sexuella beteende genom artificiellt dagsljus. På så sätt kan man få fram fiskägg under hela året. Fiskäggen, som befruktas naturligt av hanen, samlas in från ytan på äggläggningsbassängen. De placeras i ett kläckeri med havsvatten som håller en temperatur på ungefär 5 °C med ett uppåtriktat genomflöde. Äggen kläcks efter 12–14 dagar.

Yngeluppfödning

I det fria lägger en torskhona en miljon ägg med mycket låg överlevnadsgrad på grund av predation från andra arter, kannibalism hos torsk, ynglens speciella födobehov och känslighet för infektioner, havsströmmar, vattenkvalitet och –temperatur (olika beroende på utvecklingsstadium) osv.

Framställningen av torskyngel handlar alltså om att åstadkomma en tillräckligt sofistikerad teknik för att kunna minska inverkan av dessa parametrar för att uppnå en kommersiellt hållbar överlevnadsgrad.

•      Larvodling – Tre eller fyra dagar efter kläckningen har larverna (0,2 mg) gjort slut på gulesäcken och flyttas till de första utfodringsbassängerna, som innehåller havsvatten med en temperatur på 11 °C och har ett kontinuerligt genomflöde. Larverna utfodras med hjuldjur (ett mikroskopiskt zooplankton som produceras i kläckeriet) i ungefär två månader, upp till en vikt på 0,2 g.

•      Yngelavdelningen – Därefter flyttas ynglen till större bassänger som även de har ett kontinuerligt genomflöde av havsvatten. Under ungefär två månader vänjs de gradvis vid ett inert foder med hög proteinhalt i form av ett pulver som pressats till mycket små pellets (ibland också med Artemia som produceras i kläckeriet). Dessutom vaccineras de, framför allt mot vibrios, som kan vara mcket dödlig för arten. Från och med nu görs en kontinuerlig mekanisk sortering av ungtorskarna som delas upp efter storlek (kategorisering), eftersom de större gärna äter upp de mindre.

•    Ungfiskarnas tillväxt – När ynglen väger 2 g flyttas de till stora bassänger där de utfodras med pellets av fiskmjöl och fiskolja, men även med tillskott av växtprotein. När de väger 30–40 g vaccineras de mot bakterieinfektioner. Kategoriseringen fortsätter för att begränsa förluster på grund av kannibalism. De unga torskarna stannar kvar i de här stora bassängerna i 5–10 månader, tills de har nått en vikt på 50–200 g. Hur mycket de väger vid överföringen till burar beror på vattentemperatur, årstid, burens och nätmaskornas storlek, m.m.

Framställningen av torskyngel handlar alltså om att åstadkomma en tillräckligt sofistikerad teknik för att kunna minska inverkan av dessa parametrar för att uppnå en kommersiellt hållbar överlevnadsgrad.

•      Larvodling – Tre eller fyra dagar efter kläckningen har larverna (0,2 mg) gjort slut på gulesäcken och flyttas till de första utfodringsbassängerna, som innehåller havsvatten med en temperatur på 11 °C och har ett kontinuerligt genomflöde. Larverna utfodras med hjuldjur (ett mikroskopiskt zooplankton som produceras i kläckeriet) i ungefär två månader, upp till en vikt på 0,2 g.

•      Yngelavdelningen – Därefter flyttas ynglen till större bassänger som även de har ett kontinuerligt genomflöde av havsvatten. Under ungefär två månader vänjs de gradvis vid ett inert foder med hög proteinhalt i form av ett pulver som pressats till mycket små pellets (ibland också med Artemia som produceras i kläckeriet). Dessutom vaccineras de, framför allt mot vibrios, som kan vara mcket dödlig för arten. Från och med nu görs en kontinuerlig mekanisk sortering av ungtorskarna som delas upp efter storlek (kategorisering), eftersom de större gärna äter upp de mindre.

•    Ungfiskarnas tillväxt – När ynglen väger 2 g flyttas de till stora bassänger där de utfodras med pellets av fiskmjöl och fiskolja, men även med tillskott av växtprotein. När de väger 30–40 g vaccineras de mot bakterieinfektioner. Kategoriseringen fortsätter för att begränsa förluster på grund av kannibalism. De unga torskarna stannar kvar i de här stora bassängerna i 5–10 månader, tills de har nått en vikt på 50–200 g. Hur mycket de väger vid överföringen till burar beror på vattentemperatur, årstid, burens och nätmaskornas storlek, m.m.

Uppfödning

Uppfödningen sker i flytande burar av samma typ som används för lax eller i bassänger på land med hjälp av ett recirkulerande system. Torskarna utfodras främst med pellets av fiskmjöl och fiskolja, och växtextrakt. Torsken skördas och slaktas vid en vikt på 3 4 kg, dvs. efter ungefär två års uppfödning.

Användning

Efter slakt levereras torsken till en bearbetningsanläggning som säljer den färsk, rensad och styckad.

Vattenbruket av torsk utvecklades i Norge där många laxodlare har satsat på den här nischen på olika sätt: burar till havs, bassänger på land, konventionell, ekologisk, osv. Näringen håller på att utvecklas på Island, på Färöarna och i Kanada. Inom EU gjordes en storskalig satsning på Shetlandsöarna (Storbritannien) som gick i konkurs 2008. Nu pågår nya satsningar i Irland och i Skottland. Framtiden för näringen beror i hög grad på utvecklingen av tillgången på torsk i Nordatlanten och Norra ishavet.

Vattenbruket av torsk utvecklades i Norge där många laxodlare har satsat på den här nischen på olika sätt: burar till havs, bassänger på land, konventionell, ekologisk, osv. Näringen håller på att utvecklas på Island, på Färöarna och i Kanada. Inom EU gjordes en storskalig satsning på Shetlandsöarna (Storbritannien) som gick i konkurs 2008. Nu pågår nya satsningar i Irland och i Skottland. Framtiden för näringen beror i hög grad på utvecklingen av tillgången på torsk i Nordatlanten och Norra ishavet.