Schengenländerna anges med mörkblått på kartan. De länder som undertecknat avtalet, men som ännu inte tillämpar det anges med ljusblått.

Schengenavtalet härrör från 1985 då Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland kom överens om att gradvis slopa de hinder som begränsar den fria rörligheten för personer mellan dessa länder. Avtalet bär sitt namn efter den stad i Luxemburg där avtalet undertecknades. Vid toppmötet i Amsterdam 1997 beslöt EU-länderna att införliva Schengensystemet inom Europeiska unionens ramar. Alla länder som ansöker om medlemskap i unionen bör uppfylla kraven på Schengenmedlemskapet innan de kan bli medlemmar i unionen.

Numera hör EU:s alla gamla medlemsländer förutom Irland och Storbritannien till Schengenområdet. Även de länder som anslöt sig till unionen i maj 2004 har undertecknat Schengenavtalet, men i praktiken tillämpar dem ännu inte avtalet. När det gäller länderna utanför EU har Island och Norge anslutit sig till Schengenavtalet genom ett särskilt avtal. Schweiz har ratificerat Schengenavtalet i mars 2006 och har för avsikt att börja tillämpa regelverket de närmaste åren. Schengenavtalet har tillämpats i Finland från och med den 25 mars 2001.

Den största praktiska ändringen som Schengenavtalet medfört är att gränskontroller inte längre utförs mellan de länder som tillämpar avtalet. Till exempel behöver tågen inte längre stanna vid gränserna på grund av passkontroller. Resenärerna bör ändå ha med sig ett giltigt pass eller ett nytt slags personkort, eftersom myndigheterna kan be resenärerna bevisa sin identitet och sitt medborgarskap under sin vistelse i ett annat land. I flygtrafiken bör flygbolagen enligt säkerhetsbestämmelserna kontrollera flygpassagerarnas identitet.

Även medborgarna i ett icke-Schengenland har rätt att röra sig fritt i Schengenområdet. Rätten gäller alla som har ett giltigt uppehållstillstånd eller visum till ett av Schengenländerna eller som har rätt att resa in i området utan visum. En visumfri person får vistas i området högst tre månader.

Alla Schengenländer har antagit gemensamma regler som gäller visum, asyl och övervakning av de yttre gräserna. Man kan med hjälp av dessa regler säkerställa den fria rörligheten för personer utan att riskera den allmänna ordningen. På flygplatser och i hamnar har man separerat resenärer som reser inom Schengen från dem som kommer utifrån. Polisen, tullen och de rättsliga myndigheterna i medlemsländerna samarbetar för att bekämpa speciellt terrorismen och den organiserade kriminaliteten. För att stödja verksamheten har man tagit i bruk ett så kallat Schengens informationssystem (SIS) som gör det möjligt för myndigheterna att utbyta information om bland annat efterlysta brottslingar eller stulna varor.

Schengenländerna har rätt att tillfälligt utföra gränskontroller om den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten förutsätter det. Finland använde denna rätt sommaren 2005 under VM i friidrott.

Mer information

Allmän information om Schengenregelverket

Utrikesministeriet – klicka på rubrikerna Service och Pass och visum
Utlänningsverket – klicka på rubriken Resande