Statistik om migration och migranter

Hoppa till: navigering , sök
Data från maj 2016. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: augusti 2017.
Tabell 1: Invandring efter medborgarskap, 2014 (1)
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz)
Diagram 1: Invandrare, 2014
(per 1 000 invånare)
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz) och (migr_pop1ctz)
Diagram 2: Andel invandrare efter medborgarskap, 2014
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Tabell 2: Invandring efter födelseland, 2014 (1)
(1)
Källa: Eurostat (migr_imm3ctb)
Tabell 3: Invandring efter tidigare bosättningsland, 2014 (1)
Källa: Eurostat (migr_imm5prv)
Diagram 3: Andel invandrare efter kön, 2014
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Diagram 4: Åldersstruktur för invandrare efter medborgarskap, EU, 2014 (1)
(%)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Tabell 4: Utlandsfödd befolkning efter födelseland, 1 januari 2015 (1)
Källa: Eurostat (migr_pop3ctb)
Tabell 5: Utländsk befolkning efter grupp av medborgarskap, 1 januari 2015 (1)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)
Figure 5: Andel utländska medborgare bland den bofasta befolkningen, 1 januari 2015
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)
Tabell 6: Vanligaste medborgarskapsländer och födelseländer för den utländska/utlandsfödda befolkningen, 1 januari 2015 (1)
(i absoluta tal och som procentandel av den totala utländska/utlandsfödda befolkningen)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz) och (migr_pop3ctb)
Diagram 6: Åldersstruktur för den inhemska och utländska befolkningen, EU-28, 1 januari 2015 (1)
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop2ctz)
Diagram 7: Antal personer som har förvärvat medborgarskap i ett EU-land, EU-28, 2009–2014 (1)
(tusental)
Källa: Eurostat (migr_acq)
Tabell 7: Antal personer som har förvärvat medborgarskap i det uppgiftslämnande landet, 2014 (1)
Källa: Eurostat (migr_acq)
Diagram 8: Naturaliseringstakt, 2014 (1)
(per 100 utländska bosatta)
Källa: Eurostat (migr_acq) och (migr_pop1ctz)
Tabell 8: Reviderade befolknings- och migrationssiffror som lämnats till Eurostat efter hushålls- och bostadsräkningen 2011, situationen i mitten av maj 2016
Källa: Eurostat (migr_acq) och (migr_pop1ctz)

I denna artikel presenteras Europeiska unionens (EU:s) statistik över internationell migration, andelen inhemska och utländska medborgare av den totala befolkningen samt uppgifter om förvärv av medborgarskap. Migrationen påverkas av en kombination av ekonomiska, politiska och sociala faktorer, antingen i migrantens ursprungsland (pushfaktorer), eller i destinationslandet (pullfaktorer). Historiskt sett har det relativt höga ekonomiska välståndet och den politiska stabiliteten i EU ansetts utgöra en stark pullfaktor för invandringen till EU.

I destinationsländerna kan internationell migration användas för att åtgärda vissa brister på arbetsmarknaden. Men det krävs mer än migration för att vända den trend med en åldrande befolkning som råder i många delar av EU.

Viktigaste statistiska resultaten

Migrationsströmmar

Sammanlagt 3,8 miljoner personer invandrade till något av EU-länderna i EU-28 under 2014. Samtidigt uppgavs minst 2,8 miljoner personer ha utvandrat från något EU-land. Dessa totala siffror utgör inte migrationsströmmarna till/från EU som helhet, eftersom de även omfattar migrationsströmmar mellan olika EU-länder.

Av dessa 3,8 miljoner personer som invandrade under 2014 var uppskattningsvis 1,6 miljoner medborgare i länder utanför EU och 1,3 miljoner medborgare i ett annat EU-land än det de invandrade till. Omkring 870 000 personer flyttade till ett EU-land där de var medborgare (bland dem återvändande medborgare och utlandsfödda medborgare) och ca 12 400 var statslösa.

Tyskland rapporterade det största totala antalet invandrare under 2014 (884 900), följt av Storbritannien (632 000), Frankrike (339 900), Spanien (305 500) och Italien (277 600). Spanien hade det högsta antalet utvandrare under 2014 (400 400), följt av Tyskland (324 200), Storbritannien (319 100), Frankrike (294 100) och Polen (268 300). I femton EU-länder var invandringen större än utvandringen under 2014, medan utvandringen var större än invandringen i Bulgarien, Irland, Grekland, Spanien, Kroatien, Cypern, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och de tre baltiska EU-länderna.

I förhållande till den bofasta befolkningens storlek registrerade Luxemburg den största invandringen under 2014 (40 invandrare per 1 000 personer), följt av Malta (21 invandrare per 1 000 personer) och Irland (15 invandrare per 1 000 personer) – se diagram 1. De högsta utvandringstalen under 2014 hade Cypern (28 utvandrare per 1 000 personer), Luxemburg (20 utvandrare per 1 000 personer) och Irland (18 utvandrare per 1 000 personer).

År 2014 var den relativa andelen invandrare med medborgarskap i det EU-land de invandrade till som högst i Rumänien (91 % av alla invandrare), Litauen (80 %), Estland (65 %), Polen (57 %), Lettland (57 %), Slovakien (55 %) samt Ungern och Portugal (båda 52 %) sett till det totala antalet invandrare. Dessa EU-länder var de enda som rapporterade att andelen egna medborgare som invandrade stod för mer än hälften av det totala antalet invandrare – se diagram 2. I Tyskland, Österrike och Luxemburg var däremot invandringen av egna medborgare relativt låg och stod endast för 10,0 % av den totala invandringen under 2014.

Information om medborgarskap har ofta använts för att studera invandrare med utländsk bakgrund. Eftersom en person kan byta medborgarskap bör man dock även ta hänsyn till information om födelseland. Den relativa andelen infödda invandrare av det totala antalet invandrare var som högst i Litauen (72 % av alla invandrare), följt av Rumänien (68 %) och Polen (50 %). Italien, Spanien, Tyskland, Österrike och Luxemburg rapporterade däremot en relativ låg andel infödda invandrare, mindre än 10 % av all invandring under 2014.

År 2014 invandrade 1,9 miljoner personer från länder utanför EU till EU-28

Uppskattningsvis 1,9 miljoner personer invandrade till EU-28 från länder utanför EU under 2014. Dessutom flyttade 1,8 miljoner från ett EU-land till ett annat EU-land.

En analys av tidigare bosättning visar att Luxemburg hade den största andelen invandrare från andra EU-länder (91 % av det totala antalet invandrare under 2014), följt av Slovakien (80 %) och Rumänien (75 %). En relativt låg andel rapporterades av Bulgarien (19 % av alla invandrare) samt av Italien och Sverige (båda 29 %) – se tabell 3.

När det gäller könsfördelningen bland invandrare till EU var något fler män än kvinnor under 2014 (53 % jämfört med 47 %). Det EU-land som rapporterade den högsta andelen manliga invandrare var Lettland (62 %), medan den högsta andelen kvinnliga invandrare rapporterades i Cypern (70 %).

De personer som invandrade till EU-länderna under 2014 var i genomsnitt mycket yngre än den bofasta befolkningen i destinationslandet. Den 1 januari 2015 var medianåldern hos EU:s befolkning 42 år. Medianåldern hos de personer som invandrade till EU-28 under 2014 var däremot 28 år.

Migranter

Den 1 januari 2015 bodde 34,3 miljoner personer födda utanför EU-28 i ett EU-land, medan 18,5 miljoner personer var födda i ett annat EU-land än där de var bosatta. Endast i Ungern, Irland, Luxemburg, Slovakien och Cypern var antalet personer födda i andra EU-länder högre än antalet födda utanför EU.

Den 1 januari 2015 uppgick antalet personer bosatta i EU-28 som var medborgare i länder utanför EU till 19,8 miljoner, medan antalet personer bosatta i EU-28 som var födda utanför EU uppgick till 34,3 miljoner

Den 1 januari 2015 var 19,8 miljoner av alla bosatta i ett EU-land medborgare i ett land utanför EU, vilket motsvarar 3,9 % av befolkningen i EU-28. Dessutom var 15,3 miljoner personer som var bosatta i ett EU-land den 1 januari 2015 medborgare i ett annat EU-land.

I absoluta tal var Tyskland det EU-land som hade flest utländska medborgare den 1 januari 2015 (7,5 miljoner personer), följt av Storbritannien (5,4 miljoner), Italien (5,0 miljoner), Spanien (4,5 miljoner) och Frankrike (4,4 miljoner). Antalet utländska medborgare i dessa fem EU-länder utgjorde 76 % av det totala antalet utländska medborgare bosatta i EU. Befolkningen i dessa fem länder motsvarade samtidigt 63 % av befolkningen i EU-28.

Luxemburg hade relativt sett den högsta andelen utländska medborgare, eftersom de utländska medborgarna utgjorde 46 % av landets totala befolkning. Även Cypern, Lettland, Estland, Österrike, Irland och Belgien hade en hög andel utländska medborgare (minst 10 % av den bofasta befolkningen).

I de flesta EU-länderna kom majoriteten av de utländska medborgarna från länder utanför EU – se tabell 5. Det motsatta förhållandet gällde bara i Luxemburg, Slovakien, Cypern, Irland, Belgien, Nederländerna, Ungern, Storbritannien, Malta och Österrike. I Lettland och Estland är andelen medborgare från länder utanför EU särskilt hög till följd av det stora antalet erkända icke-medborgare. Det handlar främst om medborgare i f.d. Sovjetunionen som är fast bosatta i dessa länder men som inte har förvärvat nytt medborgarskap.

I alla EU-länder, utom Estland, Tjeckien och Lettland, var antalet personer födda i ett land utanför EU högre än antalet personer som var medborgare i ett land utanför EU.

I tabell 6 ges en översikt över de fem vanligaste grupperna av utländska och utlandsfödda medborgare i EU-länderna och Eftaländerna (för vilka uppgifter finns tillgängliga).

En analys av åldersstrukturen hos befolkningen visar att den utländska befolkningen i EU-28 som helhet var yngre än landets egen befolkning. Åldersfördelningen bland de utländska medborgarna, jämfört med de inhemska medborgarna, visar att det finns en större andel förhållandevis unga vuxna i arbetsför ålder. Den 1 januari 2015 var medianåldern hos den inhemska befolkningen i EU-28 43 år, medan medianåldern hos utländska medborgare bosatta i EU var 35 år.

Förvärv av medborgarskap

Förvärv av medborgarskap minskade med 9 % under 2014

År 2014 blev 889 100 människor medborgare i ett EU-land, vilket motsvarar en minskning med 9 % jämfört med 2013. Denna nedgång skedde efter att antalet ökat under de två föregående åren.

Flest nya medborgarskap förvärvades under 2014 i Spanien, med 205 900 (eller 23 % av alla i EU-28). De näst högsta nivåerna av förvärv av medborgarskap registrerades i Italien (129 900), Storbritannien (125 600), Tyskland (110 600) och Frankrike (105 600).

I absoluta tal konstaterades de största ökningarna jämfört med 2013 i Italien, där 29 200 fler invånare beviljades italienskt medborgarskap, följt av Frankrike (8 300) och Nederländerna (6 800). De största minskningarna i absoluta tal konstaterades däremot i Storbritannien (81 900 färre personer beviljades brittiskt medborgarskap än under 2013), Spanien (19 900), Belgien (16 000), Grekland (8 600) och Sverige (6 700).

En vanlig indikator är ”naturaliseringstakt”, dvs. förhållandet mellan det totala antalet beviljade medborgarskap och det totala antalet utländska medborgare i ett land i början av året. Det EU-land som under 2014 visade den högsta naturaliseringstakten var Sverige (6,3 förvärv per 100 utländska medborgare), följt av Ungern och Portugal (med 6,2 respektive 5,3 förvärv per 100 utländska medborgare).

Under 2014 blev omkring 784 800 personer från länder utanför EU medborgare i ett EU-land, vilket motsvarar en minskning med 10 % jämfört med 2013. Medborgare i länder utanför EU utgjorde därmed 88 % av alla som förvärvade medborgarskap i ett EU-land 2014. Dessa nya EU-medborgare kom främst från Afrika (29 % av det totala antalet förvärvade medborgarskap), Nord- och Sydamerika (21 %), Asien (20 %) och Europa utanför EU-28 (18 %). Antalet medborgare i EU-länder som förvärvade medborgarskap i ett annat EU-land uppgick till 95 700 personer, vilket motsvarar 11 % av det totala antalet. I absoluta tal var de vanligaste grupper av medborgare i EU-28 som förvärvade medborgarskap i ett annat EU-land rumäner som blev medborgare i Italien (6 400 personer) eller i Ungern (6 200 personer), polacker som blev medborgare i Tyskland (6 000 personer) eller i Storbritannien (3 200 personer), italienare som blev medborgare i Tyskland (3 200 personer) eller i Belgien (1 200 personer), portugiser som blev medborgare i Frankrike (3 300 personer) eller i Luxemburg (1 200 personer), bulgarer som blev medborgare i Tyskland (1 800 personer) eller i Storbritannien (1 300 personer) och kroater som blev medborgare i Tyskland (3 900 personer).

I Luxemburg, Ungern och Malta förvärvades majoriteten av de nya medborgarskapen av andra EU-medborgare. När det gäller Luxemburg stod portugisiska medborgare för den största andelen, följt av italienska, franska, belgiska och tyska medborgare. De EU-medborgare som förvärvade ungerskt medborgarskap var nästan uteslutande rumäner, medan brittiska medborgare stod för den största andelen i Malta.

Precis som under föregående år kom den största gruppen nya EU-medborgare under 2014 från Marocko (92 700, vilket motsvarar 10,4 % av alla beviljade medborgarskap), följt av Albanien (41 000 eller 4,6 %), Turkiet (37 500 eller 4,2 %), Indien (35 300 eller 4,0 %) och Ecuador (34 800 eller 3,9 %). Jämfört med 2013 ökade antalet marockanska medborgare som förvärvade medborgarskap i ett EU-land med 5,5 %. De flesta marockanska medborgare förvärvade nytt medborgarskap i Spanien (38 %), Italien (31 %) och Frankrike (20 %).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Utvandring är särskilt besvärligt att mäta eftersom det är svårare att räkna antalet personer som lämnar ett land än antalet som anländer. Detta förhållande bekräftades i många länder av en jämförande analys av EU-ländernas invandrings- och utvandringsstatistik under 2014 (spegelstatistik). Tyngdpunkten i denna artikel ligger därför främst på invandringsstatistik.

Eurostat sammanställer statistik på en rad områden som rör internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare av den totala befolkningen och förvärv av medborgarskap. Uppgifterna samlas in årligen av Eurostat från EU-ländernas nationella statistikmyndigheter.

Nästan alla de länder som reviderade sina tidsserier avseende befolkningen efter 2011 års hushålls- och bostadsräkning har lämnat in reviderade resultat efter ålder, kön och medborgarskap eller födelseland till Eurostat. När detta skrivs återstår bara Tyskland, som planerar att lämna in sina reviderade uppgifter senast i juni 2016. Revideringen av de tyska uppgifterna kommer att påverka naturaliseringstakten.

Grund för uppgiftsinsamling

Sedan 2008 har insamlingen av uppgifter om migration, medborgarskap och asyl grundats på förordning (EG) nr 862/2007. Analysen och sammansättningen av grupperna av länder i EU, Efta och kandidatländerna ska vara den som gäller den 1 januari under referensåret enligt förordning (EU) nr 351/2010. I förordning (EG) nr 862/2007 fastställs en grunduppsättning av statistikuppgifter om internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare i befolkningen, förvärv av medborgarskap, uppehållstillstånd, asyloch åtgärder mot olaglig invandring och vistelse. Även om EU-länderna får fortsätta att använda lämpliga uppgifter beroende på tillgång och nationell praxis, måste den statistik som samlas in enligt förordning (EG) nr 862/2007 grundas på gemensamma definitioner och begrepp. De flesta EU-länder grundar sin statistik på administrativa uppgifter, som folkbokföringsregister, register över utländska medborgare, register över uppehålls- eller arbetstillstånd, sjukförsäkringsregister och skatteregister. En del länder använder spegelstatistik, urvalsundersökningar eller skattningsmetoder för att få fram sin migrationsstatistik. Tillämpningen av förordning (EG) nr 862/2007 förväntas leda till att tillgången till statistik om migration och förvärv av medborgarskap ökar och att uppgifterna blir lättare att jämföra.

Uppgifterna om förvärv av medborgarskap fås vanligen från administrativa system. Tillämpningen av förordning (EG) nr 862/2007 förväntas leda till att tillgången till statistik om migration och förvärv av medborgarskap ökar och att uppgifterna blir lättare att jämföra.

I artikel 2.1 a, b och c i förordning (EG) nr 862/2007 anges att invandrare som har varit stadigvarande bosatta (eller förväntas vara stadigvarande bosatta) i ett EU-land under minst tolv månader ska tas med i uppgifterna. Detsamma gäller utvandrare som har varit bosatta utomlands i mer än tolv månader. De uppgifter om migration som Eurostat samlar in avser därför en period på tolv månader eller längre. Begreppet migranter omfattar av samma anledning både personer som har migrerat för en period på minst ett år och personer som har migrerat permanent.

Tänk på att uppgifterna för 2014 när det gäller definitionen av ålder för migrationsströmmar avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-länder utom Irland, Grekland, Österrike, Rumänien, Slovenien och Storbritannien (för vilka uppgifterna avser den ålder respondenterna hade uppnått före eller på deras senaste födelsedag).

Eurostat samlar in uppgifter om förvärv av medborgarskap i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 d i förordning (EG) nr 862/2007. I denna anges: ”Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande: (...) Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten (...) vidareuppdelat efter (...) berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös.”

Tänk på att uppgifterna för 2014 när det gäller ålder vid förvärv av medborgarskap avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-länder utom Tyskland, Grekland, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Storbritannien (för vilka uppgifterna avser den ålder respondenterna hade uppnått före eller på deras senaste födelsedag).

Indikatorn "naturaliseringstakt” bör användas med försiktighet eftersom täljaren omfattar alla typer av förvärv och inte bara naturalisering av berättigade utländska medborgare bosatta i landet, medan nämnaren omfattar alla utländska medborgare och inte bara utländska medborgare som är berättigade till naturalisering.

Sammanhang

EU-ländernas medborgare har rätt att resa fritt och röra sig inom EU:s inre gränser. EU-ländernas migrationspolitik när det gäller medborgare från länder utanför EU inriktas alltmer på att locka till sig en särskild migrantprofil, ofta som ett försöka att åtgärda kompetensbrist inom ett visst område. Urvalet kan göras utifrån språkkunskaper, arbetserfarenhet, utbildning och ålder. Alternativt kan arbetsgivarna göra urvalet så att migranterna redan har arbete när de anländer till landet.

Förutom åtgärder för att främja rekryteringen av arbetskraft inriktas migrationspolitiken ofta på två områden: i) att förhindra otillåten migration och olaglig anställning av migranter som inte har arbetstillstånd, samt ii) att främja invandrarnas integration in i samhället. Stora resurser har även lagts på bekämpningen av nätverk för människosmuggling och människohandel inom EU.

Nedan anges några av de viktigaste rättsakter som antagits på immigrationsområdet:

Inom Europeiska kommissionen är det generaldirektoratet för migration och inrikes frågor som är ansvarigt för den europeiska migrationspolitiken. År 2005 återupptog Europeiska kommissionen diskussionen om behovet av gemensamma regler för inresetillstånd för ekonomiska migranter i och med grönboken om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU (KOM(2004) 811 slutlig) som ledde till att kommissionen antog en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005) 669 slutlig) i slutet av 2005. I juli 2006 antog kommissionen ett meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006) 402 slutlig), vars syfte är att nå en balans mellan säkerhet och individens grundläggande rättigheter under alla faser i den olagliga invandringsprocessen. I september 2007 lade kommissionen sedan fram den tredje årliga rapporten om migration och integration (KOM(2007) 512 slutlig). I ett meddelande som antogs i oktober 2008 betonade kommissionen vikten av en stärkning av den övergripande strategin för migration: ökad samordning, konsekvens och synergi (KOM(2008) 611 slutlig), som en aspekt av EU:s utrikes- och utvecklingspolitik. I Stockholmsprogrammet, som antogs av EU:s stats- och regeringschefer i december 2009, fastställs ramen och principerna för den kontinuerliga utvecklingen av EU:s politik om rättsliga och inrikes frågor för perioden 2010–2014. Migrationsfrågor är ett centralt inslag i programmet. För att genomföra de förändringar som man enats om antog kommissionen 2010 meddelandet Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna: Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (KOM(2010) 171 slutlig).

I maj 2013 offentliggjorde kommissionen sin rapport om EU-medborgarskapet 2013 (COM(2013) 269 final). I rapporten konstaterades att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter. Den rättighet som närmast förknippas med EU-medborgarskapet är rätten att fritt röra sig och bosätta sig i EU. Tack vare den moderna tekniken och det faktum att det nu är enklare att resa gör den fria rörligheten att européerna kan vidga sina horisonter bortom nationella gränser, lämna sitt land under kortare eller längre perioder, resa till och från EU-länder för att arbeta och utbilda sig, resa i tjänsten eller för nöjes skull eller handla över gränserna. Den fria rörligheten ökar de sociala och kulturella kontakterna inom EU och skapar närmare band mellan EU-medborgarna. Dessutom ger den ömsesidiga ekonomiska fördelar för företag och medborgare, även de som stannar hemma, i och med att allt fler interna hinder fortlöpande avskaffas.

Europeiska kommissionen presenterade den 13 maj 2015 en europeisk migrationsagenda (COM(2015) 240 final), där man redogjorde för de åtgärder som omedelbart ska vidtas för att hantera krissituationen i Medelhavet, liksom de steg som kommer att tas under kommande år för att bättre hantera migration i alla hänseenden.

Det europeiska migrationsnätverkets årliga rapport om invandring och asyl (2014) (på engelska) publicerades den 10 juni 2015. I rapporten ges en översikt över den viktigaste rättsliga och politiska utvecklingen i hela EU och i deltagande länder. Det är ett heltäckande dokument som omfattar alla aspekter av migrations- och asylpolitiken från generaldirektoratet för migration och inrikes frågor (på engelska) och EU:s byråer.

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Migration and citizenship data
International migration (t_migr_int)
Immigration (tps00176)
Emigration (tps00177)
Acquisition of citizenship (tps00024)

Databasen

Migration and citizenship data
Immigration (migr_immi)
Immigration by five year age group, sex, and citizenship (migr_imm1ctz)
Immigration by five year age group, sex and country of birth (migr_imm3ctb)
Immigration by age , sex and broad group of citizenship (migr_imm2ctz)
Immigration by age, sex and broad group of country of birth (migr_imm4ctb)
Immigration by sex, citizenship and broad group of country of birth (migr_imm6ctz)
Immigration by sex, country of birth and broad group of citizenship (migr_imm7ctb)
Immigration by five year age group, sex, and country of previous residence (migr_imm5prv)
Emigration (migr_emi)
Emigration by age and sex (migr_emi2)
Emigration by five year age group, sex and citizenship (migr_emi1ctz)
Emigration by five year age group, sex and country of birth (migr_emi4ctb)
Emigration by five year age group, sex, and country of next usual residence (migr_emi3nxt)
Acquisition and loss of citizenship (migr_acqn)
Acquisition of citizenship by sex, age group and former citizenship (migr_acq)
Residents who acquired citizenship as a share of residents non-citizens by former citizenship and sex(%) (migr_acqs)
Loss of citizenship by sex and new citizenship (migr_lct)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Externa länkar