Statistik om migration och migranter

Hoppa till: navigering , sök


Data från mars 2017. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: augusti 2018.
Tabell 1: Invandring efter medborgarskap, 2015
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz)
Diagram 1: Invandrare, 2015
(per 1 000 invånare)
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz) och (migr_pop1ctz)
Diagram 2: Andel invandrare efter medborgarskap, 2015
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Tabell 2: Invandring efter födelseland, 2015
Källa: Eurostat (migr_imm3ctb)
Tabell 3: Invandring efter tidigare bosättningsland, 2015
Källa: Eurostat (migr_imm5prv)
Diagram 3: Andel invandrare efter kön, 2015
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Diagram 4: Åldersstruktur för invandrare efter medborgarskap, EU, 2015
(%)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)
Tabell 4: Utlandsfödd befolkning efter födelseland, 1 januari 2016
Källa: Eurostat (migr_pop3ctb)
Tabell 5: Utländsk befolkning efter grupp av medborgarskap, 1 januari 2016
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)
Diagram 5: Andel utländska medborgare bland den bofasta befolkningen, 1 januari 2016
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)
Tabell 6: Vanligaste medborgarskapsländer och födelseländer för den utländska/utlandsfödda befolkningen, 1 januari 2016
(i absoluta tal och som procentandel av den totala utländska/utlandsfödda befolkningen)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz) och (migr_pop3ctb)
Diagram 6: Antal EU-medborgare som är stadigvarande bosatta i resten av EU den 1 januari 2016
(miljoner)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)
Diagram 7: Åldersstruktur för den inhemska och utländska befolkningen, EU-28, 1 januari 2016
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop2ctz)
Diagram 8: Antal personer som har förvärvat medborgarskap i ett EU-land, EU-28, 2009–2015
(tusental)
Källa: Eurostat (migr_acq)
Tabell 7: Antal personer som har förvärvat medborgarskap i det uppgiftslämnande landet, 2015
Källa: Eurostat (migr_acq)
Diagram 9: Naturaliseringstakt, 2015
(per 100 utländska medborgare bosatta i landet)
Källa: Eurostat (migr_acq) och (migr_pop1ctz)

I denna artikel presenteras Europeiska unionens (EU:s) statistik över internationell migration, andelen inhemska och utländska medborgare av den totala befolkningen samt uppgifter om förvärv av medborgarskap. Migration påverkas av en kombination av politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer: antingen i migrantens ursprungsland (pushfaktorer) eller i destinationslandet (pullfaktorer). Historiskt sett har det relativt höga ekonomiska välståndet och den politiska stabiliteten i EU ansetts utgöra en stark pullfaktor för invandringen till EU.

I destinationsländerna kan internationell migration användas för att åtgärda vissa brister på arbetsmarknaden. Men det krävs mer än migration för att vända den trend med en åldrande befolkning som råder i många delar av EU.

Viktigaste statistiska resultaten

Migrationsströmmar

Sammanlagt 4,7 miljoner personer invandrade till något av medlemsländerna i EU-28 under 2015. Samtidigt uppgavs minst 2,8 miljoner personer ha utvandrat från något EU-land. Dessa totala siffror representerar inte migrationsströmmarna till/från EU som helhet, eftersom de även inbegriper flöden mellan olika EU-länder.

Av dessa 4,7 miljoner personer som invandrade under 2015 var uppskattningsvis 2,4 miljoner medborgare i länder utanför EU och 1,4 miljoner medborgare i ett annat EU-land än det de invandrade till. Omkring 860 000 personer flyttade till ett EU-land där de var medborgare (bland dem återvändande medborgare och utlandsfödda medborgare), och 19 000 var statslösa.

Tyskland rapporterade det största totala antalet invandrare (1 543 800) 2015, följt av Storbritannien (631 500), Frankrike (363 900), Spanien (342 100) och Italien (280 100). Tyskland hade det högsta antalet utvandrare under 2015 (347 200), följt av Spanien (343 900), Storbritannien (299 200), Frankrike (298 000) och Polen (258 800). I 17 av EU-länderna var invandringen större än utvandringen under 2015, men i Bulgarien, Irland, Grekland, Spanien, Kroatien, Cypern, Polen, Portugal, Rumänien, Lettland och Litauen var invandrarna färre än utvandrarna.

I förhållande till den bofasta befolkningens storlek registrerade Luxemburg den största invandringen under 2015 (42 invandrare per 1 000 personer), följt av Malta (30 invandrare per 1 000 personer), Österrike och Tyskland (båda 19 invandrare per 1 000 personer) — se diagram 1. De högsta utvandringstalen 2015 hade Luxemburg (22 utvandrare per 1 000 personer), Cypern (20 utvandrare per 1 000 personer) och Malta (20 utvandrare per 1 000 personer).

År 2015 var den relativa andelen invandrare med medborgarskap i det EU-land de invandrade till som högst i Rumänien (87 % av alla invandrare), Litauen (83 %), Ungern (56 %), Kroatien (55 %), Lettland (52 %), Estland (52 %) och Portugal (50 %). Dessa EU-länder var de enda som rapporterade att andelen egna medborgare som invandrade stod för mer än hälften av det totala antalet invandrare – se diagram 2. I Luxemburg, Tyskland och Österrike var däremot invandringen av egna medborgare relativt låg och stod endast för 5 eller 6 % av den totala invandringen under 2015.

Information om medborgarskap har ofta använts för att studera invandrare med utländsk bakgrund. Eftersom en person kan byta medborgarskap bör man dock även ta hänsyn till information om födelseland. Den relativa andelen infödda invandrare av det totala antalet invandrare var som högst i Litauen (74 % av alla invandrare), följt av Rumänien (66 %) och Polen (50 %). Italien, Spanien, Luxemburg, Österrike och Tyskland rapporterade däremot en relativt låg andel inrikesfödda invandrare, mindre än 10 % av all invandring under 2015.

År 2015 invandrade 2,7 miljoner personer från länder utanför EU till EU-28

Uppskattningsvis 2,7 miljoner personer invandrade till EU-28 från länder utanför EU under 2015. Dessutom flyttade 1,9 miljoner från ett EU-land till ett annat EU-land.

En analys av tidigare bosättning visar att Luxemburg hade den största andelen invandrare från andra EU-länder (91 % av det totala antalet invandrare under 2015), följt av Slovakien (80 %) och Rumänien (71 %). Relativt låga andelar rapporterades av Italien (26 % av alla invandrare), liksom Bulgarien, Slovenien och Sverige(alla 28 %) — se tabell 3.

När det gäller könsfördelningen bland invandrare till EU var något fler män än kvinnor under 2015 (56 % jämfört med 44 %). Tyskland var det land som redovisade den högsta andelen manliga invandrare (63 %). Cypern redovisade den högsta andelen kvinnliga invandrare (57 %).

De personer som invandrade till EU-länderna under 2015 var i genomsnitt mycket yngre än den bofasta befolkningen i destinationslandet. Den 1 januari 2016 var medianåldern hos EU:s befolkning 42,6 år. Medianåldern hos de personer som invandrade till EU-28 under 2015 var däremot 27,5 år.

Migranter

Den 1 januari 2016 bodde 35,1 miljoner personer födda utanför EU-28 i ett EU-land, medan 19,3 miljoner personer var födda i ett annat EU-land än där de var bosatta. Endast i Ungern, Irland, Luxemburg, Slovakien och Cypern var antalet personer födda i andra EU-länder högre än antalet födda utanför EU-28.

Den 1 januari 2016 uppgick antalet personer bosatta i EU-28 som var medborgare i länder utanför EU till 20,7 miljoner, medan antalet personer bosatta i EU-28 som var födda utanför EU uppgick till 35,1 miljoner

Den 1 januari 2016 var 20,7 miljoner av alla bosatta i ett EU-land medborgare i ett land utanför EU, vilket motsvarar 4,1 % av befolkningen i EU-28. Dessutom var 16,0 miljoner personer som var bosatta i ett EU-land den 1 januari 2016 medborgare i ett annat EU-land.

I absoluta tal var Tyskland det EU-land som hade flest utländska medborgare den 1 januari 2016 (8,7 miljoner personer), följt av Storbritannien (5,6 miljoner), Italien (5,0 miljoner), Spanien (4,4 miljoner) och Frankrike (4,4 miljoner). Antalet utländska medborgare i dessa fem EU-länder utgjorde 76 % av det totala antalet utländska medborgare bosatta i EU. Befolkningen i dessa fem länder motsvarade samtidigt 63 % av befolkningen i EU-28.

Luxemburg hade relativt sett den högsta andelen utländska medborgare, eftersom de utländska medborgarna utgjorde 47 % av landets totala befolkning. Även Cypern, Lettland, Estland, Österrike, Irland, Belgien och Tyskland hade en hög andel utländska medborgare (minst 10 % av den bofasta befolkningen).

I de flesta EU-länderna kom majoriteten av de utländska medborgarna från länder utanför EU – se tabell 5. Det motsatta förhållandet gäller bara i Belgien, Irland, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Slovakien och Storbritannien. I Lettland och Estland är andelen medborgare från länder utanför EU särskilt hög till följd av det stora antalet erkända icke-medborgare. Det handlar främst om medborgare i f.d. Sovjetunionen som är fast bosatta i dessa länder men som inte har förvärvat nytt medborgarskap.

I alla EU-länder utom Tjeckien, Estland, Lettland och Luxemburg var antalet personer födda i ett land utanför EU högre än antalet personer som var medborgare i ett land utanför EU.

I tabell 6 ges en översikt över de fem vanligaste grupperna av utländska medborgare och utlandsfödda i EU-länderna och Eftaländerna (för vilka uppgifter finns tillgängliga).

Rumänska, polska, italienska, portugisiska och brittiska medborgare var de fem största grupperna av EU-medborgare som var bosatta i andra EU-medlemsstater under 2016 (se diagram 6).

En analys av åldersstrukturen hos befolkningen visar att den utländska befolkningen i EU-28 som helhet var yngre än landets egen befolkning. Åldersfördelningen bland de utländska medborgarna, jämfört med de inhemska medborgarna, visar att det finns en större andel förhållandevis unga vuxna i arbetsför ålder. Den 1 januari 2016 var medianåldern hos den inhemska befolkningen i EU-28 44 år, medan medianåldern hos utländska medborgare bosatta i EU var 36 år.

Förvärv av medborgarskap

Förvärv av medborgarskap minskade med 5 % under 2015

År 2015 blev 841 200 människor medborgare i ett EU-land, vilket motsvarar en minskning med 5 % jämfört med 2014. Detta innebär en minskning för andra året i rad.

Flest nya medborgarskap förvärvades under 2015 i Italien, med 178 000 (eller 21 % av alla i EU-28). De näst högsta nivåerna av förvärv av medborgarskap registrerades i Storbritannien (118 000), Spanien (114 400), Frankrike (113 600) och Tyskland (110 100).

I absoluta tal konstaterades de största ökningarna jämfört med 2014 i Italien, där 48 100 fler invånare beviljades italienskt medborgarskap, följt av Belgien (8 300) och Frankrike (8 000). De största minskningarna i absoluta tal observerades däremot i Spanien (91 500 färre personer beviljades spanskt medborgarskap än under 2014), Irland (7 500) och Grekland (7 000).

En vanlig indikator är ”naturaliseringstakten”, dvs. förhållandet mellan det totala antalet beviljade medborgarskap och det totala antalet utländska medborgare i ett land i början av året. Det EU-land som 2015 visade den högsta naturaliseringstakten var Sverige (6,7 förvärv per 100 utländska medborgare), följt av Portugal och Polen (med 5,2 respektive 3,7 förvärv per 100 utländska medborgare).

Under 2015 blev omkring 727 200 personer från länder utanför EU medborgare i ett EU-land, vilket motsvarar en minskning med 8 % jämfört med 2014. Medborgare i länder utanför EU utgjorde därmed 86 % av alla som förvärvade medborgarskap i ett EU-land 2015. Dessa nya EU-medborgare kom främst från Afrika (31 % av det totala antalet förvärvade medborgarskap), Nord- och Sydamerika (14 %), Asien (21 %) och Europa utanför EU-28 (20 %). Antalet medborgare i EU-länder som förvärvade medborgarskap i ett annat EU-land uppgick till 104 900 personer, vilket motsvarar 12 % av det totala antalet. I absoluta tal var de vanligaste grupper av medborgare i EU-28 som förvärvade medborgarskap i ett annat EU-land rumäner som blev medborgare i Italien (14 400 personer) eller Tyskland (3 000 personer), polacker som blev medborgare i Tyskland (5 900 personer) och Storbritannien (3 800 personer), italienare som blev medborgare i Tyskland (3 400 personer) eller Belgien (1 100 personer), portugiser som blev medborgare i Frankrike (3 100 personer) eller Luxemburg (1 200 personer), bulgarer som blev medborgare i Tyskland (1 700 personer) eller Italien (1 100 personer), greker som blev medborgare i Tyskland (3 000 personer) och kroater som blev medborgare i Tyskland (3 300 personer).

I Luxemburg och Ungern var majoriteten av de som beviljades medborgarskap medborgare i ett annat EU-land. I Luxemburgs fall utgjordes den största andelen av portugisiska medborgare, följt av franska, italienska, tyska och belgiska medborgare, medan det i Ungerns fall nästan enbart rörde sig om rumänska medborgare.

Precis som under föregående år kom den största gruppen nya EU-medborgare under 2015 från Marocko (86 100, vilket motsvarar 10,2 % av alla beviljade medborgarskap), följt av Albanien (48 400 eller 5,7 %), Turkiet (35 000 eller 4,2 %), Indien (31 000 eller 3,7 %) och Pakistan (26 300 eller 3,1 %). Jämfört med 2014 ökade antalet marockanska medborgare som förvärvade medborgarskap i ett EU-land med 7.1 %. De flesta marockanska medborgare förvärvade nytt medborgarskap i Italien (38 %), Spanien (28 %) eller Frankrike (22 %).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Utvandring är särskilt besvärligt att mäta. Det är svårare att räkna hur många personer som lämnar ett land än hur många som anländer. Detta förhållande bekräftades i många länder av en jämförande analys av EU-ländernas invandrings- och utvandringsstatistik under 2015 (spegelstatistik). Tyngdpunkten i denna artikel ligger därför främst på invandringsstatistik.

Eurostat sammanställer statistik på en rad områden som rör internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare av den totala befolkningen och förvärv av medborgarskap. Uppgifterna samlas in årligen av Eurostat från EU-ländernas nationella statistikmyndigheter.

Grundval för uppgiftsinsamlingen

Sedan 2008 har insamlingen av uppgifter om migration, medborgarskap och asyl grundats på förordning (EG) nr 862/2007. Analysen och sammansättningen av grupperna av länder i EU, Efta och kandidatländerna ska vara den som gäller den 1 januari under referensåret enligt förordning (EU) nr 351/2010. I förordning (EG) nr 862/2007 fastställs en grunduppsättning av statistikuppgifter om internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare i befolkningen, förvärv av medborgarskap, uppehållstillstånd, asyl och åtgärder mot olaglig invandring och vistelse. Även om EU-länderna får fortsätta att använda lämpliga uppgifter beroende på tillgång och nationell praxis, måste den statistik som samlas in enligt förordning (EG) nr 862/2007 grundas på gemensamma definitioner och begrepp. De flesta EU-länder grundar sin statistik på administrativa uppgifter, som folkbokföringsregister, register över utländska medborgare, register över uppehålls- eller arbetstillstånd, sjukförsäkringsregister och skatteregister. En del länder använder spegelstatistik, urvalsundersökningar eller skattningsmetoder för att få fram sin migrationsstatistik. Tillämpningen av förordningen förväntas leda till att tillgången till statistik om migration och förvärv av medborgarskap ökar, och att uppgifterna blir lättare att jämföra.

Uppgifterna om förvärv av medborgarskap fås vanligen från administrativa system. Tillämpningen av förordningen förväntas leda till att tillgången till statistik om migration och förvärv av medborgarskap ökar, och att uppgifterna blir lättare att jämföra.

I artikel 2.1 a, b och c i förordning (EG) nr 862/2007 anges att invandrare som har varit stadigvarande bosatta (eller förväntas vara stadigvarande bosatta) i ett EU-land under minst tolv månader ska tas med i uppgifterna. Detsamma gäller utvandrare som har varit bosatta utomlands i mer än tolv månader. De uppgifter om migration som Eurostat samlar in avser därför en period på tolv månader eller längre. Begreppet invandrare omfattar därför både personer som har migrerat för en period på minst ett år och personer som har migrerat permanent.

Observera att åldersdefinitionerna för migrationsströmmarna under 2015 avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-länder utom Irland, Grekland, Österrike, Rumänien, Slovenien och Storbritannien (för vilka uppgifterna avser den ålder respondenterna hade uppnått före eller på deras senaste födelsedag).

Medlemsstater och EFTA-länder med uppgifter för asylsökande och flyktingar medräknade i/uteslutna från de befolkningsuppgifter som rapporterats till Eurostat inom ramen för den enhetliga demografiska datainsamlingen för referensåret 2015

Befolkningen den 1 januari 2016 Medräknade Uteslutna
Asylsökande stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Storbritannien, Schweiz Bulgarien, Tjeckien, Kroatien, Danmark, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Island, Liechtenstein, Norge
Flyktingar stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz

Anm.: Norge (asylsökande och flyktingar utan uppehållstillstånd är inte medräknade)


Medlemsstater och EFTA-länder med uppgifter för asylsökande och flyktingar medräknade i/uteslutna från de migrationsuppgifter som rapporterats till Eurostat inom ramen för den enhetliga demografiska datainsamlingen för referensåret 2015

Migration under 2015 Medräknade Uteslutna
Asylsökande stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Storbritannien, Schweiz Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Irland, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Island, Liechtenstein, Norge
Flyktingar stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz Cypern

Anm.: Norge (asylsökande och flyktingar utan uppehållstillstånd är inte medräknade)

Begreppet ”flykting” avser inte endast personer som har beviljats flyktingstatus (enligt definitionen i artikel 2 e i direktiv 2011/95/EG i den mening som avses i artikel 1 i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967), utan också personer som beviljats subsidiärt skydd (enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv 2011/95/EG) och personer som omfattas av ett beslut om beviljande av tillstånd att stanna av humanitära skäl, enligt nationell lagstiftning om internationellt skydd

Asylsökande: Förstagångsansökningar om asyl är landsspecifika och medför inga tidsbegränsningar. Det är därför möjligt att söka asyl för första gången i ett visst land och därefter göra en förstagångsansökan igen i ett annat land. Om en asylsökande en tid senare lämnar in en ny ansökan i samma land betraktas han eller hon inte som förstagångsansökare denna gång.

Eurostat samlar in uppgifter om förvärv av medborgarskap i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 d i förordning (EG) nr 862/2007, som anger följande: ”Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande: (...) Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten (...) vidareuppdelat efter (...) berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös.”

Observera vad gäller definitionerna av ålder vid förvärv av medborgarskap att uppgifterna för 2015 avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-länder utom Tyskland, Grekland, Österrike, Polen, Rumänien, Slovenien och Storbritannien (för vilka uppgifterna avser den ålder respondenterna hade uppnått före eller på deras senaste födelsedag).

Indikatorn ”naturaliseringstakt” bör användas med försiktighet eftersom täljaren omfattar alla typer av förvärv och inte bara naturalisering av berättigade utländska medborgare bosatta i landet, medan nämnaren omfattar alla utländska medborgare och inte bara utländska medborgare som är berättigade till naturalisering.

Sammanhang

EU-ländernas medborgare har rätt att resa fritt och röra sig inom EU:s inre gränser. EU-ländernas migrationspolitik när det gäller medborgare från länder utanför EU inriktas alltmer på att locka till sig en särskild migrantprofil, ofta som ett försök att åtgärda kompetensbrist inom ett visst område. Urvalet kan göras utifrån språkkunskaper, arbetserfarenhet, utbildning och ålder. Alternativt kan arbetsgivarna göra urvalet så att migranterna redan har arbete när de anländer till landet.

Förutom åtgärder för att främja rekrytering av arbetskraft inriktas migrationspolitiken ofta på två områden: att förhindra otillåten migration och olaglig anställning av migranter som inte har arbetstillstånd, och att främja integration av invandrarna i samhället. Stora resurser har även lagts på bekämpningen av nätverk för människosmuggling och människohandel inom EU.

Nedan anges några av de viktigaste rättsakter som antagits på immigrationsområdet:

Inom Europeiska kommissionen är det generaldirektoratet för migration och inrikes frågor som är ansvarigt för den europeiska migrationspolitiken. År 2005 återupptog Europeiska kommissionen diskussionen om behovet av gemensamma regler för inresetillstånd för ekonomiska migranter i och med grönboken om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU (KOM(2004) 811 slutlig) som ledde till att kommissionen antog en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005) 669 slutlig) i slutet av 2005. I juli 2006 antog kommissionen ett meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006) 402 slutlig), vars syfte är att nå en balans mellan säkerhet och individens grundläggande rättigheter under alla faser i den olagliga invandringsprocessen. I september 2007 lade kommissionen sedan fram den tredje årliga rapporten om migration och integration (KOM(2007) 512 slutlig). I ett meddelande som antogs i oktober 2008 betonade kommissionen vikten av en stärkning av den övergripande strategin för migration: ökad samordning, konsekvens och synergi (KOM(2008) 611 slutlig) ), som en aspekt av EU:s utrikes- och utvecklingspolitik. I Stockholmsprogrammet, som antogs av EU:s stats- och regeringschefer i december 2009, fastställs ramen och principerna för den kontinuerliga utvecklingen av EU:s politik om rättsliga och inrikes frågor för perioden 2010–2014. Migrationsfrågor är ett centralt inslag i programmet. För att genomföra de förändringar som man enats om antog kommissionen 2010 meddelandet Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna: Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (KOM(2010) 171 slutlig).

I maj 2013 offentliggjorde kommissionen sin rapport om EU-medborgarskapet 2013 (COM(2013) 269 final). I rapporten konstaterades att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter. Den rättighet som närmast förknippas med EU-medborgarskapet är rätten att fritt röra sig och bosätta sig i EU. Tack vare den moderna tekniken och det faktum att det nu är enklare att resa gör den fria rörligheten att européerna kan vidga sina horisonter bortom nationella gränser, lämna sitt land under kortare eller längre perioder, resa till och från EU-länder för att arbeta och utbilda sig, resa i tjänsten eller för nöjes skull eller handla över gränserna. Den fria rörligheten ökar de sociala och kulturella kontakterna inom EU och skapar närmare band mellan EU-medborgarna. Dessutom ger den ömsesidiga ekonomiska fördelar för företag och medborgare, även de som stannar hemma, i och med att allt fler interna hinder fortlöpande avskaffas.

Europeiska kommissionen presenterade den 13 maj 2015 en europeisk migrationsagenda (COM(2015) 240 final) (på engelska), där man redogjorde för de åtgärder som omedelbart ska vidtas för att hantera krissituationen i Medelhavet, liksom de steg som kommer att tas under kommande år för att bättre hantera migration i alla hänseenden.

Det europeiska migrationsnätverkets årliga rapport om invandring och asyl (2015) (på engelska) publicerades i juni 2016. I rapporten ges en översikt över den viktigaste rättsliga och politiska utvecklingen i hela EU och i deltagande länder. Det är ett heltäckande dokument som omfattar alla aspekter av den migrations- och asylpolitik som bedrivs av generaldirektoratet för migration och inrikes frågor (på engelska) och EU:s byråer.

Rättsliga dokument – European Agenda on Migration (på engelska)

Pressmaterial – European Agenda on Migration (på engelska)

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Migration and citizenship data
International migration (t_migr_int)
Immigration (tps00176)
Emigration (tps00177)
Acquisition of citizenship (tps00024)
Population (t_demo_pop)
Population without the citizenship of the reporting country (tps00157)
Foreign-born population (tps00178)

Databasen

Migration and citizenship data
Immigration (migr_immi)
Immigration by age and sex (migr_imm8)
Immigration by five year age group, sex, and citizenship (migr_imm1ctz)
Immigration by five year age group, sex and country of birth (migr_imm3ctb)
Immigration by age , sex and broad group of citizenship (migr_imm2ctz)
Immigration by age, sex and broad group of country of birth (migr_imm4ctb)
Immigration by sex, citizenship and broad group of country of birth (migr_imm6ctz)
Immigration by sex, country of birth and broad group of citizenship (migr_imm7ctb)
Immigration by five year age group, sex, and country of previous residence (migr_imm5prv)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of citizenship (migr_imm9ctz)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of birth (migr_imm10ctb)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of previous residence (migr_imm11prv)
Emigration (migr_emi)
Emigration by age and sex (migr_emi2)
Emigration by five year age group, sex and citizenship (migr_emi1ctz)
Emigration by five year age group, sex and country of birth (migr_emi4ctb)
Emigration by five year age group, sex, and country of next usual residence (migr_emi3nxt)
Acquisition and loss of citizenship (migr_acqn)
Acquisition of citizenship by sex, age group and former citizenship (migr_acq)
Residents who acquired citizenship as a share of residents non-citizens by former citizenship and sex(%) (migr_acqs)
Acquisition of citizenship by sex, age group and level of human development of former citizenship (migr_acq1ctz)
Loss of citizenship by sex and new citizenship (migr_lct)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Externa länkar