Efter ett enhälligt beslut i rådet om att ge ett förhandlingsmandat kan anslutningsförhandlingar inledas mellan kandidatlandet och samtliga EU-länder. För varje kandidatland utformar EU förhandlingsramar, där de allmänna riktlinjerna för anslutningsförhandlingarna formuleras. Med hjälp av partnerskap för anslutning
anger man också vilka reformer och anpassningar som kandidatlandet måste genomföra för att kunna gå med i unionen.
Förhandlingarna mellan EU:s medlemsländer och kandidatländerna bedrivs på minister- och ambassadörsnivå. Förhandlingarna gäller villkor och tidtabell för kandidatlandets antagande, genomförande och verkställighet av EU:s gällande bestämmelser. Det här regelverket (också känt som ”acquis”, det franska ordet för det man har kommit överens om) är inte förhandlingsbart. För kandidatländerna är det främst en fråga om att man ska komma överens om hur och när EU:s regler och förfaranden ska antas och genomföras. För EU är det viktigt att få garantier för tidpunkten, och för att varje kandidatland följer den relevanta delen av regelverket. Förhandlingarna rör också finansiella arrangemang (t.ex. det nya medlemslandets bidrag till EU:s budget och storleken på den förväntade överföringen av EU:s resurser till medlemslandet) liksom eventuella övergångsbestämmelser som kandidatlandet eller EU vill ha.
Under anslutningsförhandlingarna arbetar man med följande indelning av EU-lagstiftningen i 35 ämnesrelaterade kapitel: