• Europeiska kommissionen
• Utvidgningen
• Politiken
• Villkor för anslutningen

Villkor för anslutningen

Alla länder i Europa som respekterar principerna frihet, demokrati, de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen får ansöka om medlemskap i EU. Villkoren finns formulerade i EU-fördraget ( artikel 6, artikel 49).

En ansökan om medlemskap i EU är början på en lång och mödosam process. Den officiella startpunkten är att ett land lämnar in sin ansökan – men en ansökan är alltid ett resultat av starka bilaterala förbindelser med EU sedan tidigare. En giltig ansökan innebär att EU drar igång en rad utvärderingar som kan leda till att ett land till slut inbjuds att bli medlem. Det tempo som varje enskilt land kan hålla beror uteslutande på dess framsteg i riktning mot våra gemensamma mål.

Ansökan från ett land som vill bli medlem lämnas in till rådet. Kommissionen avlägger ett formellt yttrande om det ansökande landet, och rådet beslutar sedan om ansökan ska tas emot. Om rådet sedan enhälligt enas om ett förhandlingsmandat kan förhandlingarna inledas mellan kandidatlandet och medlemsländerna. Det här sker emellertid inte automatiskt. Det ansökande landet måste uppfylla vissa kriterier innan förhandlingarna kan börja.

De så kallade Köpenhamnskriterierna formulerades i december 1993 vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn. De innebär att ett kandidatland måste ha:

• stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta brukar kallas det politiska kriteriet.
• en fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Detta brukar kallas det ekonomiska kriteriet.
• förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet inklusive en anslutning till målen med den politiska, ekonomiska och monetära unionen.

Vid europeiska rådets möte i Madrid 1995 klargjorde man att kandidatländer också måste ha förmåga att tillämpa EU:s regler och förfaranden. Anslutningen förutsätter också att kandidatlandet har skapat nödvändiga villkor för sin integration genom att anpassa de administrativa strukturerna. Det är viktigt att EU-lagstiftningen införlivas med den nationella lagstiftningen, men det är ännu viktigare att den tillämpas och förverkligas effektivt via de administrativa och rättsliga strukturerna. Detta är en förutsättning för det ömsesidiga förtroende som krävs för ett medlemskap i EU.

Å sin sida måste EU ha förmåga att integrera nya medlemsländer; institutionerna och beslutsprocesserna måste fortsätta att fungera effektivt och med tydliga ansvarsområden. Samtidigt som EU blir större måste man fortsätta att utforma och genomföra den gemensamma politiken på alla områden, och EU måste ha förmåga att fortsätta finansiera sin politik på ett hållbart sätt.