• Europeiska kommissionen
• Utvidgningen
• Frågor och svar

Myter och fakta om Utvidgningen

Efter flera generationer av splittring och krig i Europa håller Europeiska unionen nu på att förena världsdelen på fredlig väg. Från de sex grundande medlemmarna har EU utvidgats till att omfatta 27 medlemsstater. Under de senaste femton åren har den dragningskraft som EU utövar bidragit till de central- och östeuropeiska ländernas omvandling från kommunistiska regimer till moderna, välfungerande demokratier. Under senare tid har unionen medverkat till genomgripande reformer i Turkiet, Kroatien och de övriga länderna på västra Balkan. Att ha grannländer som är stabila demokratier och välmående marknadsekonomier är något som alla européer gagnas av. En omsorgsfullt styrd utvidgningsprocess gör det möjligt att sprida fred, demokrati, rättsstatsprincipen och välstånd över hela Europa. Många EU-medborgare ifrågasätter emellertid grunderna för utvidgningen. Vi måste reagera på medborgarnas oro på lämpligt sätt. Och när det gäller vanföreställningar bör de bemötas med fakta. Det är syftet med detta meddelande.

FÖR SNABBT?

1. Gick utvidgningen 2004 för snabbt?

   Tio nya medlemmar anslöt sig till EU på en och samma gång i maj 2004, men Europas återförening skedde inte över en natt. Vid de central- och östeuropeiska ländernas, Cyperns och Maltas anslutning till EU hade det gått ett och ett halvt decennium efter Berlinmurens fall. Under de femton åren genomgick dessa länder en grundlig demokratisk och ekonomisk omvandling som gjorde dem väl rustade för EU-medlemskap och som har kommit EU till godo.

2. Förbereddes den senaste utvidgningen tillräckligt väl?

   Utvidgningen 2004, som avslutades med Bulgariens och Rumäniens inträde den 1 januari 2007, var den bäst förberedda i EU:s historia. Redan 1991 undertecknade EU de första ”Europaavtalen” med Ungern och Polen, som följdes av avtal med andra kandidatländer. Tack vare dessa avtal upprättades ett frihandelsområde 2001 som omfattade 85 % av den bilaterala handeln, vilket innebar att en handelschock kunde undvikas i maj 2004 och i januari 2007.
   
   1993 fastställde EU detaljerade kriterier för anslutning . För att kunna ansluta sig till EU måste ett land vara en stabil demokrati, respektera de mänskliga rättigheterna och utgöra en konkurrenskraftig marknadsekonomi, samt vara i stånd att till fullo genomföra och tillämpa EU-lagstiftningen. Alltsedan dess har EU noga övervakat kandidatländernas ansträngningar när det gäller att uppfylla dessa villkor. Till följd av dessa villkor samt övervakning och ekonomisk hjälp från EU:s sida har de nya medlemsstaterna väl integrerats i EU:s institutioner och tillämpar EU:s regler på ett framgångsrikt sätt.

3. Kommer vi att se någon mer stor utvidgning inom en nära framtid?

   Någon ny ”big bang-utvidgning” är inte att vänta. Kroatien kommer så snart som landet uppfyllt samtliga villkor. De andra länderna på västra Balkan har utsikter till anslutning på lång sikt, men de har ett ännu större arbete framför sig och de kommer inte att kunna ansluta sig förrän de är fullt förberedda. Turkiet förhandlar om anslutning med EU, men det kommer sannolikt att  ta lång tid – tio år eller mer – för att kunna uppfylla alla kriterier. Varje beslut om en anslutning av ett land måste fattas enhälligt av alla medlemsstater.
   
   Kommissionen övervakar anslutningsprocessen noggrant samt ser till att den sker stegvis och att länderna under loppet av flera år är väl förberedda för att uppfylla EU:s stränga villkor. På så sätt kan det bäst garanteras att ländernas integrering i EU blir till gagn för alla medlemmar.

4. Går det inte odemokratiskt till? Borde inte EU lyssna på den allmänna opinionen?

   Varje större beslut som leder till att ett land ansluts fattas enhälligt av EU:s medlemsstaternas demokratiskt valda regeringar. Beslutet måste ratificeras av de nationella parlamenten. Europaparlamentets ledamöter, som är direktvalda, måste ge sitt samtycke. Alla viktiga beslut fattas alltså av de behöriga demokratiskt valda organen i varje medlemsstat och inom EU.
   
   För all sin politik, inbegripet utvidgningspolitiken, måste EU vinna stöd hos sina medborgare. Såväl medlemsstaterna som EU:s institutioner behöver bli bättre på att berätta om framgångarna och utmaningarna när det gäller utvidgningen.

FÖR KRAFTLÖST?

5. Har inte utvidgningen förlamat EU:s handlingsförmåga?

   Anslutningen av tio nya medlemmar år 2004 och av Bulgarien och Rumänien år 2007, har inte lett till att beslutsfattandet blivit långsammare. EU:s institutioner fortsätter att fungera: de nya ledamöterna av Europaparlamentet spelar en aktiv roll i dess politiska grupper, Barrosokommissionen fungerar effektivt med 27 ledamöter och i rådet fattas beslut precis som tidigare. Redan ett år före anslutningen deltog företrädare för de nya medlemsstaterna som observatörer i EU-institutionernas arbete, som en förberedelse för fullt deltagande efter anslutningen.

6. Kommer inte utvidgningen att förhindra en ytterligare fördjupning av EU?

   Det har visat sig att det inte finns någon motsättning mellan en utvidgning av unionen och en fördjupning av integrationen inom unionen. EU har lyckats med bådadera. Efter 1973 har EU utvidgats fem gånger och sammanlagt 21 nya länder upptagits som medlemmar, samtidigt som man har utvecklat den inre marknaden, skapat Schengenområdet för passfria resor, antagit euron och utarbetat politik på en rad nya områden, bland annat inre säkerhet och en stärkt utrikespolitik. På det utrikespolitiska området har EU tack vare den senaste utvidgningen fått ett ökat inflytande i globala frågor.
   
   EU:s förmåga att fungera effektivt kan och måste ytterligare förbättras när det gäller att bemöta medborgarnas farhågor, men detta mål kan inte uppnås genom att avbryta utvidgningen. EU kan fortsätta utvidgningen och fördjupningen genom en stegvis och omsorgsfullt styrd anslutningsprocess som pågår parallellt med reformer av EU:s institutioner och politik på olika områden. Syftet med konstitutionen för EU är att göra unionen effektivare och mer demokratisk och att ytterligare stärka EU:s roll i världen. Dessa mål är fortfarande giltiga och bör snart uppnås genom slutförande av den institutionella reformen.

7. Kan EU integrera ytterligare medlemmar?

   Förmågan att integrera nya medlemmar har att göra med om EU kan fortsätta att fungera effektivt med ännu fler medlemmar. Denna förmåga är ett funktionellt, inte ett geografiskt begrepp.
   
   I november 2006 definierades förmågan av kommissionen enligt följande:

   “EU:s upptagningsförmåga eller snarare integrationsförmåga, bestäms av utvecklingen av EU:s politik och institutioner och av de sökandes förändring till välförberedda medlemsstater. De tilltänkta medlemmarnas förmåga att ansluta sig till Unionen granskas rigoröst av Unionen baserat på strikta villkor. Integrationsförmåga handlar om huruvida EU kan ta in nya medlemmar vid ett givet tillfälle eller under en given period, utan att riskera de politiska- och policymålen, som fastställts i avtalen. Därför är det framför allt ett funktionskoncept.”  (se 2006 års strategidokument för utvidgningen [224 KB] , sidan 18)
   
   Även om förmågan att integrera nya medlemmar är en viktig faktor kan förbättringen av EU:s funktionsförmåga – när det gäller EU av i dag – inte vänta i avvaktan på en kommande utvidgning. Vi måste få dagens EU:s att fungera bättre, för att öka den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, sysselsättningen och det sociala välståndet, och på så sätt tjäna medborgarna bättre.

FÖR DYRT?

8. Har inte utvidgningen lett till att de gamla medlemsstaterna utsatts för en anstormning av arbetstagare?

   Domedagsvisionerna om att arbetstagare skulle välla in från de central- och östeuropeiska länderna har visat sig vara ogrundade . Arbetskraftsinvandringen från de nya till de gamla medlemsstaterna har i själva verket varit liten, och har knappast uppgått till ens 1 % av den förvärvsaktiva befolkningen i värdlandet. Detta är fallet i både de medlemsstater som infört begränsningar för tillträdet till deras arbetsmarknader och de som inte gjort det. De arbetstagare som invandrat har bidragit till att avhjälpa bristen på arbetskraft i sektorer som jordbruk och byggverksamhet.
   
   Irland, Storbritannien och Sverige öppnade sina arbetsmarknader för arbetstagare från Central- och Östeuropa redan från den 1 maj 2004, och detta visade sig vara en framgång. I Irland har tillskottet av arbetstagare från de nya medlemsstaterna spelat en viktig roll när det gäller att behålla den höga tillväxttakten i landets ekonomi. I Storbritannien har arbetstagare från de nya medlemsstaterna bidragit till att en del av de ca 500 000 lediga arbetstillfällena har kunnat besättas. Mot bakgrund av dessa positiva erfarenheter har nu Finland, Portugal och Spanien också beslutat att öppna sina arbetsmarknader. Andra länder, t.ex. Belgien och Frankrike, har valt att delvis öppna sina arbetsmarknader.
   
   Sysselsättningen växte med i genomsnitt 1 % under 2005 i både de nya och de gamla medlemsstaterna. Utvidgningen främjar laglig invandring, som är lättare att kontrollera, medan det verkliga problemet i många medlemsstater är den illegala invandringen, från framför allt tredjeländer.

9. Har inte utvidgningen undergrävt våra arbetsvillkor och lett till social dumpning?

   Genom att erbjuda möjligheter till lagligt arbete i de gamla medlemsstaterna har utvidgningen 2004 bidragit till att reducera den grå ekonomin (och den svarta arbetsmarknaden). Lagliga arbetstagare löper mindre risk att utnyttjas och utsättas för dåliga arbetsvillkor. De betalar dessutom skatt och avgifter till socialförsäkringssystemen.
   
   Ökningen av den registrerade förvärvsarbetande befolkningen från de nya medlemsstaterna i de gamla medlemsstaterna har inte nämnvärt påverkat utgifterna för sociala förmåner. Av nyligen registrerade arbetstagare från de nya medlemsstaterna i Storbritannien uppges endast var hundrade ha ansökt om sociala förmåner.
   
   EU kräver samtidigt att de nya medlemsstaterna antar dess hälso- och säkerhetsnormer och andra arbetsnormer, förbättrar arbetsvillkoren för sin befolkning och främjar rättvisa villkor för konkurrensen mellan företagen. Det finns inget som tyder på att utvidgningen skulle ha lett till social dumpning. Genom utvidgningen har tvärtom harmoniserade sociala normer sakta men säkert vunnit insteg i hela EU.

10. Har inte utvidgningen lett till att verksamheter lagts ut på entreprenad och företag omlokaliserats?

    Undersökningar bekräftar att omlokalisering av företag från de gamla till de nya medlemsstaterna är en marginell företeelse. Dessutom är det inte Central- och Östeuropa som företagen flyttar till, utan snarare till Asien: det är inte utvidgningen, utan den globala konkurrensen, som leder till utläggning på entreprenad och omlokalisering.
    
    Företagen kommer alltid att sträva efter lägre kostnader, större marknader, tekniska innovationer och andra faktorer som kan ge dem konkurrensmässiga fördelar. De europeiska företagen är utsatta för global konkurrens, i synnerhet från Kina och Indien. Investeringar i Central- och Östeuropa i stället för i Kina eller Indien kan hjälpa den europeiska industrin att behålla arbetstillfällen och skapa tillväxt i hela Europa. Exempelvis skapar expanderande serviceföretag arbetstillfällen i både de nya och de gamla medlemsstaterna. Utvidgningen kan hjälpa EU att möta globaliseringens utmaningar genom att öka den interna och externa handeln och på så sätt behålla och skapa arbetstillfällen.

11. Har inte utvidgningen snedvridit den inre marknaden?

    Snedvridning av den inre marknaden beror på att gemenskapsbestämmelser inte införlivats korrekt i den nationella lagstiftningen eller inte genomförts korrekt, och det gäller både gamla och nya medlemsstater. De nya medlemsstaterna sköter sig mycket bättre än de gamla när det gäller att tillämpa EU-lagstiftningen, framgår det av kommissionens resultattavla för den inre marknaden.
    Genom att öppna en marknad med 75 miljoner konsumenter för företagen i de gamla medlemsstaterna har utvidgningen stärkt konkurrensen på den inre marknaden, vilket i sin tur gör de europeiska företagen mer konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Samma regler för den inre marknaden och samma regler för konkurrens och statligt stöd gäller nu i alla de 27 medlemsstaterna.

FÖR FARLIGT?

12. Har inte utvidgningen lett till ökad illegal invandring och organiserad brottslighet?

    Utvidgningen gör det möjligt för oss att utsträcka EU-reglerna för det polisiära och straffrättsliga samarbetet till de nya medlemsstaterna, vilket gör att kampen mot brottslighet och terrorism blir effektivare. Ju mer EU:s medlemsstater samarbetar med sina grannländer när det gäller åtgärder för att bekämpa brottslighet, desto bättre kan de skydda EU-medborgarna.
    
    Säkerhet och rättvisa är områden där EU kan göra mer för att skydda sina medborgare än ett enskilt land kan göra på egen hand. EU har byggt ut polis- och tullsamarbetet och det straffrättsliga samarbetet för att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet, narkotika, människohandel och illegal invandring. Alla dessa områden omfattas nu av gemensamma regler som måste tillämpas av alla medlemsstater.

13. Har inte livsmedelssäkerheten och miljön äventyrats till följd av utvidgningen?

    Livsmedelssäkerhet och djurhälsa  hörde till de viktigaste frågorna under anslutningsförhandlingarna. EU vidtog stränga åtgärder för att de nya medlemsstaterna skulle uppfylla EU-normerna. Livsmedelsindustrianläggningar som inte uppfyllde normerna måste stängas före anslutningen, och bara de som uppfyllde dem tilläts sälja sina produkter på den inre marknaden.
    
    Föroreningar och miljörisker  tar inte hänsyn till statsgränser. Miljöskyddet och klimatförändringen är frågor som måste bemötas på internationell och europeisk nivå.
    
    Under årens lopp har EU tagit fram stränga miljönormer för renare luft och vatten, skydd av havsmiljön, naturskydd och kärnsäkerhet. Denna förbättring gagnar alla EU-medborgare.
    
    Anslutningsprocessen är ett effektivt verktyg för att få kandidatländerna att tillämpa de stränga EU-normerna. Miljönormerna har skärpts i dessa länder och är ibland strängare än i de gamla medlemsstaterna. Utvidgningen innebär att miljösäkerheten ökar, inte att den minskar.

FÖR MÅNGA?

14. När kommer det hela att sluta? Borde vi inte slå fast EU:s gränser en gång för alla?

    I EU-fördraget sägs det att varje europeiskt land som respekterar demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen får ansöka om att bli medlem av EU. Detta innebär dock inte att alla europeiska länder måste lämna in en ansökan eller att EU måste godkänna alla ansökningar. Det är inte en automatisk process, utan en process som är knuten till vissa villkor. EU:s gränser har utstakats genom beslut som fattats enhälligt på högsta politiska nivå.
    
    Grundvalen för EU utgörs av värderingar och politisk vilja, snarare än floder och berg. Europeiska unionen är ett politiskt projekt och dess gränser är politiska. De sammanfaller inte med de gränser som markerar Europa som fysiskt och geografiskt begrepp. Vissa öar i Västindien som Martinique och Guadeloupe, utgör en del av EU:s territorium, medan vissa europeiska länder, t.ex. Island, Norge och Schweiz, inte hör till EU. Geografer och historiker har aldrig kunnat enas om var Europas fysiska eller naturliga gränser ska dras.
    
    EU:s politiska gränser har ändrats varje gång ett nytt land anslutit sig eller ett territorium utträtt – vilket Grönland gjort. För att undvika att EU:s förmåga att integrera nya medlemmar ansträngs alltför hårt, har Barrosokommissionen stärkt våra nuvarande åtaganden gentemot de länder som redan befinner sig i utvidgningsprocessen, dvs. Turkiet, Kroatien och de andra länderna på västra Balkan.

15. Varför skulle Turkiet kunna bli EU-medlem?

    Europa behöver ett stabilt, demokratiskt och mer välmående Turkiet, som tar till sig våra värderingar, vår rättsstatsprincip och vår gemensamma politik. Utsikterna till medlemskap har redan utgjort en drivkraft för djärva och omfattande reformer. Om rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna kan garanteras i hela landet kan Turkiet ansluta sig till EU och på så sätt bli en ännu starkare bro mellan civilisationerna än landet redan är.
    
    Genom att inleda anslutningsförhandlingarna , och utan att föregripa det slutgiltiga resultatet, beslutade EU:s medlemsstater enhälligt att erkänna Turkiets europeiska strävanden. Tack vare de omfattande politiska reformer som inleddes redan i början av 1900-talet har Turkiet skaffat sig en förankring i Europa och de västliga allianserna. Landet har varit medlem av både Nato och Europarådet i över 50 år. I den europeiska historien och kulturen har Istanbul alltid utgjort ett viktigt centrum.
    
    För att kunna ansluta sig till EU måste Turkiet först uppfylla alla de rigorösa kriterierna för medlemskap. Frågan är om landet kan uppfylla alla dessa kriterier, och i så fall när. Därför är vägen mot målet, inbegripet reformerna och genomförandet av dem, lika viktig som själva målet.

16. Varför skulle vi låta ett icke-kristet land bli medlem av EU?

    EU är inte en gemenskap som bygger på religion. Unionen bygger på gemensamma europeiska värderingar, såsom respekt för mänsklig värdighet, rättsstatsprincipen, tolerans och icke-diskriminering. En av EU:s starka sidor som värdegemenskap är att vi är förenade i mångfalden.
    
    För närvarande är ca 12 miljoner muslimer bosatta i EU – av vilka många är medborgare i ett EU-land – vid sidan av människor som bekänner sig till många andra religioner, och sådana som inte bekänner sig till någon religion alls. Religiös tolerans och respekt för mångfalden utgör grundläggande europeiska värderingar. I gången tid har Europa drabbats av alltför många religionskrig. Religionen har därför aldrig blivit ett kriterium för en EU-anslutning. Turkiet är en sekulär stat, där den stora majoriteten av medborgarna är muslimer, och de företräder huvudsakligen moderata islamska strömningar.
    
    Religionsfrihet, skydd av minoriteter och icke-diskriminering utgör däremot centrala politiska kriterier för medlemskap. För att uppnå de europeiska normerna måste Turkiet som ett ofrånkomligt villkor ge ickemuslimska religiösa samfund betydligt utökade rättigheter.

17. Varför ska vi lämna Ukraina utanför om Turkiet får komma med?

    Ukrainas och Turkiet befinner sig på olika stadier i sitt förhållande till EU. Turkiets medlemskapsperspektiv och landets europeiska strävanden är av gammalt datum, medan Ukrainas intresse för ett eventuellt EU-medlemskap väckts först nyligen.
    
    Ukrainas strävan efter att uppnå demokratisk stabilitet och ekonomisk utveckling stöds av EU genom den europeiska grannskapspolitiken . Denna bereder vägen för frihandel, ekonomiskt bistånd, en stärkt politisk dialog och bättre mellanfolkliga kontakter.
    
    EU har aldrig ställt medlemskap i utsikt för Ukraina, och varje sådant beslut måste fattas enhälligt av alla medlemsstater.

18. Finns det inte för mycket brottslighet och instabilitet på västra Balkan?

    Länderna på västra Balkan har gjort mycket för att få bukt med instabiliteten efter 1990-talet, ett decennium av krig och interna konflikter. Deras europeiska perspektiv utgör det bästa sättet att ytterligare stärka den regionala stabiliteten och säkerheten, vilket ligger i hela Europas intresse. EU:s fortsatta intensiva engagemang kommer att hjälpa regionen att klara av återstående problem, såsom Kosovos.
    
    Brottslighet och korruption är fortfarande allmänt utbredda företeelser på västra Balkan. Positivt är dock att framsteg på detta område nyligen gjorts i regionen, delvis tack vare EU:s stöd till uppbyggnaden av ett bättre samarbete på det polisiära och straffrättsliga området. Utvidgningsprocessen har visat sig vara synnerligen effektiv när det gäller att motivera länder att ta sig an problem med brottslighet och korruption och att få dem att förbinda sig till ett nära samarbete med EU för att skydda medborgarna.
    
    Utvidgningen innebär att kandidatländerna måste anta EU:s normer när det gäller gränskontroll och behandling av flyktingar och invandrare från tredjeländer. Utvidgningen ger oss därför större kontroll över problemet med illegal invandring.
    
    Det bästa sättet för EU att minska brottsligheten är att samarbeta direkt med länderna i regionen. EU:s brottsbekämpande organ måste samarbeta med sina motsvarigheter på Balkan för att kunna åstadkomma konkreta resultat i dagens värld, som präglas av snabb kommunikation och resande i massomfattning.

VILKA ÄR FÖRDELARNA?

19. Kan en vanlig EU-medborgare ha fördel av utvidgning?

    För det första drar vi alla nytta av den ökade stabilitet och den fredliga utveckling som utvidgningarna under årens lopp bidragit till.
    
    För det andra gagnas medborgarna i de gamla medlemsstaterna av den ökande konsumentefterfrågan i de nya medlemsstaterna, eftersom företag som säljer varor, tjänster och kunnande på dessa dynamiska marknader också bidrar till att bevara och skapa arbetstillfällen i sitt eget land. Varje maskin som ett tyskt företag säljer i Polen kommer de tyska medborgarna till gagn, på samma sätt som varje fransk bil som säljs eller varje transaktion som utförs av en nederländsk bank gagnar den franska respektive den nederländska ekonomin. Handeln mellan de gamla och de nya medlemsstaterna har fyrdubblats under det senaste decenniet. De gamla medlemsstaterna har länge haft ett stort handelsöverskott gentemot de nya medlemsstaterna, vilket har bidragit till att bevara arbetstillfällen.
    
    Medborgarna kan dra nytta av utvidgningen på flera andra sätt, bland annat genom att det nu är lättare att resa, möjligheterna att studera utomlands har ökat och företagsklimatet har förbättrats. När motorvägar och broar i Spanien och Portugal eller i Polen, Estland och Slovenien kan finansieras med hjälp av strukturfonderna gagnar utvidgningen alla européer som reser, är bosatta eller gör affärer i dessa länder.