Allt om pengar

Pengarna har inte alltid kommit från bankomater. De har en lång historia och har utvecklats under tusentals år. När vårt samhälle har utvecklats, har samtidigt vårt behov av mer sofistikerade typer av pengar utvecklats.

Vad är pengar?

Pengarnas historia visar oss att de är ett betalningsmedel vid handel. De kan vara ett betalningsmedel eftersom de har ett fastställt värde som alla har förtroende för.

Pengar är även ett sätt att lagra värde för framtiden. Så vi kan till exempel spara våra pengar för att köpa något dyrt i framtiden.

Slutligen är pengar även en beräkningsenhet. De är lätta att räkna och gör det möjligt att ge varor ett fastställt värde.

Sedlarna då?

Tills helt nyligen baserades pengar enbart på mynt. Detta berodde på att ett mynt innehöll en exakt viktmängd av en metall, såsom guld eller silver, som hade ett bekant värde. Denna typ av pengar kallas för "myntvaluta", och pengarnas värde garanteras av den ädelmetall som de innehåller.

Allteftersom handeln ökade, behövdes mer och mer pengar som betalningsmedel. Banker och regeringar började därför ge ut sedlar.
Sedlar innehåller inte det värde som de motsvarar.
I stället garanterar en sedels utgivare dess värde. Detta kallas för "pappersvaluta".

Pengarnas historia

Byteshandel



TIDSRESENÄR
Du har hamnat på stenåldern! Färdas genom de farliga tidsåldrarna och samla ihop rätt valutor för att komma tillbaka till nuet.

För många tusen år sedan levde våra europeiska förfäder som jägare och jordbrukare.


Stenyxa från
stenåldern
De hade inte upptäckt metallerna, utan jagade och bedrev jordbruk med stenredskap – denna tidsepok kallas för stenåldern. Stenåldersmänniskorna hade inte de sedlar och mynt som vi använder i dag. I stället bytte de varor med varandra: till exempel kunde en jägare byta djurskinn mot spannmål med en jordbrukare, eller så kunde en fiskare byta prydnadssnäckor mot en slipad stenyxa med en jägare. Detta utbyte kallas för byteshandel. En viktig faktor i byteshandeln är att den innebär utbyte av varor som har ett värde.


Ett betalningsmedel

När våra förfäder lärde sig att tillverka metaller blev utbyten lättare.


Silverklump

Detta beror på att metaller, såsom guld, silver, tenn och järn, var värdefulla för alla. Så en jordbrukare kunde byta sin boskap mot en viss viktmängd silver och senare använda en del av silvret till att betala sina skatter. På så sätt blev värdefulla metaller och andra föremål ett "värdemått", ett "betalningsmedel" och ett sätt att "lagra värde" tills det behövs.


De första mynten

För omkring 2 600 år sedan tillverkades de första mynten i Mindre Asien.

Antikt grekiskt mynt

Antikens greker tog snabbt upp denna nya idé och började framställa silver- och bronsmynt, till exempel drakman av silver. Dessa tidiga mynt innehöll en angiven viktmängd metall med ett visst värde. Och för att garantera denna viktmängd, stämplades mynten av den kung, den stad eller det land som gav ut dem.

Mynten var bekväma, eftersom de kunde räknas i stället för att vägas. Eftersom dessa nya mynt var ett ändamålsenligt "betalningsmedel" som ingav förtroende, bidrog de i hög grad till att öka handeln under antiken.

De första europeiska valutorna

För att garantera myntens värde styrde kungar och regeringar sin produktion noga.


Denar som avbildar
Juno Moneta

I det gamla Rom skedde myntframställningen i Juno Monetas tempel – därifrån kommer det engelska ordet "money".

När romarriket senare utvidgades öppnade andra myntverk, och samma romerska mynt godtogs som betalning över hela Europa, från Brittiska öarna till Turkiet – den första alleuropeiska valutan.



När romarriket senare föll sönder och Europas nationer började framträda, behöll varje land kontrollen över sin egen myntprägling.



Romerskt tempel
Från dessa europeiska nationer övertog vi de många mynt och valutor som fanns före euron. Dessa fick ofta namn efter måttenheter, såsom den italienska liran och den finska marken, eftersom mynten ursprungligen innehöll en bestämd mängd guld eller silver.

Ett problem med många valutor är att växelkursen mellan valutorna kan variera avsevärt beroende på hur de enskilda ekonomierna lyckas. Handel mellan länder blir därför en riskfylld syssla, vilket verkar hindrande på sådan handel.

Gemensamma valutor genom historien

Före euron hade försök gjorts med myntunioner med gemensamma valutor i Europa.

Den latinska myntunionen förenade 1867 Frankrike, Belgien, Schweiz, Grekland och Bulgarien genom guld- och silvermynt, och 1875 upprättades en skandinavisk myntunion. Ett skäl till att dessa unioner misslyckades var att priset på guld varierade i förhållande till silver – vilket gjorde valutorna instabila.


Gammal tysk 100-Reichsmarks
sedel
Tyska federationens myntunion var lyckad. En tullunion fullbordades 1834, och valutornas växlingskurser bestämdes.

Sedan kom en gemensam valuta, Reichsmarken, den tyska markens föregångare. Den tyska myntunionen lyckades bland annat på grund av att det fanns tydliga regler för hur mynten skulle framställas.


Europeiska valutor på 1900-talet

Innan euron infördes hade de flesta europeiska länder sina egna mynt och sedlar – sin egen valuta.


Vid resor och handel var det nödvändigt att växla pengar mellan de olika länderna. I Tyskland betalade du med tyska mark, men om du lämnade Tyskland och reste till Frankrike var du tvungen att växla dina tyska mark till franska franc och så vidare.

Namnen på de gamla europeiska valutornas avslöjade ofta något om deras ursprung: