Sökväg

Ekonomiska aspekter av EU:s utvecklingspolitik

EU är världens största biståndsgivare och har åtagit sig att ytterligare öka sina insatser. Bara bistånd räcker dock inte för att minska fattigdomen på ett hållbart sätt. Det krävs insatser som avhjälper brister i styre och handelsordningar och som övervinner de geografiska svårigheterna. Det gäller också att ta vara på de möjligheter som globaliseringen erbjuder.

EU är världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd (ODA) och leder därför diskussionen om utvecklingsfinansiering. EU har åtagit sig att fram till 2015 öka sin ODA-andel av bruttonationalinkomsten (BNI) till 0,7 procent. EU-kommissionen lägger varje vår fram en ansvarighetsrapport om hur EU har uppfyllt sina biståndsåtaganden enligt Monterreyöverenskommelsen och Dohadeklarationen. Sedan 2011 redovisar rapporten också EU:s framsteg med paketet för snabba klimatfinansieringsåtgärder.

EuropAid – Utveckling och samarbete

Innovativa finansieringskällor

EU och medlemsländerna är världsledande när det gäller innovativ finansiering i sektorer som finans, klimatförändring och utveckling. Kommissionen bidrar regelbundet till den europeiska debatten genom att bedöma innovativa finansieringskällors potential.

Skuldlättnad

EU och dess medlemsländer deltar i det så kallade skuldlättnadsinitiativet, som har tagits fram för att hjälpa de mest skuldsatta länderna med deras skuldbörda (HIPC-initiativet). Det viktigaste syftet är att minska ländernas skuldbörda till en hållbar nivå, förutsatt att de gör vissa politiska framsteg. På så sätt vill man säkerställa att ländernas anpassningsåtgärder och reformarbete inte äventyras av en fortsatt hög skuldsättning och avbetalningsbörda. HIPC-initiativet avslutades visserligen 2006, men mottagarländerna kan fortfarande utnyttja det. EU har bidragit med 1,6 miljarder euro till HIPC-initiativet. EU-länderna har dessutom bidragit till det multilaterala initiativet för skuldlättnad som syftar till att avskriva HIPC-länders skuld till Världsbanken, Internationella valutafonden och Afrikanska utvecklingsbanken.

Globalisering och utveckling

Utvecklingsländerna har i varierande grad gynnats av globaliseringen. Asien och Latinamerika har ökat sin andel av den globala handeln och det globala kapitalflödet sedan 1980, medan andelen för Afrika söder om Sahara har sjunkit. Handelshinder på grund av tullar och avgifter har undanröjts i utvecklingsländerna, medan andra hinder kvarstår. Utländska direktinvesteringar fortsätter att vara koncentrerade till några få tillväxtmarknader i främst Östasien och Latinamerika. För många utvecklingsländer är överföringar från utlandet och utvecklingsbistånd viktiga externa finansieringskällor, samtidigt som kapitalutflödet på grund av återbetalning av skulder har minskat. En ny utveckling är också de ökande syd-syd-strömmarna.

Stöd till effektiv handel

I den empiriska litteraturen är den förhärskande synen att globalisering och högre tillväxt går hand i hand. Det framgår emellertid också att handeln är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för tillväxt och utveckling. Ekonomiska, sociala, institutionella och geografiska frågor samt de offentliga och privata investeringarna är andra viktiga faktorer som avgör om länderna lyckas utnyttja avsättningsmöjligheterna fullt ut. EU fäster därför stor vikt vid att de biståndsmottagande länderna också ska ha bra utvecklingsplaner och förbättra sina institutioner och styrelseformer. Länderna ansvarar naturligtvis för utvecklingen i det egna landet, men experter i kommissionens avdelningar och delegationer hjälper dem att ta fram och genomföra nationella och regionala strategier för hur EU-biståndet kan användas.

Ytterligare verktyg

  • Utskriftsversion 
  • Mindre textstorlek 
  • Större textstorlek