Sökväg

Vägen mot EMU

The road to EMU

1957: Förberedelser för framtidens gemensamma marknad

Grundandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 innebar startskottet för den gemensamma marknaden och början på den europeiska integrationen. Den gjorde det möjligt för varor, människor, tjänster och kapital att röra sig alltmer fritt mellan medlemsstaterna, utan hinder.

1979: Lanseringen av det Europeiska monetära systemet

Vid ett EU-toppmöte i Haag 1969 beslutade sig de europeiska ledarna för att skapa en ekonomisk och monetär union (EMU). År 1979 lanserades en framgångsrik mekanism för att hantera valutafluktuationer i Europa: Europeiska monetära systemet (EMS). Systemet byggde på stabila, men justerbara växelkurser som fastställdes i förhållande till den nyligen skapade Europeiska valutaenheten (ecu) – en korgvaluta som baserades på ett vägt genomsnitt av EMS-valutorna.

1992: Den gemensamma marknaden blir verklighet

Allt eftersom handel och rörlighet inom Europa blev vanligare, stod det klart att den inre marknaden begränsades på grund av de många valutor som fanns i omlopp. Hur skulle man kunna komma åt detta tillkommande integrationshinder? Genom Maastrichtfördraget 1992 bestämdes att Europa skulle införa en stark och stabil gemensam valuta för det 21:a århundradet.

1999-2002: Euron ser dagens ljus

Den 1 januari 2002 började mynt och sedlar med eurovalörer att dyka upp i banker, kassaapparater, plånböcker och fickor i euroområdet. Sedan dess har euroområdet växt och gett konkreta fördelar till allt fler medborgare och företag. Utvidgningen av euroområdet är en fortgående och dynamisk process.

Så småningom ska alla EU-länder, med undantag för Storbritannien och Danmark, införa euron.

2009: Att hålla euron på rätt köl

Lissabonfördraget, som även kallas reformfördraget, trädde i kraft 2009. Syftet med fördraget är att göra EU ”mer demokratiskt, öppet och effektivt”. Genom fördraget effektiviseras omröstningsförfarandet inom EU, och kommissionen ges befogenhet att utfärda direkta varningar till medlemsstater vars ekonomiska politik bryter mot gemensamm ekonomisk-politiska riktlinjer eller riskerar att äventyra EMU:s funktion. Dessutom erkänns eurogruppen, den grupp som utgörs av euroområdets finansministrar, för första gången officiellt, och förfarandet för att utse gruppens ordförande beskrivs. I och med ratificeringen av Lissabonfördraget blev Europeiska centralbanken (ECB) en av Europeiska unionens sju institutioner.

Genom fördraget ges kommissionen befogenhet att föreslå mer detaljerade regler och lagstiftning för att komma tillrätta med brister i medlemsstaterna.

Här kan du läsa mer

Vägen mot EMUpdf(3 MB) Visa översättning av föregående länk 

Ytterligare verktyg

  • Utskriftsversion 
  • Mindre textstorlek 
  • Större textstorlek