Sökväg

En plan för EMU:s framtid

The future of EMU

En plan för framtiden

De reformer som genomförts de senaste tre åren saknar motstycke, men krisen har visat hur beroende våra ekonomier har blivit av varandra sedan den ekonomiska och monetära unionen grundades. Det är särskilt viktigt att euroländerna arbetar tillsammans för att fatta strategiska beslut som tar hänsyn till de mer övergripande intressena i euroområdets alla medlemsländer.

Europeiska kommissionen har utarbetat en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union. I denna plan beskrivs visionen om en kraftfull och stabil struktur på de finansiella, finanspolitiska, ekonomiska och politiska områdena.

I ett djupgående och verkligt EMU skulle alla viktiga ekonomiska och finanspolitiska val som medlemsstaterna gör bli föremål för mer ingående samordning, godkännande och övervakning på EU-nivå. Planen visar vägen mot ett djupgående och verkligt EMU och innehåller åtgärder som stegvis blir allt mer omfattande på kort, medellång och lång sikt. En del av åtgärderna kan vidtas på grundval av de nuvarande fördragen, med andra kräver fördragsändringar.

Den första etappen av planen, skapandet av en bankunion, är nu i det närmaste slutförd. Europeiska centralbanken har till uppgift att övervaka bankerna i euroområdet och vissa andra länder som planerar att införa euron som sin valuta. EU-lagstiftarna har dessutom enats om en gemensam metod för att hantera bankkonkurser med hjälp av en gemensam rekonstruktionsfond.

Under den andra etappen skulle stärkandet av det gemensamma utövandet av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken – inbegripet skatte- och sysselsättningspolitiken – gå hand i hand med en utökad finanspolitisk kapacitet.
En särskild finanspolitisk kapacitet för euroområdet bör bygga på egna medel och ge tillräckligt stöd för viktiga strukturrefomer i stora, problemtyngda ekonomier. Kapaciteten skulle kunna utarbetas på grundval av konvergens- och konkurrenskraftsinstrumentet, men nya och specifika rättsliga grunder i fördragen skulle vara en fördel. Man skulle också kunna överväga att införa euroobligationer och inrätta en skuldinlösenfond, underkastad strikta villkor, för att bidra till skuldminskningen och stabilisera finansmarknaderna. Övervakningen och förvaltningen av den finanspolitiska kapaciteten och av andra instrument skulle skötas av ett ”finansdepartement” för EMU inom kommissionen.

På längre sikt (fem år framåt och därefter) bör det, om befogenheter, ansvar och solidaritet förenas på ett lämpligt sätt på EU-nivå, vara möjligt att inrätta en oberoende budget för euroområdet som ger EMU finanspolitisk kapacitet att stödja medlemsstater som drabbats av ekonomiska störningar. Ett djupt integrerat ramverk för ekonomisk och finanspolitisk styrning skulle kunna möjliggöra gemensamma emissioner av offentlig skuld, vilket skulle stärka marknadernas funktion och penningpolitiken. Detta skulle vara sista etappen i EMU.

Läs mer

Ytterligare verktyg

  • Utskriftsversion 
  • Mindre textstorlek 
  • Större textstorlek