Inom euroområdet är euron det medel som myndigheter, företag och privatpersoner använder för att köpa och sälja varor och tjänster. Euron används också för att lagra och skapa välstånd i framtiden genom besparingar och investeringar. Euroområdets ekonomi är världens näst största. Dess storlek, stabilitet och styrka gör euron mer och mer attraktiv även utanför EU.

Både den offentliga och privata sektorn i länder utanför EU köper och använder euron för en lång rad ändamål, bland annat för handel och som valutareserv. Därför är euron idag den näst viktigaste internationella valutan efter US-dollarn.

Den stora användningen av euron i det internationella finansiella och monetära systemet visar dess globala betydelse:

• Euron används i allt högre grad av regeringar och företag runtom i världen för att ta upp lån. I slutet av 2006 var eurons andel av den internationella lånemarknaden omkring en tredjedel, medan US-dollarn stod för 44 %.
• Internationella banker beviljar omfattande lån i euro i hela världen.
• Euron är näst dollarn den valuta man handlar mest aktivt med på utländska valutamarknader. Den ingår i omkring 40 % av de dagliga transaktionerna.
• Euron används flitigt vid fakturering och betalning i internationell handel, inte bara mellan euroområdet och länderna utanför, utan också, i mindre utsträckning, mellan länder utanför EU.
• Euron används vid sidan av dollarn i stor utsträckning som en viktig reservvaluta som kan användas i händelse av en monetär kris. I slutet av 2006 var över en fjärdedel av de globala valutareserverna i euro, jämfört med 18 % 1999. Utvecklingsländerna hör till de länder som har ökat sina euroreserver mest, från 18 % 1999 till omkring 30 % 2006.
• Flera länder förvaltar sina valutor genom att binda dem till euron, som fungerar som en ”ankarvaluta” eller referensvaluta.

Eurons ställning som internationell valuta och euroområdets storlek och ekonomiska betydelse gör att ledande internationella ekonomiska organisationer som Internationella valutafonden och G8 i allt högre grad betraktar euroområdets ekonomi som en enhet. Det skapar större respekt för EU i världen.

För att utnyttja denna starkare ställning och bidra effektivt till internationell finansiell stabilitet talar företrädarna för euroområdet allt oftare med en enda röst i viktiga ekonomiska forum. Det sker genom en närmare samordning mellan euroområdets medlemsländer, Europeiska centralbanken och EU-kommissionen under internationella ekonomiska möten.

En rad länder och regioner utanför EU är ännu tätare knutna till euron. Det stabila monetära systemet bakom euron gör den till en populär ”ankarvaluta”, särskilt för de länder som har särskilda institutionella avtal med EU, till exempel förmånshandelsavtal. Genom att knyta sin valuta till euron får de nationella ekonomierna mer säkerhet och stabilitet.

Euron används också mycket i länder och regioner som gränsar till euroområdet, till exempel i Sydvästeuropa. Andra länder – Monaco, San Marino och Vatikanstaten – använder euron som sin officiella valuta i enlighet med de särskilda monetära avtal som har ingåtts med EU. De kan också utfärda ett visst antal egna euromynt.