Sökväg

Konvergens

I konvergensrapporterna granskar man om medlemsländerna uppfyller villkoren för att få införa den gemensamma valutan. Enligt EG-fördraget ska EU-kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) utfärda dessa rapporter åtminstone vartannat år eller på begäran från ett land som vill ansluta sig till euroområdet.

För att få införa euron måste medlemsländerna uppfylla följande villkor, som därför granskas i rapporterna:

  • Konvergenskriterierna (prisstabilitet, sunda offentliga finanser, stabil växelkurs och konvergens i den långa räntan).
  • Den nationella lagstiftningens överensstämmelse med EU:s gällande lagstiftning i fråga om den nationella centralbanken, framför allt dess självständighet gentemot regeringen och självständigheten hos medlemmarna i dess beslutsfattande organ, dess mål och integrering i det europeiska centralbankssystemet.

EG-fördragets artikel 122.2 säger att åtminstone vartannat år, eller på begäran från ett medlemsland med undantag (dvs. ett land som inte är medlem av euroområdet), ska EU-kommissionen och ECB rapportera till rådet hur långt man har kommit med konvergensen.

För närvarande är det 11 medlemsländer som inte är medlemmar av euroområdet, nämligen Bulgarien, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern.

Danmark och Storbritannien har förhandlat fram beslut om undantag och omfattas därför inte av konvergensbedömningarna förrän de själva begär det.

Konvergensrapporter har utarbetats sedan 1996. De rapporter som EU-kommissionen och Europeiska monetära institutet (föregångaren till Europeiska centralbanken) sammanställde 1998 utgjorde grunden för rådets beslut om att införa euron i de elva pionjärländerna.

År 2000 utarbetade EU-kommissionen och ECB rapporter om Sverige och Grekland (som hade begärt en konvergensbedömning). De båda institutionerna drog slutsatsen att Grekland uppfyllde villkoren för att få införa den gemensamma valutan. Rådet beslutade på den grunden att Grekland skulle få införa euron i januari 2001.

Konvergensbedömningen 2002 gällde bara Sverige, och slutsatsen var att landet inte uppfyllde de nödvändiga villkoren.

De tio länder som blev EU-medlemmar den 1 maj 2004 granskades för första gången i oktober 2004. Även om den tvåårsperiod som fördraget nämner ännu inte hade löpt ut för länderna det året, togs den obligatoriska granskningen av Sverige som ett tillfälle att analysera konvergensläget också i de nya medlemsländerna. I rapporten drog man slutsatsen att inget av de elva granskade länderna uppfyllde villkoren för att få införa euron.

Det gjordes två slags konvergensbedömningar 2006. Litauens och Sloveniens beredskap granskades på ländernas egen begäran i två rapporter i maj. Slovenien ansågs uppfylla konvergenskriterierna och bedömdes vara redo att införa euron i januari 2007. I Litauenrapporten drog man däremot slutsatsen att landet skulle fortsatta som ett land med undantag. De nio andra länderna (Estland, Cypern, Lettland, Malta, Polen, Slovakien, Sverige, Tjeckien och Ungern) utvärderades i december 2006. Även om rapporterna visade på framsteg med konvergensen i flera länder, uppfyllde inget av dem ännu villkoren för att få införa euron.

Med ett euroinförande 2008 i åtanke begärde Cypern och Malta att åter bli granskade under 2007. EU-kommissionen och ECB utfärdade konvergensrapporter i maj 2007 och drog där slutsatsen att både Cypern och Malta uppfyllde villkoren för att få anta den gemensamma valutan. Rådet fattade därefter beslutet att euron ska införas i de båda länderna den 1 januari 2008.

Nästa regelbundna konvergensbedömning för alla länder med undantag planeras för 2008.

Ytterligare verktyg

  • Utskriftsversion 
  • Mindre textstorlek 
  • Större textstorlek