Navigation path

Förstasida
Vad menas med konkurrenspolitik?
Varför är konkurrenspolitiken viktig för konsumenterna?
Vilken roll har kommissionen i konkurrenspolitiken?
EU-institutionerna och konkurrenspolitiken
Kontakt

Konsumenten i centrum

Konkurrensbegränsande avtal

Företag kan snedvrida konkurrensen genom att samarbeta med sina konkurrenter, avtala priser eller dela upp marknaden så att man får monopol på den egna marknadsbiten. Konkurrensbegränsande avtal kan vara öppna eller hemliga (t.ex. karteller). De kan ha skriftlig form (riktiga avtal mellan företag eller beslut eller regler från branschorganisationer) eller vara informella.

Varför är karteller så skadliga och hur upptäcker man dem?

Företag i karteller som kontrollerar priser eller delar upp marknaden slipper konkurrens och är därför mindre benägna att utveckla nya produkter, förbättra kvaliteten och hålla nere priserna. Resultatet är att konsumenterna måste betala mer för lägre kvalitet.

Enligt EU:s konkurrenslagstiftning är karteller olagliga, och företagen i fråga kan dömas till höga böter av EU-kommissionen. Eftersom de är olagliga brukar karteller hållas hemliga och vara svåra att bevisa.

Kommissionen kan sänka böterna för företag som lämnar in bevis på kartellbildning. Det första företaget i en kartell som överlämnar material slipper böter. Den här metoden att bli av med karteller har varit mycket framgångsrik.


Företag ingår avtal hela tiden. Hur vet man om de är olagliga?

Avtal är nästan alltid olagliga om parterna

  • enas om priser
  • begränsar produktionen
  • delar upp marknaden eller kunderna mellan sig
  • enas om återförsäljningspriserna (avtal mellan producent och leverantörer).

Däremot är ett avtal tillåtet om det

  • har fler positiva än negativa effekter
  • inte ingås av konkurrenter
  • ingås av företag som bara har en liten andel av marknaden
  • är nödvändiga för att förbättra varor eller tjänster, utveckla nya produkter eller ta fram nya och bättre sätt att tillhandahålla varor till konsumenterna.

Exempel

Konkurrenslagstiftningen tillåter vanligen avtal om forskning och teknisk utveckling och avtal om tekniköverföring, eftersom en del nya produkter kräver så dyr forskning att ett enda företag inte skulle klara av det. Också avtal om gemensam tillverkning, inköp, försäljning eller standardisering kan vara tillåtna.

Distributionsavtal kan vara otillåtna om producenterna t.ex. tvingar återförsäljarna att skylta affären eller utbilda personalen på ett visst sätt. De kan emellertid vara tillåtna om de syftar till att skapa en lämplig miljö för att lagra eller sälja en produkt, ge konsumenten personlig rådgivning eller hindra en återförsäljare från att åka snålskjuts på reklam som en konkurrerande återförsäljare har bekostat. Varje fall måste bedömas individuellt med hänsyn till vilken marknadsställning de berörda företagen har och vilka belopp det handlar om.


  
Till början Nästa