Sökväg

Left navigation

Additional tools

Dags för EU-insatser mot vapenvåldet

21 oktober 2013.

Publicerad i Svenska Dagbladet (SE), Frankfurter Rundschau (DE) med flera tidningar

"Låt inte vapenkontroll få fortsätta att vara en osynlig politisk fråga i Europa. Det är dags att se om vårt eget hus", skriver EU-kommissionär Cecilia Malmström. Foto: Photobunny/Flickr (CC)
DEBATT

Tusen personer skjuts ihjäl varje år i EU. Polisen i EU-länderna har idag svårt att spåra de illegala vapnen och lagarna spretar brett kring hur man ser på vapenbrott, och hur vapen ska förvaras och tas om hand. Det är hög tid att Europa tar tag i frågan på hemmaplan. Idag presenteras förslag för att minska vapenvåldet, skriver EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Mars i år: En 45-årig kvinna skjuts ihjäl med ett avsågat hagelgevär i Högsbo. Hennes exsambo döms senare för mordet. 13 september: En 22-åring mördas med flera skott i Älvsjö i södra Stockholm. 8 oktober: En man i 30-årsåldern skjuts till döds i Angered – den senaste av sammanlagt åtta dödsskjutningar i Storgöteborg under året. Och för bara några veckor sedan – en man dödar tre poliser och en ambulanssjukvårdare i Melk i Österrike, med vapen som han hade licens att äga.
 
Trots att vi varje vecka hör om nya våldsdåd genomförda med skjutvapen i hand, är debatten om tillgången på vapen märkligt frånvarande i Europa. Ofta är USA:s vapendebatt betydligt mera synlig, när vi snarare borde rikta blickarna hemåt. Det finns tillräckligt att göra på hemmaplan för att förhindra att pistoler, gevär och automatvapen kommer i brottslingars händer.
 
I många länder har vi starka traditioner av laglig vapenanvändning – jakt och sportskytte, till exempel – och samtidigt som vi värnar om dessa traditioner måste vi komma åt alla de tusentals olagliga vapen som idag är i omlopp i Europa. Sammantaget finns minst en halv miljon stulna eller förlorade skjutvapen på vår kontinent som vi inte vet var de har tagit vägen. Bara i Tyskland registrerades fler än 1600 stölder av skjutvapen under de två senaste åren. Sverige är inte förskonat – vapenstölder från svenska bostäder har minskat, men ligger fortfarande på ca 140 anmälda stölder per år, enligt BRÅ. Under 2011 och 2012 blev 34 personer dödade med skjutvapen i Sverige. I en mindre del av fallen hade gärningsmannen licens för vapnet som användes – ett till tre fall årligen under 00-talet – och offret var då vanligen en kvinna som dödades av en närstående.
 
Många EU-länder har idag väl fungerande lagstiftning, och överlag har vi i Europa ett starkare skydd mot att skjutvapen kommer på avvägar än i många andra delar av världen. Även på EU-nivå har det gjorts en hel del, exempelvis genom gemensamma bestämmelser mot automatvapen för civilt bruk. Trots detta blir tusen personer ihjälskjutna varje år runtom i EU.
 
Skillnaderna mellan ländernas regelverk vållar idag stora problem. Några exempel: Vi har inga gemensamma regler i EU för hur vapen märks med serienummer vid tillverkning, vilket gör det mycket svårare att spåra dem. Här i Sverige har vi bestämmelser kring hur jaktvapen måste låsas in i vapenskåp när de inte används – andra länder saknar helt sådana. Ländernas lagar spretar också betydligt när det gäller hur avlagda vapen ska förstöras, samt vilka som får klassas som samlarobjekt eller replikor och därför inte lyder under vapenlagstiftning. Den 33-åring som dödade sex personer i belgiska Liège 2011 använde sig av en enorm arsenal av både militära vapen och samlarobjekt som han hade köpt och sedan byggt om. Gärningsmännen i de fasansfulla massmorden i finska Tuusula 2007, i brittiska Cumbria 2010 och holländska Alphen aan den Rijn för två år sedan var alla personer med psykiska problem, men som trots det hade vapenlicens. I massakern i tyska Winnenden 2009 var gärningsmannen en minderårig som sköt ihjäl 15 personer med en pistol tagen från sina föräldrars sovrum.
 
Sådana tragedier visar hur viktigt det är att vi förbättrar regelverket och gör lagarna i Europa mer sammanhängande. Idag tar vi första steget, med ett så kallat meddelande från EU-kommissionen som preciserar en rad åtgärder som kan drivas igenom på EU-nivå för att stävja vapenvåldet. 
 
Kommissionen ska undersöka hur behovet ser ut i EU för att förtydliga reglerna kring vilka vapen som ska vara tillåtna för civilt bruk, och vem som får inneha och sälja dem. Idag finns det risk för att kriminella försöker komma över vapen i länder där lagstiftningen är som mest gynnsam. Vi behöver också se över hur brotten bestraffas i domstol.  Hur gör vi det olagligt över hela EU att fila bort ett serienummer för att vapnet inte ska kunna spåras? Vad ska klassas som vapensmuggling och olaglig vapentillverkning? Här skulle minimistraff på EU-nivå kunna se till att dessa brott tas på allvar överallt. (Spekulationer har förekommit om att EU skulle vara i färd med att förbjuda halvautomatiska vapen. Det stämmer inte.)
 
Ett växande problem är att smådelar från avlagda vapen skickas via post och sedan sätts samman av köparen, vilket också Tullverket har uppmärksammat på senare tid. Här behöver vi skarpare gemensamma regler så att vapen som skickats för förstöring inte hittar ut på marknaden igen. Polis och tullmyndigheter måste också samarbeta bättre genom att dela information över gränserna om vapen i omlopp. Dessutom bör EU nu, genom den gemensamma utrikes- och grannskapspolitiken, arbeta tillsammans med grannländer för att täppa till smugglingsvägar och se till att militära vapenupplag förvaltas under ansvar.
 
Positivt är att de flesta håller med om att något måste göras. I en färsk opinionsundersökning som presenteras idag, en s k Eurobarometer, säger 57 procent av svenskarna och 58 procent av européerna att de vill se gemensamma minimistandarder i vapenlagstiftningen i EU. 53 procent av EU-medborgarna och 45 procent av svenskarna vill också se striktare reglering av vem som får äga, köpa och sälja skjutvapen.
 
Vi lär, tragiskt nog, snart bli varse nya våldsbrott där skjutvapen spelat en avgörande roll. Just därför är det så viktigt att vi sätter bollen i rullning och diskuterar en modernisering av europeisk vapenlagstiftning. De åtgärder som vi presenterar idag ska nu diskuteras av medlemsländerna, Europaparlamentet och intresserade parter. Därefter kan EU-kommissionen lägga fram konkreta lagförslag. Nu gäller det att alla EU-länder – inte minst svenska regeringsföreträdare och Europaparlamentariker – gör sitt till för att lyfta ämnet. Låt inte vapenkontroll få fortsätta att vara en osynlig politisk fråga i Europa. Det är dags att se om vårt eget hus.