|
Varje gång du tänder en lampa, kokar te eller kör bil bildas det olika växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen. Dessa gaser fungerar som glaset i ett växthus och håller kvar solens värmestrålning i atmosfären. Därmed stiger jordens medeltemperatur och hela klimatet påverkas. För att inte uppvärmningen ska nå farligt höga nivåer måste vi kraftigt minska utsläppen av dessa gaser. EU är fast beslutet att till 2020 minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer, och 30 % om man når en tillfredsställande internationell överenskommelse. |

EU:s främsta vapen i klimatkampen är 2005 års system för handel med utsläppsrätter. Europeiska länder kan handla med sina utsläppsrätter inom ett gemensamt utsläppstak. Tack vare systemet, som är det första i världen, kan länderna successivt minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt.
Systemet gäller alla EU-länder samt Norge, Island och Liechtenstein. Det omfattar för närvarande 10 500 energi- och industrianläggningar, som tillsammans står för 40 % av EU:s totala växthusgasutsläpp. Det finns därför ett enormt utrymme för förbättring.
EU har utvidgat systemet till att omfatta fler växthusgaser, t.ex. kväveoxid (gödningsmedel) och perfluorkarboner (aluminiumproduktion), samt alla större industriella utsläppskällor som kraftverk.
Själva systemet är begränsat till vissa sektorer, men EU:s åtgärder omfattar också andra viktiga växthusgasproducerande branscher som jordbruk, byggindustrin, avfall och transport. Alla deltagande länder får ett nationellt mål så att bördan fördelas.
Dessa åtgärder räcker ganska långt för att begränsa jordens temperaturökning till högst 2° C jämfört med förindustriella nivåer. Men om EU ska lyckas minska utsläppen med 50 % till 2050 behövs fler insatser. Det är här som avskiljning och underjordisk lagring av koldioxid kommer in i bilden.
EU stöder en metod där koldioxiden avskiljs från industrins utsläpp, och sedan transporteras vidare och injiceras i geologiska formationer. Denna metod kan mildra effekterna av kol- och gasproduktion och andra koldioxidintensiva industrier som cement-, järn-, stål- och petrokemiindustrin.