Europeiska Kommissionen > ERN > Tidsfrister > Italien

Senaste uppdatering: 08-06-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tidsfrister - Italien

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Ange de olika tidsfrister i civilrättsliga mål och ärenden som finns i ert land (till exempel tidsfrister i rättsliga förfaranden, preskriptionsfrister, på förhand fastställda frister, etc.) 1.
2. Lämna en förteckning över de dagar som enligt ert lands lagstiftning är helgdagar, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971. 2.
3. Vilka är de generella reglerna om tidsfrister i civilrättsliga förfaranden i ert land? Hänvisa till gällande civilrättslig lagstiftning? 3.
4. Om en handling eller en formalitet ska företas inom en viss tidsfrist, när börjar då denna tidsfrist löpa, dvs. från vilket datum ska fristen beräknas (dies a quo)? (t.ex.: datumet för den handling, den händelse, det beslut eller det tillkännagivande från vilket fristen löper). 4.
4.a) Kan det sätt på vilket en handling har delgivits påverka eller ändra den tidpunkt från vilken en tidsfrist börjar löpa (dvs. delgivning genom stämningsman eller per post)? 4.a)
5. När börjar en tidsfrist att löpa: 5.
5.a) När den är angiven i dagar? Räknas datumet för handlingen eller händelsen, beslutet eller tillkännagivandet med? 5.a)
5.b) När den är angiven i dagar? Avser antalet dagar kalenderdagar eller arbetsdagar? 5.b)
5.c) När den är angiven i månader eller år? 5.c)
5.d) När löper en sådan tidsfrist ut? 5.d)
6. Om fristen löper ut en lördag, söndag, allmän helgdag eller annan arbetsfri dag, förlängs den till nästa arbetsdag? Gäller denna förlängning också när den aktuella fristen börjar löpa från en framtida händelse? 6.
7. Om en ansökan görs till en domstol som har säte i medlemsstatens moderland (detta gäller medlemsstater som har områden som ligger utanför moderlandet eller som består av geografiskt åtskilda områden 1), förlängs fristerna då för personer som bor/uppehåller sig i något av dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? Med hur mycket i så fall? 7.
8. Omvänt, om en ansökan görs till en domstol som har säte i ett av de områden som är geografiskt åtskilda från moderlandet, förlängs fristerna då för personer som inte bor/uppehåller sig i dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? 8.
9. Finns det tidsfrister för överklagande som endast gäller vissa civilrättsliga mål och ärenden? 9.
10. Kan domstolar i brådskande fall eller av andra skäl förkorta tidsfrister för att inställa sig eller fastställa ett särskilt datum för inställelse? Kan sådana frister förlängas? 10.
11. När en handling, som är avsedd för en part som bor på en plats där han eller hon är berättigad till en förlängning av en tidsfrist, delges på en plats där de bosatta inte är berättigade till en sådan förlängning, förlorar denna part då rätten till den förlängda tidsfristen? 11.
12. Vilka är följderna av att en tidsfrist inte iakttas? 12.
13. Vilka rättsmedel finns tillgängliga när en frist har löpt ut? 13.

 

1. Ange de olika tidsfrister i civilrättsliga mål och ärenden som finns i ert land (till exempel tidsfrister i rättsliga förfaranden, preskriptionsfrister, på förhand fastställda frister, etc.)

Tidsfrister i rättsliga förfaranden är frister inom vilka eller efter vilka en viss processhandling skall företas.

Tidsfristerna är fastställda i lag (lagstadgade tidsfrister), men de kan också fastställas av domstol, även vid äventyr av preklusion, dock endast i fall där detta uttryckligen föreskrivs (tidsfrister som fastställs av domstol).

Tidsfrister i rättsliga förfaranden kan traditionellt delas in i följande tre typer: frister med uppskjutande verkan (termini dilatori, t.ex. tidsfrister för att inställa sig i rätten), tvingande tidsfrister (termini perentori, t.ex. överklagandefrister eller frister för att gå i svaromål) och fakultativa tidsfrister (termini ordinatori, t.ex. inom vilken tid en dom skall meddelas).

Tidsfristerna med uppskjutande verkan består av en tidsperiod som löper mellan den tidpunkt då en viss rättshandling företas som är komplett i sig (t.ex. utfärdande av stämning) och en viss rättsverkan (t.ex. möjligheten att inställa sig inför rätta). Sådana tidsfrister innebär endast ett tillfälligt avbrytande av verkningarna av en rättshandling som annars är komplett.

Tvingande tidsfrister är endast sådana som uttryckligen i lag (eller av domstol, i de fall som föreskrivs i lag) anges vara bindande. Man kan också sluta sig till att en tidsfrist är tvingande med hänsyn till den funktion den avser att fylla (se beslut av konstitutionsdomstolen nr 107/2003).

Till börjanTill början

Fakultativa tidsfrister är en restkategori som omfattar alla tidsfrister som inte har uppskjutande verkan eller är tvingande.

Uppdelningen ovan är viktig, inte bara i fråga om de olika rättsföljder som inträder om fristerna inte iakttas, utan även för att de tvingande fristerna inte kan förkortas eller förlängas, inte ens om parterna enas om det, medan fakultativa tidsfrister kan förkortas och förlängas innan de löper ut, även av domstolen på eget initiativ, (se artiklarna 153 och 154 i civilprocesslagen). Även frister med uppskjutande verkan kan ändras (uppskov, förkortad frist) i vissa fall som anges i lag. Doktrinen är inte enig om huruvida artikel 154 i civilprocesslagen är generellt tillämplig även på dessa tidsfrister.

Från dessa processrättsliga frister skall skiljas de preskriptions- och preklusionsfrister som finns i den materiella rätten (artiklarna 2934–2963 respektive artiklarna 2964–2969 i civillagen).

Preskription innebär att subjektiva rättigheter förfaller om de inte utövas inom en viss i lag angiven tid.

Preklusion innebär att en rättighet (enligt en fakultativ regel) förfaller om vissa rättshandlingar inte har företagits inom en viss tvingande tidsfrist (fastställd i lag eller av parterna). De subjektiva och objektiva skälen för det onödiga dröjsmålet är inte relevanta.

Preskription är inte automatisk utan måste åberopas av parterna, som en invändning eller ett yrkande. Även vid preklusion krävs att parten gör invändning (eller framställer yrkande) härom, men domstolen kan besluta att inte godta yrkandet eller invändningen, eftersom det är fråga om indispositiva rättsregler (jfr andra indispositiva rättigheter, t.ex. de som avser personlig status, personliga rättigheter eller rättigheter i familjerätten).

Till börjanTill början

Avbrott. Enligt lag nr 1969/742 gäller att tidsfrister som löper eller skall börja löpa under semesterperioden den 1 augusti – den 15 september varje år avbryts under denna period och börjar löpa (börjar löpa på nytt) när semesterperioden är slut. Det finns undantag i lagen: processfrister avbryts inte i mål och förfaranden enligt artikel 92 i domstolsreglerna (Ordinamento giudiziario). Det gäller till exempel underhållsmål, arbetsrättsliga mål, socialförsäkrings- och socialvårdsärenden, invändningar mot verkställighet samt interimistiska förfaranden.

Tidsfrister för att utöva materiella rättigheter (t.ex. för att reklamera köpta varor) omfattas inte av tillämpningsområdet för lag nr 1969/742.

Källor: artiklarna 152–155 i civilprocesslagen, lag nr 1969/742.

2. Lämna en förteckning över de dagar som enligt ert lands lagstiftning är helgdagar, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971.

Följande dagar är helgdagar: Alla söndagar, 1 januari, 6 januari, 25 april, annandag påsk, 1 maj, 2 juni, 15 augusti, 1 november, 8 december samt 25–26 december.

Källor: lag nr 1949/260, ändrad genom lagarna 1954/90 och 1977/54, genom presidentdekret nr 1985/793 och genom lag nr 2000/336.

3. Vilka är de generella reglerna om tidsfrister i civilrättsliga förfaranden i ert land? Hänvisa till gällande civilrättslig lagstiftning?

Vid beräkningen av frister som är uttryckta i dagar eller timmar utesluter man den dag eller den timma som är den första dagen/timman av fristen (dies a quo), medan fristens sista dag/timma (dies ad quem) räknas med i fristen.

Till börjanTill början

Vid beräkningen av frister som är uttryckta i månader eller år används den allmänna kalendern; tidsfrister löper således ut vid utgången av den dag och den månad som motsvarar den dag och månad då fristen började löpa (vid frister uttryckta i år beaktas dag, månad och år). Det saknar betydelse om månaden har 31 eller 28 dagar eller om månaden februari under ett skottår ingår i beräkningen.

Om fristen löper ut en helgdag, förlängs den till första påföljande arbetsdag (artikel 155 i civilprocesslagen). I nyare rättspraxis har det (med ändring av tidigare rättspraxis) fastställts att denna regel är tillämplig även på processfrister som räknas bakåt i tiden; om till exempel en auktion skall hållas en måndag och sista dagen för inlämnande av anbud har fastställts till dagen före auktionen, löper den fristen ut lördagen före auktionen (se kassationsdomstolens avgörande nr 19041/2003).

Ibland anger lagen en tidsfrist som hänför sig till ett visst antal ”fria dagar” (giorni liberi), t.ex. de frister som anges i artikel 163bis i civilprocesslagen. I så fall räknas varken fristens första dag eller fristens sista dag med.

Frågan om när rättshandlingar skall företas regleras också i speciallagar på enskilda rättsområden, men reglerna i civilprocesslagen är generellt tillämpliga.

Källa: artikel 155 i civilprocesslagen.

4. Om en handling eller en formalitet ska företas inom en viss tidsfrist, när börjar då denna tidsfrist löpa, dvs. från vilket datum ska fristen beräknas (dies a quo)? (t.ex.: datumet för den handling, den händelse, det beslut eller det tillkännagivande från vilket fristen löper).

En tidsfrist (som inte är angiven i timmar) löper från den dag då den rättshandling företas som utlöser fristen (t.ex. den dag en dom meddelas eller en handling eller ett föreläggande delges).

Till börjanTill början

Det saknar betydelse vid vilken tid på dagen rättshandlingen företogs, eftersom den dag då fristen börjar löpa (dies a quo) aldrig räknas med i fristen.

Detta är en generell princip (”dies a quo non computatur in termino”) som gäller både i processrätten och i den materiella rätten (om inte annat anges).

En frist börjar ofta löpa från delgivningen eller tillkännagivandet av en handling eller från meddelandet av en dom, men den kan också utlösas av andra händelser.

Exempel:

  1. (Den korta) tidsfristen för att överklaga en dom eller ansöka om upphävande av en dom enligt artikel 395 punkterna 4 och 5 i civilprocesslagen börjar löpa från den dag då domen delgavs.
  2. Tidsfristen för att ansöka om hänskjutande av mål till behörig domstol eller för att inge klagomål mot beslut som fattats på handlingarna börjar löpa från den dag då domen eller beslutet meddelades.
  3. Den generella överklagandefristen enligt artikel 327 i civilprocesslagen börjar löpa från den dag då domen offentliggjordes.
  4. Fristen för att ansöka om upphävande av en dom i de fall som anges i artikel 395, punkterna 1, 2 och 3 i civilprocesslagen börjar löpa från den dag då den bedrägliga avsikten eller försumligheten uppdagades eller från den dag då dokumentet kunde läggas fram.
4.a) Kan det sätt på vilket en handling har delgivits påverka eller ändra den tidpunkt från vilken en tidsfrist börjar löpa (dvs. delgivning genom stämningsman eller per post)?

Frågan blir aktuell vid frister som börjar löpa från den dag en handling delges eller tillkännages (t.ex. en överklagandefrist).

Till börjanTill början

I sådana fall är det den dag då mottagaren tar emot handlingen som styr de korta överklagandefristerna i artikel 325 i civilprocesslagen (30 dagar för överklagande, 60 dagar för kassationstalan). Den dag då fristen börjar löpa varierar därmed beroende på hur delgivningen har skett, eftersom delgivning per post kan ta längre tid än delgivning via stämningsman.

Detta är dock bara en fråga av praktisk art, dvs. att det i brådskande fall kan vara lämpligt att använda en stämningsman, eftersom överklagandefristen börjar löpa först den dag då delgivningen är slutförd och mottagaren alltså har tagit emot handlingen.

Kassationsdomstolen prövade dock nyligen en fråga av en annan art och bekräftade – efter intervention av konstitutionsdomstolen i ärenden som rörde delgivning per post (nr 477/2002 och nr 28/2004) – principen om att delgivning av en rättegångshandling (oavsett om det är fråga om personlig delgivning eller postdelgivning) anses vara slutförd från den delgivande partens sida vid den tidpunkt då handlingen överlämnas till stämningsmannen, medan den anses vara slutförd gentemot den som skall delges vid den tidpunkt då denne tar emot handlingen (se kassationsdomstolens avgöranden nr 4289 och 13970 från 2004).

Denna princip, som innebär att olika tidpunkter för när delgivningen är slutförd gäller för den delgivande respektive den delgivne parten (en princip som redan erkänns inom gemenskapsrätten, se rådets förordning (EG) nr 1348/2000), har dock endast betydelse för frågan om hur snabbt handlingen delges; den rättsliga fristen måste anses ha iakttagits (av den delgivande parten) om den handling som skall delges överlämnas till stämningsmannen innan fristen löper ut. Detta har dock ingen betydelse för när överklagandefristen börjar löpa, vilket styrs av dagen för delgivning eller meddelande av en handling eller av dagen för offentliggörande av en dom eller av andra händelser, såsom beskrivs närmare ovan (se punkt 4).

Till börjanTill början

Om ett överklagande av en dom i första instans överlämnas till domstolens delgivningsman inom 30 dagar från delgivningen av domen, hindrar detta att rätten att överklaga förfaller, även om handlingen överlämnas till mottagaren efter det att tidsfristen har löpt ut, eftersom delgivningen för den delgivnes vidkommande inte anses vara slutförd förrän han har mottagit handlingen.

5. När börjar en tidsfrist att löpa:

5.a) När den är angiven i dagar? Räknas datumet för handlingen eller händelsen, beslutet eller tillkännagivandet med?

Om en frist är angiven i dagar börjar den löpa dagen efter den dag som har fastställts som första dag i fristen (dies a quo).

5.b) När den är angiven i dagar? Avser antalet dagar kalenderdagar eller arbetsdagar?

Om en frist är angiven i dagar, är det kalenderdagar som avses; även helgdagar räknas med (även för första dagen i fristen).

5.c) När den är angiven i månader eller år?

Frister som är angivna i år eller månader beräknas enligt den allmänna kalendern och efter motsvarande kalenderdag, inte genom att man räknar det antal dagar som har förflutit sedan fristen inleddes. Fristen löper således ut på den dag som har samma beteckning som den första dagen i fristen. Om det till exempel rör sig om ett överklagande av ett arbetsrättsligt avgörande som meddelades den 30 juni, där överklagandefristen är ett år och inget avbrott görs för semesterperioden, löper fristen ut den 30 juni påföljande år. Om det i stället är fråga om en frist där regeln om semesteravbrott i lag 1969/742 är tillämplig, förlängs fristen med de 46 dagar som omfattas av avbrottet (1 augusti–15 september).

Till börjanTill början

5.d) När löper en sådan tidsfrist ut?

Tidsfristerna löper ut vid utgången av den angivna dagen, månaden eller året.

6. Om fristen löper ut en lördag, söndag, allmän helgdag eller annan arbetsfri dag, förlängs den till nästa arbetsdag? Gäller denna förlängning också när den aktuella fristen börjar löpa från en framtida händelse?

  • Lördagar räknas som vardagar, inte helgdagar. För en förteckning över helgdagar, se svaret på fråga 2.
  • En frist som löper ut på en helgdag förlängs till första påföljande vardag. Detta gäller även när den händelse som utlöser fristen ligger i framtiden.

7. Om en ansökan görs till en domstol som har säte i medlemsstatens moderland (detta gäller medlemsstater som har områden som ligger utanför moderlandet eller som består av geografiskt åtskilda områden 1), förlängs fristerna då för personer som bor/uppehåller sig i något av dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? Med hur mycket i så fall?

Denna situation berör inte Italien.

8. Omvänt, om en ansökan görs till en domstol som har säte i ett av de områden som är geografiskt åtskilda från moderlandet, förlängs fristerna då för personer som inte bor/uppehåller sig i dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands?

Denna situation berör inte Italien.

9. Finns det tidsfrister för överklagande som endast gäller vissa civilrättsliga mål och ärenden?

Om vi begränsar svaret till enbart överklagandefrister, finns det särskilda tidsfristerkonkursområdet.

Till börjanTill början

För avgöranden i högre instans efter överklagande av ett konkursbeslut gäller en kort överklagandefrist på 15 dagar som löper från delgivningen av beslutet (se artikel 19 i kungligt dekret (R.D.) nr 267 från 1942).

Det bör dock noteras att konkurslagstiftningen nyligen genomgick en radikal reform genom lagstiftningsdekret (dectero legislativo) nr 5 av den 9.1.2006 (Italiens officiella tidning nr 12 av den 16.1.2006), som kommer att träda i kraft den 16 juli 2006. Enligt artikel 18 i lagdekretet föreskrivs att tidsfristen för att överklaga konkursbeslutet kommer att vara den sedvanliga fristen på 30 dagar, räknat från den dag då gäldenären delgavs beslutet.

Särskilda tidsfrister finns också avseende vissa typer av adoptioner. Det gäller överklagande av beslut om huruvida en minderårig kan adopteras eller inte (lag 1983/184). Både ett överklagande till högre instans och en kassationstalan skall ges in inom 30 dagar från den dag då beslutet delgavs genom domstolens kansli.

10. Kan domstolar i brådskande fall eller av andra skäl förkorta tidsfrister för att inställa sig eller fastställa ett särskilt datum för inställelse? Kan sådana frister förlängas?

Käranden kan välja vilken dag han vill inställa sig vid rätten, men det måste förflyta ett visst antal ”fria dagar” mellan den dag då stämningen delgavs och dagen för den första förhandlingen i rätten, nämligen 60 dagar om delgivningen äger rum i Italien och 120 dagar om den äger rum utomlands. I särskilt brådskande fall kan dock domstolens ordförande på begäran av käranden förkorta dessa frister med upp till hälften. Det sker genom att ordföranden påför ett motiverat beslut längst ner på originalet av stämningsansökan, vilket även skall påföras på kopiorna av denna.

Till börjanTill början

Om den tidsfrist som käranden bestämmer är längre än den minimifrist som anges i lagen kan svaranden begära att domstolens ordförande tidigarelägger den första förhandlingen, med iakttagande av den i lagen angivna minimifristen. En sådan begäran måste göras innan denna minimifrist löper ut. Ordförandens beslut om en sådan begäran skall meddelas käranden minst fem dagar före det nya datumet för förhandlingen. Samma regler gäller i högre instans.

Den domare som handlägger målet kan på eget initiativ skjuta upp den första förhandlingen med högst 45 dagar, genom ett beslut som skall meddelas parterna (se artikel 168bis femte stycket i civilprocesslagen). Detta nya datum kommer att ligga till grund för beräkningen av tidsfristerna för att inställa sig i rätten och för att avge svaromål, och därmed även för bedömningen av om ett genkäromål från svaranden inkommit i rätt tid (se kassationsdomstolens avgörande nr 16526/2003).

11. När en handling, som är avsedd för en part som bor på en plats där han eller hon är berättigad till en förlängning av en tidsfrist, delges på en plats där de bosatta inte är berättigade till en sådan förlängning, förlorar denna part då rätten till den förlängda tidsfristen?

Denna situation verkar inte beröra Italien. När tidsfrister förlängs på grund av att en domstol inte fungerar eller fungerar dåligt (enligt lag nr 437/1948), vilket är en annan sak, gäller detta en svarande som har kallats att inställa sig vid den domstolen oberoende av var han har delgivits.

Till börjanTill början

12. Vilka är följderna av att en tidsfrist inte iakttas?

Om en tvingande tidsfrist (termine perentorio) inte iakttas leder det till en förlust av rättigheten att vidta en viss rättshandling, dvs. man förlorat en rättighet eller möjlighet. Förlusten är automatisk och konstateras av domstolen ex officio. Följderna är normalt oåterkalleliga; institutet återställande av försutten tid är inte generellt tillämpligt, utan gäller bara under vissa förutsättningar som anges i lag.

Om en fakultativ tidsfrist (termine ordinatorio) inte iakttas inträder enligt den senaste rättspraxisen från kassationsdomstolen (se avgörande nr 6895/2003) samma rättsföljder som för tvingande tidsfrister och ingen ny tidsfrist beviljas för att utföra samma rättshandling. I doktrinen är den dominerande inställningen att följderna av att inte iaktta en fakultativ tidsfrist regleras från fall till fall i lagen, generellt till nackdel för den part som inte har iakttagit fristen, eftersom dennes agerande kan ha lett till att en annars giltig rätthandling inte längre kan företas.

Om en frist med uppskjutande verkan (termine dilatorio) inte iakttas medför detta att stämningsansökan (eller den andra handling som inleder ärendet) är utan verkan (t.ex. om det i en stämning anges en tidfrist för att inställa sig i rätten som är kortare än den lagstadgade minimifristen, om inte svaranden utan invändning inställer sig) eller att en senare rättshandling blir utan verkan (t.ex. enligt artikel 477 i civilprocesslagen avseende arvtagare, som endast får delges stämning 10 dagar efter det att exekutionstiteln (gentemot den avlidne) har delgetts, och där en överträdelse av denna frist kan ligga till grund för ett bestridande av själva exekutionstiteln).

Till börjanTill början

13. Vilka rättsmedel finns tillgängliga när en frist har löpt ut?

En part som inte iakttagit en tidfrist har följande möjligheter:

  • En part som inte iakttagit en tidsfrist att inställa sig i rätten kan anmoda den handläggande domaren om tillstånd att utföra en rättshandling som han förlorat rätten att utföra, om han kan visa att en ogiltig stämning eller delgivning hindrat honom från att få kännedom om processen eller att han hindrats att inställa sig i rätten av skäl som låg utanför hans kontroll (artikel 294 i civilprocesslagen). Om domaren godtar att dessa skäl är sannolika kan han besluta om återställande av försutten tid.
  • En part mot vilken en tredskodom har meddelats kan överklaga domen även efter det att fristen i artikel 327 i civilprocesslagen har löpt ut (1 år + 46 dagar för semesteruppehåll) om han kan visa att han inte hade kännedom om processen på grund av en ogiltig stämning eller delgivning.

Även parter som har inställt sig kan ansöka om återställande av försutten tid enligt artikel 184bis i civilprocesslagen, om de kan visa att de inte har kunnat utföra en viss rättshandling av skäl som ligger utanför deras kontroll. Denna bestämmelse kan dock endast åberopas i det inledande skedet av ett förfarande i första instans. När det gäller förfaranden i högre instans kan återställande av försutten tid endast tillämpas i samband med framläggande av ny bevisning och även här måste den sökande visa att han inte hade kunnat lägga fram bevisningen i fråga i första instans av skäl som låg utanför hans kontroll (artikel 345 i civilprocesslagen).

« Tidsfrister - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 08-06-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket