Europeiska Kommissionen > ERN > Tidsfrister > Ungern

Senaste uppdatering: 31-10-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tidsfrister - Ungern

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Tidsfrister enligt olika civilprocessrättsliga regler 1.
2. Förteckning över de dagar som är arbetsfria dagar enligt förordning A 1182/71/EG, Euratom nr 1182/71/EG av den 3 juni 1971. 2.
3. Vilka är de generella reglerna för tidsfrister i olika civilrättsliga förfaranden? 3.
4. Om en handling eller en formalitet ska företas inom viss tid, när börjar tidsfristen löpa, dvs. från vilket datum ska fristen för denna handling eller formalitet beräknas (dies a quo)? 4.
4.a) Kan det datum då tidsfristen börjar löpa påverkas eller ändras beroende på vilken metod som används för att översända eller delge handlingarna (personlig delgivning genom delgivningsman eller översändande med post)? 4.a)
5. När börjar tidsfristen löpa: 5.
5.a) När den är angiven i dagar? Medräknas datumet för handlingen, händelsen, beslutet eller [delgivningsdatum och/tillkännagivande som utlöser fristen]? [Är det datum då en tidsfrist börjar löpa på något sätt beroende av mottagandet av en handling eller mottagarens kännedom om handlingen. I så fall hur?] 5.a)
5.b) När en tidsfrist är angiven i dagar, avses då kalenderdagar eller arbetsdagar? 5.b)
5.c) När en tidsfrist är angiven i månader eller år? 5.c)
5.d) När löper en sådan tidsfrist ut? (Finns det särskilda regler om när tidsfrister ska börja löpa som undantagsvis eller särskilt gäller vissa civilrättsliga förfaranden?) 5.d)
6. Om fristen löper ut en lördag, söndag, allmän helgdag eller annan arbetsfri dag, förlängs den till nästa arbetsdag? Gäller denna förlängning också när den aktuella fristen börjar löpa från en framtida händelse? 6.
7. Om en ansökan görs till en domstol som har säte på kontinenten i medlemsstaten (detta gäller medlemsstater som har områden som ligger utanför kontinenten eller som består av geografiskt åtskilda områden), förlängs fristerna då för personer som bor/uppehåller sig i något av dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? Med hur mycket i så fall? 7.
8. Omvänt, om en ansökan görs till en domstol som har säte i ett av de områden som är geografiskt åtskilda från kontinenten, förlängs fristerna då för personer som inte bor/uppehåller sig i dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? 8.
9. Finns det tidsfrister för överklagande som endast gäller vissa civilrättsliga mål och ärenden? 9.
10. Kan domstolar i brådskande fall eller av andra skäl förkorta tidsfrister för att inställa sig eller fastställa ett särskilt datum för inställelse? Kan sådana tidsfrister förlängas? 10.
11. När en handling, som är avsedd för en part som bor på en plats där han eller hon är berättigad till en förlängning av en tidsfrist, delges på en plats där de bosatta inte är berättigade till en sådan förlängning, förlorar denna part då rätten till den förlängda tidsfristen? 11.
12. Vilka är följderna av att en tidsfrist försummas? 12.
13. Vilka rättsmedel finns tillgängliga för parterna när en frist har löpt ut? 13.

 

1. Tidsfrister enligt olika civilprocessrättsliga regler

Förfaranden som ska åstadkomma en önskad rättslig verkan ska i regel genomföras inom särskilda tidsfrister som fastställs i lag. Sådana bestämmelser finns både inom den materiella rätten och processrätten.

  1. De tillämpliga villkoren när det gäller materiell rätt regleras delvis av reglerna om förande av ärenden till domstol och delvis av preskriptionsregler, som fastställer tidsfrister för inledande av civilrättsliga förfaranden. Enligt lag kan undantag från sådana begränsningar beviljas endast om syftet är att garantera ett ovillkorligt indrivande av fordringar (t.ex. i samband med sakrättsliga fordringar).
  2. I processlagen anges hur länge åtgärder som vidtas under ett förfarande får pågå. Tidsfrister som gäller väckande av talan föreskrivs endast i samband med särskilda förfaranden, t.ex. överklaganden av administrativa (socialförsäkringsrelaterade) beslut (330.1 § och 341.1 § i lag III. från 1952 om civilprocessrättsliga förfaranden, nedan kallad civilprocesslagen [Polgári perrendtartásról szóló 1952. évi III. törvény] samt i samband med ärekränkningsmål (343.3 § i civilprocesslagen).

Proceduråtgärder

  • Vissa proceduråtgärder kan genomföras endast inom en viss tidsfrist. I vissa fall är tidsfristerna exakt fastställda i lag, t.ex. vid ansökan om rättslig prövning (lagstadgad tidsfrist), medan det i andra fall - t.ex. när det är fråga om att komplettera bristfälliga uppgifter - är beroende av ett domstolsbeslut.
  • I vissa fall begränsas genomförandet av proceduråtgärder av civilprocesslagen beroende på vilket steg i förfarandet det är fråga om, t.ex. när det gäller genkäromål (147.1 § i civilprocesslagen) eller interventionsansökan (51.1 § i civilprocesslagen).
  • Vissa typer av proceduråtgärder kan endast vidtas vid en viss tidpunkt. Sådana tidsfrister fastställs av en domstol, eller i vissa fall av en sakkunnig (t.ex. tidsfristen för en förhandling eller en expertgranskning).

Tidsfristerna beräknas olika inom materiell rätt och processrätt.

Till börjanTill början

Materialrättsliga tidsfrister

Tidsfrister på det materialrättsliga området löper ut exakt den dag som anges i rättsreglerna. Beräkningen av dessa tidsfrister regleras av bestämmelserna i paragraferna 3 och 4 i förordning 11 från 1960.

Om en materialrättslig tidsfrist inte iakttas kan det leda till att rätten förverkas, och det kan hända att förverkandet inte kan upphävas trots att försummelsen att iaktta tidsfristen motiveras. Den enda ”ursäkt” som står till buds gäller preskriptionstider, med stöd av tillämpliga bestämmelser i materialrätten.

Processrättsliga tidsfrister

Processrättsliga tidsfrister regleras av processlagen. Tidsfristerna kan beräknas i dagar, månader och år eller de kan avse ett visst datum eller en viss period. Den första dagen är i regel den dag då åtgärden eller någon annan händelse som ligger till grund för tidsfristen äger rum. Om den proceduråtgärd som tidsfristen avser grundar sig på ett domstolsbeslut (t.ex. komplettering av bristfälliga uppgifter), anses den första dagen vara dagen för delgivning.

Vid fastställande av om en tidsfrist har iakttagits betraktas lördag och söndag, veckans två lediga dagar, enligt gängse rättspraxis som arbetsfria dagar om tidsfristen löper ut en sådan dag.

När det gäller tidsfrister i förfaranden måste det göras skillnad mellan subjektiva och objektiva tidsfrister. Subjektiva tidsfrister omfattar fall där tidsfristen börjar löpa när den berörda parten har delgivits ärendet och där tidsfristen i allmänhet kan begäras förlängd. Objektiva tidsfrister är däremot oberoende av delgivning och en försummelse att iaktta dem kan inte rättas till genom begäran om förlängning.

Till börjanTill början

2. Förteckning över de dagar som är arbetsfria dagar enligt förordning A 1182/71/EG, Euratom nr 1182/71/EG av den 3 juni 1971.

De lediga dagarna förtecknas i 125.3 § i 1992 års lag XXII om arbetsrätt.

De lediga dagarna är följande: 1 januari, 15 mars, annandag påsk, 1 maj, annandag pingst, 20 augusti, 23 oktober, 1 november samt juldagen och annandag jul.

3. Vilka är de generella reglerna för tidsfrister i olika civilrättsliga förfaranden?

De allmänna reglerna för tidsfrister i civilrättsliga förfaranden finns i 103–111 § i civilprocesslagen.

4. Om en handling eller en formalitet ska företas inom viss tid, när börjar tidsfristen löpa, dvs. från vilket datum ska fristen för denna handling eller formalitet beräknas (dies a quo)?

I 103.2 § i civilprocesslagen föreskrivs när sådana tidsfrister börjar löpa:

”Den första dagen räknas inte med i tidsfrister som anges i dagar. Den första dagen ska vara den dag då den åtgärd eller någon annan händelse (t.ex. delgivning, kungörelse) som ligger till grund för tidsfristens början äger rum.”

Tidsfristen för när en begäran om omprövning kan lämnas in börjar löpa den dag då ett för den berörda parten negativt beslut vunnit laga kraft, om den inte börjar löpa den dag då den berörda parten fick vetskap om saken eller hindret undanröjdes (261 § i civilprocesslagen).

Tidsfristen för överklagande av beslut som vinner laga kraft genom en dom som meddelas av domstolen i andra instans (begäran om omprövning eller ändring) börjar dock löpa från den dag då beslutet i överklagandeärendet delgivits den berörda parten.

Till börjanTill början

4.a) Kan det datum då tidsfristen börjar löpa påverkas eller ändras beroende på vilken metod som används för att översända eller delge handlingarna (personlig delgivning genom delgivningsman eller översändande med post)?

I civilprocesslagen görs ingen skillnad mellan de olika sätten för delgivning.

5. När börjar tidsfristen löpa:

5.a) När den är angiven i dagar? Medräknas datumet för handlingen, händelsen, beslutet eller [delgivningsdatum och/tillkännagivande som utlöser fristen]? [Är det datum då en tidsfrist börjar löpa på något sätt beroende av mottagandet av en handling eller mottagarens kännedom om handlingen. I så fall hur?]

Tidsfristers början regleras i 103.2 § i civilprocesslagen. Om tidsfristen anges i dagar medräknas inte den dag då tidsfristen börjar löpa, dvs. dagen för åtgärden, händelsen, beslutet eller delgivningen. Hur mottagaren får vetskap om saken har ingen betydelse.

5.b) När en tidsfrist är angiven i dagar, avses då kalenderdagar eller arbetsdagar?

Alla tidsfrister som nämns i civilprocesslagen räknas som kalenderdagar. Om tidsfristens sista dag är en arbetsfri dag, förlängs tidsfristen till följande arbetsdag. Enligt juridisk praxis när det gäller tidsfristers upphörande betraktas lördag och söndag som arbetsfria dagar, om tidsfristen löper ut en sådan dag. Förmånen i 103.4 § i civilprocesslagen omfattar således också lördag och söndag.

Till börjanTill början

5.c) När en tidsfrist är angiven i månader eller år?

De dagar då tidsfrister som uttrycks i månader eller år börjar löpa är desamma som för tidsfrister som uttrycks i dagar. Tidsfristerna löper ut den dag som motsvarar den första dagen som har samma ordningstal, eller den sista dagen i den månaden om månaden i fråga inte har motsvarande dag.

5.d) När löper en sådan tidsfrist ut? (Finns det särskilda regler om när tidsfrister ska börja löpa som undantagsvis eller särskilt gäller vissa civilrättsliga förfaranden?)

Tidsfrister löper ut kl. 24.00 det sista dygnet. Däremot upphör tidsfrister för inlämnande av ansökningar till domstol eller för handlingar som ska verkställas vid domstol redan vid kontorstidens slut. Tidsfrister som uttrycks i månader och år löper ut den dag som motsvarar den första dagen som har samma ordningstal, eller den sista dagen i den månaden, om månaden i fråga inte har motsvarande dag. Det finns inga särskilda tidsfrister.

6. Om fristen löper ut en lördag, söndag, allmän helgdag eller annan arbetsfri dag, förlängs den till nästa arbetsdag? Gäller denna förlängning också när den aktuella fristen börjar löpa från en framtida händelse?

Den allmänna regeln - som gäller alla händelser, även framtida händelser som nämns i frågan - är att om tidsfristen löper ut en arbetsfri dag, förlängs fristen till följande arbetsdag. Enligt juridisk praxis betraktas lördag och söndag som arbetsfria dagar om tidsfristen löper ut en sådan dag.

Till börjanTill början

7. Om en ansökan görs till en domstol som har säte på kontinenten i medlemsstaten (detta gäller medlemsstater som har områden som ligger utanför kontinenten eller som består av geografiskt åtskilda områden), förlängs fristerna då för personer som bor/uppehåller sig i något av dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands? Med hur mycket i så fall?

8. Omvänt, om en ansökan görs till en domstol som har säte i ett av de områden som är geografiskt åtskilda från kontinenten, förlängs fristerna då för personer som inte bor/uppehåller sig i dessa områden eller för personer som bor/uppehåller sig utomlands?

På grund av de geografiska förhållandena i Ungern saknar frågorna 7 och 8 relevans för civilrättsliga förfaranden i Ungern.

9. Finns det tidsfrister för överklagande som endast gäller vissa civilrättsliga mål och ärenden?

Det finns inga särskilda regler om tidsfrister som enbart gäller vissa civilrättsliga mål och ärenden. I de allmänna bestämmelserna i civilprocesslagen anges tidsfrister för genomförande av vissa processuella handlingar, som branschspecifika lagar kan avvika från. Samtidigt avviker bestämmelserna i den del av civilprocesslagen som reglerar vissa särskilda förfaranden från de allmänna bestämmelserna i civilprocesslagen när det gäller tidsfrister som tillämpas på vissa rättsliga institutioner. Detta gäller dock endast tidsfristernas längd; sättet att beräkna tidsfrister är detsamma för alla civilrättsliga förfaranden.

Till börjanTill början

10. Kan domstolar i brådskande fall eller av andra skäl förkorta tidsfrister för att inställa sig eller fastställa ett särskilt datum för inställelse? Kan sådana tidsfrister förlängas?

Domstolarna bestämmer vanligen en dag då parterna ska inställa sig. I brådskande fall kan de påskynda processen genom att fastställa inställelsedag per telefon eller muntligen under själva behandlingen.

I samband med förkortning och förlängning av tidsfrister bör man göra skillnad mellan lagstadgade tidsfrister och sådana tidsfrister som domstolar fastställer med stöd av lag.

Tidsfrister som en domstol har fastställt i ett beslut om genomförande av en handling vid domstol kan inte förkortas. Lagstadgade tidsfrister kan förkortas endast i de fall som anges i lag. Enligt civilprocesslagen kan en tidsfrist förkortas i ett enda fall, nämligen när det är fråga om den frist på åtta dagar inom vilken motparten kan inkomma med synpunkter på ett överklagande (257.1 § i civilprocesslagen).

I 104 § i civilprocesslagen sägs följande om förlängning av tidsfrister: ”Domstolen kan en gång och av vägande skäl förlänga en tidsfrist den har fastställt; den förlängda tidsfristen får inte överskrida 45 dagar, om inte avgivandet av ett sakkunnigutlåtande kräver en längre frist. Lagstadgade tidsfrister får förlängas endast i sådana fall som anges i lag. Om den ena av parterna ansöker om förlängning ska han eller hon lämna in ansökan innan fristen löper ut; domstolen kan behandla begäran utan att höra motparten.”

I civilprocesslagen görs således skillnad mellan lagstadgade tidsfrister och tidsfrister som fastställts av domstol också i samband med bestämmelserna om förlängning av tidsfrister. Alltid när lagen kräver en omedelbar dom är det den allmänna ståndpunkten i juridisk praxis att domstolarna ska fastställa tidsfrister på ett sådant sätt att dessa inte är längre än den tid den berörda parten behöver för att kunna genomföra åtgärden i fråga.

Till börjanTill början

Domstolen ska utifrån ansökan om förlängning utfärda ett officiellt beslut (föreläggande), som ska meddelas sökanden. Domstolen får själv avgöra om den vill höra motparten innan den fattar sitt beslut. Domstolens beslut får inte överklagas (233.3 § i civilprocesslagen), men parterna har rätt att göra invändningar när de överklagar själva domen.

En part kan endast en gång ansöka om förlängning av en tidsfrist som en domstol har fastställt. Om en part försummar att iaktta tidsfristen för genomförande av en viss rättshandling, kan denna handling i regel inte genomföras senare på ett giltigt sätt. Denna allvarliga påföljd kan förhindras endast genom en ansökan om förlängning.

En lagstadgad tidsfrist kan ändras endast med stöd av ett särskilt bemyndigande i lag. Processlagen innehåller inga regler som möjliggör en förlängning i detta avseende.

11. När en handling, som är avsedd för en part som bor på en plats där han eller hon är berättigad till en förlängning av en tidsfrist, delges på en plats där de bosatta inte är berättigade till en sådan förlängning, förlorar denna part då rätten till den förlängda tidsfristen?

Denna fråga saknar betydelse när det gäller Ungern.

12. Vilka är följderna av att en tidsfrist försummas?

I 105 § i civilprocesslagen anges vilka påföljderna blir om tidsfrister inte iakttas:

”Om inget annat föreskrivs i lag kan parterna inte genomföra rättshandlingen på ett giltigt sätt efter det att tidsfristen löpt ut. Följderna av att försumma en tidsfrist träder i kraft utan förvarning, utom i de fall som anges i lag. Om följderna av att tidsfristen inte har iakttagits enligt lagen träder i kraft endast om de har tillkännagetts på förhand eller på begäran av motparten, kan handlingen i fråga genomföras under den period som anges i tillkännagivandet eller till dess att motparten har lämnat in sin ansökan. Om motparten däremot har lämnat in sin ansökan under själva behandlingen, kan handlingen genomföras till dess att domstolen har fattat beslut om ansökan. Det anses inte att en tidsfrist har försummats, om en part har hindrats från att genomföra en rättshandling på grund av en allmänt känd naturhändelse eller något annat oöverstigligt hinder. Följderna av att försumma en tidsfrist tillämpas inte, om ansökan som riktas till domstolen har postats som rekommenderad försändelse senast tidsfristens sista dag.”

Till börjanTill början

Vissa bestämmelser i lagen reglerar tidsfristerna för genomförande av rättshandlingar utan att någonting föreskrivs om de rättsliga följderna av att en tidsfrist inte iakttas. I sådana fall fastställer domstolen de rättsliga följderna av en försummelse genom att tillämpa de allmänna reglerna.

I lagen anges flera undantag från den allmänna regeln i 105 § i civilprocesslagen:

En part som gör sig skyldig till dröjsmål anses inte ha försummat en tidsfrist, om han eller hon har motiverat dröjsmålet i en särskild ansökan (109.3 § i civilprocesslagen), eller om dröjsmålet orsakats av en allmänt känd naturhändelse eller något annat oöverstigligt hinder. Bägge de sistnämnda omständigheterna omfattas av kravet att de ska vara allmänt kända. Om dröjsmålet inte har orsakats av en allmänt känd naturhändelse eller ett oöverstigligt hinder kan den berörda parten undvika rättsliga följder endast genom att lämna in en särskild ansökan till domstolen.

För vissa dröjsmål utesluter lagen möjligheten att tillämpa rättsliga följder (t.ex. 288 § och 265 § i civilprocesslagen).

Domstolen kan på motpartens begäran avbryta behandlingen av ett ärende, om den utländska parten inte fullgör skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnaderna (157 c) § i civilprocesslagen), eller om käranden inte har inställt sig till den första förhandlingen (157 d) § i civilprocesslagen). Lämpliga rättsliga följder av att inte ha inställt sig till en förhandling ska på motpartens begäran tillämpas även i det fallet att parten i fråga inte har lämnat bevis för rätten att anlita ombud (135.4 § och 135.5 § i civilprocesslagen). I de sistnämnda fallen kan den berörda parten gottgöra sin försummelse till dess att domstolen har fattat sitt beslut.

Till börjanTill början

13. Vilka rättsmedel finns tillgängliga för parterna när en frist har löpt ut?

Om en part eller dennes ombud inte inställer sig i rätten en viss dag utan egen förskyllan eller har försummat en tidsfrist utan egen förskyllan, kan följderna av försummelsen hindras med hjälp av en motivering, utom i nedan angivna fall. En motivering kan inte ges i följande fall:

  1. Möjligheten att ge en motivering är utesluten i lag.
  2. De rättsliga följderna av försummelsen kan hindras också utan motivering eller försummelsen har inga skadliga konsekvenser som uttryckts i ett domstolsbeslut.
  3. Den berörda parten iakttar inte den nya tidsfristen, som har fastställts till följd av en ansökan om förlängning.
  4. Käranden har ingen möjlighet att lägga fram en motivering i en rättegång där han eller hon överklagar ett beslut om verkställighet.

Enligt civilprocesslagen kan försummelser rättas till med hjälp av en motivering endast om de har uppkommit utan egen förskyllan, dvs. inte är avsiktliga. Med oavsiktlighet avses att den berörda parten inte själv vållat försummelsen, och därför anses också förseelser som orsakas av obetydlig vårdslöshet eller ouppmärksamhet självförvållade. Kravet på rättvis behandling i 109.3 § i civilprocesslagen kan dock i vissa fall utgöra ett undantag från denna stränga regel.

Ansökningar om förlängning kan lämnas in inom 15 dagar. Denna tidsfrist börjar löpa från den försummade tidsfristens slut eller den försummade tidsfristens sista dag. Om den berörda parten eller dennes ombud däremot fått kännedom om försummelsen senare eller om det hinder som orsakat försummelsen försvunnit senare, börjar tidsfristen för ansökan om förlängning löpa när den berörda parten eller dennes ombud fått kännedom om försummelsen eller när hindret har försvunnit. Ansökningar om förlängning kan inte längre lämnas in när tre månader har gått efter försummelsen. I ansökan ska anges orsaken till försummelsen samt de omständigheter som gör det sannolikt att försummelsen har varit oavsiktlig. När det är fråga om försummelse av en tidsfrist ska den försummade handlingen genomföras i samband med att en ansökan om förlängning lämnas in.

Varken rättegången eller verkställigheten kan skjutas upp med hjälp av en ansökan om förlängning. Om det förefaller sannolikt att ansökan om förlängning kommer att godkännas kan domstolen dock på eget initiativ bestämma att förfarandet ska avbrytas eller att beslutet ska verkställas utan att höra motparten.

Beslut om ansökan om förlängning fattas av den domstol som prövade det ärende i vilket försummelsen ägde rum eller, om det är fråga om försummelse av en tidsfrist för överklagande, av en domstol i andra instans. Om domstolen medger förlängning ska den försumliga partens handling anses ha genomförts på utsatt tid, och en behandling som den berörda parten inte infunnit sig till ska vid behov anordnas på nytt. Det måste också avgöras om det beslut som fattats i den föregående förhandlingen ska fortsätta gälla eller om det helt eller delvis ska upphävas på grundval av resultatet av det nya förfarandet.

« Tidsfrister - Allmän information | Ungern - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 31-10-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket