|
Om nätverket |
Evenemang |
Publikationer |
Glossar |
Nytt på webbplatsen |
Länkar |
Civilrättsatlas
Rättsordningen Rättssystemets uppbyggnad Juridiska yrken Rättshjälp Domstolarnas behörighet Väckande av talan vid domstol Tidsfrister Tillämplig lag Delgivning av handlingar Upptagande av bevisning och bevisföring Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder Verkställighet av domstolsavgöranden
Förenklade och påskyndade förfaranden Äktenskapsskillnad Föräldraansvar Underhållsskyldighet Konkurs Alternativa system för tvistlösning Ersättning till brottsoffer Automatiserad behandling av mål
Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.
Det blir allt vanligare med tvister som har anknytning till mer än en EU-medlemsstat. Det finns många tänkbara tvistefrågor: Du råkar ut för en olycka vid en utlandssemester, eller du köper en vara i utlandet som visar sig vara felaktig. Småföretagare kan också få problem om de vill driva in fordringar i andra medlemsstater, till exempel en hotellägare som vill driva in en obetald räkning.
Svårigheterna att snabbt och billigt få en dom blir större vid denna typ av gränsöverskridande tvister. Ofta måste man anlita två advokater, kostnader för översättning och tolkning tillkommer, liksom extra resekostnader för parterna, vittnen, advokater osv. För närvarande är kostnaderna för att få en dom mot en person i en annan medlemsstat ofta oproportionerligt stora om tvisten gäller ett mindre belopp.
Ibland invänder svaranden inte ens mot kravet. Även i sådana fall kan väntetiden och kostnaderna för att få en dom i en annan medlemsstat där svaranden har hemvist upplevas som ett stort hinder. Det gör det lättare för betalningsovilliga att smita undan sina förpliktelser och kan i förlängningen avskräcka företag från att utöka verksamheten till andra medlemsstater.
Än så länge finns det bara en bestämmelse i EU-lagstiftningen som gäller förenklade och påskyndade förfaranden. Enligt artikel 5 i direktiv 2000/35/EG om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner ska medlemsstaterna se till att en obestridd fordran normalt kan drivas in inom 90 dagar från den dag då käranden väckte talan. Men medlemsstaterna måste inte införa något särskilt förfarande eller ändra sina rättegångsregler för att uppnå detta, och därför återstår det att se vilken betydelse bestämmelsen kommer att få.
När EU-ländernas 15 stats- och regeringschefer sammanträdde i Europeiska rådet i Tammerfors i oktober 1999 kom de överens om att förbättra möjligheterna till rättslig prövning inom EU. De sa att enskilda och företag inte får hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är oförenliga eller komplicerade. Europeiska rådet uppmanade EU-institutionerna att införa gemensamma regler för förenklade och påskyndade förfaranden vid gränsöverskridande tvister i små konsument- och handelsmål samt för obestridda fordringar.
EU:s ministerråd antog den 30 november 2000 ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område. Enligt programmet ska åtgärder vidtas i tre steg. Som ett första steg ska en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar införas, och avgörandet av tvister om mindre värden ska förenklas och påskyndas.
Mot bakgrund av slutsatserna från Tammerfors och programmet för ömsesidigt erkännande antog EU-kommissionen i december 2002 en grönbok om ett europeiskt betalningsföreläggande och om åtgärder för att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden. I grönboken diskuterades flera frågor kring eventuell gemenskapslagstiftning på dessa områden.
Den 19 mars 2004 antog kommissionen ett förslag till förordning om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande. Förslaget innehåller en ny gemensam EU-procedur som kan användas både för gränsöverskridande och inhemska tvister. Den bygger på nya användarvänliga standardblanketter för både parternas inlagor och domstolens avgöranden. Den som ansöker om betalningsföreläggande måste tydligt ange sitt anspråk och ge en kort sammanfattning av grunderna för det. Om villkoren är uppfyllda kan domstolen utfärda ett betalningskrav, utan att närmare pröva grunderna för anspråket. Betalningskravet delges den betalningsskyldige och om denne inte går i svaromål inom tre veckor, utfärdas ett betalningsföreläggande.
Den 15 mars 2005 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning 
(PDF File 173 KB) om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande. Syftet är att göra småmålsförfarandena enklare, snabbare och billigare genom att, som ett alternativ till befintliga förfaranden i medlemsstaternas lagstiftning (som för övrigt inte påverkas), inrätta ett europeiskt småmålsförfarande. Syftet skulle också vara att avskaffa de mellanliggande åtgärder som fortfarande krävs i samband med erkännande och verkställighet av domar. En dom som meddelats i en medlemsstat i ett småmålsförfarande kommer att kunna erkännas och verkställas i en annan medlemsstat utan att det krävs en verkställighetsförklaring och utan att det ges möjlighet att överklaga beslutet om erkännande.
(PDF File 173 KB) - Bilaga (PDF File 152 KB)« Förenklade och påskyndade förfaranden - Allmän information | Gemenskapsrätt - Allmän information »
Till början
Senaste uppdatering: 12-07-2007
