Delgivning av handlingar - Spanien

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Vad betyder delgivning i praktiken?  2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges?  3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?  4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning?  5. Alternativa delgivningssätt?  6. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats?  7. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om?  8. Kostar delgivning? I så fall hur mycket?

 

Skickandet av en rättslig handling innebär mer än att skicka ett brev med posten. Parterna i ett mål behöver kunna utväxla handlingar med varandra och med domstolen. Bara på detta sätt kan man säkerställa rätten till försvar, vars grundförutsättning är kunskap om att en rättegång pågår. Juridiskt sett innebär detta att rättegångshandlingar måste delges.

En kallelse eller en stämning är i princip den första av de rättegångshandlingar som utfärdas av domstolen. Därigenom underrättas svaranden om att ett rättsligt förfarande har inletts. Detta meddelande förmedlas formellt av domstolen under domstolssekreterarens överinseende. I praktiken utförs delgivningen av en av domstolen anlitad tjänsteman, som överlämnar handlingen hemma hos svaranden eller den person som medverkar i rättegången i någon annan egenskap.

Delgivning behövs inte bara i början av rättegången utan även i senare faser och berör inte bara parterna i målet utan också andra som är skyldiga att infinna sig i domstolen (vittnen, sakkunniga etc.). I Spanien är det domstolen som ansvarar för delgivningen med parterna och andra som medverkar i rättegången.

Om parterna företräds av ett ombud (i normalfallet ska parterna under rättegången företrädas av ett rättsligt ombud (procurador) med rätt att föra parts talan i den berörda domstolen; detta är dock inte obligatoriskt vid muntliga förfaranden där det omtvistade värdet understiger 900 euro och vid ansökningar om betalningsföreläggande), är det denne som mottar och undertecknar alla handlingar. Om ombud saknas sker delgivningen direkt med den berörda personen.

1. Vad betyder delgivning i praktiken?

Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

I Spanien görs ingen åtskillnad mellan olika ”delgivningsformer” (som i exempelvis Frankrike, där man skiljer mellan notification och signification). Parternas och domstolens handlingar (rättegångshandlingarna) delges genom actos de comunicación judicial (rättsligt meddelandeförfarande). Formellt är det domstolen som står för delgivningen, under överinseende av domstolssekreteraren som ansvarar för att tjänsten fungerar korrekt. I praktiken är det dock domstolssekreteraren eller en av denne utsedd tjänsteman utför delgivningen. Delgivning kan också ske på något av följande sätt:

1. Delgivning genom rättsligt ombud när det är fråga om meddelanden till personer som det ombudet företräder.
2. Delgivning via post eller telegram, men även på andra sätt som gör det möjligt att styrka att handlingen har mottagits och att kontrollera mottagandedatum och innehåll.
3. Personligt överlämnande, där en domstolssekreterare eller en tjänsteman som utsetts av denne överlämnar en kopia av det beslut som ska delges, av ett föreläggande från domstolen eller av stämningen eller kallelsen.
4. Om den sökte inte kan nås (det finns en skyldighet att leta efter adressen i olika offentliga register, som i många fall finns tillgängliga via domstolens datorer) ska delgivning ske genom att meddelandet anslås på domstolens dörr (meddelandet kan på den kärandes begäran även kungöras i den offentliga tidningen – Diario Oficial – eller någon annan tidning e.dyl.). För delgivning av domar gäller dock i detta sammanhang att de, utöver att anslås på domstolens dörr, ska offentliggöras i Diario Oficial de la Comunidad Autónoma.

Inte alla domstolens meddelanden har samma status, utan åtskillnad måste göra mellan dem beroende på deras syfte. Man skiljer här mellan följande:

Till början

1. Handlingar som syftar till att underrätta om ett beslut, en rättslig åtgärd eller ett förfarande.
2. Kallelser, som har till syfte underrätta adressaten om att han eller hon ska infinna sig i rätten för att tillvarata sina intressen inom en viss frist.
3. Stämningar, där adressaten inte underrättas om en tidsfrist utan får specifika uppgifter om plats, datum och tidpunkt då denne ska infinna sig i rätten för det ändamål som anges.
4. Förelägganden om att adressaten i enlighet med lagen ska vidta eller underlåta att vidta en åtgärd.
5. Vissa beslut som inte riktar sig till medborgare utan till tjänstemän med ansvar för fastighetsregister, handelsregister, fartygsregister eller register över avbetalningsköp av lösöre, samt till notarier, finansinspektörer eller domstolstjänstemän. Genom denna typ av beslut åläggs personer inom ovan nämnda kategorier att utfärda intyg o.dyl. eller vidta andra åtgärder som de är behöriga att utföra.
6. Direktiv som riktar sig till andra icke-rättsliga myndigheter och tjänstemän än de som nämns i punkt 5.

Denna särskilda reglering rörande rättsliga handlingar motiveras av att det här inte bara handlar om formella krav utan ett sätt att garantera parter och andra som berörs av en rättegång kan försvara sina legitima rättigheter och intressen på grundval av den grundläggande rätten till rättsligt skydd och principen att alla har rätt till försvar. En förutsättning för att kunna utöva dessa rättigheter är kunskapen om att en rättslig process pågår.

Till början

2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges?

Alla viktiga rättegångshandlingar ska meddelas parterna i målet, men också de som det hänvisas till eller som kan lida skada. Konkret innebär detta följande:

1. Beslut som fattas och åtgärder som vidtas av domstolssekreteraren ska meddelas alla som är parter i målet.
2. Domstolen beslutar också att ett meddelande om att talan har väckts ska delges de personer som kan komma att beröras av domen. En meddelande av denna typ kommer också att delges (på motsvarande villkor) om domstolen finner att parterna utnyttjar processen i bedrägligt syfte.

I av lagen föreskrivna fall sker delgivning också till tredje man.

3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Rättsliga meddelanden delges formellt av domstolen under överinseende av domstolssekreteraren, som ansvarar för fungerar korrekt. I praktiken delges handlingarna av domstolssekreteraren eller en av denne utsedd tjänsteman. Vanligtvis förordnas vad som traditionellt kallats agentes judiciales (”rättsbetjänter), men som sedan 2004 kallas funcionarios del cuerpo de auxilio judicial (”biträdande domstolstjänstemän”) att delge handlingar, som meddelanden, stämningar, kallelser och förelägganden i den form som föreskrivs i civilprocesslagen (lag nr 1/2000).

Delgivning via domstolstjänstemän är dock inte det enda delgivningssättet, utan även andra former förekommer: delgivning via post, via telegram eller via det rättsliga ombudet.

Till början

I Spanien finns därmed följande delgivningssätt:

1. Delgivning genom rättsligt ombud, om det handlar om meddelanden som riktar sig till personer som företräds av detta ombud. I princip är det obligatoriskt att låta sig företrädas av ett rättsligt ombud. Undantag från denna regel gäller dock i följande fall: muntliga förfaranden där det tvistiga beloppet understiger 900 euro, ansökningar om betalningsföreläggande, anmälan av fordringar i konkursmål, deltagande i borgenärssammanträden, överklagande av rättshjälpsbeslut som gått den sökande emot eller ansökningar om brådskande säkerhetsåtgärder inför rättegång. Så länge ombudets fullmakt gäller är det denne som mottar och undertecknar stämningar, kallelser, förelägganden och andra typer handlingar, inklusive domstolsavgöranden som gäller parten han eller hon företräder. Detta fortgår under hela rättegången och till dess att domen har verkställts. Åtgärderna har samma verkan som om den person som bemyndigade ombudet att företräda henne eller honom själv utfört dem. Ombudet har dock inte rätt att kommunicera direkt med domstolen.
2. Delgivning via post eller telegram, men även på andra sätt som gör det möjligt att styrka att handlingen har mottagits samt mottagandedatum och innehåll.
3. Domstolstjänstemannen (funcionario del cuerpo de auxilio judicial) överlämnar en kopia av det beslut som ska delges, av ett föreläggande från domstolen eller av stämningen eller kallelsen. I delgivningshandlingen ska det anges vilken domstol som har fattat beslutet, vilket ärende det är fråga om, fullständigt namn på den person som stämningen eller kallelsen riktar sig till och uppgift om när och var denne ska inställa sig, eller inom vilken tidsfrist en i delgivningen angiven åtgärd måste vidtas, med påminnelse om de rättsliga konsekvenserna om så inte sker. Vid delgivning av meddelanden, stämningar eller kallelser godtas eller registreras inga svar från mottagaren, om inte domstolen uttryckligen har angivit det. Vid förelägganden får mottagaren dock svara och en kort sammanfattning av svaret förs in i den aktuella handlingen.
4. Om den sökte inte kan nås (det finns en skyldighet att leta efter adressen i olika offentliga register, som i många fall finns tillgängliga via domstolens datorer) ska delgivning ske genom att meddelandet anslås på domstolens dörr (meddelandet kan på den kärandes begäran även kungöras i den offentliga tidningen – Diario Oficial – eller någon annan tidning e.dyl.). Detta förfarande gäller dock inte för domar som utöver att anslås på domstolens dörr ska offentliggöras i Diario Oficial de la Comunidad Autónoma.

(När det gäller delgivning av rättsliga handlingar från eller till någon av unionens medlemsstater tillämpas rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000. För tillämpningen av denna har Spanien fastställts att delgivning ska ske via underrätternas kanslier och att delgivningar ska mottas av kansliet vid den domstol som utsetts som centraldomstol för respektive region (juzgado decano) eller av behöriga personer vid de gemensamma delgivningstjänsterna. För att hitta dessa myndigheter kan du söka via det spanska justitieministeriets "domstolsatlas" (mapa judicial) . Du kan också söka via webbplatsen för Europeisk civilrättsatlas. Där finns direkta upplysningar om sådana organ.)

Till början

4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning?

För personer som är eller kan komma att bli parter i en (viss) rättegång beror detta på typen av meddelande och vilken form av delgivning som tillämpas:

1. Delgivning via ombud (dvs. i de fall då parterna har ombud) går till på följande sätt. I alla byggnader som är säte för en domstol som dömer i civilmål finns en delgivningstjänst som ”ombudskollegiet” (SRCP) svarar för. Delgivningstjänsten tar emot en parts rättegångshandlingar och förmedlar dem vidare till övriga ombud. När så skett upprättas en särskild handling, där det noteras hur många kopior som har översänts till andra ombud och hur många rättegångsbiträden som företräder parter i målet. Tjänsten överlämnar därefter denna handling och den delgivna originalhandlingen till domstolen. Handlar det däremot om en handling som domstolen delger med ett rättegångsombud, upprättas en kopia av beslutet eller stämningen i två exemplar. Ombudet erhåller en kopia för partens räkning. Den andra kopian ska endast undertecknas av ombudet och återsändas till domstolen, också i detta fall via rättegångsombudens delgivningstjänst. Meddelandet anses vara mottaget dagen efter angivet mottagandedatum. (Undantagna från denna ordning är handlingar, stämningar, kallelser och förelägganden som enligt lagen ska delges parterna personligen).
2. Om parterna inte företräds av ett ombud, eller om det är fråga om den första stämningen eller kallelsen som riktas till svaranden, delges handlingarna på parternas adresser.

Kärandens adress framgår av den stämningsansökan, det yrkande eller den ansökan som inleder förfarandena. Som svarandens adress ska käranden ange den adress han eller hon känner till med säkerhet, och det är denna adress som kommer att användas i stämningen eller den första kallelsen. Om käranden anger flera olika adresser, ska dessa vara ordna dessa efter hur sannolikt det är att meddelandet kommer fram. Käranden ska också meddela andra uppgifter som denne har om den svarande och som kan underlätta lokaliserandet av denne, exempelvis telefon- och faxnummer etc.

Till början

När den svarande väl inställt sig i domstolen kan denne uppge en annan adress för framtida meddelanden.

Byter parterna adress under förfarandets gång, ska de omedelbart underrätta domstolen. De ska också meddela ändringar vad gäller telefon- och faxnummer etc., om dessa används i kommunikationen med domstolen.

En kopia av beslutet eller stämningen överlämnas till mottagaren antingen i domstolen av den behöriga tjänstemannen eller där den som ska delges ett meddelande, en stämning eller ett föreläggande har sin bostadsadress. Överlämnandet bekräftas genom en särskild handling som undertecknas av den behöriga domstolssekreteraren eller den tjänsteman som verkställt delgivningen och av mottagaren, vars namn måste framgå (Vägrar denne att skriva under ska det anges. Vägrar denne att motta handlingen, ska vederbörande meddelas att handlingen finns tillgänglig i domstolen och delgivningen får verkan dagen efter att detta meddelats).

I provinshuvudstäder och större städer har det inrättats en gemensam tjänst för delgivning och tvångsåtgärder (Servicio Común de Notificationes y Embargos – SAC), under överinsyn av centraldomstolen för området (Decanato de los Juzgados). Den gemensamma tjänsten handlägger frågor om delgivning för samtliga domstolar i trakten.

Delgivning med vittnen, sakkunniga och andra som kan vara skyldiga att medverka i en rättegång trots att de inte är parter i målet, sker genom översändande av kopia av beslutet eller stämningen med rekommenderat brev eller telegram med mottagningsbevis, men även på andra sätt som gör det möjligt att styrka att handlingen har mottagits och att kontrollera mottagandedatum och innehåll. Domstolssekreteraren antecknar i ärendeakten att delgivning har skett och innehållet i den delgivna handlingen och bifogar i tillämpliga fall mottagningsbeviset eller annat bevis för att adressaten har mottagit handlingen. Handlingen delges på den adress som den berörda parten har angivit styrkandet av adressatens mottagande, men om det visar sig nödvändigt kan domstolen kontrollera var den person som handlingen ska överlämnas till bor eller uppehåller sig. Vittnen, sakkunniga och andra som är skyldiga att medverka i rättegången ska underrätta domstolen om eventuella adressändringar under förfarandets gång. De ska underrättas om denna skyldighet i samband med att de inställer sig i rätten första gången.

Till början

Enligt den spanska civilprocesslagen (lag nr 1/2000) kan delgivning ske elektroniskt genom datorer och liknande, förutsatt att den berörda domstolen och parterna eller adressaterna har tillgång till elektroniska system, IT-system och telekommunikation, eller motsvarande som gör det möjligt att skicka och ta emot handlingar på ett sådant sätt att meddelandet och dess innehåll inte förändras och det kan styrkas när fullständig befordran och mottagande skett. Om dessa villkor är uppfyllda kan handlingar kan delgivning ske med lämpligt mottagningsbevis. Det förutsätts också att parter och sakkunniga som medverkar i rättegången meddelar domstolen att de har tillgång till ovan nämnda kommunikationssätt och anger vilka adresser (e-post etc.) som gäller. Det föreskrivs också att det vid justitieministeriet ska inrättas ett elektroniskt register som kan användas med hjälp av ovan nämnda medier och som innehåller myndighetsadresser. Om det bara genom direkt kontroll eller andra förfaranden går att styrka eller verifiera att de beslut, handlingar, yttranden eller uppgifter som befordras med sådana medier är fullständiga, ska de delges parter och andra berörda på ett sätt som gör att de kan kontrolleras med dessa metoder, med hänsyn till de krav på tid och plats som lagen anger för respektive fall.

Om delgivningen måste ske i ett annat domsområde än det där den domstol som utfärdat handlingen har sitt säte, ska den domstol som har behörighet i det domsområdet uppmanas att delge handlingen. Detta kallas rättslig hjälp och i sådana fall sker delgivningen på det sätt som beskrivits ovan av den domstol som anmodats om det (i en framställan om delgivning). En kopia av stämningen och andra relevanta handlingar ska bifogas framställan om delgivning. Handlingarna ska delges inom högst tjugo dagar från det att den anmodade domstolen mottog dem.

Till början

5. Alternativa delgivningssätt?

Om parterna inte företräds av ett ombud och istället har uppgivit en delgivningsadress för domstolen, kommer handlingar som delgivits vid någon av de uppgivna adresserna i princip att få full verkan så snart det finns bevis för att de aktuella handlingarna har överlämnats på korrekt sätt. Detta gäller även om adressaten inte har bekräftat mottagandet.

Om ingen delgivningsadress har uppgivits (vilket är mycket vanligt när det gäller handlingar som syftar till att få en part att inställa sig inför domstol eller få parterna att företa eller medverka till åtgärder i vissa faser av rättegången) ska de aktuella handlingarna i princip överlämnas till någon annan än adressaten, förutsatt att det finns en nära anknytning på det sätt som lagen anger.

Anta att man utan framgång har försökt att delge handlingen där adressaten har sin bostad eller sitt säte enligt folkbokföringsregister, skatteregister eller andra offentliga register eller branschorganisationers publikationer, eller vid en bostad eller lokal som adressaten hyrt. Om adressaten då inte påträffas där, kan överlämnandet ske till en anställd eller familjemedlem som är äldre än 14 år och befinner sig på platsen. I förekommande fall kan överlämnandet också ske till fastighetens vaktmästare. I samtliga fall ska mottagaren påminnas om att denne ska överlämna kopian av beslutet eller handlingen till adressaten eller underrätta denne på dennes vistelseort.

Adressen där meddelandet ska lämnas kan också avse adressatens stadigvarande arbetsplats. Om adressaten inte påträffas där, ska handlingen överlämnas till en person som anger att han eller hon känner adressaten eller, om det finns en särskild avdelning som ansvarar för att ta emot inkommande handlingar och föremål, till den person som ansvarar avdelningen i fråga. På mottagningshandlingen antecknas vem meddelandet avser, datum och tidpunkt för när denne söktes men ej påträffades i sin bostad, i tillämpliga fall även namnet på den person som mottagit kopian av beslutet eller handlingen samt dennes relation till adressaten. Meddelandet anses därefter vara delgivet.

Till början

Om ingen påträffas på den besökta adressen, försöker den berörda domstolssekreteraren eller tjänstemannen utforska om adressaten brukar uppehålla sig där. Om denne inte längre bor eller arbetar på adressen och någon av dem som tillfrågas känner till den aktuella adressen, noteras denna i delgivningsbeviset. Om den svarandes adress inte kan fastställas på detta sätt och käranden inte har angivit några alternativa adresser, ska domstolen söka den svarandes adress via offentliga register eller branschorganisationers publikationer. Så är fallet när det handlar om ett företag eller en person som för sin yrkesutövning måste vara medlem i en branschorganisation. Domstolen kan också söka upp den adress där den sökande har sin arbetsplats eller sitt verksamhetsställe (i vissa fall är det möjligt att söka upp denna adress på elektronisk väg direkt från domstolen). Om adressen framkommer vid dessa efterforskningar kan delgivning ske. Är efterforskningarna resultatlösa noteras det i ärendeakten att ovannämnda åtgärder vidtagits utan att den sökta adressen hittats. Därefter delges handlingen genom kungörelse, på så sätt att kopian av beslutet eller stämningen offentliggörs på rättens eller domstolens anslagstavla. Endast på begäran av en part kan meddelandet offentliggöras i provinsens eller regionens officiella tidning, i den statliga officiella tidningen eller i en dagstidning med täckning på nationell nivå eller provinsnivå. Parten står då för dessa kostnader.

Det kan förekomma att en och samma person söks av flera olika domstolar. För att i sådana fall påskynda handläggningen och undvika onödigt dubbelarbete, föreskrivs i den spanska civilprocesslagen (lag nr 1/2000) att det vid justitiedepartementet ska finnas ett centralt register över personer som inte kunnat delges, som domstolarna kan söka i när de utan resultat sökt en svarandes adress. Sökning sker med hjälp av svarandens namn och andra kända identitetsuppgifter. En domstol som måste hitta en svarandes adress, kan söka efter denna i registret och kontrollera om registrets uppgifter överensstämmer med domstolens. På detta sätt behövs inga nya efterforskningar efter den första domstolens misslyckade försök att lokalisera den svarande. Domstolen kan direkt besluta om att delgivning genom kungörelse på domstolens anslagstavla. En svarande som finns upptagen i registret kan begära att bli borttagen ur registret genom att meddela vid vilken adress delgivning kan ske. När detta sker, och den sökte därmed är lokaliserad, meddelas de domstolar vid vilka talan har väckts mot den svarande om delgivningsadressen. Efter denna tidpunkt är delgivning som sker vid den adressen rättsligt giltig.

Till början

6. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats?

Delgivning ska alltid styrkas skriftligen. Händelsen antecknas i ärendeakten, som undertecknas av domstolssekreteraren. Formerna för detta beror på hur delgivningen har gått till.

När delgivning sker i domstolen eller via ombudskollegiets gemensamma delgivningstjänst (SRCP) bekräftas delgivningen genom ombudets eller partens underskrift på kopian av handlingen eller på det intyg som upprättas för detta ändamål och undertecknas av domstolssekreteraren.

När handlingar delges genom översändande av en kopia av beslutet eller stämningen genom rekommenderat brev, i form av telegram med mottagningsbevis eller motsvarande, styrker domstolssekreteraren i ärendeakten att befordran skett och meddelandets innehåll. I förekommande fall bifogas mottagningsbeviset eller annan skriftlig dokumentation av mottagandet.

Vid delgivning genom personligt överlämnande till adressaten, registreras överlämnandet genom ett mottagningsbevis som upprättats av den verkställande tjänstemannen och undertecknas av adressaten, eller genom en kopia av det delgivna beslutet som undertecknas av adressaten.

Tillgrips kungörelse attesterar domstolssekreteraren i ärendeakten att kungörelsen offentliggjorts på rättens eller domstolens anslagstavla och när den kungjorts. Har den dessutom offentliggjorts i en tidning, bifogas aktuellt nummer av tidningen.  

7. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om?

Det föreskrivs i lag att överlämnande kan ske till annan person än adressaten. De fall där detta är möjligt har behandlats ovan.

Till början

Delgivningen ska ske i enlighet med den spanska civilprocesslagen (lag nr 1/2000) och reglerna har angivits i svaren på de tidigare frågorna. Har delgivningen inte följt denna lagstiftning, är den alltid ogiltig om den inneburit inskränkningar av adressatens rätt till försvar. För detta krävs ett domstolsbeslut om ogiltigförklarande. Även om överlämnandet inte följt reglerna blir det ändå giltigt, om den person som varit föremål för meddelandet, stämningen, kallelsen eller föreläggandet vid sin första inställelse i domstolen avstår från att yrka att delgivningen ska ogiltigförklaras. I så fall behöver delgivningen inte göras om.

Det är viktigt att delgivningen går korrekt till. Om den svarande uteblir från rättegången den dag och plats som anges i stämningen eller meddelandet fortsätter rättegången ändå, utan att denne är närvarande och kan vara med och påverka. Fortsätter detta tills målet avgjorts, återstår endast för svaranden att ansöka om att få rättegången ogiltigförklarad under verkställighetsfasen.

Även om delgivningen är giltig, kan den svarande yrka på ogiltigförklaring av en lagakraftvunnen dom som skadar dennes intressen, men endast i specifika undantagsfall och på vissa särskilda grunder, och under förutsättning att domen inte delgavs genom personligt överlämnande. Yrkandet ska ställas till domstolen inom en tidsfrist som varierar mellan 20 dagar och fyra månader. Villkoren för ett sådant yrkande är följande:

• En force majeure-situation har helt förhindrat den uteblivne att inställa sig, fastän denne underrättats om rättegången genom vederbörlig kallelse.
• Den uteblivne har varit ovetande om stämningen och rättegången på grund av att han eller hon, trots att delgivning skett, inte har fått de delgivna handlingarna i sin hand av skäl som inte kan läggas vederbörande till last.
• Den uteblivne har varit ovetande om stämningen och rättegången på grund av att han eller hon varit föremål för kungörelsedelgivning, men inte befunnit sig på den ort där rättegången ägde rum, eller i det land eller den region i vars offentliga tidning offentliggörande skett.

8. Kostar delgivning? I så fall hur mycket?

Svaret på denna fråga beror på hur delgivningen gått till.

Handlingar som delges av domstolen är gratis.

Delgivning via ombud ger upphov till kostnader och avgifter (taxan regleras i kungligt dekret 1372/2003 av den 7 november 2003). I princip ska dessa betalas av den part som går med på att låta sig företrädas av ombud, om inte denne har rätt till kostnadsfri rättshjälp. Kostnaderna för delgivning kan dock även omfattas av ett beslut om rättegångskostnaderna, varvid de generellt sett ska erläggas av den part som förlorar målet.

Ytterligare information

• Consejo General del Poder Judicial  Tillsynsmyndigheten för Spaniens rättsväsen
• Ministerio de Justicia  -  Justitieministeriet:

« Delgivning av handlingar - Allmän information | Spanien - Allmän information »

Till början

Senaste uppdatering: 01-02-2007