Europeiska Kommissionen > ERN > Delgivning av handlingar > Luxemburg

Senaste uppdatering: 30-07-2004
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Delgivning av handlingar - Luxemburg

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Vad betyder delgivning i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar? 1.
2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges? 2.
3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven? 3.
4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning? 4.
5. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats? 5.
6. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om? 6.
7. Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? 7.

 

1. Vad betyder delgivning i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

I Luxemburg betecknar termen notification (delgivning) i allmänhet de olika förfarandena för att en person ska få kännedom om ett dokument.

Signification (överlämnande) är en särskild typ av delgivning. Det innebär att en handling delges av en stämningsman (huissier de justice) som beger sig till den berörda personens bostad för att överlämna handlingen.

De flesta delgivningar sker genom ett rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Att direkt överlämna handlingen till den berörda personen är säkrare än att skicka den med post. Enligt lagen ska därför de viktigaste rättegångshandlingarna (stämningsansökan, dom, överklagande osv.) överlämnas direkt.

När det gäller fredsdomarens (Justice de Paix) behörighetsområden, skickas kallelser alltid med rekommenderat brev. Beroende på vilken typ av förfarande det gäller skickas kallelsen antingen av domstolskansliet (t.ex. i fråga om hyresavtal) eller stämningsmannen. Det händer alltså att stämningsmannen också tillämpar enkel delgivning per post i stället för att överlämna handlingen direkt till den berörda personen.

Direkt överlämnande av en stämningsman är i allmänhet nödvändigt för att få tidsfristerna för att överklaga domstolsavgöranden att börja löpa. Ett undantag är dock tidsfristen för att överklaga avgöranden i första instans i hyresmål eller arbetsrättsmål. Denna tidsfrist löper från och med dagen för domstolskansliets delgivning.

Till börjanTill början

2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges?

De flesta rättegångshandlingar måste delges innan de kan överlämnas till domstolen.

Lagen föreskriver bland annat delgivning av stämningsansökningar där svaranden uppmanas att infinna sig vid domstol, personligen eller företrädd av en advokat.

Domstolsavgöranden måste också delges så att de kan vinna laga kraft när tidsfristen för överklagande har löpt ut.

3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I Luxemburg är det endast stämningsmännen som har behörighet att delge en handling.

På de flesta områden krävs bistånd från en stämningsman för att kunna väcka talan inför domstol. När domen har avkunnats delger stämningsmannen domen till den part som har förlorat målet. I och med delgivningen börjar tidsfristen för överklagande att löpa. Om inget överklagande inlämnas inom tidsfristen vinner domen laga kraft. Om den part som har förlorat målet vill överklaga domen, måste han eller hon vända sig till stämningsmannen för att denne ska kunna delge överklagandet.

I lagen finns vissa undantag från stämningsmannens ensamrätt.

När det gäller fredsdomarens behörighetsområde inleds många förfaranden till exempel genom en ansökan till den behöriga domstolen. Det är i så fall domstolskansliet som kallar parterna till förhandling genom att delge dem en kallelse tillsammans med en kopia av den ansökan som har skickats till domstolen. Detta förfarande tillämpas till exempel i fråga om hyresavtal, arbetsrättsliga ärenden och betalningsförelägganden.

Till börjanTill början

Kallelse från domstolskansliet sker också vid vissa mål vid distriktsdomstolen, bland annat vid mål som omfattas av distriktsdomstolsordförandens behörighet.

Advokater har inte behörighet att delge en handling direkt till en medborgare. För att delgivningen ska vara giltig måste de gå via en stämningsman. Förutsättningarna ändras dock när rättegången har inletts och varje part företräds av en advokat. I detta fall kan rättegångshandlingar och bevismaterial utbytas mellan advokaterna enligt ett särskilt delgivningsförfarande. Delgivning mellan advokater sker utan närmare formaliteter. Den advokat som tar emot en delgivning brukar dock lämna ett mottagningsbevis.

4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning?

4.1 Delgivning med post

De flesta delgivningar sker i form av ett rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Om brevbäraren träffar mottagaren personligen ber han denne skriva på mottagningsbeviset som därefter skickas tillbaka till avsändaren.

Om mottagaren vägrar att skriva på mottagningsbeviset noterar brevbäraren detta och handlingen anses delgiven.

Om mottagaren inte är anträffbar, men en annan person accepterar att ta emot det rekommenderade brevet, antecknar brevbäraren denna persons identitetsuppgifter på mottagningsbeviset. I de flesta fall har en delgivning till tredje man inte samma värde som en delgivning till den berörda personen.

Om ingen är anträffbar, men adressen korrekt lämnar brevbäraren en avi i brevlådan med en uppmaning till mottagaren att hämta brevet på posten inom den tidsfrist som anges på avin. I och med detta anses handlingen delgiven, även om mottagaren inte infinner sig på postkontoret.

Till börjanTill början

Om adressen inte kan kontrolleras återlämnar brevbäraren brevet till avsändaren med beskedet att delgivningen inte har ägt rum.

I så fall ska sökanden uppge en ny adress.

Om mottagaren av delgivningen inte har någon känd adress kan sökanden avstå från delgivningen och överlämna ärendet till en stämningsman, så att denne kan överlämna handlingen personligen, eventuellt tillsammans med en försäkran om att försök till delgivning har skett.

Det delgivningsförfarande som beskrivs ovan tillämpas endast om mottagaren bor i Luxemburg.

När det gäller personer som bor utomlands överlämnas handlingarna personligen.

4.2. Delgivning i form av personligt överlämnande

Denna form av delgivning sker genom att en stämningsman personligen överlämnar handlingen till mottagaren.

Stämningsmannen beger sig vanligtvis till mottagarens bostad. 

Överlämnandet av handlingen kan dock ske på en annan plats, till exempel på mottagarens arbetsplats.

Om mottagaren är hemma överlämnar stämningsmannen en bestyrkt kopia av handlingen.

Han upprättar en rapport om att handlingen har överlämnats. Rapporten återlämnas tillsammans med originalhandlingen till den part som har tagit initiativet till delgivningen.

Om mottagaren inte är hemma kan handlingen överlämnas till någon annan person som befinner sig i bostaden, inklusive barn som är minst 15 år.

I sin rapport ska stämningsmannen uppge vem han har gett handlingen till.

Handlingen överlämnas till tredje man i ett slutet kuvert.

Tredje man kan alltså inte få kännedom om handlingen utan att öppna kuvertet.

Om mottagaren inte är hemma, men adressen är korrekt, lämnar stämningsmannen en kopia av handlingen och ett meddelande om handlingen i brevlådan i ett slutet kuvert.

Till börjanTill början

Han skickar därefter en ny kopia av samma handling till mottagaren i ett vanligt brev senast efterföljande arbetsdag. Stämningsmannen noterar att dessa åtgärder har vidtagits i en rapport, som bifogas originalhandlingen.

Om ingen är hemma och adressen är osäker (t.ex. därför att det inte finns någon brevlåda) undersöker stämningsmannen var mottagaren kan befinna sig. Han anger resultatet av undersökningen i en försäkran om att försök till delgivning har skett.

5. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats?

Vid delgivning med post utgör mottagningsbeviset ett sådant bevis. Om handlingen överlämnas direkt av en stämningsman, upprättar denne en rapport över de åtgärder som har vidtagits. Stämningsmannen är en statstjänsteman. Dennes rapport utgör bevis för delgivning, om det inte kan styrkas att rapporten är förfalskad.

6. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om?

En delgivning som sker i strid med lagen kan förklaras ogiltig.

En delgivning kan dock bara förklaras ogiltig på grund av ett formellt fel om det kan fastställas att detta fel har skadat mottagaren.

Detta beror på domstolens bedömning.

Om mottagaren inte har kunnat delges personligen eller denne inte infinner sig kan domstolen uppmana sökanden att göra en ny delgivning. Detta förfarande gör det möjligt att undanröja alla tvivel om hur den berördes frånvaro ska tolkas.

När det gäller förfaranden där parterna normalt kallas av domstolens kansli kan domstolen också uppmana sökanden att låta stämningsmannen kalla parterna om det uppstår tvivel om huruvida kallelsen med rekommenderat brev är giltig.

Slutligen kan domstolen endast avkunna en dom som anses gå emot en part som inte är närvarande vid förhandlingen om det är fastställt att denne har kontaktats personligen. Om detta inte är fallet (t.ex. om kallelsen har lämnats till en annan person) avkunnas en s.k. tredskodom, vilket innebär att domen kan omprövas efter invändning.

7. Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket?

Delgivning via domstolens kansli är gratis. När delgivningen sker via en stämningsman avlönas denne enligt en taxa som är fastställd i den luxemburgska lagstiftningen.

« Delgivning av handlingar - Allmän information | Luxemburg - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 30-07-2004

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket