Europeiska Kommissionen > ERN > Delgivning av handlingar > Tyskland

Senaste uppdatering: 13-06-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Delgivning av handlingar - Tyskland

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Vad betyder delgivning i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar? 1.
2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges? 2.
3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven? 3.
4. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven? 4.
5. Alternativa delgivningssätt? 5.
6. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats? 6.
7. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om? 7.
8. Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? 8.

 

1. Vad betyder delgivning i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning innebär att en handling meddelas den som söks och att det finns ett bevis på att denne har tagit emot handlingen. Därigenom kan den sökte få kännedom om handlingarnas innehåll. Delgivningen syftar till att garantera att ingen döms utan att ha blivit hörd och att parterna får en rättvis rättegång.

Delgivningen ska säkerställa att den sökte faktiskt får kännedom om en rättslig åtgärd eller åtminstone göra det möjligt för denne att skaffa sig kännedom om denna åtgärd. Syftet med delgivningen är således att ge kännedom om innehållet i en handling. Det är sedan den söktes sak att verkligen ”ta till sig” innehållet.

Den som ombesörjer delgivningen ska, med hänsyn till rättssäkerheten, ges möjlighet att dokumentera var och när en handling delgivits den sökte och på vilket sätt detta skedde.

2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges?

Lagen ger inga uttömmande besked om vilka handlingar som ska delges formellt.

Handlingar som måste delges enligt lag eller domstolsbeslut, delges automatiskt (§ 166 andra stycket i civilprocesslagen).

Delgivning på initiativ från en part äger rum när detta är obligatoriskt enligt lag, till exempel vid kvarstad, interimistiskt föreläggande eller utmätning (§ 191 i civilprocesslagen).

Formell delgivning ska ske när det är lämpligt och nödvändigt för att upprätthålla rättssäkerheten, till exempel när en rättighet uppstår eller en frist börjar löpa i och med delgivningen. Stämningar samt domar och domstolsbeslut som kan överklagas med omedelbar verkan är således exempel på handlingar som måste delges.

Till börjanTill början

3. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Det bör göras åtskillnad mellan officiell delgivning och delgivning på parternas eget initiativ.

Officiell delgivning ombesörjs i princip av kansliet vid den domstol där rättegången pågår (§ 168 första stycket i civilprocesslagen). Registratorn kan välja efter eget skön hur delgivningen ska gå till.

Denne har följande alternativ till sitt förfogande:

  • Han kan delge handlingen genom en advokat i utbyte mot att advokaten undertecknar ett mottagningsbevis (§ 174 i civilprocesslagen).
  • Han kan överlämna handlingen direkt till den sökte eller dennes juridiska ombud på domstolskansliet (§ 173 i civilprocesslagen).
  • Han kan ombesörja att handlingen delges via post. I så fall kan han som en särskild underform av postdelgivning välja delgivning via rekommenderat brev med mottagningsbevis (§ 175 i civilprocesslagen).
  • Han kan ge en domstolstjänsteman i uppdrag att utföra delgivningen.

I ett antal situationer som anges i lagen är det domstolen som ansvarar för delgivningen, till exempel vid delgivning i ett annat land (§§ 183, 184) eller vid offentlig delgivning ( §§186, 187).

Delgivning på parternas initiativ utförs i princip genom exekutionstjänstemannen (Gerichtsvollzieher). Han eller hon får uppdraget antingen direkt av den berörda parten eller genom domstolens kansli (§ 192).

Exekutionstjänstemannen kan för sin del ge posten i uppdrag att utföra delgivningen (§ 194).

4. Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Den i praktiken vanligast förekommande formen av delgivning är ”officiell delgivning”. Sådan delgivning utförs normalt sett via postväsendet.

Till börjanTill början

För detta ändamål instruerar domstolens registrator posten att ombesörja delgivningen och överlämnas den handling som ska delges i ett förslutet kuvert, tillsammans med en delgivningskvittens (§ 176 i civilprocesslagen). Den postanställde genomför därefter delgivningen. Direkt delgivning är förstahandsalternativet, d.v.s. handlingen ska överlämnas personligen till den sökte. Själva överlämnandet kan ske var som helst och är inte bundet till en bestämd plats (§ 177 i civilprocesslagen).

Med ”adressaten” förstås den person som handlingen riktar sig till, dennes juridiska ombud (§ 170 civilprocesslagen) eller dennes bemyndigade företrädare (§ 171 civilprocesslagen).

Efter att ha utfört delgivningsuppdraget fyller den postanställde i delgivningsintyget och sänder omedelbart tillbaka detta till domstolens kansli, som bevis på att delgivning skett.

Om parten företräds av en advokat, överlämnas handlingen i normala fall till denne i utbyte mot att denne lämnar kvittens på mottagandet (§ 171, 174 i civilprocesslagen). Efter att ha mottagit handlingen skickar advokaten tillbaka det undertecknade mottagningsbeviset till domstolen.

Om båda parter företräds av advokater, kan delgivning ske advokaterna emellan (§ 195 i civilprocesslagen). Det gäller även för handlingar som ska delges officiellt, om inte motparten samtidigt ska delges ett domstolsbeslut. Av handlingen ska framgå att delgivning sker från advokat till advokat. Som bevis på delgivningen fungerar också här det daterade och undertecknade mottagningsbeviset.

5. Alternativa delgivningssätt?

Om direkt delgivning med adressaten är omöjlig, finns det möjlighet att tillgripa alternativa delgivningssätt.

Till börjanTill början

5.1.

Den första möjligheten är delgivning i bostaden, i affärslokaler och institutioner (§ 178 civilprocesslagen). Enligt denna bestämmelse kan denna alternativa delgivning komma i fråga om den sökte inte kan påträffas i sin bostad, i sina affärslokaler eller på den institution där personen i fråga vistas.

Alternativ delgivning sker genom att handlingen överlämnas till någon av följande personer:

  • I adressatens bostad, till en vuxen familjemedlem, en person som är anställd i hushållet eller en annan vuxen som permanent bor där.
  • adressatens affärslokaler, till en person som är anställd där.
  • På institutioner, antingen till föreståndaren eller till en för ändamålet bemyndigad företrädare.

Alternativ delgivning med dessa personer kan dock inte komma i fråga om de är motparter i rättegången till den person som ska delges.

5.2.

Om alternativ delgivning i bostaden eller i affärslokalerna inte är möjlig, kan sådan delgivning ske genom att handlingen läggs i brevlåda eller brevinkast (§ 180 i civilprocesslagen). Handlingen ska i så fall lämnas i den brevlåda eller det brevinkast som hör till den aktuella bostaden eller affärslokalen.

5.3.

Om det inte är möjligt att utföra alternativ delgivning på den institution där den sökte vistas eller genom att lägga handlingen i brevlådan, kan delgivning ske genom att handlingen deponeras (§ 181 i civilprocesslagen).

Deponering kan ske antingen vid kansliet till den distriktsdomstol inom vars domsområde delgivningsstället finns eller, om postväsendet har i uppdrag ombesörja delgivningen, på ett av postväsendet angivet ställe där delgivningen ska äga rum.

Till börjanTill början

Adressaten ska meddelas skriftligen om att handlingen har deponerats, alltså på samma sätt som är brukligt med vanliga brev. Om detta inte är möjligt, ska meddelandet fästas på dörren till bostaden, affärslokalen eller institutionen.

Den deponerade handlingen ska hållas tillgänglig för avhämtning i tre månader och, om den inte avhämtas, därefter återsändas till avsändaren.

5.4.

Om adressaten är hemma, men vägrar att motta handlingen, bör åtskillnad göras mellan följande situationer:

  • Om det finns legitima skäl för att vägra ta emot handlingen, ska delgivningen göras om på nytt i giltig form. Det kan exempelvis vara berättigat att vägra ta emot handlingen om adressen är felaktig eller angiven på ett otillfredsställande sätt.
  • Om det saknas legitima skäl för att vägra ta emot handlingen, ska handlingen lämnas kvar vid bostaden eller affärslokalen. Om adressaten saknar bostad eller affärslokal, ska handlingen återsändas till avsändaren (§ 179 i civilprocesslagen)

Den alternativa delgivningen blir giltig när den har genomförts. Handlingen anses alltså ha delgivits när den skriftliga förklaringen har avgivits. Det spelar således ingen roll huruvida adressaten faktiskt erhåller handlingen. Det spelar alltså inte någon roll huruvida denne får kännedom om handlingen överhuvud taget.

6. Finns det någon skriftlig handling som bevisar att en skriftlig handling har tagits emot/överlämnats?

Ja. Som bevis på att delgivning har skett ska ett intyg utformas på det formulär som tillhandahålls för ändamålet. Intyget ska återsändas till domstolskansliet utan dröjsmål (§ 182 i civilprocesslagen). Detta intyg innehåller alla uppgifter som behövs för att styrka att delgivning har skett, särskilt

Till börjanTill början

  • uppgifter om den person som är föremål för delgivning,
  • uppgifter om den person som har tagit emot handlingen,
  • ort, datum och, när domstolen så beslutar, tidpunkt för delgivningen, samt
  • fullständigt namn på den som verkställt delgivningen samt dennes underskrift, eventuellt även uppgifter om det företag som fått i uppdrag att utföra delgivningen eller den myndighet som anmodats att utföra delgivningen.

Om delgivning sker på parternas initiativ, ska delgivningsintyget sändas till den part som tagit initiativ till delgivningen (§ 193 tredje stycket i civilprocesslagen).

Vid alternativ delgivning gäller en rad särskilda bestämmelser. I dessa fall måste alltid skälet för det alternativa delgivningssättet anges på intyget. Om den alternativa delgivningen sker genom deponering, ska det anges på intyget hur adressaten skriftligen har meddelats. Om adressaten har vägrat att ta emot handlingen utan att detta var berättigat, ska det anges i intyget vem som vägrade ta emot handlingen och huruvida brevet lämnats kvar på delgivningsstället eller återsändes till avsändaren.

I vissa fall som anges i lag krävs inget delgivningsintyg:

  • Om delgivning sker genom att handlingen lämnas till domstolens kansli, består beviset på delgivning av en anteckning i ärendeakten och på handlingarna om att delgivning har skett (§ 173 andra stycket i civilprocesslagen).
  • Om delgivning sker genom advokat, är advokatens kvittens på mottagandet tillräckligt bevis på delgivning (§ 174.1 första och fjärde stycket i civilprocesslagen).
  • Om delgivning sker med rekommenderat brev med mottagningsbevis, är mottagningsbeviset tillräckligt för att styrka delgivning (§ 175 andra meningen i civilprocesslagen).
  • Detsamma gäller om delgivningen utförts utomlands med rekommenderat brev med mottagningsbevis (§ 183 första stycket 1 och § 183 andra stycket första meningen i civilprocesslagen).
  • Om delgivning sker utomlands med bistånd av det landets myndigheter eller förbundsrepublikens eller utrikesministeriets konsulära beskickningar, ska delgivning styrkas genom ett intyg från den offentliga myndighet som anmodats att lämna bistånd (§ 183 första stycket 1, 2 och 3, och § 183 andra stycket andra meningen i civilprocesslagen).

7. Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Kan delgivning på något annat sätt bli giltig eller måste delgivningen göras om?

7.1.

Delgivning på annat sätt än som anges i lagen är i princip ogiltig, om det rör sig om viktiga bestämmelser som har åsidosatts.

Till börjanTill början

Lagen medger dock vissa undantag från denna princip. Hänsyn tas till syftet med delgivningen, nämligen att tillhandahålla bevis för huruvida och i så fall när adressaten mottog den handling som skulle delges.

En förutsättning för undantag är att handlingen faktiskt har nått adressaten. I så fall anses handlingen ha delgivits vid den tidpunkten (§ 189 i civilprocesslagen).

Den avhjälpande effekten när det gäller brister i tillämpningen av delgivningsbestämmelserna verkar retroaktivt och ligger inte inom ramen för domstolens skönsmässiga bedömning. Den avhjälpande effekten inträder även om delgivningen innebär att en absolut frist börjar löpa, det vill säga en frist som inte kan förlängas.

7.2.

För det fall att adressaten inte mottar den handling som ska delges, görs åtskillnad mellan två olika situationer:

  • Om viktiga bestämmelser åsidosätts vid delgivningen gäller inte den avhjälpande effekten, utan delgivningen blir ogiltig och måste göras om.
  • Om delgivningen har utförts i överensstämmelse med lagen, anses delgivning ha skett. Detta följer av bestämmelserna om alternativa delgivningssätt. Om adressaten utan egen förskyllan inte har fått kännedom om delgivningen finns det dock enligt §§ 230 ff. i civilprocesslagen bortse från verkningarna av delgivningen.

8. Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket?

Här måste åtskillnad göras mellan officiell delgivning och delgivning på parternas initiativ.

Vid officiell delgivning tillämpas i princip de avgifter som postväsendet tar ut för delgivning med delgivningsbevis eller delgivning med rekommenderat brev med mottagningsbevis. För delgivning genom anställda i domstolsväsendet uttas i stället för de faktiska kostnaderna 7,5 euro per delgivning.

Delgivning på parternas initiativ utförs av exekutionstjänstemannen. Denne tar ut en avgift på 2,5 euro för att ombesörja delgivning via post. Till detta kommer ersättning för utlägg för nödvändiga kopior och postens avgifter. Om en handling som har lämnats till exekutionstjänstemannen för delgivning behöver vidimeras, tillkommer en särskild avgift. Avgiften är 0,5 euro per sida för de första 50 sidorna och 0,15 euro för varje sida därutöver.

Om delgivning utförs av exekutionstjänstemannen personligen, är avgiften 7,5 euro. Dessutom ska tjänstemannen ha täckning för sina resekostnader med ett belopp på mellan 2,5 och 10 euro, beroende på avståndet till adressaten.

« Delgivning av handlingar - Allmän information | Tyskland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 13-06-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket