Europeiska Kommissionen > ERN > Delgivning av handlingar > Finland

Senaste uppdatering: 16-11-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Delgivning av handlingar - Finland

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Hur sker delgivning av handlingar i praktiken? Varför finns det särskilda bestämmelser om delgivning av handlingar? 1.
2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges? 2.
3. Vem ansvarar för delgivning? 3.
4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning? 4.
5. Vad händer om adressaten inte själv är närvarande vid delgivningen (t.ex. för att han eller hon inte är hemma)? 5.
6. Finns det något skriftligt bevis på att handlingarna delgivits? 6.
7. Vad händer om delgivningen inte kunnat ske, och adressaten inte fått handlingen, eller om delgivning skett på ett regelvidrigt sätt (t.ex. därför att handlingen överlämnats till en utomstående)? Kan en delgivning trots det vara giltig eller måste handlingen delges på nytt? 7.
8. Kostar delgivningen något, och hur mycket i så fall? 8.

 

1. Hur sker delgivning av handlingar i praktiken? Varför finns det särskilda bestämmelser om delgivning av handlingar?

Med delgivning avses att ett meddelande bevisligen och i den form som lagen föreskriver lämnas över till en person. Bestämmelserna om delgivning ska garantera att delgivningen har skett på ett trovärdigt sätt och kan bevisas.

2. Vilka dokument/handlingar måste, enligt lag, delges?

Det är i regel fråga om rättegångshandlingar, t.ex. en stämningsansökan eller en begäran om yttrande. Kravet på att delgivningen ska ske per post med mottagningsbevis (bevislig delgivning) kan också gälla andra handlingar än rättegångshandlingar, t.ex. testamenten.

3. Vem ansvarar för delgivning?

I ett tvistemål är det i allmänhet domstolen som sköter delgivningen. En berörd part kan på begäran anförtros ansvaret för delgivningen om domstolen anser det vara befogat.

I övriga fall ska delgivningen verkställas av den part som har intresse av delgivningen.

4. Vad är det vanligaste sättet för delgivning?

När en domstol delger en handling i ett tvistemål sker det i första hand per post. Brevet kan anlända till posten med mottagningsbevis eller direkt hem till den sökte. I det sistnämnda fallet ska mottagningsbeviset skickas tillbaka till domstolen. Andra rättegångshandlingar än stämningsansökningar kan delges också genom att de skickas som ett vanligt brev till den adress som den sökte har uppgett för domstolen. Om det är sannolikt att delgivning per post inte kommer att lyckas, eller om en berörd part har anförtrotts delgivningen, ombesörjs delgivningen av en stämningsman.

Till börjanTill början

Delgivning av andra handlingar än rättegångshandlingar verkställs av en stämningsman på begäran av en myndighet eller en enskild.

5. Vad händer om adressaten inte själv är närvarande vid delgivningen (t.ex. för att han eller hon inte är hemma)?

I ett tvistemål kan en stämning delges genom att handlingarna tas emot av en person som har fullmakt att göra detta. Om det är fråga om delgivning av en annan handling än en stämning under en rättegång och den som handlingen riktas till företräds av ett ombud, kan delgivningen skickas till ombudet. En handling som ålägger någon att personligen inställa sig i domstol eller göra någonting annat personligen ska dock alltid delges honom eller henne direkt.

Om en person som har en känd adress i Finland undviker delgivning kan stämningsmannen verkställa delgivningen genom en s.k. mellanhandsdelgivning. Handlingarna överräcks i det fallet till någon i samma hushåll som fyllt 15 år eller, om den som tar emot delgivningen är affärsidkare, till någon av de anställda. Om inga sådana personer påträffas kan handlingarna överlämnas till polismyndigheten. Stämningsmannen måste underrätta mottagaren om detta per post.

Går det inte att klarlägga var mottagaren uppehåller sig verkställer domstolen delgivningen genom kungörelse. Kungörelsen offentliggörs i officiella tidningen och i dagstidningarna, om domstolen så beslutar. Dessutom anslås handlingarna på domstolens anslagstavla.

6. Finns det något skriftligt bevis på att handlingarna delgivits?

Stämningsmannen utfärdar ett intyg över delgivningen. Intyg ges också över delgivning per post.

7. Vad händer om delgivningen inte kunnat ske, och adressaten inte fått handlingen, eller om delgivning skett på ett regelvidrigt sätt (t.ex. därför att handlingen överlämnats till en utomstående)? Kan en delgivning trots det vara giltig eller måste handlingen delges på nytt?

Om delgivningen har verkställts på fel sätt och om den sökte inte infinner sig vid domstolen eller inte ger det skriftliga svar som krävs ska delgivningen göras på nytt. Däremot behöver ingen ny delgivning göras om felet är litet.

Om den sökte gör gällande att delgivningen har gjorts på fel sätt ska ärendets behandling skjutas upp, om det inte anses onödigt därför att felet är så obetydligt.

8. Kostar delgivningen något, och hur mycket i så fall?

En delgivning som verkställs av en stämningsman kostar 25 euro.

Däremot tas ingen avgift ut om det är domstolen som sköter delgivningen. Någon avgift tas heller inte ut vid delgivning genom handräckning för en utländsk myndighets räkning. Lagen medger också vissa andra undantag från betalningsskyldigheten.

Ytterligare information

« Delgivning av handlingar - Allmän information | Finland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 16-11-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket