Europeiska Kommissionen > ERN > Föräldraansvar > Italien

Senaste uppdatering: 14-03-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Föräldraansvar - Italien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


Se eller för den senast uppdaterade versionen av denna text italiano
 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Vad innebär det juridiska begreppet ”föräldraansvar” i praktiken? Vilka rättigheter och skyldigheter har den som har föräldraansvar? 1.
2. Vem har som regel föräldraansvar för ett barn? 2.
3. Om föräldrarna är olämpliga eller ovilliga att utöva föräldraansvaret, kan någon annan person då utses i deras ställe? 3.
4. Om föräldrarna skiljer sig eller separerar, hur löses frågan om föräldraansvar då för framtiden? 4.
5. Om föräldrarna avtalar om föräldraansvar, vilka krav måste då vara uppfyllda för att avtalet skall vara rättsligt bindande? 5.
6. Om föräldrarna inte kan enas i frågor om föräldraansvar, vilka alternativa tvistlösningsmetoder finns då för att lösa tvisten utom domstol? 6.
7. Om föräldrarna vänder sig till domstol, vilka frågor kan domaren besluta om när det gäller barnet? 7.
8. Om domstolen beslutar att en förälder ska ha ensam vårdnad, innebär detta att han eller hon kan besluta om alla frågor som rör barnet utan att samråda med den andra föräldern? 8.
9. Om domstolen beslutar om gemensam vårdnad, vad innebär det i praktiken? 9.
10. Till vilken domstol (eller annan myndighet) ska jag vända mig om jag vill inleda en rättegång om föräldraansvar? Vilka formaliteter måste uppfyllas och vilka dokument ska bifogas? 10.
11. Vilken handläggningsform tillämpas i dessa fall? Finns det möjlighet till snabbare handläggning vid fara i dröjsmål? 11.
12. Kan jag få rättshjälp för att täcka rättegångskostnaderna? 12.
13. Är det möjligt att överklaga ett beslut om föräldraansvar? 13.
14. I vissa fall kan det vara nödvändigt att begära verkställighet av ett avgörande om föräldraansvar. Vilken domstol ska jag i så fall vända mig till och hur handläggs frågan? 14.
15. Vad ska jag göra för att få ett avgörande om föräldraansvar som meddelats i en annan medlemsstat erkänt och verkställt i Italien? Vilken handläggningsform används i dessa fall? 15.
16. Till vilken domstol i Italien ska man vända sig för att få ett beslut om föräldraansvar som meddelats av en domstol i en annan medlemsstat erkänt? Vilken handläggningsform används i dessa fall? 16.
17. Vilken lag tillämpas i frågor om föräldraansvar om barnet eller parterna inte bor i Italien eller har olika medborgarskap? 17.

 

1. Vad innebär det juridiska begreppet ”föräldraansvar” i praktiken? Vilka rättigheter och skyldigheter har den som har föräldraansvar?

Föräldrars vårdnadsrätt (ett begrepp som motsvarar begreppet föräldraansvar som används i EU-sammanhang) är alla de rättigheter och skyldigheter som lagen ger föräldrar till underåriga barn. Vårdnadsrätten skall utövas uteslutande i barnets intresse.

Det är de föräldrar som utövar vårdnadsrätten som skall fatta beslut om barnets omvårdnad, uppfostran och utbildning, agera som rättsliga företrädare för barn och ofödda barn inom och utom domstol, förvalta underåriga barns ekonomiska intressen (med förbehåll för att förmynderskapsdomstolen skall godkänna handlingar som ligger utanför den löpande förvaltningen) och förvalta barnets egendom (med vissa i lagen angivna undantag).

Utövandet av vårdnadsrätten innebär dock också skyldigheter, i det att föräldrarna är skyldiga att sörja för barnets underhåll, uppfostran och utbildning.

2. Vem har som regel föräldraansvar för ett barn?

Vårdnadsrätten tillkommer båda föräldrarna och utövas av dem i samförstånd till dess att barnet har uppnått myndighetsålder eller förklarats myndigt. Om föräldrarna inte kan enas i viktiga frågor kan de var och en för sig vända sig till domstol (ungdomsdomstol), som ger beslutanderätten till den förälder som i det konkreta fallet anses vara bäst lämpad att tillvarata barnets intressen.

Till börjanTill början

Föräldraansvaret för barn födda utom äktenskapet utövas av båda föräldrarna gemensamt om de har erkänt barnet och lever tillsammans. Om de inte lever tillsammans utövas föräldraansvaret av den förälder som barnet bor hos och, om det inte bor hos någon av föräldrarna, den förälder som först erkände barnet.

Den förälder som inte utövar föräldraansvar behåller under alla omständigheter rätten att övervaka barnets uppfostran, utbildning och levnadsomständigheter.

3. Om föräldrarna är olämpliga eller ovilliga att utöva föräldraansvaret, kan någon annan person då utses i deras ställe?

Om båda föräldrarna har avlidit eller av andra skäl inte kan utöva föräldraansvaret inleds ett förfarande för att utse en förmyndare. Detta äger rum vid domstolen på den ort där barnets intressen finns.

Om föräldrarna inte utövar sina rättigheter eller undandrar sig sina skyldigheter, tas detta i beaktande vid bedömningen av om det eventuellt finns skäl att frånta föräldrarna föräldraansvaret eller förordna om adoption av barnet på grund av att det anses ha övergivits. Efter beslutet om att frånta föräldrarna föräldraansvaret utses en förmyndare, om inte en sådan redan har utsetts provisoriskt under förfarandet.

4. Om föräldrarna skiljer sig eller separerar, hur löses frågan om föräldraansvar då för framtiden?

Vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad beslutar domstolen hur föräldraansvaret skall utövas.

Vid hemskillnad efter ömsesidigt samtycke eller gemensam ansökan om äktenskapsskillnad undersöker domstolen barnets situation när den godkänner hemskillnaden eller meddelar domen på äktenskapsskillnad.

Till börjanTill början

Makarna kan när som helst begära att förordnanden om barnets situation omprövas på grund av ändrade förhållanden.

5. Om föräldrarna avtalar om föräldraansvar, vilka krav måste då vara uppfyllda för att avtalet skall vara rättsligt bindande?

Vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad fastställs villkoren för utövandet av föräldraansvar i beslutet eller domen. Domstolen skall ta eventuella avtal som parterna har ingått i beaktande, men är inte bunden av dem, utan kan besluta annat på grundval av undersökningar som den själv har utfört eller på begäran av en part (se artikel 155 i civilprocesslagen och artikel 6 i lag nr 898/1970).

Vid hemskillnad efter ömsesidigt samtycke gäller att domstolen, om parternas avtal om föräldraansvar och underhåll strider mot barnets intressen, anger för parterna vilka ändringar som måste göras. Om de inte löser situationen på ett tillfredsställande sätt kan domstolen vägra att godkänna hemskillnaden (artikel 158 i civilprocesslagen).

Om parterna har ansökt om äktenskapsskillnad gemensamt och domstolen konstaterar att villkoren rörande barnet inte ligger i barnets intresse, prövas målet på vanligt sätt, och föräldrarna måste inställa sig i domstolen (se artikel 4 i lag nr 898/1970).

6. Om föräldrarna inte kan enas i frågor om föräldraansvar, vilka alternativa tvistlösningsmetoder finns då för att lösa tvisten utom domstol?

Det finns inga alternativa tvistlösningsförfaranden på detta område. Domstolarna (särskilt ungdomsdomstolarna) kan begära att de sociala myndigheterna ingriper, även genom medling, men det är fråga om en åtgärd som syftar till att finna en lösning som föräldrarna kan enas om och som kan läggas fram för domstolen.

Till börjanTill början

7. Om föräldrarna vänder sig till domstol, vilka frågor kan domaren besluta om när det gäller barnet? 

Den domstol som beslutar om hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden

  • beslutar vem av makarna som skall ha vårdnaden om barnet och fastställer villkoren för umgängesrätten för den förälder som inte får vårdnaden; domstolen kan också förordna om gemensam vårdnad eller delad vårdnad (dessa båda möjligheter anges uttryckligen i lagen om äktenskapsskillnad, men kan tillämpas även vid hemskillnad),
  • fastställer hur och i vilken utsträckning den andra maken skall bidra till barnets underhåll, utbildning och uppfostran,
  • beslutar om åtgärder i fråga om familjens bostad, och ger därvid företräde åt den make eller maka som får vårdnaden,
  • beslutar om förvaltningen av barnets egendom och fastställer, när det är fråga om gemensam vårdnad, att båda föräldrarna har nyttjanderätt enligt lag till barnets egendom,
  • fattar alla andra lämpliga beslut rörande barnet (t.ex. har det i rättspraxis fastställts att det ligger i barnets intresse att kontakten med far- och morföräldrar upprätthålls och det har därför fastställts regler för sådant umgänge).

8. Om domstolen beslutar att en förälder ska ha ensam vårdnad, innebär detta att han eller hon kan besluta om alla frågor som rör barnet utan att samråda med den andra föräldern?

Om inte domstolen fastställer annat gäller som en generell regel att den förälder som tilldelas vårdnadsrätten utövar denna ensam.

Till börjanTill början

Beslut av större betydelse för barnet skall dock fattas av föräldrarna tillsammans, om inte domstolen har beslutat annat.

Enligt rättspraxis omfattar beslut av större betydelse val av skola och skolinriktning, val av yrkesinriktning, beslut om operationer som inte är brådskande (skyldigheten att underrätta den andra föräldern faller bort om beslutet måste fattas omedelbart), beslut att barnet skall flytta till ett annat land (i vissa fall har vårdnadsförälderns beslut ansetts ligga i barnets intresse, under förutsättning att det beslutas om nya arrangemang för umgängesrätten, se kassationsdomstolens avgörande 1995/1732).

9. Om domstolen beslutar om gemensam vårdnad, vad innebär det i praktiken?

Domstolen kan besluta om gemensam vårdnad (affidamento congiunto) om den anser att det är i barnets intresse, bland annat med hänsyn till barnets ålder.

Lagen (artikel 6 i lag 898/1970 i dess ändrade lydelse) innehåller inte några närmare bestämmelser om detta utan lämnar åt domstolen att reglera frågan i sitt avgörande.

I praxis innebär gemensam vårdnad att barnet bor hos en av föräldrarna (vanligtvis modern), medan den andra föräldern i stor utsträckning är delaktig i barnets liv. Detta arrangemang leder inte alltid till att minska konflikterna mellan föräldrarna och främja samarbetet mellan dem, vilket är lagbestämmelsens syfte, och i praktiken beslutar domstolarna sällan om gemensam vårdnad.

Delad vårdnad med växelvist boende (affidamento alternato) är ännu ovanligare. Enligt gällande rättspraxis strider delad vårdnad generellt mot syftet att ge barnen och föräldrarna ett stabilt liv.

Till börjanTill början

Parlamentet håller på att godkänna ett lagförslag om ändring av lagen om gemensam vårdnad (affidamento condiviso).

10. Till vilken domstol (eller annan myndighet) ska jag vända mig om jag vill inleda en rättegång om föräldraansvar? Vilka formaliteter måste uppfyllas och vilka dokument ska bifogas?

  1. Ansökningar om vårdnad om barn till följd av en hemskillnad eller äktenskapsskillnad framställs till den domstol som fattar beslut om hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden (jfr faktabladet om äktenskapsskillnad). Ansökan görs i form av en stämningsansökan, som skall innehålla en redogörelse för grunderna för ansökan och uppgifter om förekomsten av barn födda inom äktenskapet, barn födda utom äktenskapet som erkänts och barn som adopterats av båda makarna under äktenskapet. Parterna skall bifoga sin senaste inkomstdeklaration till stämningsansökan och svaromålet (se artikel 4 i lag 898/1970 i dess ändrade lydelse).
  2. Om det är fråga om skadevållande beteende från en eller båda föräldrarnas sida har ungdomsdomstolen på den ort där barnet har hemvist vid tiden för ansökan behörighet att förordna om vårdnadsrätten. Domstolen kan fatta alla beslut den anser lämpliga och kan även förordna om att den förälder som missbrukat barnet eller behandlat det illa skall lämna familjens hem och fråntas vårdnaden. Sådana beslut kan upphävas när som helst.
  3. Om föräldrarna inte är gifta är ungdomsdomstolen på den ort där barnet har hemvist behörig att avgöra vårdnadsfrågan.

11. Vilken handläggningsform tillämpas i dessa fall? Finns det möjlighet till snabbare handläggning vid fara i dröjsmål?

  1. För beslut om vårdnad till följd av en dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad gäller förfarandet för hemskillnad och äktenskapsskillnad (se faktabladet om äktenskapsskillnad). Redan vid förhandlingen inför domstolens ordförande fattas beslut om interimistiska åtgärder som främjar barnets intressen, om försök till förlikning inte har gett resultat. Om dessa åtgärder inte efterlevs kan de tvångsverkställas. Det finns inte något snabbförfarande (vilket inte heller tycks nödvändigt). Om en förälder skadar barnet på något sätt kan ungdomsdomstolen besluta om lämpliga brådskande åtgärder.
  2. Ungdomsdomstolens behörighet att avgöra frågor om föräldraansvar (i de situationer som avses i punkt 10, B och C) regleras av artikel 336 i civillagen jämförd med de generella reglerna för förfaranden bakom stängda dörrar (artikel 737 ff i civilprocesslagen). Domstolen kan, på begäran av den andra föräldern, släktingar eller allmän åklagare, avgöra frågan bakom stängda dörrar efter att ha hört åklagaren och den förälder som ansökan riktas mot. I brådskande fall kan domstolen även på eget initiativ besluta om tillfälliga åtgärder i barnets intresse. För närvarande krävs inte att man företräds av ett ombud. Parlamentet håller på att behandla ett lagförslag om att det även i dessa fall skall krävas biträde av ombud.

12. Kan jag få rättshjälp för att täcka rättegångskostnaderna?

Det är möjligt att få rättshjälp för att täcka kostnaderna för förfarandet (inbegripet teknisk rådgivning) och advokatkostnader. Det bör dock nämnas att hemskillnads- och äktenskapsskillnadsärenden, liksom ärenden om föräldraansvar, inte omfattas av den enhetliga ansökningskostnad som gäller för civilrättsliga mål och ärenden i alla instanser (se artikel 10 i konsoliderad text nr 115, 2002).

Till börjanTill början

13. Är det möjligt att överklaga ett beslut om föräldraansvar?

  • Beslut om vårdnad som fattats i samband med en dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan överklagas på vanligt sätt. Appellationsdomstolens avgörande kan överklagas till kassationsdomstolen
  • Beslut som ändrar de villkor som fastställts i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan överklagas till appellationsdomstolen inom tio dagar från delgivningen av beslutet (artiklarna 710 och 737 i civilprocesslagen och artikel 9 i lag 898/1970 i dess ändrade lydelse). Talan mot appellationsdomstolens avgörande kan föras med särskilda rättsmedel (dvs. endast om det är fråga om en lagöverträdelse) enligt artikel 111 i konstitutionen (se kassationsdomstolens avgörande nr 24265, 2004).
  • Beslut om föräldraansvar som fattats av ungdomsdomstolen (som, om en dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan makarna redan har meddelats, är behörig endast i fråga om ansökningar om begränsningar eller upphörande av föräldraansvar) kan överklagas inom tio dagar från delgivningen av beslutet. Appellationsdomstolens avgörande kan inte överklagas till kassationsdomstolen.

14. I vissa fall kan det vara nödvändigt att begära verkställighet av ett avgörande om föräldraansvar. Vilken domstol ska jag i så fall vända mig till och hur handläggs frågan?

Domar och andra avgöranden om föräldraansvar måste förses med en verkställighetsklausul för att kunna verkställas, om inte annat anges i lag.

Klausulen (se artikel 475 i civilprocesslagen) påförs av domstolens registrator, sedan denne har kontrollerat att fristerna för att överklaga till appellationsdomstolen eller kassationsdomstolen eller att ansöka om ändring av avgörandet (artikel 395.4 och 395.5 i civilprocesslagen) har löpt ut.

Till börjanTill början

Beslutet om verkställighet kan utfärdas endast till den part till vars förmån beslutet har fattats. Det lämnas i ett exemplar med kansliets stämpel. Den berörda parten kan begära att få ytterligare kopior. En sådan begäran lämnas till den avdelning som har meddelat domen, som därefter beslutar genom ett dekret (artikel 475 i civilprocesslagen och artiklarna 124 och 153 i genomförandebestämmelserna till denna).

15. Vad ska jag göra för att få ett avgörande om föräldraansvar som meddelats i en annan medlemsstat erkänt och verkställt i Italien? Vilken handläggningsform används i dessa fall?

  • När det gäller erkännande av utländska avgöranden gäller principen om automatiskt erkännande (enligt lag 218/1995 om reform av det italienska systemet för internationell privaträtt). Det innebär att ett avgörande endast kan kontrolleras i efterhand, i samband med att det överklagas eller när det är nödvändigt med tvångsverkställighet. Behörig domstol är appellationsdomstolen på verkställighetsorten. Om det inte har fastställts några särskilda regler följs det ordinära förfarandet i första instans, men ärendet måste prövas av ett domarkollegium. Avgörandet har formen av en dom.
  • När det gäller vårdnadsbeslut (tilldelning, utövande, delegation samt fullständigt eller partiellt fråntagande av vårdnadsrätten, men även skyddsåtgärder avseende förvaltning, bevarande eller bortförande av barnets egendom) som har fattats i ett annat EU-land (med undantag för Danmark) gäller rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel II), som har företräde framför multilaterala konventioner på området. Bryssel II-förordningen utvidgar tillämpningsområdet för den föregående förordningen, nr 1347/2000 (Bryssel I, som upphävts), och föreskriver automatiskt erkännande och automatisk verkställighet av avgöranden om umgängesrätt och om återlämnande av barn i alla medlemsstater utan att det krävs något särskilt förfarande.

Alla andra avgöranden på området för föräldraansvar erkänns automatiskt. Berörda parter kan dock ansöka om erkännande eller icke-erkännande av något av de skäl som anges i förordningen (artiklarna 21 och 23).

Till börjanTill början

Det finns ett förfarande som (delvis) regleras i förordningen och som genomförs i två faser (artikel 30). Den första fasen är av övervakande art och avslutas med ett beslut som fattas utan att den andra parten har hörts. Den andra fasen inleds med en invändning och måste genomföras i full överensstämmelse med reglerna om kontradiktoriska förfaranden.

Den berörda parten måste ha talerätt och talan väcks i form av ett överklagande. Den geografiska behörigheten tillkommer domstolen på den ort där den part mot vilken begäran om verkställighet riktas har hemvist eller där barnet i fråga har hemvist. Om ingen av dessa orter ligger i verkställighetsstaten är domstolen på den ort där verkställighet skall ske behörig.

Till överklagandet skall bifogas en kopia av avgörandet och det standardformulär som avses i artikel 39 i förordningen. Domstolen kan fastställa en tidsfrist inom vilken dessa handlingar skall ges in, godta motsvarande handlingar eller befria sökanden från kravet att lämna in handlingarna om den anser att de inte är nödvändiga.

  • Vid tvångsverkställighet av avgöranden måste den sökande begära en verkställighetsförklaring. Den geografiska behörigheten och förfarandet regleras av samma regler som de som gäller för erkännande.
  • Frågor om underhållsskyldighet regleras av förordning (EG) nr 44/2001.

16. Till vilken domstol i Italien ska man vända sig för att få ett beslut om föräldraansvar som meddelats av en domstol i en annan medlemsstat erkänt? Vilken handläggningsform används i dessa fall?

Ansökningar ges in till appellationsdomstolen, vars geografiska behörighet fastställs enligt de kriterier som anges i förordningen.

Till börjanTill början

Om ansökan bestrids handläggs ärendet enligt ett kontradiktoriskt förfarande och avslutas med en fastställelsedom, som kan överklagas till kassationsdomstolen.

17. Vilken lag tillämpas i frågor om föräldraansvar om barnet eller parterna inte bor i Italien eller har olika medborgarskap?

Artikel 36 i lag 218/1995 föreskriver att det personliga och förmögenhetsrättsliga förhållandet mellan föräldrar och barn, vilket även omfattar frågor om föräldraansvar, regleras av den nationella lagstiftning som gäller för barnet. Om inga närmare regler ges om detta, tillämpas barnets aktuella medborgarskap, dvs. vid den tidpunkt då frågan prövas vid domstolen. Om barnet har flera medborgarskap, tillämpas lagen i den stat som barnet har starkast anknytning till. Om ett av medborgarskapen är italienskt har detta företräde (enligt artikel 19).

När det gäller åtgärder för skydd av underåriga (bland annat de som avses i artiklarna 330 och 333 i civillagen) hänvisar artikel 42 i lag 218/1995 till Haagkonventionen av 1961. Enligt artikel 3 i den konventionen gäller för så kallade ex lege-situationer (som följer direkt av lag, bland annat föräldraansvar) samma anknytningskriterium som i artikel 36, dvs. barnets nationella lag. Om det är fråga om allvarlig fara för barnets person eller egendom, kan emellertid myndigheterna i den stat där barnet har hemvist eller, i brådskande fall, myndigheterna i den stat där barnet uppehåller sig eller där barnets egendom är belägen, besluta om skyddsåtgärder på grundval av sin inhemska lagstiftning (artiklarna 8 och 9 i konventionen).

Uppdaterat den 31 december 2005

« Föräldraansvar - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 14-03-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket