Europeiska Kommissionen > ERN > Rättssystemets uppbyggnad > Italien

Senaste uppdatering: 05-07-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättssystemets uppbyggnad - Italien

 Allmänna domstolar

{

- Tvistemålsdomstolar

- Brottmålsdomstolar

 Specialdomstolar

{

- Förvaltningsdomstolar

- Revisionsrätten

- Militärdomstolar

- Författningsdomstolen



 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Allmänna domstolar 1.
2. Specialdomstolar 2.
3. Tvistemålsdomstolarna 3.
4. Specialdomstolar 4.

 

1. Allmänna domstolar

Rättskipningen i de allmänna tvistemåls- och brottmålsdomstolarna handhas av ordinarie domare, som kallas så därför att deras utnämning och deras tjänsteutövning regleras i domstolslagstiftningen. Tvistemåls- och brottmålsdomarna bildar tillsammans med åklagarna (det allmännas ombud) den ordinarie domarkåren.

Den italienska författningen garanterar den ordinarie domarkårens självständighet i förhållande till all annan offentlig maktutövning vid tolkningen av lagen och dess tillämpning i enskilda fall.

För att få tillträde till domarbanan måste man göra flera offentliga uttagningsprov. Utnämningen till domare sker efter provtjänstgöring. Den enda skillnaden mellan domarna är vilka arbetsuppgifter de har, och en domare kan bara förflyttas på egen begäran. Däremot är inte domarkåren hierarkiskt uppbyggd, förutom att domstolscheferna har visst organisatoriskt ansvar och tillsynsuppgifter.

Högre domstolsrådet italiano är domarkårens självstyrande organ. Det har uppsikt över domarkårens självständighet, reglerar de viktigaste rättskipningsuppgifterna och fungerar som disciplinnämnd. Domstolsrådet består av republikens president, som är ordförande och som regel bistås av en vice ordförande vald av ledamöterna, av ordföranden för högsta domstolen (Corte Suprema di Cassazione) och av allmänne åklagaren (Procuratore Generale) vid högsta domstolen. I övrigt består rådet av 24 ledamöter, varav en tredjedel utses av parlamentet och två tredjedelar av de ordinarie domarna.

Till börjanTill början

Justitieministeriet italiano har det högsta ansvaret för organisationen av domstolsväsendet och dess verksamhet. Det rent administrativa arbetet sköts av en central myndighet i Rom och av lokalkontor, som utför vissa stödfunktioner åt rättsväsendet.

Referensdokument:

  • Den italienska författningen
  • Kunglig förordning 1941/12 om domstolsväsendet
  • Lag 1958/195 om högre domstolsrådet

2. Specialdomstolar

Förutom allmänna domstolar finns det specialdomstolar.

Den italienska författningen förbjuder inrättandet av extraordinarie eller särskilda domstolar, men vissa specialdomstolar nämns i den:

  • Förvaltningsdomstolar,
  • revisionsrätten,
  • militärdomstolar och
  • författningsdomstolen italiano. Författningsdomstolen kontrollerar att lagstiftningen är förenlig med författningen, avgör kompetenstvister mellan statliga myndigheter, mellan staten och regionerna och mellan regionerna inbördes samt prövar brott begångna av Italiens president.

Förvaltningsdomstolarna prövar om förvaltningsbeslut är lagenliga och kan ogiltigförklara dem. De utgörs i första instans av de regionala förvaltningsdomstolarna och i andra instans av den högsta förvaltningsdomstolen (Consiglio di Stato) eller regionen Siciliens förvaltningsdomstolsråd. Domarna vid förvaltningsdomstolarna tillhör inte den ordinarie domarkåren och har ett eget styrelse- och tillsynsorgan. 

Till börjanTill början

Förvaltningsdomstolarnas kompetensområde avgränsas i princip med hänvisning till vilket legitimt intresse som har åberopats, utom i de fall där förvaltningsdomstolarna är exklusivt behöriga. I sådana fall avgör förvaltningsdomstolarna även individuella rättigheter. Positiva eller negativa behörighetskonflikter mellan specialdomstolarna inbördes eller mellan dem och de allmänna domstolarna avgörs av högsta domstolen (Corte Suprema di Cassazione) som då sammanträder i plenum.

3. Tvistemålsdomstolarna

Rättskipningen på civilrättens område består av två huvudtyper. Dels rättstillämpning i tvister mellan enskilda (tvistemål i egentlig mening), dels av ärenden där lagen föreskriver att domstolarna ska delta för att skydda parternas, tredje mans eller hela samhällets intressen (s.k. domstolsärenden eller frivillig rättsvård).

Tvistemålsdomstolarna handlägger alla mål som hör till civilrätten, inklusive familje-, konsument-, handels- och arbetsrättsliga mål. De är med andra ord behöriga i alla de frågor som det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område omfattar.

Rättskipningen på civilrättens område handhas av de allmänna domstolarna, som har både dömande och utredande uppgifter.

Domstolarna brukar delas in i enmansdomstolar och kollegiala domstolar. Enligt gällande lagstiftning är domstolarna i första instans enmansdomstolar, utom i vissa särskilt angivna fall. Appellationsdomstolarna, högsta domstolen, de allmänna underrätterna (när så föreskrivs i lag) och ungdomsdomstolarna är kollegiala domstolar.

Till börjanTill början

Åklagarmyndigheten har en mycket speciell funktion i tvistemål, där den fungerar som det allmännas ombud.

Åklagarmyndigheten, som består av tjänstemän med juristutbildning, har i uppdrag att övervaka att lagen efterlevs, att se till att rättvisa skipas på ett snabbt och korrekt sätt samt att tillvarata statens, juridiska personers och omyndigas intressen. Åklagarmyndigheten väcker talan i vissa slags ärenden som anges i lag (till exempel i ärenden om ogiltigförklaring av äktenskap, omyndigförklaring, konkurs och ogiltighet av patent eller varumärken) eller deltar som part i rättegången (till exempel i äktenskapsmål, även vid separation och skilsmässa, och i mål som gäller personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga). Myndigheten får också ingripa i alla ärenden där det allmänna har ett intresse.

Domstolarna i tvistemål är:

  • fredsdomarna,
  • underrätterna,
  • ungdomsdomstolarna,
  • appellationsdomstolarna och
  • högsta domstolen.

Som regel kan domar i första instans verkställas omedelbart, såvida inte appellationsdomstolen beslutar annat.

Tvistemålsdomstolarna i Italien PDF File (PDF File 59 KB)

3.1. Fredsdomarna

Fredsdomare är ett hedersuppdrag. Fredsdomaren är alltså inte en yrkesdomare, utan utses av högre domstolsrådet enligt vissa fastställda krav (bland annat juristexamen). Uppdraget som fredsdomare varar i fyra år och kan förnyas en gång.

Till börjanTill början

Fredsdomaren fungerar som enmansdomstol. I Italien finns det cirka 4 700 fredsdomare fördelade på 848 kanslier över hela landet (januari 2003). Fredsdomaren får ersättning efter hur mycket arbete han eller hon utför.

Fredsdomarnas behörighet

Fredsdomaren är behörig att avgöra mål om lös egendom till ett värde av högst 2 582,28 euro och skadeståndsmål, där bil- eller båttrafik har vållat skada, till ett värde av högst 15 493,71 euro. I vissa typer av mål är fredsdomaren behörig utan övre beloppsgräns. De räknas upp i lagen. Till dessa mål hör tvister om tjänster i ”bostadsrättsföreningar”. Fredsdomarnas geografiska kompetensområde bestäms av de allmänna reglerna i civilprocesslagen (codice di procedura civile).

Parterna får uppträda utan ombud inför fredsdomaren om målet inte gäller mer än 516,46 euro. I andra fall krävs det ombud, men fredsdomaren kan tillåta en part att inställa sig personligen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

Upplysningar om advokater och andra yrkesverksamma jurister som får verka som rättegångsombud kan fås från advokatsamfundets företrädare vid domstolarna.

Förfarandet inför fredsdomaren är förenklat. Nästan all handläggning är muntlig och fredsdomaren strävar efter att förlika parterna, vilket är naturligt i tvister av detta slag som ofta rör småbelopp.

Fredsdomaren dömer enligt lag, men i mål som gäller högst 1 032,91 euro får han eller hon döma efter vad som är skäligt. Även i andra fall där det föreskrivs i lag får fredsdomaren döma efter skälighet. I mål där förlikning är tillåten, kan parterna gemensamt begära att fredsdomaren ska döma efter skälighet.

Till börjanTill början

Överklagande

Fredsdomarens avgöranden kan överklagas till underrätt (tribunale). När fredsdomaren dömer efter skälighet eller om avgörandet gäller administrativa påföljder kan överklagande inte ske på vanligt sätt, utan en part kan bara begära att domen ska upphävas (s.k. kassationstalan). 

3.2 Allmänna underrätter

Domarna i underrätterna är yrkesdomare. De avgör mål antingen som enmansdomstol eller, i de fall som uttömmande räknas upp i lagen, som kollegial domstol (tre domare). Även i de allmänna underrätterna förekommer ibland hedersdomare. Underrätterna är som regel första instans. Fredsdomarnas avgöranden kan dock överklagas till underrätterna, som då är andra instans (appellationsdomstol), utom om fredsdomaren dömt efter skälighet eller avgörandet av andra skäl inte kan överklagas på vanligt sätt.

Det finns en underrätt i varje provinshuvudstad (utom Caserta), men det finns ofta avdelningar i fler kommuner i provinsen med ett geografiskt kompetensområde som överensstämmer med avdelningens domkrets (se justitieministeriets hemsida, Ministero della giustizia italiano).

Underrätternas behörighet

Underrätterna är behöriga i alla mål som inte uttryckligen tilldelats andra domstolar. Det geografiska kompetensområdet bestäms i rättegångslagen. Parterna måste företrädas av ett behörigt rättegångsombud.

Överklagande

Underrätternas avgöranden överklagas till den appellationsdomstol i vars domkrets underrätten ligger. Avgöranden kan i vissa fall som anges i lag inte överklagas på vanligt sätt, utan bara genom kassationstalan (se ovan). Det gäller till exempel om man invänder mot utmätning eller andra exekutiva åtgärder eller mot en administrativ påföljd. Det finns ett särskilt rättsmedel som innebär att underrätten upphäver sin egen dom. I vilka fall och på vilka villkor det kan ske anges i lag.

Till börjanTill början

3.3 Appellationsdomstolarna

Appellationsdomstolarna överprövar domar som underrätterna avkunnat i första instans. Appellationsdomstolarna är belägna i domkretsens huvudort och uppdelade i avdelningar. De består alltid av flera (tre) ledamöter. I mål som gäller minderåriga, jordbruksarrende och vattenfrågor deltar även sakkunniga som ledamöter. 

Appellationsdomstolarnas behörighet

Appellationsdomstolen

  1. prövar överklaganden av underrätternas domar i första instans,
  2. överlägger bakom stängda dörrar i de fall som anges i civilprocesslagen,
  3. avgör mål som enligt lag ska prövas av appellationsdomstol som första och enda instans (med undantag för möjligheten till kassationstalan). Appellationsdomstolarna prövar till exempel invändningar mot värderingen i expropriationsmål samt ärenden om erkännande av utländska domar i civilrättsliga mål och äktenskaps- och föräldraansvarsmål enligt de två EU-förordningarna om dessa frågor.

Vid överklagande till en appellationsdomstol kan den part som är missnöjd med domen i första instans få till stånd en ändring av domen i dess helhet eller i vissa delar. Alla avgöranden i första instans kan överklagas, såvida inte annat uttryckligen anges i lag. Parterna kan dock på förhand komma överens om att avstå från att begära ändring av domen och i stället föra kassationstalan direkt.

Överklagande

Appellationsdomstolarnas domar kan överklagas till högsta domstolen genom kassationstalan. Appellationsdomstolens domar kan också upphävas av domstolen själv. I vilka fall och på vilka villkor det kan ske anges i lag.

Till börjanTill början

3.4 Högsta domstolen

Högsta domstolen (eller kassationsdomstolen) är Italiens högsta dömande instans. Dess uppgift är att se till att lagen tolkas och tillämpas på ett så enhetligt sätt som möjligt. Den avgör också behörighets-, domsrätts- och målfördelningskonflikter. Högsta domstolen kontrollerar att underinstansernas avgöranden är lagliga och att domstolarna tillämpar lagen på rätt sätt.

Högsta domstolen är en kollegial domstol. Den är uppdelad i avdelningar, som alla består av en första ordförande, avdelningsordförande och övriga ledamöter. Som regel sammanträder domstolen i enkel avdelning med fem ledamöter. Domstolen sammanträder med sammanslagna avdelningar när den prövar överklaganden som gäller frågor om domsrätt eller målfördelning, särskilt viktiga frågor eller frågor som har avgjorts på olika sätt av de enkla avdelningarna. De sammanslagna avdelningarna är alltid sammansatta av nio ledamöter under ledning av första ordföranden.

Åklagarmyndigheten deltar i alla rättegångar som ombud för det allmänna. Det visar hur viktig man anser att det är att rättskipningen sker på lagligt sätt.

Domstolen har säte i Rom och dess geografiska kompetensområde är hela Italien.

Kassationstalan är tillåten både för domar som har meddelats i andra instans och underrätternas och fredsdomarnas domar när dessa domstolar har avgjort mål i egenskap av första och enda instans.

Ett stort antal domar avkunnas i första och enda instans. Det rör sig främst om

  1. fredsdomarnas avgöranden efter skälighet,
  2. avgöranden om utmätning och andra exekutiva åtgärder, och
  3. avgöranden om förvaltningsmyndigheters administrativa påföljder.

Kassationstalan är bara tillåten av de skäl som anges i lag.

Till börjanTill början

Om högsta domstolen bifaller kassationstalan, undanröjer domstolen den överklagade domen. Ibland återförvisas också målet till den lägre domstolen för ny dom. I så fall måste den lägre domstolen strikt följa den rättsregel som högsta domstolen har fastlagt.

Högsta domstolens domar är i princip inte bindande när andra domstolar avgör liknande fall. Men den tolkning som högsta domstolen gör är auktoritativ och vägledande och tjänar som exempel för alla domstolar.

Överklagande

Högsta domstolen återkallar bara domar om den har missbedömt sakförhållandena i ett mål. Återkallelsen beslutas av domstolen själv, som då sammanträder bakom stängda dörrar.

4. Specialdomstolar

Den italienska författningen förbjuder inrättandet av extraordinarie eller särskilda domstolar, men tillåter att en del av rättskipningen sköts av specialdomstolar. De kännetecknas av att både yrkesdomare och kompetenta lekmän deltar i den dömande verksamheten.

Ungdomsdomstolar

Vid varje appellationsdomstol finns en ungdomsdomstol, som är behörig i hela domkretsen. Ungdomsdomstolen är en självständig specialdomstol, som i första instans prövar alla tviste-, förvaltnings- och brottmål som gäller barn under 18 år inom appellationsdomstolens domkrets. Domstolen består av fyra ledamöter, två yrkesdomare och två lekmän (en man och en kvinna) med särskild sakkunskap på området. Ungdomsdomstolarna handlägger bland annat frågor om föräldraansvar, tillstånd till äktenskap för barn under 18 år, adoption och erkännande av utomäktenskapliga barn. Dessutom prövar den ärenden där det är fråga om att beröva föräldrar rätten att förvalta omyndiga barns egendom. Domstolen ingriper också för att skydda barn som riskerar att hämmas i sin utveckling och utbildning därför att barnets familj eller målsman är olämplig.

Vid ungdomsdomstolen finns en särskild avdelning av åklagarmyndigheten, som även är behörig i civilrättsliga frågor.

En särskild avdelning vid appellationsdomstolarna prövar överklaganden av ungdomsdomstolarnas avgöranden. Två sakkunniga, en kvinna och en man, ersätter då två av de vanliga domarna på avdelningen.

Arrendedomstolar

Arrendedomstolarna har ett mycket begränsat kompetensområde. De avgör bara tvister om jordbruksarrenden. De finns vid underrätterna och appellationsdomstolarna. Sakkunniga deltar i den dömande verksamheten.

Regionala vattendomstolar

Det finns vattendomstolar vid åtta appellationsdomstolar. De har tre ledamöter, varav en måste arbeta som civilingenjör. De prövar frågor om statlig äganderätt till vatten, om användningen av allmänt vatten, om byggande av vattenledningar, om grundvatten och om avgifterna för företag som använder allmänt vatten. Vattendomstolarnas avgöranden kan överklagas till vattenöverdomstolen, som finns vid högsta domstolen.

Med anledning av två domar från författningsdomstolen pågår en genomgripande reform av detta system, som innebär att vattendomstolarna avskaffas och att mål som gäller rätten till vatten förs över på de allmänna domstolarna, medan administrativa tvister om vatten förs över på förvaltningsdomstolarna (regionala förvaltningsdomstolar och högsta förvaltningsdomstolen, Consiglio di Stato).

« Rättssystemets uppbyggnad - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 05-07-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket