Europeiska Kommissionen > ERN > Juridiska yrken > Finland

Senaste uppdatering: 17-07-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Juridiska yrken - Finland

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Domare 1.
2. Åklagare 2.
3. Stämningsmän 3.
4. Utsökningsmyndigheter 4.
5. Advokater 5.
6. Offentliga rättsbiträden 6.
7. Notarius publicus 7.
8. Erkännande av EU och EES medborgares behörighet 8.

 

1. Domare

Domarna företräder det oberoende domstolsväsendet. Det finns domartjänster på olika nivåer i högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna, högsta förvaltningsdomstolen och förvaltningsdomstolarna, försäkringsdomstolen, arbetsdomstolen samt marknadsdomstolen. Domarna är anställda av staten och de kan inte avsättas. En domare kan endast avsättas genom ett domstolsavgörande. En domare kan inte heller mot sin vilja flyttas från en tjänst till en annan.

Till domare kan utnämnas rättrådiga finska medborgare som har avlagt högre juridisk examen vid universitet (juris kandidat) och som genom sin tidigare verksamhet vid en domstol eller i andra uppgifter visat sig ha de insikter i de uppgifter som hör till tjänsten och de personliga egenskaper som en framgångsrik skötsel av tjänsten förutsätter. Presidenten och ledamöterna vid högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen ska ha utmärkta lagkunskaper. De ska också ha ledarförmåga, vilket krävs även av andra chefsdomare. Varje domare ska också avlägga domared innan han eller hon träder i tjänst.

Domstolspraktik är en bra merit, men inte nödvändigt för att en jurist ska kunna bli domare. Den som har avlagt en högre juridisk examen vid universitet (juris kandidat) kan söka domstolspraktik i tingsrätten, vilket innebär att han eller hon tjänstgör som notarie i ett år. I Finland sköter notarierna vissa av den ordinarie domarens uppgifter. Efter avslutad domstolspraktik kan man ansöka om titeln vicehäradshövding.

Utnämning av domare

Domare utnämns av republikens president. Först förbereds tillsättningen av tjänsterna av en oberoende domarförslagsnämnd, som gör motiverade framställningar om utnämningen till domartjänster till statsrådet, som sedan föredrar utnämningsärendet för presidenten.

Till börjanTill början

Domarförslagsnämnden har behörighet att göra framställningar om bland annat utnämningar till hovrättspresident, hovrättslagman och hovrättsråd, överdomare och förvaltningsrättsdomare vid förvaltningsdomstolarna samt om tjänsterna som lagman och tingsdomare vid tingsrätterna. Nämnden har inte behörighet att göra framställningar om utnämning till president vid högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen gör själva motiverade framställningar om utnämning av sina ledamöter. Framställningarna tillställs statsrådet, som föredrar ärendet för presidenten.

Statsrådet tillsätter domarförslagsnämnden för fem år i sänder. Ledamöterna företräder domstolsväsendet, de allmänna åklagarna, advokatkåren och juridisk forskning och utbildning. Högsta domstolen utser nämndens ordförande och högsta förvaltningsdomstolen dess vice ordförande. Endast finska medborgare kan utnämnas till domare.

Nämndemän

I tingsrätten finns det förutom juristdomarna också lekmän, nämligen nämndemän. Nämndemännens främsta uppgift är att vara med och döma i brottmål. De kan också delta i avgöranden i till exempel vissa familjerättsliga frågor. Varje nämndeman har individuell rösträtt vid avgörandena.

En nämndeman ska vara finsk medborgare och bosatt i en kommun som hör till tingsrättens domkrets. Nämndemannen får inte vara försatt i konkurs, hans eller hennes handlingsbehörighet får inte ha begränsats och han eller hon ska anses lämplig att verka som nämndeman. Den som inte har fyllt 25 år eller som har fyllt 63 år får inte väljas till nämndeman. En nämndeman ska vara en opartisk lekman. En person som innehar en tjänst vid en allmän domstol eller en straffanstalt eller som i sin tjänst utför utsökningsuppgifter, förundersökning av brott, tull- eller polisbevakning, får inte vara nämndeman, inte heller en allmän åklagare, advokat eller någon som yrkesmässigt bedriver advokatverksamhet.

Till börjanTill början

Kommunfullmäktige väljer nämndemännen för en period som motsvarar kommunfullmäktiges mandatperiod. Målet är att varje nämndeman varje år ska delta i högst 12 sammanträden. På så sätt kan även yrkesarbetande personer vara nämndemän utan alltför stora svårigheter. Nämndemännen har rätt till ersättning för sitt arbete. De får dagtraktamente, ersättning för inkomstbortfall och resekostnader. Detta betalas med statliga medel.

Mer information

2. Åklagare

Åklagarna arbetar vid åklagarämbetena. De är anställda av staten.

Åklagarna har juristutbildning, dvs. de har juris kandidatexamen. De flesta åklagare är också vicehäradshövdingar, vilket betyder att de har genomfört en ettårig domstolspraktik vid tingsrätten. Den som vill bli åklagare kan få värdefull arbetslivserfarenhet genom att arbeta som biträdande åklagare. Sådana ettåriga utbildnings- och praktikplatser finns vid olika åklagarämbeten. I tjänsten ingår praktiskt arbete som åklagare och ett slutprov. Efter praktiken och slutprovet kan man söka tjänst som häradsåklagare. Även en person som har annan erfarenhet av arbete som jurist kan söka åklagartjänster. I de flesta fall krävs flera års arbetslivserfarenhet för att man ska få en tjänst som ordinarie åklagare.

Åklagarens uppgift är att se till att den som har begått ett brott ställs till ansvar. Undersökningen och utredningen av alla brott – förundersökningen – sköts av polisen. När undersökningen är slutförd skickas materialet till åklagaren, som bedömer om ett brott har begåtts och om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Åtal måste väckas om det finns sannolika skäl för att den misstänkte är skyldig till brottet. Åklagaren får dock besluta att inte väcka åtal när vissa i lagstiftningen särskilt angivna villkor är uppfyllda.

Till börjanTill början

Åklagaren måste vara objektiv: han ska alltid opartiskt beakta också den utredning som läggs fram mot misstanken om brott, den s.k. motbevisningen. I sina avgöranden är åklagaren oberoende och självständig. I ett brottmål driver åklagaren inte sitt eget intresse, utan agerar för samhällets räkning och bevakar dess intressen

Riksåklagarämbetet

Riksåklagarämbetet är en centralförvaltningsmyndighet som svarar för hela åklagarväsendets verksamhetsförutsättningar och sköter riksåklagarens stabsfunktioner. Vid riksåklagarämbetet arbetar statsåklagare, som driver brottmål av stort samhälleligt intresse. De har behörighet att driva sådana mål i hela landet. De är åklagare också i ärenden som hovrätten behandlar i första instans.

Riksåklagarämbetet leds av riksåklagaren, som utövar självständig åtalsprövningsrätt.

Riksåklagaren utvecklar och styr åklagarverksamheten, följer upp och övervakar denna, utnämner åklagare samt utfärdar allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna. Riksåklagaren kan överta avgörandet av ett ärende som ankommer på en underlydande åklagare eller förordna att en underlydande åklagare ska utföra ett åtal som han beslutat väcka. Riksåklagaren kan också driva ett åtal i riksrätten, när riksdagen har beslutat att väcka åtal mot republikens president eller en medlem av statsrådet.

Biträdande riksåklagaren avgör ärenden inom sitt ansvarsområde med samma behörighet som riksåklagaren och fungerar som ställföreträdare för riksåklagaren.

Specialåklagarna, till exempel riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern, kan väcka åtal endast i vissa begränsade fall.

Till börjanTill början

Mer information:

3. Stämningsmän

Stämningsmän finns vid tingsrätterna. Oftast har de inte någon juristutbildning. Stämningsmännen är anställda av staten.

Om delgivning inte lyckas med vanliga medel, till exempel genom ett vanligt brev eller som post mot mottagningsbevis, sköter stämningsmannen personligen delgivningen med mottagaren.

Se Delgivning av handlingar – Finland

4. Utsökningsmyndigheter

Utsökningsuppgifterna sköts av de lokala utmätningsmännen: häradsfogdarna, länsmännen och landskapsfogden på Åland. De har till sin hjälp biträdande utmätningsmän, som i praktiken sköter de flesta enskilda utsökningsärendena. Dessutom finns det kanslipersonal vid exekutionsverken
Utmätningsmännen är anställda av staten.

Utsökningsväsendet sköts av justitieministeriet. Vissa lednings- och övervakningsuppgifter sköts också av justitieförvaltningscheferna vid respektive länsstyrelser. De avgör bland annat klagan som anförts över utsökningsmyndigheternas förfarande. Justitieministeriet eller justitieförvaltningschefen har dock inte behörighet att upphäva eller ändra en enskild utmätning eller någon annan åtgärd.

Vid utsökning är det oftast frågan om indrivning av penningfordringar. Det finns ett nära samband mellan utsökning och rättegång. Vid rättegången undersöks riktigheten i fordringshavarens (borgenärens) fordran och bestäms om den betalningsskyldiges (gäldenärens) betalningsskyldighet. Om domstolens dom inte iakttas frivilligt, verkställs den genom utsökning. Vissa fordringar, till exempel skatter och en del försäkringspremier, kan drivas in utan domstolsbeslut

Till börjanTill början

Också straffrättsliga penningpåföljder, som böter och ordningsbot, indrivs genom utsökning. Dessutom ska utsökningsmyndigheterna verkställa beslut som gäller vräkning, beslag enligt domstolsbeslut samt beslut som gäller vårdnaden om barn och umgängesrätt.

Utsökningsmyndighetens uppgift är att se till både den betalningsskyldiges och fordringshavarens intresse. Utsökningsmyndigheterna strävar efter att den betalningsskyldige ska betala sina skulder frivilligt genom betalningsuppmaning. Om betalning inte sker, görs en utmätning av lön, pension, inkomst av näringsverksamhet eller egendom. Den utmätta egendomen kan säljas på exekutiv auktion

Mer information:

5. Advokater

Advokatverksamheten i Finland regleras av lagen om advokater. Den som använder yrkesbenämningen ”advokat” ska vara en jurist som är godkänd som medlem i Finlands Advokatförbund och som uppfyller vissa behörighetskrav. Till Finlands Advokatförbund hör cirka 1 600 advokater.

Finland har inte advokatmonopol, dvs. juridisk service kan erbjudas även av andra än av de jurister som är yrkesmässigt övervakade. Advokater har tystnadsplikt.

Finlands Advokatförbund svarar för den yrkesmässiga övervakningen av advokater, andra jurister som arbetar på advokatbyråer och allmänna rättsbiträden. Andra som erbjuder juridisk hjälp hör inte till kretsen för den lagstadgade övervakningen. En advokat som inte följer advokatlagen eller god advokatsed kan i sista hand uteslutas från Advokatförbundet. Advokatförbundets styrelse ska föra en advokatförteckning och en s.k. EU-förteckning, som ska finnas tillgängliga för allmänheten.

Till börjanTill början

Kompetensvillkor för advokater

För att man ska kunna bli godkänd som advokat krävs att man är finsk medborgare eller medborgare i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, har fyllt 25 år och är känd för redbarhet samt i fråga om övriga egenskaper och levnadssätt är lämplig att utöva advokatverksamhet. Man ska också ha avlagt sådana kunskapsprov som medför behörighet till domartjänst i Finland samt förvärvat den skicklighet som krävs för utövande av advokatverksamhet och praktisk erfarenhet av advokatverksamhet. Bara en person som inte har försatts i konkurs eller vars handlingsbehörighet inte har begränsats kan bli godkänd som advokat.

I enlighet med internationella förpliktelser som trätt i kraft i Finland kan även en person som i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har yrkesbehörighet för advokatverksamhet godkännas som advokat. Sökanden ska i ett prov som ordnas av advokatföreningen visa att han har tillräckliga kunskaper om finsk lagstiftning och advokatverksamhet i Finland.

Som advokat kan även godkännas en person som i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har yrkesbehörighet för advokatverksamhet. Godkännandet som advokat förutsätter att sökanden i tre års tid har varit registrerad i det EU-register som förs av advokatföreningen

Sökanden ska också visa att han eller hon under en minst lika lång tid har utövat regelbunden advokatverksamhet i Finland.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls har i Finland genomförs genom lagen om ändring av advokatlagen (1249/1999).

Till börjanTill början

God advokatsed

En advokat ska redbart och samvetsgrant utföra honom anförtrodda uppdrag samt i all sin verksamhet iakttaga god advokatsed. De etiska sedreglerna om god advokatsed har uppkommit genom advokaternas egna erfarenheter. De återspeglar å ena sidan den uppfattning om moral som råder i samhället och medborgarnas uppfattning om god rättsskötsel, å andra sidan advokatkårens uppfattning om betydelsen av dess uppgift och värde samt om advokaternas skyldigheter. Dessa sedregler visar vad som kan förutsättas av en god advokat

Mer information:

6. Offentliga rättsbiträden

Offentliga rättsbiträden är jurister eller advokater som arbetar vid de statliga rättshjälpsbyråerna. De är anställda av staten och utnämns av justitieministern. Rättshjälpsbyråerna administreras av justitieministeriet.

För att få en tjänst som offentligt rättsbiträde krävs en juris kandidatexamen och tillräcklig erfarenhet av arbete som advokat eller av domaruppgifter. Vanligen är de offentliga rättsbiträdena också vicehäradshövdingar.

De offentliga rättsbiträdenas arbete är advokatarbete och de är skyldiga att iaktta god advokatsed i sitt arbete. Till denna del står de under Finlands Advokatförbunds tillsyn. Av de offentliga rättsbiträdena hör mer än hälften till Finlands Advokatförbund. De offentliga rättsbiträdena sköter sina uppdrag självständigt och oberoende.

Mer information:

7. Notarius publicus

De uppgifter som ingår i notarius publicus arbete regleras i lagen om notarius publicus. Notarius publicus arbetar vid magistraterna och häradsämbetena. För att utnämnas till notarius publicus krävs högre juridisk examen vid universitet (juris kandidat).

Till börjanTill början

Notarius publicus uppgifter i Finland skiljer sig på många sätt från de uppgifter en sådan har i övriga Europa och USA. I Finland är notarius publicus alltid anställd av staten. De som arbetar som notarius publicus har dock inte detta som sin huvuduppgift, utan de flesta arbetar som häradsskrivare vid magistraten. I Finland ställs ytterst få formkrav på avtal på privaträttens område och därför behöver ett avtal inte bekräftas av notarius publicus för att vara giltigt. Det enda privaträttsliga avtal som måste bekräftas av notarius publicus är fastighetsöverlåtelse.

Till notarius publicus uppgifter hör bland annat bestyrkande av namnteckningar, kopior och meritförteckningar. Notarius publicus kan också utfärda ett s.k. apostilleintyg om att undertecknaren av en viss handling har den tjänsteställning som nämns i handlingen och har haft laglig rätt att utfärda en sådan handling.

Mer information:

8. Erkännande av EU och EES medborgares behörighet

Rådets direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier har i Finland genomförts genom lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (1597/1992) , och genom statsrådets förordning om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (520/1997).

I lagen fastställs behörighetsvillkoren för en tjänst eller uppgift som omfattas av gemenskapens bestämmelser om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra dokument som intygar formell behörighet. Där fastställs också villkoren för att utöva ett yrke som omfattas av dessa bestämmelser.

Huvudregeln är att när det i Finland krävs en viss utbildningsnivå för en tjänst eller uppgift eller för att utöva ett yrke, ger ett examensbevis eller ett utbildningsbevis som utfärdats i ett annat land samma behörighet, om det i gemenskapens bestämmelser om erkännande fastställts såsom likvärdigt.

Då den utbildning som i Finland krävs för en tjänst, en uppgift eller ett yrke väsentligt avviker från utbildningen i ett annat land eller då arbetsuppgifterna i Finland väsentligt avviker från arbetsuppgifterna i sökandens hemland, kan det utöver examensbevis krävas att sökanden genomgår en anpassningstid om högst tre år eller ett lämplighetsprov.

När ansökan gäller behörighet till en tjänst eller uppgift för vilken det krävs juris kandidatexamen eller rättsnotarieexamen ska sökanden genomgå ett obligatoriskt lämplighetsprov. Lämplighetsprovet anordnas av Helsingfors universitet.

Beslut om behörighet fattas av Utbildningsstyrelsen.

Mer information:

« Juridiska yrken - Allmän information | Finland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 17-07-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket