Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Slovakien

Senaste uppdatering: 05-10-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Slovakien

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättsliga instrument eller rättskällor 1.
2. Kompletterande rättskällor 2.
3. Rättskällornas hierarki (rättsreglernas hierarki) 3.
4. Införlivande av internationella överenskommelser i nationell lagstiftning 4.
5. Statliga organ med normgivningskompetens 5.
6. Lagstiftningsprocessen 6.
6.1. Lagstiftningsinitiativ 6.1.
6.2. Behandling av förslaget 6.2.
6.3. Röstning om förslaget 6.3.
6.4. Undertecknande 6.4.
6.5. Offentliggörande 6.5.
7. Ikraftträdande 7.
8. Konflikter vid rättstillämpning 8.

 

1. Rättsliga instrument eller rättskällor

Begreppet rättskällor används i tre betydelser:

  1. Materiella rättskällor
  2. Filosofiska rättskällor (rättsuppfattning)
  3. Formella rättskällor.

Med avseende på hur rättsnormer uppstått och hur bindande de är, skiljer man traditionellt på fyra typer av rättskällor:

  1. Rättspraxis
  2. Prejudikat (domstolspraxis)
  3. Normativa rättsakter
  4. Normativa avtal.
    • Vidare allmänna rättsprinciper och sunt förnuft
    • Tillkommer samtida böcker, juridisk litteratur, vissa expertutlåtanden.

Internationella fördrag är nationella rättskällor, om de införlivats med slovakisk rätt.

2. Kompletterande rättskällor

Sedvanerätt – rättspraxis

  1. Den äldsta, ursprungliga rättskällan
  2. Den utgör en övergångsform mellan ursprungliga seder och bruk, från socialt självreglerande samhälle till rättslig reglering
  3. Sedvänja är en beteendenorm som genom längre tids upprepning rotat sig i medvetandet i och människors beteende och är allmänt accepterat, även av staten
  4. För att en sedvänja skall erkännas som rättsligt bindande måste den motsvara följande faktorer:
    1. Tidsfaktorn
    2. Allmängiltighet
    3. Ändamålsenlighet

I Slovakiens rättsordning uppfattas sedvänja som en rättskälla bara om lagstiftningen uttryckligen tillåter det (inom civilrätten hänvisas till grannseder), vilket dock inte gör det till en formell rättskälla. Rättskraft får sedvänja bara genom lagar som hänvisar till den.

Till börjanTill början

Rättspraxis – i Slovakien har rättsliga beslut inte allmänt bindande verkan. De är inte en rättskälla. När domstolar fattar beslut vägleds de dock av högsta domstolens beslut. Dessa beslut är emellertid rättsligt sett inte en rättskälla utan bara de facto.

3. Rättskällornas hierarki (rättsreglernas hierarki)

Rättsreglernas hierarki är en av huvudprinciperna i det slovakiska rättssystemet. Att den uppfattas korrekt i samband med rättspraxis och rättstillämpning är rättsligt sett utomordentligt viktigt. Med rättsreglernas hierarki förstås dock inte bara att dessa rättsregler logiskt sett är över- eller underordnade varandra. Hierarkin är också relaterad till rättskraftsproblematiken och förutsätter att en rättsregel bara kan utfärdas av ett enligt lag behörigt organ och inom ramen för dess lagstiftningskompetens.

Rättsregler indelas i enlighet med så kallad ”rättskraft”. Med rättskraft förstås rättsreglernas egenskaper och uttrycker att en rättsregel är underordnad en annan, dvs. en rättsregel på högre nivå, vilket innebär att en rättsregel beror av en rättsregel på högre nivå. Dessa relationer mellan rättsregler med olika rättskraft gör att en rättsregel på lägre nivå inte får stå i konflikt med en rättsregel på högre nivå och att den senare åsidosätter den förra.

I enlighet med rättsreglernas rättskraft kan dessa ordnas hierarkiskt på följande sätt:

A. Primära rättsregler (lagar).

  1. Konstitutionella lagar --- alltid grundrättsakter,
  2. Lagar --- (grundrättsakter eller härledda ur konstitutionella lagar).

B. Sekundära rättsregler (ej lagar).

Till börjanTill början

  1. Regeringsförordningar --- alltid härledda
  2. Statliga myndigheters rättsregler --- alltid härledda
  3. Lokala organs föreskrifter (myndigheter) --- grundrättsakter eller härledda
  4. Rättsregler undantagsvis meddelade av andra än statliga organ --- alltid härledda.

En lags prioritet i detta system av rättsregler beror främst på om andra rättsregler baseras på den, överensstämmer med och inte strider mot den. I praktiska situationer där en rättsregel på lägre nivå står i konflikt med en rättsregel på högre nivå, skall den senare tillämpas.

4. Införlivande av internationella överenskommelser i nationell lagstiftning

Allmänt införlivande kräver att en viss nationell rättskälla, oftast grundlagen eller en lag, innehåller en rättsligt giltig hänvisning till internationell rätt.

Särskilt införlivande kräver att två eller flera rättsakter antas. Normalt handlar det först om en omröstning i parlamentet (nationalrådet) varvid samtycke ges till en internationell politisk överenskommelse, en internationell ekonomisk överenskommelse av allmän art eller till en internationell överenskommelse vars tillämpning kräver en särskild rättsakt. Andra etappen innebär att presidenten ratificerar den internationella överenskommelsen sedan den godkänts av parlamentet. Om det för tillämpningen av vissa överenskommelser inte krävs en särskild rättsakt, tillämpas inte ratifikation utan beslut av regeringen eller dess enskilda medlemmar. I tredje etappen offentliggörs den ratificerade eller konfirmerade internationella överenskommelsen i Slovakiens officiella tidning.

Till börjanTill början

Förordningar (EU) är allmänt bindande normativa rättsakter med följande kännetecken:

  • De har företräde framför nationell rätt och kräver inte införlivande i nationell lagstiftning.
  • De träder i kraft i enlighet med det datum som anges i förordningen,
  • i annat fall tjugo dagar efter offentliggörandet.
  • Deras tillämplighet utgår från det datum då de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Direktiv (EU) är bara bindande när det gäller slutsatserna i detta.

Beslut (EU) är en individuell rättsakt som bara är bindande för de berörda rättssubjekten. Det träder i kraft i enlighet med det datum som anges i beslutet, i annat fall tjugo dagar efter offentliggörandet.

Rekommendationer och ståndpunkter (EU) är inte rättsligt bindande.

5. Statliga organ med normgivningskompetens

Slovakiens parlament (nationalrådet) – konstitutionen, konstitutionella lagar, lagar, internationella överenskommelser överordnade nationell lag, internationella överenskommelser motsvarande lag.

Regeringen – regeringsförordningar

Ministerier och andra statliga myndigheter– dekret, kungörelser och åtgärder

Lokala organ – allmänt bindande föreskrifter

Medborgare (väljare) – beslutande folkomröstningar i författningsfrågor eller lagfrågor

Lokala medborgare – beslutande folkomröstningar i lokala frågor

Lokala organ och statliga myndigheters lokala organ – allmänt bindande föreskrifter

Till börjanTill början

6. Lagstiftningsprocessen

Lagstiftningsprocessens olika steg:

  1. Lagförslag – lagstiftningsinitiativ
  2. Behandling av förslaget
  3. Omröstning (beslut om förslaget)
  4. Undertecknande av det antagna förslaget
  5. Offentliggörande (publicering) av normativ rättsakt.
6.1. Lagstiftningsinitiativ

Initiativ till lagstiftning kan tas av följande, enligt artikel 87.1 i lag nr 460/1992 (konstitutionen):

  1. Utskott i Slovakiens parlament (nationalrådet)
  2. parlamentsledamöter
  3. Slovakiens regering.

Lagförslaget skall lämnas i artikelform tillsammans med en motivering.

6.2. Behandling av förslaget

Enligt nationalrådets arbetsordning (lag nr 350/1996) skall ett lagförslag genomgå tre behandlingar.

Den första behandlingen innebär en allmän diskussion om lagförslagets innebörd eller så kallade filosofi. Förslag till ändringar och kompletteringar är då inte möjliga.

I den andra behandlingen bereds lagförslaget av de utskott, som det förelagts. Alla lagförslag skall behandlas av författningsutskottet, framför allt vad gäller dess överensstämmelse med Slovakiens författning, konstitutionella lagar, internationella bindande överenskommelser samt Europeiska unionens lagar och rättsregler. Under den andra behandlingen kan ändringar och kompletteringar föreslås, som utskottet röstar om efter debatt. Före nationalrådets plenumbehandling av förslaget måste därför utskottets ståndpunkter sammanställas, vilket hanteras av beredningsutskottet, som sedan genom ett särskilt beslut godkänner utskottens gemensamma betänkande. Detta är utgångspunkten för diskussion och omröstning om förslaget vid nationalrådets plenumbehandling. Efter debatt under den andra behandlingen sker omröstning om förslag till ändringar och kompletteringar.

Till börjanTill början

Denna tredje behandling inskränker sig bara till de stadganden i förslaget som godkändes under den andra behandlingen och avser ändringar och kompletteringar. Under denna kan parlamentsledamöterna bara föreslå rättelser av juridisk–teknisk och språklig art. Ändringar och kompletteringar för att åtgärda andra typer av fel måste föreslås av minst 30 ledamöter. Efter denna behandling sker omröstning om förslaget som helhet.

6.3. Röstning om förslaget
  • För att en artikel i konstitutionen skall kunna ändras eller upphävas krävs så kallad kvalificerad majoritet, vilket innebär tre femtedelar av samtliga parlamentsledamöter.
  • För att en lag skall kunna antas krävs bifall av minst hälften av de närvarande ledamöterna.
  • Nationalrådet är beslutsmässigt om minst hälften av ledamöterna är närvarande.
6.4. Undertecknande
  • Det antagna lagförslaget skall undertecknas av
    1. Slovakiens president
    2. Parlamentets ordförande
    3. Premiärministern.
  • Detta förfarande fungerar som kontroll av det antagna lagförslagets innehåll, behandling och slutliga utformning. Med sina underskrifter stadfästs lagens lydelse av landets främsta företrädare enligt konstitutionen.
  • Presidenten får vägra att underteckna en antagen lag med åberopande av innehållsliga brister (så kallat suspensivt veto). Tillsammans med sina invändningar återsänder denne sedan den antagna lagen för förnyad behandling i nationalrådet. Lagen går då igenom den andra och tredje behandlingen, som enbart avser presidentens invändningar. Nationalrådet kan, men måste inte, ta hänsyn till presidentens invändningar. Ett suspensivt veto kan parlamentet upphäva genom förnyad omröstning och lagen skall då utfärdas utan att presidenten behöver underteckna den.
6.5. Offentliggörande
  • Sista fasen i lagstiftningsprocessen
  • Rättsregler med nationell verkan offentliggörs i Slovakiens officiella tidning, vars utgivning justitieministern ansvarar för.

7. Ikraftträdande

Rättsregler med nationell verkan offentliggörs i Slovakiens officiella tidning, vars utgivning justitieministern ansvarar för. Genom offentliggörandet träder rättsakten i kraft.

Till börjanTill början

Till följd av sin geografiskt begränsade rättskraft offentliggörs lokala rättsregler i form av offentliga anslag, vilket i princip skall ske under 15 dagar.

8. Konflikter vid rättstillämpning

  • En normativ rättsregel med lägre rang får inte stå i konflikt med en rättsregel med högre rang.
  • En normativ rättsakt får inte upphävas eller ändras genom en rättsakt med samma eller högre rang.

Om rättsregler med samma rang strider mot varandra, löser rättspraxis detta enligt principen att en nyare rättsregel har företräde framför en äldre och principen att den mest specialiserade rättsliga normen har företräde.

Slovakiens författningsdomstol prövar

  1. om lagar överensstämmer med konstitutionen och de konstitutionella lagarna,
  2. om regeringens förordningar, ministeriers och andra statliga myndigheters allmänt bindande rättsregler överensstämmer med konstitutionen och andra lagar,
  3. om lokala organs allmänt bindande rättsregler överensstämmer med konstitutionen och andra lagar,
  4. om statliga lokala organs allmänt bindande rättsregler överensstämmer med konstitutionen och andra lagar samt andra allmänt bindande rättsregler,
  5. om allmänt bindande rättsregler överensstämmer med internationella överenskommelser som utfärdats på vederbörligt sätt.

Om författningsdomstolens i sitt avgörande konstaterar avvikelser mellan rättsregler, upphör dessa rättsregler eller vissa delar eller stadganden i dessa att gälla. Om rättsreglerna inte anpassas till motsvarande rättsregel med högre rang av de organ som meddelat dem i lagfäst tid efter kungjort beslut, upphör dessa rättsregler eller vissa delar eller stadganden i dessa att gälla.

« Rättsordningen - Allmän information | Slovakien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 05-10-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket