Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Portugal

Senaste uppdatering: 16-12-2008
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Portugal

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättskällor 1.
2. Övriga rättskällor 2.
3. Hierarkin mellan de rättsliga instrumenten 3.
4. Förfarandena för att sätta bestämmelserna i de överstatliga instrumenten i kraft på det nationella territoriet 4.
5. Myndigheter med befogenhet att skapa rättsregler 5.
6. Förfarandena för antagandet av rättsreglerna 6.
7. Förfarandena för att sätta de nationella rättsreglerna i kraft 7.
8. Metoder för att reglera eventuella lagkonflikter 8.

 

1. Rättskällor

Traditionellt finns det följande rättskällor i Portugal:

  1. Grundlagarna, som omfattar Portugals författning, olika grundlagar samt lagar om ändring av författningen.
  2. "Allmänna regler och principer i internationell rätt", "regler i vederbörligen ratificerade eller godkända internationella överenskommelser", "de regler som fastställs av de behöriga organen inom de internationella organisationer som Portugal tillhör (…) på villkor att detta anges i de respektive grundfördragen", "bestämmelserna i de fördrag som styr Europeiska unionen och de regler som fastställs av dess institutioner vid utövandet av deras respektive befogenheter." (artikel 8 i Portugals författning)
  3. de allmänna lagarna, som omfattar lagar (lei) antagna av parlamentet, förordningar (decreto-lei) antagna av regeringen samt regionala bestämmelser (decreto legislativo regional) antagna av de lagstiftande församlingarna i de autonoma regionerna Azorerna och Madeira.
  4. Instrument med verkan motsvarande lagarnas, såsom instrument för godkännande av internationella konventioner, traktat eller överenskommelser, författningsdomstolens bindande beslut om att en rättsregel strider mot landets författning eller mot lagen samt kollektivavtal och övriga instrument för kollektiv reglering av arbetsförhållanden.
  5. Myndighetsföreskrifter (regulamento), som har lägre rang än lagar och syftar till att precisera och komplettera lagarna för att underlätta deras tillämpning eller genomförande. Dessa omfattar Decreto Regulamentar, Regulamento, Decreto, Decreto Regulamentar Regional, Resolução, Regimento, Portaria, Despacho Normativo, Regulamento Policial dos Governadores Civis, Postura och Regulamento autárquico.

2. Övriga rättskällor

Åsikterna går isär huruvida övriga rättskällor som existerar vid sidan av de skrivna lagar som tillkommer genom statens politiska lagstiftningsmakt bör anses giltiga och relevanta. Åsiktsskillnaderna beror på att vissa anser att rättskällorna utgör medel för att skapa rättsregler, medan andra anser att de är kanaler genom vilka rättsreglerna åskådliggörs och somliga anser att de är både och. Man gör ibland åtskillnad mellan indirekta och direkta källor och kringgår på så sätt vissa av de svårigheter som uppstår till följd av skillnaderna i grundläggande synsätt.

Till börjanTill början

Vanligen betraktas följande kunna utgöra rättskällor:

  1. Sedvänja (Costume), dvs. ett upprepat och vanemässigt beteende, som allmänt anses vara obligatoriskt. Sedvänja kan endast utgöra rättskälla inom vissa områden. Hit hör bl.a. folkrätt (t.ex. härstammar principen om främmande staters immunitet mot åtal från sedvänja), förvaltningsrätt och internationell privaträtt.
  2. Rättspraxis (jurisprudência), dvs. de principer som framgår av domstolarnas domar och beslut. Somliga anser inte att dessa utgör riktiga rättskällor, utan endast är av värde eftersom de åskådliggör reglernas innebörd genom att erbjuda lösningar på tolkningsproblem som kan tillämpas på andra liknande fall i större eller mindre utsträckning beroende på tyngden hos det bakomliggande logiska och tekniska resonemanget. Enligt vissa täcker detta begrepp inte endast domstolsavgöranden i enskilda fall, utan även normativa rättsakter (bindande beslut av författningsdomstolen) eftersom de anser att detta innebär ett genuint skapande av objektiv rätt.
  3. Skälighet (equidade), enligt vilken domstolarna vid bedömningen av enskilda fall har befogenhet att formulera lämpliga rättsregler med hänsyn till fallets särart, med åberopande av allmänna rättsprinciper och utifrån domarens etiska värderingar. "Domstolarna får endast fatta beslut med beaktande av skälighet när a) det finns en lagregel som medger detta, b) det finns en överenskommelse mellan parterna, och ärendet kan överklagas till högre instans, eller c) parterna dessförinnan har kommit överens om att göra en skälighetsbedömning." (artikel 4 i civillagen)
  4. Bruk (uso), dvs. upprepat socialt beteende som inte betraktas som obligatoriskt men anses viktigt i rättsliga sammanhang, särskilt vid formaliseringen av rättsliga förhållanden, och då särskilt inom handeln. Bruk får beaktas av domstolarna om det medges i lagen och det inte "strider mot principen om god tro" (artikel 3 i civillagen). Lagar kan sålunda inte stiftas endast med åberopande av bruk, och många anser att bruk inte utgör en riktig rättskälla.
  5. Doktrin (doutrina), dvs. samtliga åsikter formulerade av juridiska författare, vare sig det handlar om studier av rättsteori eller av lagstiftning, bör inte betraktas som genuina rättskällor, även om de spelar en viktig roll för den vetenskapliga och tekniska utvecklingen av rättskunskaperna och starkt påverkar de som bär ansvaret för tolkningen och tillämpningen av rättsreglerna.

3. Hierarkin mellan de rättsliga instrumenten

När det hänvisas till lagarnas inbördes hierarki avses instrumentens relativa betydelse, med andra ord deras inbördes ordning på en graderad skala.

Till börjanTill början

Vissa hävdar att det endast kan fastställas en hierarki i fråga om sättet på vilket instrumenten kommer till. Enligt denna teori baseras inte hierarkin på den inbördes rangen hos rättsreglerna, utan på deras uppkomst och tillkomstsätt.

Oavsett synsätt kan en rangordning uppställas.

De rättskällor som anges i svaret till första frågan har följande hierarkiska ordning:

  1. Portugals författning och grundlagar.
  2. Allmänna regler och principer i internationell rätt och internationella överenskommelser (dvs. alla de instrument som anges i 1 b).
  3. Lagar och förordningar.
  4. Regionala bestämmelser.
  5. Instrument med verkan motsvarande lagarnas.
  6. Myndighetsföreskrifter.

4. Förfarandena för att sätta bestämmelserna i de överstatliga instrumenten i kraft på det nationella territoriet

Internationella rättsliga instrument införlivas med den portugisiska lagstiftningen enligt följande kriterier som fastställs i artikel 8 i Portugals författning:

  1. "De allmänna reglerna och principerna i internationell rätt skall utgöra en integrerad del av portugisisk rätt."
  2. "Reglerna i vederbörligen ratificerade eller godkända internationella överenskommelser skall träda i kraft i portugisisk rätt när de har offentliggjorts och vara gällande så länge som de är internationellt bindande för den portugisiska staten."
  3. "De regler som fastställts av de behöriga organen inom de internationella organisationer som Portugal tillhör skall vara gällande direkt i portugisisk rätt, på villkor att detta anges i de respektive grundfördragen."
  4. "Bestämmelserna i de fördrag som styr Europeiska unionen och de regler som fastställs av dess institutioner vid utövandet av deras respektive befogenheter är tillämpliga i portugisisk rätt i enlighet med bestämmelserna i Europeiska unionens lagstiftning, med iakttagande av de grundläggande principerna för rättsstaten."

Enligt vissa författare täcker regeln under c) den direkta tillämpningen av gemenskapsförordningarna och av de direktiv och beslut som riktar sig till medlemsstaterna.

Till börjanTill början

5. Myndigheter med befogenhet att skapa rättsregler

Myndigheterna med befogenheter att skapa rättsregler är parlamentet (Assembleia da República), regeringen, de regionala regeringarna och lagstiftande församlingarna i Azorerna och Madeira, de lokala myndigheterna och vissa förvaltningsmyndigheter.

6. Förfarandena för antagandet av rättsreglerna

Förfarandet för antagandet av rättsregler varierar beroende på de bestämmelser som respektive lagstiftande organ måste följa. De olika typerna av rättsliga instrument kommer därför till genom olika förfaranden. Nedan redogörs för de två viktigaste och mest formella typerna av förfaranden.

Det mest invecklade förfarandet, som involverar parlamentet, omfattar i korthet följande etapper:

  1. Lagstiftningsinitiativet tillkommer "parlamentsledamöterna, parlamentsgrupperna och regeringen, och därutöver, i enlighet med de villkor som anges i lagen, grupper av röstberättigade medborgare samt, i de autonoma regionerna, respektive lagstiftande församling." (artikel 167.1 i Portugals författning)
  2. Inledande godkännande, offentliggörande, registrering, numrering och bedömning: Denna etapp rymmer övervägande huruvida lagförslaget är godtagbart, offentliggörande av lagförslaget i parlamentets officiella tidning (Diário da Assembleia da República), handläggning och, slutligen, bedömning av dess innehåll.
  3. Debatt och godkännande: denna etapp omfattar en debatt om det allmänna innehållet, en debatt om enskilda punkter, en omröstning om det allmänna innehållet, en omröstning om de enskilda punkterna samt en slutlig övergripande omröstning. Förslaget godkänns genom enkel, absolut eller kvalificerad majoritet.
  4. Kontroll: Förslaget granskas av Portugals president inom den föreskrivna tiden, varefter han antingen utfärdar den föreslagna rättsregeln eller utövar sin vetorätt. I det sistnämnda fallet sker en andra behandling av ärendet. Om resultatet av omröstningen bekräftas eller om ändringar görs, sänds förslaget till presidenten för ett nytt utfärdande, som också skall ske inom föreskriven tid. Presidenten har ansvaret för att utfärda lagar och "underteckna parlamentets resolutioner om godkännande av internationella överenskommelser" (artikel 134 b i författningen).
  5. Offentliggörande: Efter utfärdandet av den nya rättsakten skall Portugals president låta offentliggöra den i Portugals officiella tidning (Diário da República).

Förfarandet för regeringens antagande av lagstiftning består huvudsakligen av följande etapper:

Till börjanTill början

  1. Initiativet till lagstiftningen: tillkommer ministeriernas avdelningar.
  2. Handläggning: Under denna etapp skall den förslagsställande ministern samla in synpunkter, och de instanser som anges i författningen och lagen skall höras.
  3. Preliminär och detaljerad bedömning: förslagen granskas och bedöms efter det inledande godkännandet.
  4. Godkännande: även om vissa rättsakter inte behöver godkännas av ministerrådet, ingår detta som regel i dess ansvar.
  5. Kontroll: "inom fyrtio dagar från mottagandet av varje regeringsförordning som skall utfärdas […] skall Portugals president antingen utfärda denna eller utöva sin vetorätt, varvid presidenten skriftligen till regeringen skall ange skälet till sitt veto." (artikel 136.4 i Portugals konstitution)
  6. Offentliggörande: Den nya rättstexten offentliggörs i Portugals officiella tidning.

7. Förfarandena för att sätta de nationella rättsreglerna i kraft

"Lagen träder i kraft först efter det att den har offentliggjorts i den officiella tidningen." "Tidsperioden mellan offentliggörandet av lagen och dess ikraftträdande fastställs i lagen själv eller, om ingen sådan tidsperiod anges, i en särskild lag." (artikel 5 i Civillagen)

Följande föreskrivs i artikel 2 i Lag nr 74/98 av den 11 november, ändrad genom Lag nr 2/2005 av den 24 januari:

  1. "Rättsakterna och de övriga akterna av allmän karaktär skall träda i kraft på den dag som anges i dessa. De får under inga omständigheter träda i kraft på dagen för offentliggörandet."
  2. "Om ingen dag har fastställts, träder rättsakterna (…) i kraft på den femte dagen efter offentliggörandet."
  3. "De nämnda rättsakterna skall träda i kraft i de autonoma regionerna Azorerna och Madeira på den femtonde dagen efter offentliggörandet och utanför Portugal på den trettionde dagen efter offentliggörandet."
  4. "Dessa tidsperioder "skall räknas från och med dagen efter offentliggörandet av rättsakten eller från och med dagen efter den dag då den faktiskt sprids, om detta sker vid ett senare tillfälle".

8. Metoder för att reglera eventuella lagkonflikter

Den viktigaste rollen på det här området spelas av författningsdomstolen, eftersom den har i uppgift att granska bestämmelser och avgöra om de strider mot Portugals författning eller mot principerna i denna.

Domstolarna får vid bedömningen av de konkreta fall som hänskjuts till dem inte tillämpa bestämmelser som strider mot författningen eller de principer som följer av denna.

Vid bedömningen av de fakta som föreläggs dem måste domstolarna lösa alla eventuella konflikter mellan olika rättsregler, varvid ovanstående hierarkiska ordning mellan rättskällorna alltid måste beaktas. Härvid skall de betrakta rättsordningen som en samlad helhet, inte tillåta några luckor eller inkonsekvenser, särskilt av logisk eller semantisk karaktär, bedöma de omständigheter som låg bakom antagandet av rättsregeln och de särskilda omständigheter som rådde vid tillfället då förfarandet ägde rum, alltid kräva en viss grad av verbal överensstämmelse, även ofullständigt uttryckt, med det förfaringssätt som valts och utgå ifrån att lagstiftaren valt de "mest välbetänkta" lösningarna och hade förmågan att "uttrycka sina tankar på ett adekvat sätt" (artikel 9 i Civillagen).

En "särskild förvaltningsåtgärd" kan vidtas i syfte att förklara att "en åtgärd antagen enligt de förvaltningsrättsliga bestämmelserna är olaglig." (artikel 46.2 c i förvaltningsprocesslagen)

Information om lagkonflikter inom internationell privaträtt finns under rubriken "Tillämplig lag - Portugal".

« Rättsordningen - Allmän information | Portugal - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 16-12-2008

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket