Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Malta

Senaste uppdatering: 30-03-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Malta

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Författningen Författningen
Överordnad lagstiftning Överordnad lagstiftning
Underordnad lagstiftning Underordnad lagstiftning
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Gemenskapslagstiftningen Gemenskapslagstiftningen
Engelsk common law Engelsk common law
Sedvanerätt Sedvanerätt

 

Maltas rättsordning (förutom gemenskapslagstiftningen) regleras i huvudsak av lagar som stiftats av parlamentet (överordnad lagstiftning) och underordnad lagstiftning. I vissa fall hänvisas till engelsk common law (rättsregler som har utvecklats genom rättspraxis) och sedvänja. Hierarkin framgår av ovanstående förteckning. Malta har ingen egen domarskapad rätt. Domstolen tolkar lagen som den beskrivs i olika lagtexter. Detta betyder dock inte att prejudikat inte äger auktoritet. Som en allmän regel gör domstolarna inte avsteg från en väl etablerad princip som fastställts genom rättspraxis om det inte finns ett tungt vägande skäl till detta. Underrätterna brukar också följa de principer som en högre instans har fastställt i en viss rättsfråga.

Författningen

Malta har en skriven författning. Den innehåller principer för att skydda medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter och en uppdelning i verkställande, rättsliga och lagstiftande befogenheter. Malta är en modern parlamentarisk demokrati med regelbundet återkommande allmänna val. Presidenten är statsöverhuvud, medan premiärministern och regeringen har de verkställande befogenheterna. Parlamentet består av 65 ledamöter som väljs vart femte år.

Maltas författning betraktas som landets högsta lag. Det innebär att alla lagar måste vara förenliga med författningen. Det är domstolarna som är behöriga att undersöka om en lag är förenlig med författningen. En lag som förklaras oförenlig med författningen är, beroende på graden av oförenlighet, ogiltig.

Överordnad lagstiftning

Den överordnade lagstiftningen uttrycks i ”lagkapitel” (chapters of law). Det finns för närvarande 476 ”lagkapitel” i den maltesiska lagstiftningen. Den viktigaste lagstiftningen, dvs. civil-, handels-, straff- och processrätt finns i konsoliderad form.

På Malta används det så kallade Westminstersystemet för att anta lagar: både parlamentet och presidenten måste ge sitt godkännande. Förfarandet i parlamentet går till på följande sätt: efter det att ett förslag lagts fram inför parlamentet följer i vissa fall ett remissförfarande med berörda parter, oftast i form av en vitbok. Huvuddragen i lagförslaget debatteras i parlamentet under den andra behandlingen. I utskotten görs sedan en mer ingående analys av lagförslaget då man också för in nödvändiga ändringar. Lagförslaget och ändringarna går sedan vidare till parlamentet för en tredje behandling.

Till börjanTill början

Om inget annat anges i lagförslaget träder lagen i kraft den dag den utfärdas, dvs. den dag den godkänns av presidenten och offentliggörs. Dagen för ikraftträdande kan även anges i lagen. Antingen träder lagen i kraft i sin helhet på ett givet datum eller också träder olika artiklar i kraft på olika fastställda datum.

Lagarna är skrivna på maltesiska och engelska. Om de två språkversionerna skiljer sig åt ska dock den maltesiska versionen gälla om inte annat fastställts i lagtexten.

Underordnad lagstiftning

Parlamentet kan delegera befogenhet att anta bestämmelser till ministrar eller underordnade lagstiftande organ, t.ex. departement eller andra offentliga myndigheter. En lag kan således utformas för att omfatta de viktigaste aspekterna av den fråga som ska regleras medan den berörda ministern bemyndigas att införa detalj bestämmelserna. Myndigheter, å andra sidan, bemyndigas ofta direkt i ursprungslagen att utfärda bestämmelser i form av order eller förbud.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Genom lag XIV från 1987 införlivades Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med den maltesiska lagstiftningen. Alla maltesiska lagar måste vara förenliga med rättigheterna och friheterna i konventionen. Domstolarna utövar tillsyn.

Gemenskapslagstiftningen

Lag V från 2003 (lagen om Europeiska unionen) innehåller bland annat bestämmelser om Maltas anslutning till Europeiska unionen. Sedan den 1 maj 2004 är anslutningsakten och alla lagar som antas av Europeiska unionen bindande för Malta och utgör en del av den nationella lagstiftningen. Alla nationella lagar som är oförenliga med Maltas förpliktelser enligt fördraget är ogiltiga.

Engelsk common law

En annan källa till den maltesiska lagstiftningen är common law (rättsregler som har utvecklats genom rättspraxis). Det är väl etablerat i rättspraxis att man hänvisar till engelsk common law när det finns en lucka i maltesisk offentlig lagstiftning.

Sedvanerätt

Sedvanerätt är en annan rättskälla. Sedvanerätt är oskrivna regler som varit i bruk så länge att de har fått karaktär av lag. En sedvänja har följande kännetecken:

  • Det är en oskriven regel som inte formulerats i lag.
  • Den är säker, eftersom den tydligt definierar den princip eller regel som härletts ur sedvänjan.
  • Den är enkel att tillämpa i varje enskilt fall, eftersom den säkert visar de rättigheter som följer av sedvänjan.
  • Den har pågått oavbrutet i flera år. En sedvanerättslig regel som har dessa kännetecken kan erkännas och tillämpas av de maltesiska domstolarna om det skulle bli aktuellt. Sedvanerätt kan bland annat tillämpas inom handelslagstiftningen.

Ytterligare information

  • Rättsliga frågor och lokalt styre English

« Rättsordningen - Allmän information | Malta - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 30-03-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket